Östängs gård

En gård för omställning

Sida 2 av 75

Premiär för nya slungan

Våra bin har varit tröga med att täcka honungen. I vanliga fall är tumregeln att två tredjedelar av honungen ska ha vaxlock. Det är ett säkert tecken på att honungen är tillräckligt torr. Nektarn som är råvaran består av ungefär lika delar sockerarter och vatten. För att honungen ska gå att lagra, både för bina i kupan och för oss i glasburk, så ska vattenhalten ner under 20%. Helst ner till 17-18%.

Det sker genom att bina håller värmen i kupan och i god ordning fläktar med vingarna så att fukten transporteras bort genom ventilation. De behandlar honungen under tiden genom att tugga på den och tillsätta ett enzym och flera sorters mjölksyrabakterier .

I år så var bina som sagt tröga med att täck honungen så jag dröjde med att skörda. Till slut var det dags och då visade sig honungen vara precis lika torr som vanligt, trots att den var mindre täckt än den brukar vara.

Honungsskörd innebar att det till sist äntligen blev premiär för den nya slungan. Den är ganska stor och ganska dyr.

Det är trevligt med blankt rostfritt stål och en touch-skärm där alla varvtal och tider går att ställa in men det är den självvändade automatiken som gör den stora skillnaden.

På skärmen går det att följa när slungan arbetar sig genom de olika riktningarna och varvtalen. Medurs kallas för 0 och moturs kallas för 1. Så blir det när programmerare får hållas.

Efter ett par omgångar höjde jag de två sista omgångarna till 120 varv per minut. Det fanns ingen tendens till att vaxkakorna skulle spricka så det går kanske att höja farten lite mer. Högre varv ger lite, lite mer honung till mig och lite, lite mindre kvar i kakan. Så här års gör det inget att det blir honung kvar i kakorna eftersom bina ska få slicka dem rent. De är många och de är noggranna så det blir faktiskt helt torrt och rent efter bara ett par dagar.

Så här ser en vändning ut. Hållarna är ledade och hålls i ursprungsläget av en fjäder. Det är därför de gungar lite under stoppet.

Under tiden som slungan centrifugerar vaxkakans båda sidor i flera steg med allt högre hastighet så står jag och täcker av vaxlock från nästa sex ramar som ska slungas. Det är en stor skillnad jämfört med att manuellt justera varvtal och att stanna slungan för att lyfta upp och vända ramarna 3-5 gånger under en slungning. Härligt!

Semester på Koster

Förra veckan tog jag (Ylva) 2,5 dagars semester mitt under högsäsongen för grönsakerna. Det har inte hänt förr och kommer kanske aldrig hända igen men skönt var det.

Vår yngsta dotter jobbar i Kosters Trädgårdars restaurang den här sommaren så huvudsyftet med resan var att hälsa på henne. Jonas fick ta över sista timmen på Nolbygårds Matmarknad så jag hann med ett tåg. I Göteborg mötte vår äldsta dotter upp och så åkte vi tåget upp till Strömstad.

Att ta båten ut till Koster ger lite semesterkänsla även om det snarare var höstväder än sommarväder. Vinterjackan var på och med oss hade vi 15 kilo sallat och fem kilo sockerärt som Kosters trädgårdars restaurang beställt.

På lördag kväll åt vi fantastiskt goda pizzor i växthuset på restaurangen. Trevlig kväll med båda döttrarna.

På Kosters Trädgårdar kan man vara säker på att man får mat lagad av bra råvaror. Inga tillsatser och inga halvfabrikat. Hela stället är trevligt och atmosfären är vänlig. Här trivs både människor och natur eftersom hela stället är designat enligt permakulturprinciper. Helena och Stefan von Bothmer är de som byggt upp Kosters Trädgårdar. Idag drivs restaurangen som ett kooperativ och Helena koncenterar sig mest på odlingen och Stefan på guidningar i naturen och på havet.

