En gård för omställning

Ladugårdsvinden del 2

En vecka har gått sedan förra inlägget om ladugårdsvinden och det har hänt en hel del. En del steg framåt och flera bakåt som det ofta är när man börjar med större projekt.

Vi har lyft undan ganska många kvadratmeter av golvet och det är mer som är ruttet än vad vi hoppades på.

Vi är inte klara med det jobbet än utan har en hel del till att ta upp. Vi har en hel del egensågade plankor som vi tänker använda som nytt golv och vi kommer att kunna återanvända en liten del av de golvbrädor som vi nu tar upp.

Under golvet så går bjälkar från den ena långsidan till den andra. De ligger på bjälkar som går i ladugårdens längsriktning och de i sin tur ligger på stolpar. Flera stolpar har vi bytt och en längstgående undre bjälke har vi låtit tillverka då förra ägaren helt enkelt tagit bort en. När vi nu har lyft på golvbrädorna så hittar vi flera bjälkar delvis är ruttna.

Vi har också hittat en takbjälke som vilar på en bärlina som är helt bortruttnad eftersom ett mjölkrör gått ut genom väggen under den. Där har förmodligen bildats mycket kondens och så har trät runt omkring ruttnat.

Panelen på den sidan av väggen är dessutom helt rutten vilket inte precis gjort saken bättre. Detta ställe är redan tidigare lagat med två liggande bjälkar. Dessa bjälkar vilar på golvet som där under är helt ruttet.

Vi tog vår domkraft och lyfte upp takbjälken och funderade över hur vi skulle kunna lösa situationen.

Efter ganska mycket resonerande insåg vi att vi behövde råd så i går kväll så ringde vi Maria som är timmerkvinna.

Vi försökte först via facetime men täckningen på landet är inte tillräckligt bra. Då försökte vi med telefon och bilder men till slut erbjöd sig Maria att komma förbi dagen efter.

I morse var hon på plats och vi fick en hel del goda råd både om problemstället och andra ställen. Nu vet vi hur vi ska göra men det kommer i nästa inlägg för vi tar det långsamt och använder domkraften lite i taget för att krafterna inte ska bli för stora. Det är tunga saker vi jobbar med.

Istället har vi idag tagit bort en över tre meter lång bjälke som var rutten på flera ställen.

Vi har några egensågade bjälkar och hittade en som var tillräckligt lång och bara lite för tjock.

Den körde vi i vår rikt och planhyvel tills den blev 16 cm tjock.

Sedan bar vi upp den på vinden och mätte och passade in den. Ena änden på bjälkarna vilar på stenmuren i gamla kostallet. Det hålet var bara 15 cm brett så vi fick hugga bort en del av bjälken.

Sedan upptäckte vi att det bara var 15 cm till överkanten så då fick vi även hugga bort en del på höjden.

När vi sedan la bjälken på plats visade det sig att alla längsgående balkar inte är i exakt samma höjd så då fick vi ta ner den igen och hugga ur ett jack för en av bjälkarna.

Det är lite meck men det känns väldigt bra att få friska bjälkar på plats.

Vi kommer att behöva byta ut minst två bjälkar till och några kommer vi att istället sala på på båda sidor för att inte ta några chanser med bärigheten. Maria berättade att bjälkarna förmodligen var tillverkade i gran och att gran ofta ruttnar inifrån. Det innebär att om man ser att det är ruttet på ytan men friskt på sidorna så ska man kolla noga så inte hela kärnan är bortruttnad. Fur beter sig tvärt om så där är det kärnan som inte ruttnar. Vi vet ännu inte hur många bjälkar som vi behöver byta men det lär visa sig.

Under veckan har vi i alla fall konstaterat att golvet är tillräckligt ok i andra ändan. Där har vi därför börjat bygga upp hyllor för förvaring.

Huvudanvändningen av de här 170 kvadratmetrarna kommer att bli förvaring då vi har enormt mycket prylar som kan vara bra att ha.

I veckan har vi dock gjort en rejäl rensning.

Tre lass till tippen har det blivit med ruttna golvbrädor, gammal isolering, gamla avloppsrör och diverse annat skräp. Övriga bra-att-ha-prylar har nu hamnat i olika hyllor. Långa saker som plåtar, hässjestörar, rör, hyllplan och spirorör har hamnat ovanpå reglar som vi satt i takbjälkarna.

Det är väldigt mycket kvar att göra men det roliga med sådana här jobb är att det man först tror är omöjligt att genomföra och för komplicerat för oss visar sig ofta går att lösa om man tar en sak i taget, frågar om råd och jobbar på. Inte ens en ladugårdskonstruktion är speciellt komplicerad när man börjar titta noga på hur den är gjord. Det dröjer nog några veckor innan jobbet är klart…

2 kommentarer

  1. Kurt

    Det gäller alltså att såga en massa virke som man kan komma att ha användning för, och inte vänta med sågandet tills man upptäcker att man har behov av det. Jag har sett en hel del som sågat eget virke men sedan fått problem med att det är alltför stor variation i måtten på det egensågade virket, det har ju inget problem i sådana här fall, men vid andra snickerier kan toleransen vara mycket mindre.

  2. Ylva Lundin

    Ja, vi gillar verkligen att ha mycket virke i olika dimensioner liggande. I och med att vi har en rikt och planhyvel och en väldigt bra klyvsåg så kan vi oftast få till de dimensioner vi vill ha men visst varierar dimensionerna när man sågar på ett billigare enklare sågverk. Oftast är det dock inte så noga med det virke vi behöver. Det går åt rätt mycket virke på en gård så allt man kan fixa själv är ju en vinst.

Lämna ett svar till Ylva Lundin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