Östängs gård

En gård för omställning

Sida 2 av 80

Transportkärra

Utan blocket vore denna gård i mycket sämre skick. Vi köper nästan allt via blocket och har en radda bra-ha-bevakningar som ger oss tips varje dag. I början nappade vi på väldigt många annonser men allt eftersom tiden går och vi blir allt mer klara med grundstrukturerna på gården så blir behoven mindre. Det är lite tråkigt för vi gillar att fynda på blocket.

Men härom dagen gjorde vi åter ett fynd. Vi har länge saknat någon form av transportkärra som kan ta lite mer grönsaker än den vi har idag. De vi har tittat på är framför allt Hörbybruks kärror men de är sällan till salu och nya kostar de en bra bit över 10 000.

Tanken är att kunna köra större mängder vitkål, morötter och lök vid slutskörd bland annat. Nu har vi bara haft en mindre kärra som tagit maximalt fyra backar åt gången.

Det kommer att behövas någon form av sarger på den så att backarna stannar där de ska. Till hörbys kärror finns det hörnstolpar man kan köpa till och då kostar de mer än de 750 kronor vi betalade för hela kärran.

Någon form av hörnstolpe går lätt att sätta i hålen som finns i varje hörn. Under hålet finns ett metallstag som gör att stolpen inte går rätt igenom.

De främre hjulen går att svänga så den är förhållandevis lätt att manövrera. Den variant vi fick tag på är rätt bred men den går förmodligen igenom dörren till grönsaksodlingen om än med ganska liten marginal. Fungerar det inte så får vi bygga om dörren.

Längst fram på dragpinnen finns en ring så man kan koppla kärran på hitchkroken på traktorn. Det är inte tanken utan den ska dras för hand i grönsaksodlingen – men ändå.

Odlardagarna dag 3-4

Så är odlardagarna slut för det här året. Lördag och söndag har varit heldagar med föreläsningar, paneldiskussioner och gruppdiskussioner. Det hela har letts från Holma Folkhögskola i Skåne och de har gjort det fantastiskt bra.

Först ut på lördagen var Emil Hillve som jag och Jonas gick vår permakulturkurs ihop med 2012. Det var väldigt roligt att få höra om Dröblahus trädgård som företaget heter. Mycket av tankarna som Emil delade kommer ur permakulturtänkande och det var inte svårt att känna igen mycket av det i våra egna funderingar.

Sedan tog jag ledigt fram till och med lunch eftersom jag missat att anmäla mig till en workshop och inte var så intresserad av programpunkterna på utställartorget. Istället gick vi en promenad i solskenet. Efter lunch var det två omgångar utställartorg där jag först lyssnade på Lindbloms frö och sedan på Waterboys.

Efter lunch föreläste Göran Claesson från Vegostan i Malmö om sitt företag som till stor del går ut på att odla mikrogrönt och bladgrönt för försäljning till restauranger och via REKO. Göran är ingenjör i botten och gav massor av exempel på fiffiga tekniska lösningar och systematiseringar som underlättar hans typ av odling. De odlar i uppvärmda växthus på vintern och levererar ut många kilo mikrogrönt i veckan. Elräkningen är dock rätt hög men planer finns på solceller.

Hanna Jönsson tog vid och pratade om att odla perenna grönsaker. Om Görans företagande går ut på att satsa stort på tekniska lösningar och göra ganska mycket investeringar i början för att få upp lönsamheten så handlade Hannas verksamhet snarare om motsatsen med stort fokus på näringscirkulation och den lokala platsen. Deras produkter i form av perenna grönsaker och skogsträdgårdsväxter säljs bara direkt från odlingsplatsen. Blev sugen på att köpa en planta av en av hennes favoritsorter – Löparfetblad.

Spännande att människor ser så olika på sitt företagande och hittar så olika vägar inom samma yrke.

Söndagen inleddes med Kirsten Jensen igen som denna gången pratade om livet i jorden. Kirsten är så oerhört kunnig så man blir lika imponerad varje gång.

Hon gick igenom beståndsdelar i jord, vikten av porer och aggregat, ph-värdets betydelse för hur lösliga näringsämnen är, kol/kvävekvotens betydelse för nedbrytning av organiskt material, rotexudat, hur vi kan gynna och missgynna daggmaskar och mykorhiza och mycket mycket mer.

En sak som jag tar med mig från de här dagarna är en ännu större övertygelse om att jag vill lära mig mer om jord och jordhälsa och göra ännu större ansträngningar för att det ska bli så bra som möjligt för allt osynligt liv som vi har i vår jord på gården.

