Östängs gård

En gård för omställning

Sida 2 av 50

Tuffa bud någonstans i höjd med Mellerud

Som våra följare förstått så har vi varit på studieresa. Det är alltid bra med nya intryck. När vi flyttade till gården 2014 gjorde vi en plan som vi i stort sett har hållit oss till. En del av planen utgjordes av att gräva bäddar i fyra kvarter, ett kvarter per år. Vi ser inga alternativ till att gräva och rensa bäddarna helt eftersom vi har enorma mängder kvickrot och skräppa. Jobbet har varit hårt men nu är det klart. Vi har 99 bäddar a’ sex kvadratmeter. De är fem meter långa och 120 cm breda med 60 centimeter gångar mellan sig. Det var en enormt skön känsla när sista bädden var grävd. Under de här åren har rörelsen med Market Gardening växt sig allt starkare.

Först mötte vi det i Jean-Martin Fortiers bok ”The Market Gardener”. Boken gavs ursprungligen ut på franska men när den kom i engelsk översättning köpte vi ett ex och läste med intresse.  Han förespråkar att man odlar i 75 cm breda bäddar. Vi har 120 centimeter. Det som talar för smalare bäddar är att man enkelt kliver över dem så man kan ha längre bäddar, att man har lätt att nå mitten av bädden vilket sparar ryggen men framför allt att många tidsbesparande redskap har den brädden. Jean-Martin räknar mycket. Han räknar på tidsåtgång och effektivisering. Det är inte riktigt vår grej. Vi hinner aldrig sitta ner och räkna så vi har väldigt dålig koll på tidsåtgångar. Vi läste som sagt med intresse men fortsatte att gräva våra bäddar på sex kvadratmeter. Vi blev inte helt övertygade och eftersom vi redan lagt ner mycket jobb så kändes det jobbigt att börja om.

För några år sedan var vi på studiebesök på Bossgården hos Jonas och Sanna Ringqvist. De har odlat i över 20 år. Först på friland med radodling men på senare år har det övergått till fasta bäddar som är 75 cm breda. De är också grymma på odling och bra på att räkna på sådder, skörd och tidsåtgång. De talar sig varmt om sina bäddar. Nu har de också gett ut en bok på svenska som heter ”Odla till försäljning” De är två vuxna som under säsong odlar på heltid även om de har andra jobb på vintern. I år har de till och med haft möjlighet att anställa och ändå få odlingen att gå runt. De är enormt effektiva och duktiga men har också lång erfarenhet.

Vi ingår i ett nätverk för småskaliga grönsaksproducenter som har träffats flera gånger för att utbyta erfarenheter. Där diskuteras naturligtvis bäddar och många andra kör med denna standard på 75 centimeter. Vi har envist hållit fast vid vårt mått. I år har det varit jobbigare än någonsin. Vi har anlagt sista kvarteret och odlar nu i alla 99 bäddarna men vi ligger hela tiden efter när det gäller ogräs, sådder och plantering. Planerna som görs upp i början av året hålls inte för vi inte hittar tid. Nu har det visserligen varit ett extremt år eftersom torkan gjort att vi fått ägna än mer tid åt djuren men känslan av att vi måste bli mer effektiva för att få det hela att gå runt på sikt har växt sig allt starkare. Det är jobbigt att erkänna att man har tänkt fel, speciellt som man var så nöjd från början och har investerat så många arbetstimmar.

Så åkte vi till Ridgedale. Där odlar de i fasta bäddar på 75 centimeter. Om och om igen möts vi av samma bäddstorlek och alltid hos människor som är duktiga på att få odlingarna att bära sig och gå runt tidsmässigt och ekonomiskt. Nu kan vi inte jämföra vår verksamhet med Ridgedales av flera skäl. De har haft möjlighet att investera mer pengar än vad vi har och de är väldigt många fler som jobbar på gården hela säsongen så vi kommer aldrig komma upp i deras klass men det är inte heller det som är poängen. Ska vi odla utan att bränna ut oss måste vi hitta sätt att spara tid. 

