Östängs gård

En gård för omställning

Sida 2 av 63

Föreläsningar

I somras var jag och Jonas en sväng till Orust. Dels för att sälja grönsaker på ekodagarna men framför allt för att jag blivit ombedd att hålla en föreläsning under rubriken ”Den nödvändiga omställningen”.

Jag gillar att föreläsa. Jag har jobbat som lärare i många år men även som pedagogisk konsult och föreläsare under en tioårsperiod. Då föreläste jag mest om pedagogik och IT-användning i skolan. Nu gör jag inte det speciellt ofta längre då mitt liv har ändrats radikalt och mitt fokus blivit ett annat. Jag kan dock sakna föreläsarsituationerna emellanåt.

Ekodagarna vid Grindsbyvattnet gav mig chansen att återigen få hålla en föreläsning och det är verkligen något jag tycker är roligt. I publiken satt en lokal journalist. I lördags kom en av de andra säljarna på Nolbygårds Matmarknad med ett exemplar av Annonsnytt Orust eftersom han hade läst om mig i tidningen. Klicka på länken så kommer ni till numret med just denna artikeln.

Det var trevlig läsning. Jag skulle gärna ut och föreläsa mer när tid och intresse finns. Vi har många erfarenheter från vårt byte av stadsliv till lantliv och det är roligt att få dela med sig av dem. Nästa föreläsning är inbokad på bokmässan söndagen den 29 september.

Kål

Vi odlar 12 bäddar kålväxter innanför grönsaksstaketet. Vi har inte någon markduk utan odlar i bäddar med jord i gångarna mellan. Ytan täcks av tre stora nät som är 720 centimeter breda. Över småplantorna som vi satte ut satte vi böjda vp-rör för att nätet inte skulle tynga ner de små plantorna. När plantorna växt sig högre än vp-rören kan de lyfta duken utan problem.

Det mesta har tagit sig fint och vi har inte haft ett enda angrepp av mal eller fjäril. Sniglarna åt upp en del småplantor men vi hade extra som vi satte ut så fort en planta försvann. Brysselkål, grönkål, kålrot, vitkål, rödkål, broccoli har gått över förväntan i år. Kraftiga fina plantor och broccolihuvuden som vägt nästan ett helt kilo.

I år odlar vi för första gången majrova. Det var inte någon riktig hit. Vi prövade två sorter. Dels White ball som drog mer åt rädisa i smaken och dels Petrowski som påminde mer om kålrot. De var inte så lätta att sälja och jordlopporna gick hårt åt bladen vilket gjorde att vi inte kunde knippa dem utan fick sälja dem utan blast. Fördel är såklart att det är en tidig rotfrukt. Om vi prövar majrova igen så kommer vi bara att odla White ball.

Blomkålen blev inte riktigt vad vi hoppats. Huvudena blev för små och inte riktigt fina. Salladskålen och pak choi blev nästan helt förstörda av jordloppor. Kålroten har blivit fin men det är svårt att sälja kålrot. Kanske kommer det att gå bättre fram mot hösten. Vi upplever att de grönsaker som vi själva tycker mest om är det som går lättast att sälja. Det kanske inte är så konstigt för då är det lättare att tala för varan.

Vi bestämde oss också för att sätta en bädd med grönkål utanför staketet. Där använde vi oss för första gången av markduk som vi brände hål i och där satte vi plantorna. De tog sig fint men utanför snigelstaketet finns det fler sniglar så ett par dagar efter utplantering så fanns det inte många plantor kvar.

Då brydde vi oss inte om att täcka med nät och det visade sig ganska snart hur viktigt det är. Kålfjärilen har besökt alla plantorna och kålfjärilslarverna har kalasat på bladen.

Vi är väldigt nöjda med att vi köpt breda nät som täcker fler än en bädd. Det är lite bökigt när man ska täcka av för att rensa i gångarna men mycket lättare att hålla skadedjuren borta.