Efter Kirsten var det dags för en annan imponerande människa – Per Nilsson som ägnar mycket av sitt liv åt att hjälpa småskaliga producenter att förstå lagstiftning och hitta lösningar som underlättar för småskaliga livsmedelsproducenter. Han hittar sätt att förenkla, han förklarar vad som verkligen står i lagtexten och han står upp för de småskaliga gentemot vissa kommuner som försöker lägga in restriktioner och kräva åtgärder som inte har stöd i lagen. Fantastiskt att sådana människor finns.

Söndagen och odlardagarna slutade med en panel som Karin Jansson ledde där jag, Jonas Ringqvist och Andreas Jonsson pratade om hållbarhet, regenerativ odling, resiliens, matsystem och en del annat. Diskussioner i grupprum och frågor i storgrupp avslutade.

Jag blir så glad och tacksam över alla fina kollegor ute i landet som stöttar, delar med sig och finns till hands för att hjälpa varandra och svara på frågor. Ett väldigt fint sammanhang att befinna sig i. Vi kommer nog att köra nästa år igen. Förhoppningsvis norr ut i Sverige och förhoppningsvis även med möjlighet att hänga på digitalt.

Om du odlar till försäljning och inte var med under dagarna så håll utkik så du inte missar nästa år.

Odlardagarna tors-fre

För tredje året har det i helgen varit odlardagar. Den här gången på distans via Zoom och mina förväntningar var inte så höga. Jag gillar att träffa människor och speciellt i år hade det känts fint att få göra det men den digitala varianten blev trots allt bättre än väntat.

För mig startade dagarna på torsdag morgon med besök av Amanda Samuelsson från P4 Sjuhärad. Hon gjorde ett kort inslag om odling och odlardagarna.

På torsdag kväll var det öppnades odlardagarna av Monika Bengtsson och Cecilia Ward från Landet Oss och Karin Jansson från Holma folkhögskola. Arci Pasanen fungerade som tekniker.

Sedan följde en föreläsning med Kirsten Jensen om näringsämnen, jordanalys, ph-värde, gödsling och hur man räknar för att få det rätt.

Därefter följde en föreläsning av Jonas Ringqvist om vikten av behovsanpassad gödsling. Systemet med market gardening kommer ifrån USA och mycket av det som praktiseras där kopieras här som till exempel att börja en ny odling med ett tjockt lager inköpt kompost som sedan fylls på med ett tunnare lager varje år. Jonas visade dels på hur olika näringsinnehåll i sådana komposter kan vara och dels på att det blir orimligt mycket näringämnen som till och med kan komma att hamna utanför vad som är lagligt i Sverige. Han förespråkade istället behovsanpassad gödsling där vi försöker använda tillgänglig lokalt producerad näring i större utsträckning för att minska den skuggareal som vi tar i anspråk för produktion av den näring vi använder. Sedan gav han en rad exempel på hur man kan räkna.

Vi fick sedan träffas i så kallade break-out-rooms och träffa andra odlare och diskutera med dem. Det är väldigt intressant att höra hur andra tänker och vi har väldigt mycket att vinna på att se varandra som kollegor och dela med oss av erfarenheter och insikter.

På fredagen startade vi på eftermiddagen med ett panelsamtal med Britta Nylinder från Kollinge torpargård, Helena von Bothmer från Kosters Trädgårdar, Angelika Jakimowicz från Angelikas gård och Cecilia Ward från Landet oss. Samtalet leddes av Charlotte Nycander från Two Forks och handlade om hur man som mångsysslare kan få fler ben att stå på så för att få bättre ekonomisk hållbarhet i sitt företag. Även här fick vi möjlighet att diskutera med varandra i Break-out-rooms.

Sedan blev det speed-dating och fler diskussioner och så var det meningen att vi skulle titta på film som fredagsmys men Zoom krånglade så det blev aldrig någon filmvisning. Diskussionerna i olika grupper tog vid i stället och det blev trevligt och bra trots teknikstrul.

Snart kör vi igång igen. Två heldagar väntar.

Pommes frites

Igår kväll gjorde vi pommes frites. Vi har inte några av våra egna potatisar kvar utan har köpt obesprutad potatis av en annan lokal odlare på REKO-ringen. Vi bad att få så stora potatisar som möjligt i vår tiokilos säck och det fick vi verkligen. Riktigt bakpotatisstora.

Till pommes frites väljer vi en mjölig sort och vår lokala leverantör hade en sort som heter Carolus. Potatisen skalas och skärs till stavar på vår mandolin.

Även om vi köpt tio kilo så gick de två momenten rätt så snabbt tack vare att vi fick tag på stora potatisar.

Potatisstavarna kokas sedan i 8 minuter i vatten med lite ättika och salt i. Anledningen till att man har ättika i vattnet är att syran hjälper till att sakta ner nedbrytningen av pektinet i potatisen.