Växthuset är begagnat och utforslat till Koster där det byggts upp i ny design. Tre taknockar och i mittensektionen finns en murad vägg med kamin.

Både vinstockar och fikonträdet imponerar och ger en försmak för hur det kanske kan komma att se ut på Östäng om sådär 15 år. Vårt fikonträd står fortfarande i en kruka.

På söndagen umgicks jag med Helena. Vi hälsade på hönsen och diskuterade inhängnader, nät, foder, ohyra och annat. Sedan jobbade vi i tomatväxthuset ett par timmar. Helena är en van odlare och duktig på tomater. Jag insåg snabbt att jag är alldeles för mesig när det gäller att beskära mina tomater. När vi jobbade hade jag tid att ställa alla möjliga frågor som jag har inför att vi nästa säsong ska sätta upp ett tomatväxthus.

Jag gillar att umgås med folk medan man jobbar. Det blir intressanta samtal och nya frågor. På måndagen var det dags att ge sig av hemåt där ogräs och annat väntade.

Har ni semester kvar och inga planer så rekommenderas ett besök på Kosters Trädgårdar varmt.

Vill ni lära er mer om hur Helena lyckas med tomater så kolla in Kosters Trädgårdars youtubekanal.

Kanske bättre honungssil

Efter att honungen kommer ur slungan finns det en hel del vaxsmulor i den som ska silas bort. Jag brukar göra det i tre steg, först en grovsil innan honungen hamnar i en rostfri hink, sedan hälls honungen i en dubbelsil. Först en halvfin, sedan en finsil. Det låter kanske omständligt men det minskar risken att någon sil sätter igen sig. Det är ett ganska vanligt problem att vax sätter igen finsilen så det är värt krånglet att sila i tre steg.

Hur som helst, Mina dubbelsilar har sett ut så här:

Flera nackdelar. En är att det är lite ostadigt. Om någon av de tre vingmuttrarna inte är åtdragen så kan silen välta. Det händer bara om silen är full med honung och resultatet är avskräckande.

Den andra nackdelen är att den färdigsilade honungen är öppen och det finns en risk att något ska hamna i den. Det är inte helt ovanligt med ett förvirrat bi i ett slungrum och när det blir hungrigt så dras det till honungen och vips ligger det ett dött bi i honungen. Eller en fluga.

När jag gick biodlarkursen för många år sedan visade läraren en sak han hade byggt själv. Det var en skydd för silarna som han hade byggt i tunn plywood som sedan lackat med tvåkomponentsfärg. Den såg ut som en hög hatt med hål i toppen.

Jag har inte tid att finsnickra men jag ville testa om jag kunde fixa till något liknande. Inte snyggt men det funkade nästan som tänkt.

Jag gjorde hål i bottnen på en sirapshink och ett annat hål i ett stort lock. Klart.

Jag tycker nog att det fungerade ungefär som planerat. Silarna sitter inte helt perfekt så jag ska testa att skära ut hela bottnen i sirapshinken och vända den upp och ner. Då borde silarnas sarger hamna alldeles utanför hinkens kant. Vi får se.

Annika och Richard

Idag åkte våra två tyska wwoofare vidare efter två veckor på Östängs Gård. Återigen har vi haft tur med wwoofare och är väldigt nöjda med deras insats på gården.

Varje morgon efter djurrundan är det någon form av hårt arbete. De har fått bära stockar, städa hönshus, kört hjulhacka och grävt en ny bädd ren från kvickrot.

Vi har sått en hel del så här sent på året men i den här bädden blev det bara gröngödsling. Det borde vi så oftare men man vill ju gärna ha fram så mycket grönsaker som möjligt.

Efter fika är det dags för arbete i grönsaksodlingen och det har blivit en hel del ogräsrensning men också mycket skörd eftersom det är många grönsaker som mognar nu.

Efter lunch väljer wwoofarna själva vad de ska göra och det första projektet som Richard och Annica tog sig an var att lägga plattor framför växthuset.