Wwoofarna vi har nu har varit på två andra gårdar före vår. Där fick de stå och granska varje blad efter skörd då det var så mycket angrepp. Här har de inte hittat ett enda. Det känns bra!

Senfärdig beskärning

Vi planterade två vinstockar vid lagårdsväggen. Vi har påmint oss själva om att de ska beskäras och bindas upp men det har liksom inte blivit av. Vi har väntat på att väggen skulle målas och det har inte hunnits med. Först med väggen vitmålad har vi kunnat bygga en träställning som vinet ska få klättra på. När väggen väl var målad och pergolan klar så blev det lite hektiskt med marknader, odlingen och skörd så vi har helt enkelt inte varit hemma båda två utan att vara upptagna med något annat – förrän idag.

En av stockarna har verkligen trivts och försökt ta sig över vägen. Den är av sorten Himrod och har trasslat in sig i sig själv ganska ordentligt.

Våra förra wwoofare byggde en bra träställning som vi hoppas att vinstockarna ska hålla sig till. Det gömde sig lite för många druvklasar i det som såg ut som en lövhög men det är nog för sent att gallra nu. Vi får hoppas på mycket sol i slutet av sommaren så att de hinner mogna.

Betydligt bättre än innan. Proffs kanske skulle gjort på annat sätt men vi upplever det som ett stort framsteg.

Den här typen av frilandsdruvor kallas för ”staketdruvor”, tydligen en felaktig översättning från lettiska eller ryska. Det borde vara ”trädgårdsdruvor” men trädgård och staket är tydligen samma ord och då blev det som det blev.

De är lite speciella eftersom de inte får beskäras under våren men måste beskäras under både sommar och vinter.

Inne i hörnet står en annan staketdruva. Den borde ha ännu mer värme men den är betydligt mindre så kanske får den mindre vatten än den andra. Eller så står den andra i en gammal gödselhög. Vem vet?

Matens dag på Hofsnäs herrgård

I söndags var det dags för det årliga eventet Matens dag på Hofsnäs. Vi var med för första gången förra året och det är en trevlig tillställning som LRF anordnar. Det är lite skillnad på att åka på tillfälliga event och på att sälja på Nolbygårds Matmarknad. På Hofsnäs går spetskål, vitkål och bönor bäst medan storsäljarna på Nolbygård är sallat, rödbetor och morötter.

Det tar tid att lära sig vad som går bra på vilket ställe men nästa år får vi se till att odla mer spetskål och vitkål för försäljning här. Jag tyckte att jag hade laddat upp bra men varenda kålhuvud försvann. Jag hade dessutom kunnat sälja enormt mycket västeråsgurka men den sålde jag slut på Nolbygård dagen innan.

Hofsnäs ligger utanför Länghem och det är en bra bit att åka men det är trevligt att komma ut och träffa andra säljare och delta i något som är lite större än Nolbygård. Flera av ”våra” säljare är på plats även här såsom Roland och Clary Sollerhed med sina fantastiskt goda oliver och Peter och Ann-Sofie Fast med sina bröd och bakverk. Men här finns också många andra säljare och utbudet av matvaror är stort.

Det var ganska mycket folk trots vädret.

Stundtals blåste det rejält och de som hade tält fick hänga i tälten för att de inte skulle blåsa iväg. Det regnade också kraftigt och vinden gjorde att det regnade långt in under luckorna. Återigen var jag väldigt glad över ”deliverytrucken” som varken hotade att blåsa bort eller läckte in vatten. Att packa ihop ett marknadsstånd efter en blåsig och regnig dag är inte det roligaste. Allt är blött och allt det blöta ska in i bilen. Jag har visserligen en blöt tältduk över luckorna men eftersom jag har lastutrymmet som är i princip tomt efter en dags försäljning så är det bara att slänga in den blöta tältduken där, stänga luckorna och åka hem.