På sidan http://www.hamburgare.org/pommes-frites/ står att läsa ”Om pektinet bryts ner innan stärkelsegranulerna i potatisen hunnit spricka och sprida sitt kletiga inre kommer pommesen A) Inte få en krispig yta, B) Falla sönder eller C) Bli ihåliga. Inget av dessa alternativ är direkt önskvärt.”

Vi har inte någon aning om det stämmer men vi har kört efter det receptet flera gånger förut och det har blivit sanslöst goda pommes.

När potatisstavarna har kokat ska de torka lite och svalna ordentligt på hushållspapper.

Därefter ska de friteras första gången. Det gör vi i ekologisk rapsolja.

Sedan ska de svalna en andra gång för att sedan frysas. Förra gången vi gjorde pommes la vi dem i plastpåsar, så fort de svalnat, som vi la i frysen. Det blev inte riktigt bra då de klumpade ihop sig. Denna gång hade vi bestämt oss för att styckfrysa och då passar det väldigt bra med minusgrader ute så vi kunde ställa ut plåt efter plåt.

När de frusit på ytan la vi över dem i plastpåsar som nu ligger i vår frys. När vi vill ha pommes friterar vi dem en andra gång tills de fått rätt färg. Det blir otroligt gott och smakar bättre än alla köpe-pommes vi prövat. Dessutom vet vi att det inte är besprutade potatis eller palmolja som frityrolja.

Bokskrivande ger färre blogginlägg

Kanske undrar ni vad vi håller på med när vi inte bloggar på ett tag? Vi skriver normalt blogginlägg under den mörka tiden på dygnet eller om vädret är riktigt illa så vi inte vill gå ut. En annan anledning kan vara att vi är trötta och hellre sitter i soffan och skriver än går ut och jobbar.

Vi jobbar lite olika när det gäller bloggen jag och Jonas. Han funderar länge över ett inlägg och skriver mer sällan än jag men hans inlägg kräver desto mer eftertanke och research. Alla riktigt nördiga inlägg på bloggen är skrivna av Jonas. Just nu håller han på och fila på ett inlägg som är lite svår-skrivet så det kan dröja både en och tre veckor innan det kommer ut.

Jag är mer spontan och sätter mig ofta ner och berättar vad jag gjort under dagen. Jag gillar verkligen att skriva och skriver därför många fler inlägg än Jonas men de är inte lika grundligt genomarbetade. Jag skriver dessutom med alla fingrar och behöver inte titta på tangentbordet medan Jonas använder två pekfingrar vilket kanske också bidrar till att vi levererar olika många inlägg.

Båda skriver bara när vi vill och när vi tycker att vi har något att berätta.

Just nu skriver vi artiklar till tidningen Åter och jag skriver en bok tillsammans med Jonas och Sanna Ringqvist på Bossgården. Vi har just lämnat ifrån oss artikel nummer två till tidningen och den kommer ut om cirka tre veckor.

När boken kommer ut vet vi inte riktigt för det får ta den tid det tar så att vi blir nöjda. Vi har inte någon deadline men målsättningen är att den ska komma ut innan odlingssäsongen drar igång. Det tar väldigt mycket tid och alla texter behöver gås igenom om och om igen för att det ska bli bra.

Det kommer att bli en riktigt nördig bok om 30 olika grönsaker som vi av olika anledningar tycker är odlingsvärda när man odlar grönsaker i vår skala. Vi kommer nästa säsong att ha ca 2000 kvadratmeter bädd- och gångyta och Jonas och Sanna har ungefär dubbelt så mycket.

Sommaren 2020 ringde jag till Jonas och bad att han och Sanna skulle skriva en bok som kompletterade Jonas bok ”Odla till försäljning”. Jag träffade flera praktikanter från utbildningar i grönsaksodling som lärt sig mycket om redskap, planering, budget och annat viktigt men som hade luckor när det gällde själva grönsakerna och hur de kan odlas. Tips och trix som kan vara bra att veta och saker som underlättar när man odlar i lite större skala än kolonilottens. Det finns väldigt många grönsaksböcker på marknaden men de är i huvudsak skrivna för den som odlar till sig själv och sin familj. Att odla för försäljning ställer helt andra krav och det är för den växande gruppen av småskaliga grönsaksproducenter som vi skriver den här boken.

Jag själv har saknat en sådan här bok och därför tog jag kontakt med Jonas eftersom han är en av dem med längst erfarenhet i Sverige av småskalig grönsaksproduktion och dessutom visste jag ju att han kunde skriva. Jonas nappade inte direkt på idén men gav till slut med sig om jag lovade att vara med och skriva. Att jag inte odlat i lika många år som Sanna och Jonas har visat sig vara en fördel då jag har lättare att minnas vad man faktiskt behöver veta som ny.