De fick börja med att gräva ut och sedan la de sand och plattor.

De var mycket nöjda med sitt första projekt och det var vi också. Framför allt är det skönt när saker blir gjorda. Att lägga plattor framför växthuset är inte ett nödvändigt jobb och därför blir det lätt skjutet på framtiden. De hjälpte också till att sätta upp de sista skjutdörrarna så nu fattas bara några fönster på växthuset.

Som andra projekt valde Richard att klyva ekstolp som vi ska ha för att hägna in ett skogsbete.

Det är ett rätt tufft jobb men han lärde sig snabbt och klöv upp all ek vi hade. Annica spetsade dem med yxa.

Annica valde att bygga stöd till bärbuskarna.

Oftast väljer wwoofare ett jobb som tar alla deras eftermiddagar men Annica och Richard avverkade det ena projektet efter det andra. När Carl var här slog han ner hörnstolparna till nya grönsaksstaketet. Annica och Richard slog en eftermiddag ner alla stolpar där emellan. I förrgår fick vi två nya wwoofare, Otto och Arvid från Stockholm. När vi var fyra wwoofare passade vi på att gräva för snigelstaketet längst ena sidan av nya inhängnaden.

Marken lutar så det blir inte ett vågrätt staket.

Annica tog befälet för att ändå få en linje på det hela trots lutningen.

De fick också hjälpa till att introducera våra nya wwoofare när det gällde djuren och skörden.

Sista kvällen blev sen på verandan med ett glas vin och då kom vi på att de inte satt upp sina fågelholkar. De fick i alla fall gå och hämta dem men fotoljuset var inte det bästa.

En snickarglädjesholk och en uggleholk till vår samling.

Vi har fått instruktioner på var de ska sitta och de kommer att komma upp under veckan. Innan avfärden idag blev det nya bilder i bättre fotoljus. Ännu ett avsked av trevliga människor som satt spår på vår gård.

Nolbygårds Matmarknad

För några år sedan startade vi Nolbygårds Matmarknad för att vi ville ha någonstans att sälja våra produkter. Vi hade inte någon aning om hur det skulle gå men detta var före REKO-ringarnas intåg i Sverige så för att kunna sälja direkt till konsumenterna så såg vi matmarknaden som en bra försäljningskanal. Det har det också blivit och försäljningen på marknaden ökar år från år.

En positiv bieffekt har blivit kontakten med de andra producenterna. Vi har ett gäng som kommer varje sommar. Det är bara vi som är med varenda gång men många försäljare är med nästan alla gånger och vi har lärt känna varandra ganska väl under åren.

Nytt för i år är att vi får låna försäljningsbodarna av Nolbygårds Intresseförening. De har byggts med hjälp av Sparbanken i Alingsås och är kanonfina och väl lämpade för ändamålet. Enda problemet är att luckorna är väldigt tunga och omöjliga att fälla upp om man är ensam.

Eftersom alla säljare känner varandra så har det utarbetats ett system där alla hjälper varandra.

Ingen behöver stå och kämpa med sin lucka själv utan det är alltid flera som kommer och hjälper till.

När säljarna börjat komma i ordning så blir det en stunds ”umgänge” säljare emellan.

Nya säljare pratar med de som varit med länge. Det provsmakas honung och diskuteras diverse ting.

På dagens marknad var det säljare i alla tillgängliga bodar utom en och fyra säljare som stod i egna tält eller bilar.

För många säljare har Nolbygårds Matmarknad blivit extra viktig i år då många större marknader är inställda på grund av Corona.

Innan alla säljare har kommit på plats så kommer de första kunderna. Ägg och tomater är det som försvinner först följt av huvudkål.

Har du inte gjort ett besök på Nolbygårds Matmarknad än så har du lördagarna fram till och med september månad på dig att komma och ta del av ett unikt utbud av korvar, kött, ägg, bröd, sylt, saft, inläggningar, marmelad, kolor, honung och grönsaker.

