Hök

Våra hönor har alltid gått omkring som de behagar på gården. De är drygt 20 stycken (plus några tuppar) och de ställer inte till någon större oreda. Vi har portat dem från grönsakslandet, i alla fall under våren och försommaren, med hjälp av ett nät. Ibland hör man att det brakar till någonstans, då är det någon höna som fått något att välta, men det är inte mycket att hänga upp sig på. De håller sig dessutom oftast inom en 50-meters radie från hönshuset så vi vet inte var de är men vi vet att  de är i närheten.

En annan sida av att ha frigående hönor är att de kan dödas av rävar,  hökar eller andra rovdjur. Under två år har vi inte råkat ut för något sådant, fram till i går. Jag rundade verkstadens hörn i skymningen när något skriker till och flyger iväg. Kvar ligger en dödad och delvis uppäten höna. En av våra 18 lohmanhönor, dessa trogna äggläggare som nu bara är 17 stycken.

Det var förmodligen en duvhök som hade slagit till. Om jag inte hade råkat på den så hade vi nog inte sett hönan bland höstlöven.

Efter ett tag kom ett gäng hönor och ett par tuppar ut från traktorlutan där de hade gömt sig. En nyfiken syster jagas bort för att inte bli kannibal.

Höken hade börjat äta från kloaken och det som var uppätet var framför allt inälvorna. De är kanske nyttigare eller bara mer lättåtkomliga än musklerna?

Nu kommer hönsen att få hålla sig till hönshuset och hönsgården med nättak i ett par veckor. Vi har hört om vandringshökar som flyger söderut under hösten. Kanske var det en sådan som stannade till för ett enkelt mål mat? Lohman-hönsen är inte alls lika vaksamma som våra andra hönor och kan mycket väl tänka sig att gå ensamma och sprätta mitt på en åker. Det skulle inte vara konstigt om höken skulle återkomma när mättnaden lagt sig så det får bli instängda höns en tid framöver.