Matens dag på Hofsnäs ligger alltid på en söndag vilket gör att det fungerar för oss som alltid är upptagna på lördagarna. Vi kommer nog att vara med där nästa år också.

Vikaryds köttbod

Det blir inte så många blogginlägg så här års. Det beror absolut inte på att vi inte har något att skriva om utan att vi har för mycket att göra helt enkelt. Veckan räcker inte riktigt till för blogginlägg så ni får ha överseende med det.

Nytt för i år är att vi står utanför Vikaryds köttbod varje fredag mellan 15.00-18.00. Det är samma tid som vi har öppet hemma i gårdsbutiken så Jonas bemannar den medan jag åker till Vikaryd. Det passar bra med fredagar eftersom vi har skördat hela morgonen. Skörden säljer vi sedan på dessa två ställen och på Nolbygårds Matmarknad under lördagen.

Vikaryds köttbod är en institution som varit igång sedan 1992. De säljer både kött från egna kor och lamm och kött från andra producenter i närområdet. På Vikaryd finns ett slakteri där de slaktar vilt och lamm och en styckanläggning där de styckar lamm och viltkött så som älg, hjort, vildsvin och rådjur.

De samarbetar även med andra småproducenter i området så de har bröd, honung, ägg, fisk och kalvdans till salu.

Vikaryd drivs av Susanne och Peter Dickson. Många alingsåsare köper allt sitt kött på Vikaryd och köttet har gott rykte. Allt nötkött som säljs i köttboden är från köttdjur. Det är kanske något som få reflekterar över men nötköttet som säljs i vanliga livsmedelsbutiker kan komma från såväl köttdjur som uttjänta mjölkkor. Det kött som slaktas på Vikaryd hängmöras vilket också bidrar till kvalitén.

Sedan två veckor tillbaka så är jag på plats med min ”deliverytruck” Jag packar den hemma samtidigt som jag ställer i ordning gårdsbutiken och sedan är det bara att fälla upp luckorna när jag kommer fram till Vikaryd och så startar försäljningen. Utan deliverytrucken så hade samarbetet med Vikaryd blivit väldigt mycket bökigare och förmodligen hade det inte blivit av alls. Att sätta upp tält och bord och packa i ordning allt för försäljning tar mycket tid så det hade varit svårt att genomföra. Nu är jag snabbt på plats klockan 15.00 och kan snabbt packa ihop och åka hem när köttboden stänger klockan 18.00. Sedan är det bara att åka hem och fylla på bilen inför lördagens marknad på Nolbygård.

Försäljningen på Vikaryd har inte varit jättestor hittills men det tar alltid tid att få upp försäljningen på ett nytt ställe. Vi märker det på Nolbygård. Nu när kunderna vet att vi är på plats varje vecka så har vi börjat få stammisar som kommer varje vecka och handlar alla sina grönsaker på Nolbygård. Det är roligt att bygga relationer med sina kunder och förmodligen kommer vi att se samma sak på Vikaryd efter hand. Fördelen med att stå på Vikaryd är också att vi kan fortsätta där även i oktober när vi har avslutat marknaden på Nolbygård.

Ole och Benedikt

Idag gör de sin sista arbetsdag på Östängs Gård. Ole och Benedikt har varit här i tre veckor för att göra lantbrukspraktik. Det ingår i deras utbildning på en tysk waldorfskola. De flesta klasskamraterna gör sin praktik hemma i Tyskland men eftersom Benedikt är född i Sverige och har bott här sina sju första år så passade de på att ta sig en tur till Sverige. De är bara 15 och 16 år gamla men det kan man inte tro när man har med dem i arbetet.

De har, liksom alla våra wwoofare, fått skrapa färg på huset. Men vi hann också skrapa klart en vägg så de fick vara med och måla. Två strykningar har vi hunnit med. Nästa vecka ska vi göra den tredje och sista strykningen.