Hur mycket el drar kylrummet?

När vi väl hade blivit klara med kylrummet så var vi lite oroliga för att det kanske skulle vara dyrt i drift. Kylkompressorn är visserligen bara på 3 kW men det är svårt att bedöma hur ofta den är igång. Vi har inte tid att stå där med ett stoppur.

Men det finns ju manicker som kan hjälpa till. Vi börjar med klimatet i kylrummet. Funkar det som det var tänkt? Diagrammet visar en fredag och lördag. Vi valde de dagarna eftersom det är då som dörren till kylrummet öppnas flest gånger. Fredag är skördedag och lördag är marknadsdag.

Bilden blir för liten så det är svårt att se men den röda linjen visar att temperaturen pendlar mellan 4,5 – 5,5 grader. När vi drog igång kylrummet så stod termostaten på 2,0 men det var onödigt kallt så vi höjde till 4 grader. Det ser bra ut när det gäller temperaturen. De två små topparna är tillfällen då temperaturen är en smula högre, en gång 6,4 grader och en gång 5,9. Först tänkte vi att det kanske var att anläggningen hade frostat av sig. Vi vet att kylanläggningen ska avfrosta sig ibland. Det bildas alltid lite is på förångaren i kylrummet så emellanåt så släpper kompressorn fram varm kylvätska för att smälta isen. Kanske var de två topparna sådana tillfällen? Men sedan insåg vi att det är förmodligen så att dörren stått öppen lite längre i samband med att många backar ska bäras in eller ut. Den först toppen är kl 13 på fredagen vilket stämmer med att många grönsaker ska bäras från kylrummet till butiken. Den andra toppen borde vara vid sjutiden på lördag morgon när vi lastar inför marknaden men i stället finns toppen vid niotiden på lördag kväll. Skumt.

Processen att tina is visste vi om och det gjorde det ännu svårare att gissa hur mycket el som kylrummet skulle använda.

Den blå linjen visar den relativa luftfuktigheten i kylrummet. Värdena pendlar mellan 85 – 100% vilket vi tror är helt ok. Att den relativa luftfuktigheten pendlar i samma takt som temperaturen är inte konstigt. Så fort temperaturen stiger en grad så kan luften hålla mer luft, alltså sjunker den relativa fuktigheten då. När temperaturen sjunker tillbaka en grad så ger samma mängd fukt ett värde på 100%. Över 100% är inte aktuellt eftersom redan vid 100 börjar luftfuktigheten att fällas ut som vatten på den kallaste ytan i rummet.

Elen då?

Elen mättes under 9 dygn och slutsumman för den tiden slutade på 46,6 kWh. Om det är mycket eller lite beror kanske på hur man vill räkna. 46,6 delat på 9 är drygt 5 kWh per dygn så kostnaden är grovt avrundat en femma om dagen. Med tanke på lagringsmöjligheterna och kvalitetshöjningen på bladgrönt så tycker vi att det är en helt rimlig driftkostnad.

Mätperioden var inte helt idealisk. Den korta värmeböljan vi hade i början av sommaren var över och vi hade ett typiskt skitsommarväder, 15 – 18 graden och lite som mellan molnen. Kanske ska vi återkomma med en mätning om det bli riktigt varmt igen.

Arbetsdag på Snickarebo

Det har inte blivit några arbetsdagar i vår gårdssamverkans grupp det här året – förrän idag. Det händer mycket på de gårdar som ingår i gruppen så det har helt enkelt inte blivit av men idag var det äntligen dags.

Sara och Guillaume på Snickarebo behövde hjälp med att kratta ihop slaget hö från betesmarkerna. När det växer sig för högt så slutar fåren att äta det så Jonas var där häromkvällen och slog det och idag hjälptes vi åt att samla ihop allt i högar.

Två beten behövdes fixas. Alla tog var sin räfsa och på några timmar var första betet ihopräfsat och lagt i en limpa där de ska odla pumpor nästa år.