Jonas och Sanna har många, många års erfarenhet av att odla grönsaker och har så mycket kunskap och erfarenhet att dela med sig av. Det känns fantastiskt bra att få vara med och få ner deras samlade kunskap om olika grödor i en bok.

Jonas håller samtidigt på att uppdatera sin första bok och de två böckerna kommer att ges ut samtidigt och är tänkta att komplettera varandra. Just nu håller vi på med textmässigt finlir och layout. Sedan ska den ut till några personer som ska korrekturläsa innan vi kommer att lämna böckerna till print-on-demand. Då kommer de att gå att köpa på de vanliga boksidorna på nätet.

Huvudsysselsättningen just nu är annars vedbacken när vädret är bra. Vi har redan i år kapat och kluvit ett årsbehov men vi har stockar på vedbacken så det nog räcker till ett årsbehov till. Att hålla på med veden är en trevlig syssla om vädret är det rätta och när det inte regnar eller blåser för mycket så blir det några timmar med kapning, klyvning och vedstapling om dagen. Det har vi dock redan skrivit många blogginlägg om.

Om vädret är sämre så ägnas dagens ljusa timmar åt att knacka rent tegelsten i växthuset. Även om det blåser och regnar så är det rätt ok att stå under tak i lä och arbeta med den tryckluftsdrivna hammaren. Det går mycket lättare att få bort gamla murrester med den än med murarhammare. Inte heller detta är så mycket att skriva om.

Tryckluft

Just nu går den mesta av min tid åt åt att förbereda för murning av växthusväggen. Leran är på plats i hinkar i ladugården sedan igår.

Jag har satt upp ett par presenningar bakom lutans reglar för att vi ska kunna nödvärma växthuset när vi har murat ifall vädret skulle slå om. Det får inte bli minusgrader om lerputsen ska må bra.

Att mura med begagnade stenar känns bra på många sätt men att göra rent dem från gammalt kalkbruk, lerbruk och cementbruk är inte lika roligt.

Fram tills idag är detta de verktyg jag arbetat med. Det tar tid! Dessutom får man ont i armen av att slå och slå och slå. Det är nästan så jag börjat misströsta om att få alla stenar rena tills det är dags att börja mura. Jag försöker rengöra några sten varje dag men det är enorma mängder kvar att knacka rent. Ibland lossar det lätt men när det är cementbruk så kan man stå och slå väldigt länge utan egentligt resultat.

I torsdags sa Jonas att han trodde att vi hade en mejselhammare för tryckluft liggande någonstans. Vi letade fram den men den fungerade inte. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan knackade vidare. Jonas köpte en ny mejselhammare för 249 kronor på Jula när han ändå körde förbi och vi drog igång vår lilla röda kompressor och testade.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med tryckluft. När vi flyttade hit till gården var det en av de första sakerna som Jonas ville inhandla. Eftersom jag inte hade någon kunskap på tryckluftsområdet fick han fria händer och köpte en stor blå sak som vi har i ladugården. Jag använder den ibland för att pumpa däck men det är i princip allt. Jonas använder den ganska ofta till att lossa muttrar som rostat fast, till att blåsa rent saker med mera.

För ett tag sedan fick vi en liten röd kompressor av Jonas far när de sålde sitt hus och flyttade till lägenhet. Jag tyckte kanske att det räckte med en kompressor men Jonas (som i en något större utsträckning än jag tycker att saker är bra att ha i reserv) hävdade att det var bra att ha en stor stationär och en liten som man kan flytta med sig. Eftersom det är han som använder kompressorerna så blev det så.

Vår lilla röda kompressor fick igång mejselhammaren och plötsligt blev målet att få alla stenar rena inte lika avlägset. Snabbt och lätt knackade mejseln loss både kalkbruk och cementbruk. Kompressorn tappade dock kraften ganska snabbt så då fick jag låta den vila och knacka för hand en stund tills kompressorn fått upp trycket igen. Helt acceptabelt tyckte jag.

Jonas kom dock dragande med vår stora kompressor som är väldigt tung och mer att betrakta som stationär men när vi kopplade in den så var det inga tryckproblem längre. Det hela kändes ännu bättre för nu behövde jag inte pausa alls.

Ganska snart började det dock krångla och mejseln fastnade, maskinen pös istället för att jobba och trycket gick ner trots att det var tryck i kompressorn. Det som skulle underlätta visade sig istället ta mer tid än om jag hade knackat för hand.