De har också varit med och påbörjat stängslingen av ett skogsskifte där vi ska sätta tackorna när vi skiljt av lammen. Det är bra för dem att gå på magert bete ett tag efteråt så att de sinar.

De har också byggt var sin fågelholk.

De pryder nu våran garagelänga. Idag bygger de ytterligare än men den är inte riktigt klar än.

Varje skördedag har de fått skörda sockerärtor. Det är faktiskt inte den roligaste sysselsättningen även om de är väldigt goda. Tråkigast är dock potatisskörd enligt Ole och Benedikt.

Här skördar de till dagens utlämning på REKO-ringen.

De har också varit med och snyggat till en av våra väggar. Målat med kalkfärg och sedan har de byggt en pergola där vindruvorna ska klättra.

Utöver detta har de grävt, rensat ogräs och tagit hand om djuren samt lärt oss några tyska ord. Tack för all hjälp!

Höhissen fungerar!

Vår ladugård är byggd på trettiotalet och har en hängande ”räls” i nocken som ser ut att vara original. Hisspelet är utbytt och är förmodligen installerat under åttiotalet.

Förra året lyckades vi använda spelet med hjälp av ett nät som vi lastade för hand med högafflar. Lättare arbete än med bara högafflar men ändå ganska tufft jobb.

När vi försökte använda spelet i år så betedde det sig underligt. Det visade sig att det fanns glapp och trasiga plastdelar i kontrolldosan. Inte konstigt att problemen kom och gick. Vi förstod oss inte på det själva utan fick kalla in Herr Helgesson som redde ut problemen. Han hade dessutom en kontrolldosa liggande som vi kunde använda som ersättare.

Spelet fungerar på ett lite udda sätt. Det finns säkert goda skäl till att det är som det är men ändå. Svart och grön knapp växlar mellan om en lintrumma eller båda trummorna ska aktiveras. De två trummorna sitter på samma axel. En aktiverad trumma ger en upp/ner-rörelse. Två aktiverade trummor ger en diagonal rörelse. Blå och röd knapp styr motorn som matar in eller ut.

För några veckor sedan fick vi köpa en höklo av Karl i Knutstorp här i Bjärke.

Den har legat några år så ytrosten behövdes slipas bort. Det är ju viktigt att den inte hindras när klorna ska in i höet. Här är en av fyra klor slipad. Efter slipningen smordes låset upp och dessutom fick hela manicken ett tunt lager maskinfett.

Höklon ser ganska aggressiv ut när den är upphängd i de fyra kedjorna.

När den är nedsänkt till höet ska klorna tryckas ner, handkraft eller ett bestämt stamp fungerar. Sedan ska en klämma sättas på centrumfästet så att lyftet inte sker i kedjorna som öppnar klon utan i centrum.

Den lyfter ganska mycket hö.

Eftersom spelet bara kan arbeta uppåt/nedåt eller uppåt-höger/nedåt-vänster så får resan till höloftet ske i två steg. Först uppåt-höger, sedan nedåt, sedan uppåt-höger igen. I alla fall i början. Vi har ju hö överallt just nu och vi börjar med det som ligger längst bort från höloftet.

När klon är i rätt position är det bara att dra i snöret som lossar spärren till centrumlåset. Smidigt!

Nu är frågan hur mycket av höet som kommer att få plats. Svårt att gissa. Förmodligen mer än hälften.

Vänliga Nolbygård

Det finns få platser som andas så mycket vänlighet som Nolbygård. Det är svårt att sätta fingret på men man känner varje gång man är där att det är en plats där det finns människor som bryr sig. Bryr sig om varandra, om sina gäster och om miljön runtomkring. Varje lördag får vi vara på denna plats och sälja grönsaker och platsen gör mig alltid på bra humör.

08.30

Jag kommer ofta lite onödigt tidigt trots att jag numer har min ”deliverytruck” vilket gör att uppackningstiden har krympt från två timmar till 15 minuter.