Sedan blev det lunch umgänge och sedan angrep vi bete nummer två.

Hade vi inte gjort detta på en arbetsdag när vi var många hade det förmodligen aldrig blivit ihopräfsat. Nu jobbade vi och umgicks samtidigt och hann avhandla framtida fårinköp, bianskaffning, osttillverkning och annat intressant. Ett bra umgängesjobb. Vi räfsade ihop i högar först och sedan lassade vi upp på presenningar som vi släpade till rätt ställe.

Där tömdes det av i en hög.

Nu kommer nytt gräs att växa upp som är lagom långt för fåren.

Carls sista dag hos oss

Två veckor går snabbt men det är fantastiskt vad en person kan få gjort under så kort tid. Carl är vår kortast tillresta wwoofare hittills. Han kommer från Göteborg och blev årets allra första wwoofare. De flesta mer långväga wwoofarna har på grund av corona lämnat återbud. Så var han desto mer efterlängtad. Vi har haft en tuff försäsong och kände att vi var på gränsen till att tappa greppet om ogräset men du känner vi oss mycket lugnare.

Varje morgon börjar vi med att wwoofarna tar hand om djuren och sedan är det ”hårt” jobb fram till fika förutom på fredagar när vi skördar hela dagen. Carl har fått vara med och riva ut golvet i fårhuset. Dels ett plankgolv och dels slå sönder ett trasig betonggolv.

Betongen har sedan lassats på kärra och körts till tippen.

Stenar har flyttats och ris har samlats ihop. Det blir en hel del ris från äppelträden trots att de är små.

Mellan fika och lunch är det arbete i grönsaksodlingen och så här års är det mycket ogräsrensande eftersom de flesta bäddarna redan är sådda eller planterade men vi har hunnit med att plantera spetskål och så dill och sockerärt.

Fredagar är det skördedag hela dagen men vi skördar även en del på tisdagar och torsdagar. På tisdagar blir det sockerärt, gurka och zucchini eftersom de behöver skördas två gånger i veckan och på torsdagarna skördar vi till REKO-ringsutlämningen.

Efter lunch får wwoofarna välja projekt ifrån wwooflistan. Carl började med att byta dörren på bastun. Den gamla blåste sönder i en storm. Sedan lagade han verandadörren som varken gick att stänga eller öppna utan krångel. Ett jobb som gick ganska snabbt men som vi förmodligen inte fått gjort på hela sommaren även om krånglet med att öppna och stänga dörren tagit mer tid i anspråk än att fixa den.

Sedan har han börjat på nya stängslet kring den utökade grönsaksodlingen. Vi hade tänkt stoppa efter fyra kvarter grönsaker men eftersom vi säljer allt vi producerar så har vi utökat. Det kommer att bli sju kvarter från och med nästa är med 12 bäddar i varje. Här ska vi sätta upp staket mot rådjur, hönor, ankor, katter och sniglar. Till sniglarna kommer vi att pröva ett elstaket med två eltrådar på 24 volt.

Alla våra wwoofare får bidra till gården med att bygga en fågelholk.

Carls blev en gökursholk med två kottar som lod.

Klockan är inställd på tre vilket är klockslaget som våra wwoofare ska sluta arbeta. Det är tveksamt om det gällt för Carl en enda dag. Vi har hittat honom rensandes ogräs, snickrandes och bärplockandes långt efter tre de flesta dagar. Det är svårt att vara mer nöjd med en wwoofare! Tack Carl för ovärderlig hjälp.

Ikväll ska det i alla fall bli bastubad med ny bastudörr.

Skördedax

Det har varit en kall vår och ett snigelår men om man inte ger sig så blir det resultat till slut i alla fall. Fyra gånger har vi sått om rödbetor och morötter för att sniglarna ätit upp dem och 90 % av grönkålen är utsatt igen då nio av tio plantor blev snigelmat.