Jonas lösning på det problemet blev att titta efter dyrare mejselhammare men det var sen lördag eftermiddag så han kunde inte åka iväg och köpa någon utan vi fick skruva isär, olja, skruva isär igen, vrida, olja, fixa och dona och problemen löstes och kom tillbaka och löstes igen. Nu tror jag att jag har börjat förstå mig på mejselhammaren så i morgon kommer allt att fungera perfekt och massor av röda stenar ska slippa sin cement. Trots en del krångel under dagen så förstår jag nu Jonas positiva inställning till tryckluft. Sicken grej!

Reviderade murplaner

Jag la ut ett inlägg om hur jag försökte förstå mig på murarförband. Det ledde till att flera tog kontakt och kom med råd och tips. Sånt är alltid uppskattat och roligt. Roligast var nog att Johannes Riesterer från Eld och Lera som också är medlem i Lerbyggeföreningen Sverige skrev en kommentar på vår Facebooksida. Det ledde till att vi kunde ställa en hel rad frågor och fick många bra tips.

Tanken när jag satt och byggde lego var att bygga en enstensmur med kalkbruk. Jag funderade på olika förband och på tjocklek på fogar, räknade på materialåtgång och tyckte jag började förstå vad jag ville och så kom diskussionen med Johannes igång . Han tyckte att det räckte med en halvstensmur eftersom den inte skulle vara bärande. Teglet som blir över kan du använda till att lägga ett snyggt golv var hans tips. Dessutom tyckte han inte att vi skulle mura med kalkbruk utan använda lera. Kul!

Där trodde jag att jag börjat komma fram till hur jag ville ha det men så blir allt kullkastat igen. Jag funderade någon dag och försökte läsa på i boken Hantverkets bok Mureri men utan resultat. Där står ingenting om att mura med lera. Hade det inte varit för att jag hade träffat på Johannes namn många många gånger och hört väldigt gott om honom och hans arbete hade jag nog avfärdat hans kommentarer men nu gick inte det.

Jag funderade och googlade och funderade igen och ringde till slut Malena Kinberg på Mamma Mur som är ett lokalt företag som jobbar mycket med restaureringar och byggnadsvård. Hon är kompis till vår före detta granne Maria.

Vi hade ett långt samtal där vi vände och vred på diverse detaljer och så småningom bestämde vi att hon ska komma hit och sätta igång oss med lermurning.

Det fiffiga med att mura med lera är för det första att man kan använda sig av lokala material. Det är också mycket mer förlåtande för oss som är nybörjare. Leran bränner inte som kalkbruk eller cement utan torkar. Det gör att om fogen blir för tjock eller för tunn så kan du ta bort stenen igen och lägga på mer eller ta bort bruk tills du blir nöjd.

Samtalet med Malena hade jag igår och idag var jag och Jonas nere vid en bäck på betet och grävde fram lera.

Förhållandena var inte optimala eftersom all mark är täckt av snö men vi känner oss lite osäkra på hur vädret blir framöver.

Kanske blir tjälen värre och då får vi definitivt inte upp någon lera. Nu var det bara ett par centimeter tjäle och när vi väl hittat en riktigt lergrop så gick uppgrävningen mycket smidigare än vi trodde.

Det blev ett par vändor med vår gamla trotjänare militärkärran. Vi upptäckte att vi har en uppförsbacke på grusvägen som inte fanns där igår.

Det är svårt att uppskatta hur mycket bruk som går åt. Vi kommer att blanda leran med 0,2 sand och en del bindmaterial. En del lera, en del sand och en halv del bindematerial siktar vi på. Fogarna ska vara ganska tunna.

I boken mureri står det att det går åt 24 liter per kvadratmeter. Väggen är 33 kvadratmeter vilket ger 792 liter bruk. Vi ska ha tunna fogar så vi räknar med 600 liter bruk. Två femtedelar av bruket ska vara lera vilket ger 316 liter lera. Det är många hinkar det.

Fröbeställning 2021

Nytt år, nya planer, ny fröbeställning.

Det fina med att odla annueller är att man får en ny chans varje år. Det som inte fungerade förra året kommer att fungera fantastiskt bra i år. Så tänker jag alltid och det slår in ibland. Sallad till exempel är en gröda där jag gått från att vara usel till att bli bra. Morötterna är jag fortfarande på usel men 2021 kommer jag att så fler morotsbäddar och de kommer alla att leverera fantastiska morötter. 🙂 I alla fall i teorin.

I år beställer jag fröer från Olssons, Runåbergs, Semenco och Lindbloms. Det är speciellt roligt att se att Lindbloms är tillbaka efter branden. Ninni Henriksson, Per von Borstel & Loella Birgne Tsuchida har tagit över efter Leif Lindblom som byggt upp och drivit Lindbloms under många år. De har många sorters frö som jag uppskattar och de gör ett bra arbete framför allt när det gäller ekologiska fröer.