08:45

Den extra tid jag får på mig fram tills vi öppnar så sätter jag ut skyltar, pratar med mina medsäljare och går in och tar ett snack med Lasse Bagare.

Men jag brukar också ta mig en tur i trädgården för att kolla in miljön och för att se om något nytt är på gång – för det är det nästan alltid på det här stället.

I våras byggdes tio stycken marknadsbodar i samarbete med Sparbanken i Alingsås. De används i huvudsak vid Nolbygårds höstmarknad, julmarknad och vårmarknad men när vi har Nolbygårds Matmarknad så kan vi låna stånden om vi vill.

Just nu byggs en umgängesyta av armeringsjärn och på marken har man lagt återbrukat mexitegel. Jag är inte något stort fan av mexitegel i vanliga fall men detta blev snyggt.

Bakom planket kan man skymta ett nytt bygge. Det ryktas att det ska bli ett stationshus till rälsbussen.

Man kan köpa fika i caféet och få med sig det i en korg ifall man vill sitta i rälsbussen och fika.

I trädgården finns gott om trädgårdsmöbler ifall man vill slå sig ner där.

Fika kan man även göra inomhus där det nästan känns som om man kommit hem till någons vardagsrum.

Barnen har en egen lekhörna på scenen som ibland används för olika musikframträdanden.

Till och med toaletten är ovanligt trevlig.

På väggarna är det alltid någon konstutställning.

Men även själva trädgården är full av konstnärliga utsmyckningar.

Det läggs ner mycket jobb på att göra miljön inbjudande och trevlig.

Blomsterarrangemang tillsammans med rostigt järn blir väldigt snyggt.

En säng full med blommor blir också trevligt.

Eller varför inte en rostig gammal skottkärra med en skylt som uppmanar besökarna att flytta den till en plats där de tycker att den passar.

Stockrosorna finns efter hela Hus till Hus vägg.

Huset är varsamt renoverat i fina färger och inne i det här huset kan man hitta fantastiska fönster, dörrar, järnbeslag, möbler och allt annat man kan behöva till sin egen husrenovering.

Till barnen finns diverse fordon som kan köras på gräsmattan och grusgångarna.

Efter en tur i den trädgården är man redo att börja dagens marknadsförsäljning. Här finns vi varje lördag till och med september ut. Kom hit och njut av miljön tillsammans med oss!

Skördedag och småpyssel

Fredagar är skördedagar. Vi skördar andra dagar också men på fredagar skördar vi allt inför att vi har öppet i gårdsbutiken och inför Nolbygårds Matmarknad på lördagar. Så här års tar skörden inte hela dagen eftersom det är flera grödor som inte är klara än. Bönor till exempel tar väldigt mycket tid att skörda. Under den mest intensiva perioden tar skörden hela fredagen från 8.00 till 15.00 då vi öppnar butiken.

Idag var vi fem personer som jobbade med skörden. Jag, tre wwoofare och så Lesley som kommer ut till vår gård och hjälper till ibland. Vid lunchtid var vi i princip färdiga med skörden så då hann vi med lite annat småpyssel innan det var dags att öppna butiken.

Wwoofarna väljer själva vad de vill göra och Lisa från Tyskland har tagit sig an hönornas säkerhet. Hon hänger upp nät över äppelträden för att hindra höken från att attackera. Ett tidsödande jobb men eftersom Lisa älskar hönorna så passar det henne.

Benedikt och Ole är också från Tyskland och gör sin landsbygdspraktik här hos oss under tre veckor. De är bara 15 och 16 år gamla men jobbar på väldigt bra. I Tyskland går de på en Waldorfskola och där har de flera olika praktikperioder. Benedikt är född i Sverige talar han flytande svenska och tog med sin kompis hit.

Benedikt valde att bygga en bro över diket in till hönsgården. Vi behöver det för att kunna komma in med gräsklipparen. Vi behöver in med gräsklipparen för att hönorna är väldigt selektiva i vad de äter för växter så en del blir kvar och växer sig höga. Det är inte så bra för äppelträden som helst inte ska ha något gräs alls runt sig.