Det värsta med detta är inte att det har tagit tid att så och plantera om utan att de större plantorna i bädden skuggar de mindre så tillväxten blir dålig. Det innebär också att vi inte kan skörda en bädd från ena änden och så i nytt eller plantera utan måste gallringsskörda då bäddarna innehåller fyra generationer plantor.

Nog med gnäll 🙂 Det blir trots allt skörd.

Nyzeeländsk spenat är en favorit. Sniglarna gillar den inte och när man skördar de största bladen så växer det ut nya. Det enda tråkiga med denna grönsak är att skörda den men en halv bädd räcker för att fylla våra försäljningsbehov.

Zucchinin börjar producera så smått. Den skördar vi två gånger i veckan för att de inte ska bli för stora. Snart kommer vi ha mer än vad vi kan göra åt men än så länge tar de slut vid varje försäljningstillfälle. Trevliga plantor som ser stora och fina ut.

Persiljan skördar vi också om och om igen. När man skurit av en planta så växer den upp igen. Persilja är det inte någon jätteåtgång på men snart börjar några av våra kunder frysa in persilja för vintern och då får man vara beredd för då går det åt hinkvis.

Sallat sår vi om flera gånger i en bädd. Eftersom våren var så kall så blir det nog bara två skördar per bädd mot normala tre men det räcker ändå till i år. Vi odlar tre olika sorters huvudsallat och isbergssallat. Isbergssallaten är vi inte så nöjda med i år. Vi har bytt sort och ska nog byta tillbaka för huvudena blir små. Sniglarna föredrar isbergssallat framför andra sallater så vi får se det som fångstgröda.

Löken är fantastiskt fin. Vi har gödslat lökbäddarna bättre i år än tidigare vilket gör att vi har stora, fina, friska lökar. Två bäddar är skördade och ligger på tork. Lök är populärt bland våra kunder och vi säljer mycket både som knipplök och torkad lök. Vi börjar mer och mer gilla lagringsgrönsaker som gör att vi kan ha grönsaker till försäljning långt in på hösten.

Kålrabbi odlar vi för första gången. Väldigt goda men inte lika lättsålda. Vet inte om vi ska fortsätta med denna grönsak eftersom det är svårt att få plats med all kål vi vill odla. Salladskål, kålrabbi, spetskål och majrova är redan slutskördade och vi har sått om salladskål och spetskål och planterat in grönkål i en av bäddarna också. En bädd tidig vitkål är också slutskördad men den sena vitkålen behöver flera veckor till innan den är klar.

Vi säljer mycket grönsaker i kassar på REKO-ring Alingsås. Vi har utlämning varje vecka så här under säsong. Ojämna veckor är det inte jättemycket försäljning för då är säljarna färre eftersom det är utlämning i Borås samtidigt. Jämna veckor får vi massor av beställningar och har varit tvungna att sätta stopp. Vill man välja grönsaker själv och inte få en färdigpackad kasse så är det bättre att komma upp till Nolbygårds Matmarknad på lördagar mellan 10-14. Då har vi fullt utbud.

Så här kan det se ut i vår gårdsbutik en vanlig dag. Här lägger vi ut lite grönsaker som folk kan plocka av och lägga pengar i en burk. De flesta kommer för våra ägg men allt fler köper också med sig grönsaker. Oftast är det inte så här fullt men något finns det alltid.

På fredagarna är gårdsbutiken bemannad mellan 15-18. Då har vi fullt sortiment av allt som är skördeklart. Då är det inte lika stressigt som på Nolbygård eller på REKO så då har vi tid att svara på odlingsfrågor och tillagningsfrågor. Vill man så kan man också gå runt och titta på djuren, grönsaksodlingen och skogsträdgården. Välkomna hit!