Runåbergs var den firma jag beställde i princip alla frön ifrån när jag odlade på kolonilott. Det blir inte lika mycket nu när jag odlar i större skala men de har några sorter som jag verkligen vill ha och därför beställer därifrån. De gör ett kanonjobb med att bevara kultursorter och hade jag varit hobbyodlare hade fler fröer kommit därifrån.

Olssons har jag tidigare bara beställt tillbehör och gröngödslingsfrö ifrån men i år ska jag testa några sorter därifrån. Det är framför allt en tidig vitkål och en tidig broccoli samt några morotssorter. Jag har ännu inte hittat ”mina” morotssorter så det är bra att testa lite nytt. Den största anledningen till att jag inte köper ifrån Olssons är att deras hemsida är så usel. Det gör det hela tungjobbat och ibland blir man tvungen att ringa eller e-posta för att få all information. När man sitter med många beställningar och ska hålla koll på allt tycker jag att det är lättare att ha flera fönster från olika fröfirmor öppna samtidigt och därigenom kunna jobba sig igenom listan och klicka i i de olika webbshopparna.

Semenco beställer jag mer och mer frö ifrån. De är väldigt bra att ha att göra med och webbsidan fungerar kanon.

Förmodligen är inte så många intresserade av detta men vi publicerar vad vi beställt för att vi själva ska ha all info samlad.

Från Runåbergs
Paprika King of the North, ekofrö
Nyzeeländsk Spenat, ekofrö
Tomat, körsbärs- Mei Wei
Gurka Shintokiwa, ekofrö
Tomat, högväxande Stupice
Spetskål Kalibos, ekofrö
Vintersquash Delicata Zeppelin, ekofrö
Vintersquash Sweet Dumpling, ekofrö
Vintersquash Blue Hubbard, ekofrö

Från Lindbloms
Grönkål – Westland winter
Grönkål – Lerchenzungen, storlekssorterat, certifierat ekologiskt utsäde
Kålrabbi – Vikoria, Storlekssorterad, certifierat ekologisk utsäde
Vitkål – Castello F.1, storlekssorterat
Kalorama F.1 RZ, storlekssorterat, certifierat ekologiskt utsäde
Pumpa Jack O’Lantern, certifierat ekologiskt utsäde
Vintersquash Green Hokkaido, certifierat ekologiskt utsäde
Vintersquash Rondini, certifierat ekologiskt utsäde
Zucchini – Dunja F.1, certifierat ekologiskt utsäde
gurka – Vorgebirgstrauben, certifierat ekologiskt utsäde
Rödbeta – Forono, storlekssorterat, demeter/certifierat ekologiskt utsäde
Rödbeta – Egyptisk Plattrund, demeter/certifierat ekologiskt utsäde
Polka Tondo di Chioggia, certifierat ekologiskt utsäde
Tomat Sakura F.1, certifierat ekologiskt utsäde
Gurka – Mertus F.1 RZ
Gurka – Katrina F.1, certifierat ekologiskt utsäde

Från Olssons
Morot – Bentley
Morot – Calibra
Vitkål – Constable
Broccoli – Sirtaki

Från Semenco
Buskbrytböna Faraday, ekologiskt odlat frö
Buskvaxböna Dior, ekologiskt odlat frö
Gul lök Boga F1 – ekologiskt odlad sättlök
Gul lök Troy F1
Rödlök Red Baron ekologiskt odlad sättlök
Matpumpa Uchiki Kuri, ekologiskt odlat frö
Prydnadspumpa Sweet Dumpling
Salanovakrisp Vidotex RZ, ekologiskt odlat frö
Butterheadsalanova Barlach RZ, ekologiskt odlat frö
Dill Hera, Ekologiskt odlat frö
Tomat Chocolate Cherry
Tomat Sungold F1
Rougella RZ F1, ekologiskt odlat
Rödkål Klimaro F1, ekologiskt odlat frö
Spetskål Caraflex F1, ekologiskt odlat frö
Broccoli Belstar F1, ekologiskt odlat frö
Blomkål Goodman, ekologiskt odlat frö
Brysselkål Dagan F1, ekologiskt odlat frö
Morot Adana F1 –
Majrova Snowball F1

Det som slår en varje år är hur enormt många frön det är som ska ner i jorden.
51 755 grönsaksfrö plus gröngödsling och kryddgrönt ska vi så i år. Det känns rätt orimligt att vi ska hinna med det men på något sätt så går det. I beräkningen ingår då inte alla fröer som vi måste så om för att sniglarna äter upp småplantorna så vi hamnar nog på några tiotusentals frö över.