Ole valde att bygga en ställning vid vår nymålade stenvägg som vinrankorna ska klättra på. Här får han hjälp att hålla av Lisa. I den faluröda ställningen ska vi också kunna binda upp tomater som brukar växa efter väggen istället för att som nu binda dem i en ranglig, i all hast ihopsnickrad konstruktion.

Vi planterade väldigt små vinrankor vid väggen för tre år sedan och planen var då att måla samma år och sedan får upp en ställning. Man hinner dock inte alltid det man tänker sig så nu har vinrankorna växt sig starka och yviga och det har varit ganska besvärligt att måla bakom.

En hel del färg har också landat på bladen men vi hoppas att det inte ska störa vinrankorna för mycket. Planen är att göra en hög ställning som i höjd linjerar med träpanelen. Den ska målas faluröd och kommer att bli jättesnygg. Ole kom en bra bit på vägen under dagen men får slutföra en annan dag.

Samtidigt erbjöd sig Lesley frivilligt att skrapa färg på vårt hus. Det är inte många som tycker att det är en trevlig syssla men de finns tydligen.

Allt detta pågick och hände medan jag själv hade tid att göra i ordning i butiken för att kunna ta emot kunder klockan tre.

Under förmiddagarna styr vi wwoofarnas arbete mer. Då är det något hårt jobb först och jobb i trädgården sedan. Men eftermiddagarna är nog det som uppskattas mest av alla wwoofare eftersom de då är friare och styr mer själva. De jobbar väldigt bra trots att det är efter lunch och väldigt varmt. Förmodligen för att de själva har valt syssla.

Lukas and Iriz

I söndags åkte Iris och Lukas vidare norröver för att spendera några månader på semester i Sverige. De har varit hos oss i två och en halv vecka och när vi idag tittade igenom bilder från de veckorna så ser vi hur mycket vi faktiskt hinner med under två och en halv vecka. De valde att göra ett insektshotell istället för en fågelholk. Det pryder nu baksidan på redskapsskjulet till odlingen vilket innebär att vi ser det varje gång vi ska in i odlingen.

Det är inte alla wwoofare som får möjlighet att vara med i bina eftersom vi försöker störa dem så lite som möjligt. Nu skulle vi dock in i kuporna och se om det fanns någon honung att skörda.

Det visade sig vara klent med det. Vädret har gjort att bina hellre har velat dela sig i nya samhällen än dra in honung. Vi har därför ökat med åtta stycken avläggare och har idag 18 samhällen istället för tio som vi startade säsongen med. Tyvärr innebär det också mindre honung.

På eftermiddagarna väljer wwoofarna själva vilket projekt de vill jobba med. Iris och Lukas är ingenjörer och valde att bygga en brygga till grustaget. Den flyter tack vare fyra plasttunnor och är stabilt bygd av 2″ 4″ reglar och plank från träd som vuxit i vår skog. Tack vare att den ligger högt över vattenytan så lär trät hålla länge. De kapade också till en stege som vi inte riktigt litar på längre och slipade och målade den så den ser ny ut.

Den tråkigaste uppgiften våra wwoofare får göra är att skrapa färg. Det är en syssla som aldrig tar slut. Hur många förmiddagar vi än skrapar så finns det alltid mer att göra.

Vi tycker att vi snart är klara hela tiden men det finns alltid lite till att ta bort. Vi trodde länge att vi skulle hinna måla medan de fortfarande var kvar men så blev det inte.

De har också sått, planterat, rensat ogräs, tagit hand om djuren, planterat träd, byggt snigelstaket, burit ved, städat i verkstaden, byggt biramar, skyfflat hö, satt upp nät för hönorna och skördat. Innan de åkte så kom Lisa från Tyskland och i lördags kväll anlände Benedikt och Ole – också de från Tyskland.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