En oas i Alingsås

Allt fler får upp ögonen för Nolbygård. Det är ett bra fik som fått White guides plakett flera år i rad. Många uppskattar att Lasse i princip bara använder ekologiska råvaror och bakar med äkta smör. Så här i coronatider är det också många som uppskattar den stora trädgården där man kan välja sol eller skugga under träden och där ingen trängsel uppstår. Idag var det till och med ett inslag på TV4 där Lottie Knutsson rekommenderade ett besök i caféstaden Alingsås och visade en kort filmsnutt från Nolbygårds ekobageri och café.

Den här sommaren är det många som semestrar hemma i Sverige och det innebär ett uppsving för många verksamheter. Många lokala livsmedelsproducenter säljer mer än någonsin och på Nolbygårds matmarknad märker vi av en ökad kundtillströmning och många helt nya kunder. Kanske har människor blivit mer medvetna om hur sårbara vi är och också fått upp ögonen för att vi har en mycket låg självförsörjningsgrad. Samtidigt pratade jag med en restaurangägare idag som rapporterade ett försäljningsbortfall på 80 %. De serverar mest luncher och nu när så många jobbar hemifrån så blir det mindre luncher som äts utomhus. Det innebär ju också att det blir mer råvaror som ska inhandlas och tillagas så det hela kanske hänger ihop.

Det är i alla fall väldigt roligt att så många fler människor har hittat till Nolbygård som sedan länge är en av våra favoritplatser i världen.

Nytt för i år är att säljarna på Nolbygårds matmarknad får låna bodarna från Nolbygårds intresseförening. Det innebär att vi inte behöver ockupera den öppna grusplanen vilket i sin tur innebär att det finns fler parkeringsplatser att tillgå.

Nolbygård är en gammal bondgård som förr var omgiven av odlingsmark. Idag har där tyvärr getts bygglov till den ena plåtladan efter den andra så den intilliggande jordbruksmarken har blivit asfaltsöken med butiker, lager och bilbesiktning.

Men när man är inne på Nolbygård så ser man tack vare bodarna inte så mycket av detta. Bodarna bidrar tillsammans med rälsbussen till att rama in trädgården och blir en barriär mot vägen som är ganska trafikerad. Det gör att trädgården upplevs ännu mer positivt.

Det är Lasse bagare som är rälsbussnörd och rälsbussdetaljer finns att upptäcka på flera ställen på caféet.

Nytt för i år är ett litet stationshus som målats i samma färg som alla uthus på gården. Jag vet faktiskt inte vad huset kommer att innehålla när det blir klart men arbete pågår.

Här står jag nu varje lördag till och med september månad. För varje vecka som går så blir utbudet av grönsaker större och större.

De första lökarna är skördeklara, några små morotsknippen, vitkål, spetskål, zucchini, gurka, sockerärt, grönkål, sallat, broccoli, mangold, kryddgrönt, spenat, chilli och vitlök fanns när jag öppnade i morse.

När jag stängde hade jag bara lite lök, sallat, grönkål och persilja kvar. Vill man ha fullt utbud så får man komma tidigt eftersom vissa saker bara finns i begränsad mängd. Snart kommer vi även att kunna erbjuda tomater, potatis och bönor och senare i höst även rödkål, pumpa och vintersquash.

Det roligaste med att sälja på samma marknad varje vecka är att man skapar en relation till sina stamkunder. Man lär sig vad de vill ha och det känns nästan som om man känner dem även om vi mest pratar om vad de ska handla. Många tar till sig tips kring tillagning, förvaring och recept och jag har fått många tips tillbaka. En dam kommer varje lördag morgon och vill ha potatis. Våra potatisar är alldeles för små för att skörda än på grund av den kalla våren men till henne skördar jag ändå ett kilo varje lördag eftersom hon har berättat att hon älskar potatis men inte längre kan äta den hon köper i affären. Hennes mage protesterar direkt men våra potatisar klarar hon. Hon har varit stamkund hos mig varje lördag i flera år så hon får köpa sina potatisar även om det egentligen är en dålig affär att skörda dem så här tidigt.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