Utöver alla fröer beställer vi i år också:
Två stycken trådredskap för rensning
Uppbindningsgarn i hampa
Tomatkrokar
Fiberduk
Gröngödslingsfrö
Ärtnät
Bubbelplast
Svartvit golvplast

Det är en hel del investeringar att göra varje år men ju fler år vi odlar desto större andel blir fröer. Vi behöver i år t.ex. inte köpa några pluggbrätten eller insektsnät vilket spar mycket pengar.

Nu ser vi fram mot ett bra odlingsår när allt lyckas!


Murarförband

Idag försöker jag förstå det här med murarförband. Till min hjälp har jag boken mureri, internet och en flyttlåda full med lego.

Det är tur att Jonas sparar på allt för jag tänker att legot kan hjälpa mig att tänka. Började med att sortera ut legobitar som kan tjäna som halv och hel sten.

Jag hittade en siffra på internet som sa att man behöver 40 sten för en enkelmur och räknade då ut att jag skulle behöva 80 sten för en dubbelmur. I boken mureri som känns något mer seriös än diverse sidor på internet hittade jag en tabell som sa att man behöver mellan 148 och 200 sten per kvadratmeter för en dubbelmur och mitt mod sjönk snabbt. Det blir inte de 2640 stenar jag hade räknat med utan i värsta fall 6600.

Det kändes svettigt för det finns inte en chans att vi har så mycket sten. Jag blev tvungen att ta en kaffepaus på det. Läste vidare i boken och insåg att det jag kallat för enkelstensmur är en halvstensmur och att en tvåstensmur helt enkelt betyder två stenar på som läggs med kortsidorna mot varandra. I boken mureri talar man därför om halvstensmur, enstensmur, en-och-en-halvstensmur och tvåstensmur. Det innebär att jag kommer undan med någonstans mellan 37 och 50 stenar per kvadratmeter beroende på hur stora våra stenar är. Jag ska mäta en annan dag.

Boken Mureri är en seriös tegelsten på 503 sidor som tar upp det mesta man kan behöva veta om man ska mura. Nu har jag inte för avsikt att lära mig allt utan väljer ut delar att läsa ur innehållsförteckningen.

Boken är sammanställd av en redaktionskommitté bestående av fem herrar och en redaktionssekreterare vid namn Siri Lind. Vi har den andra utökade upplagan från 1939 och det är verkligen en fantastiskt fin bok.

Läser vidare och hittar sidorna om förband och sedan är det bara att börja försöka förstå. Börjar med blockförband. När en sten läggs med kortsidan utåt kallas den för koppsten och när långsidan är synlig kallas den för löpsten.

Där lägger man först ett lager med stenar bredvid varandra med kortsidan (koppstenen) utåt och sedan lägger man ett lager med stenar åt andra hållet med långsidan utåt (löpsten) så att andra lagrets skarvar inte hamnar rakt ovanför skarvarna i undre lagret. Det innebär att man längst ut åt sidan måste ha en 3/4 sten för att det ska gå jämnt upp. Där blev det bara att leta rätt på legobitar med sex pluppar också.

Det känns stabilt och rimligt enkelt att förstå sig på. Jag tycker dock inte att det är så snyggt med vart annat varv långsida och vart annat varv kortsida. Här återkommer skarvarna rakt ovanför varandra vart annat lager.

Nästa förband jag försökte förstå mig på kallas för kryssförband.

Det anses vara det starkaste förbandet eftersom löpstenarna återkommer rakt över varandra först var fjärde skift.

Även det bygger på vart annat lager koppsten och vartannat lager löpsten men ivartannat löpstensförband lägger man in en koppsten innanför 3/4 stenen för att förskjuta löpstenarna då det blir ett kryssmönster.

Även detta blev begripligt med hjälp av lego men frågan är om jag kan hålla reda på detta när jag murar.

Kochs förband är ett mellanting mellan kryssförband och blockförband.

Vartannat varv innehåller löpstenar och vartannat koppstenar men med en förskjutning som bör att kryssmönstret undviks och att skarvarna förskjuts mellan löpbanden.

Jag förstår inte riktigt varför man inte kör förskjutningen vart annat löpband istället utan låter två löpband ligga över varandra och sedan har två löpband förskjutna. Det ges inte någon bra förklaring i det i boken.

Efter dessa tre förband som i boken kallas egentliga murförband kommer en avdelning med beklädnadsförband.

Där testar jag först ett Polskt förband som bygger på att varannan sten är en koppsten och varannan en löpsten i varvet. Sedan förskjuter man varvet så koppstenen hamnar rakt över löpstenen och tvärt om.

Det tycker jag blir snyggare men så läser jag i boken om mureri att detta förband inte är lika starkt eftersom det innehåller för få bindstenar. Med bindstenar avses koppstenarna som alltså binder ihop de två delarna.

Där finns också beklädnadsförband som Munkförband och Vendiskt förband men om de ändå inte är starka så kanske det inte är någon idé.

Sedan hittade jag på ett eget förband som jag tyckte blev snyggt med vartannat band bestående av bara löpstenar och vart annat av varannan löpsten och varannan koppsten.

Men med tanke på att boken mureri inte tycker att det polska förbandet var hållbart så ska jag nog inte ge mig på att mura med min uppfinning även om jag tycker att det var snyggast.

Nu får det räcka för idag men här är i alla fall alla murarna. Ska fundera vidare över detta. Det som slår mig är att jag inte använt några halva stenar alls. Där man ser en halv sten i en mur så ligger den helt enkelt bara åt andra hållet. Alla fyrpluppars legobitar ligger oanvända men däremot har jag använt många fler sexpluppars än jag trodde.

Ut på djupt vatten – igen

Förra vintern byggde vi ett orangeri längst med en luta med plåtvägg. Taket är av kanalplast och väggarna på tre sidor i härdat glas. Bakväggen mot nordost blev kvar från tidigare i form av en plåtvägg. Det var en hel del hål där också som täcktes med plast. Vi odlade tomater och gurka däri i år och det fungerade hyfsat. Bakväggen i plåt ska dock ersättas med en murad tegelvägg i rött tegel som vi varit och hämtat från ett nedlagt mejeri. Kvällarna ägnas just nu åt att försöka hitta information på nätet om hur man murar en dubbelmur i röd sten. Det känns på sätt och vis bra att ändå ha murat grundmuren till orangeriet och att den fortfarande håller. Även det lärde jag mig via youtube och andra informationskanaler på internet.

  • Frågor jag försöker få svar på just nu är:
  • Bör jag ankra muren i lutans stolpar så som man ankrar en tegelmur i en fasad?
  • Var får jag tag i rätt kalkbruk?
  • Hur gör jag mot växthusets gavelstolpar? Sätter jag en tjärpapp mellan ekstolpen och stenen eller låter jag teglet ligga mot? Eller fogar jag emellan?
  • Hur gör jag för att de båda delarna av väggen ska sitta ihop? Vilket förband bör jag välja?

Det är många frågor som ska få svar innan jag kan sätta igång fast å andra sidan kan jag inte mura förrän det med säkerhet är över fem plusgrader. Dessutom har jag en hel del förarbete som ska klaras av.

Enligt en uppgift ska det gå åt 40 sten per kvadratmeter enkelmur. Jag ska ha en dubbelmur så det borde bli 80 sten. En elva meter långmurvägg som är tre meter hög blir 33 kvadratmeter vilket betyder 2640 tegelstenar. Vi har hämtat tegelsten men de är inte fria från bruk så först ska jag knacka rent dem. Det är ett relativt ok jobb eftersom man kan sitta inne i växthuset när det regnar och göra det. Jag blir rätt trött i armen av det så det blir bara en stund i taget.

På baksidan av plåtväggen har vi staplat tegelpannor som vi varit och hämtat på ett annat ställe. De ska användas så småningom men det kommer inte att ske i tid för att jag ska kunna vänta med murväggen tills de är borta. Problemet är att de lutar sig mot plåten och plåten måste bort innan jag kan börja mura.

Tittar man på plåten så ser man att den är alldeles bucklig och det blev den när vi var tvungna att sänka plåtarna för att kunna ankra sparrarna i taket vid lutans vägg. Vi orkade inte stapla om allt tegel då utan sköt det på framtiden. Lossade en plåt i taget och försökte skjuta den nedåt utan att teglet skulle ge sig av och sedan fästa plåten igen.

Skjuter man ett problem på framtiden så har man det kvar. Vi har rätt så mycket vi vill hinna med innan säsongen sätter igång och eftersom murningen är väderberoende så är det bra att ha allt förberett ifall det skulle bli milt någon vecka. Dagens jobb blev därför att stapla om allt tegel så det inte lutar sig mot någon plåt och sedan lossa och bära iväg plåtarna.

Det är många tegelpannor så det gick inte att nå de längst bak från lutans sida. Därför fick jag lossa en plåt i taget och jobba även bakifrån med att lägga pannorna ner.

Just nu är det väldigt rörigt i växthuset och värre kommer det att bli när allt rengjort tegel ska staplas upp i väntan på murning.

En plåt i taget togs ner och till slut var alla tegelpannor omstaplade och alla plåtar nere. Då är det bara att knacka rent kvarvarande cirka 2500 tegelsten – men det får bli en annan dag.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