Har man en bädd på 75 centimeter kan man skaffa en kratta på 75 centimeter och gå en sväng med den. Ska man bredgrepa så kan man skaffa en bredgrep med rätt mått men en bredgrep med vårt bäddmått hade blivit alldeles för tung att arbeta med. Det finns såmaskiner för 75 cm breda bäddar. De har sex fack så man kan på en vända så sex rader, tre rader eller två rader beroende på hur tätt man vill ha plantorna. Det finns effektiva småbladsplockare som är 75 centimeter breda. Med en sådan går man över bädden så långt som man vill skörda en sväng. Den drivs av en sladdlös morrmaskin och skär av alla blad effektivt och samlar upp dem i en behållare. Alla ståltrådarna som hänger på ställningen är avklippta för 75 centimeters bäddar och blir tillräckligt stabila för att bära upp ett insektsnät eller en fiberduk. Våra mått kräver VP-rör. Vi lägger sandsäckar för att hålla nere våra nät men här har de metall-U som de trycker ner i jorden vilket innebär att de inte ligger i vägen i gångarna. En radmarkör/jordtillplattare finns att köpa 75 centimeter bred. Den markerar raderna på exakt samma avstånd och gör även rutmönster i jorden så du kan få ett omedelbart avstånd för varje planta. En sak som vi inte vill ta efter är att köpa in en massa kompost att hälla på bäddarna. Så gör de på Ridgedale. Fördelen är att du minskar ogrästrycket rejält men vi känner inte att vi vill göra oss beroende av inköpt material varje år. Vi kommer alltså alltid ha mer ogräs än på Ridgedale men med exakta rader är det väldigt mycket lättare att gå med en radhacka mellan raderna. Våra rader är alltid krokiga eftersom vi drar upp dem med baksidan av en kratta. Det gör också att om vi ska göra fem rader så går vi fem vänder utefter bädden. Med en raduppdragare så går man bara en vända och det spar naturligtvis tid. Vi har sett mer eller mindre bra exempel på hemmagjorda raduppdragare med piggar i trä men det bör vara mycket lättare med en hjulvariant. I bädden i mitten på bilden nedan har de sått småblad. Tänk att komma med den gröna skördaren och föra den över bädden så långt du behöver för att få den mängd blad du tror du ska sälja istället för att ta med dig en sax och börja klippa i ena änden.
Ett av kommande vinterns projekt är tänkt att bli att täcka alla gångar mellan bäddarna med flis. Det var bestämt redan innan. Vi har möjlighet att köpa lövflis ifrån en såg i närheten. Tanken med flisade gångar är att slippa rensa ogräs i gångarna. Det skulle spara tid men vi kan inte hälla ut massa flis i gångarna innan vi riktigt har bestämt bäddstorlek. Ska vi byta ut våra bäddar mot 75 cm breda så måste det ske nu i vinter. Jobbiga beslut men någonstans i höjd med Mellerud på hemresan blev nog ändå beslutet fattat. Vi ska göra om och göra rätt. Det kommer att bli jobbigt men om vi lägger bäddarna åt andra hållet mot vad vi har nu så blir det ändå inte så mycket som ska flyttas runt. Vi hade tänkt att aldrig mer gräva i våra bäddar men så blir det alltså inte. Täckmaterialet i gångarna ska tas bort, jord flyttas, gångar täckas med tidningar och flis och sedan ska de nya bäddarna täckas för att minska ogräsinvasionen. Så alla läsare som odlar själva, tänker vi rätt eller tänker vi fel? Ha gärna synpunkter innan vi sätter igång med årets stora projekt.

Dag två på studieresan

Idag vaknade vi på Sillegården vid Frykens strand. Ett mysigt pensionat där vi fick ett litet hus för oss själva. Efter gårdagens besök på Ridgedale kände vi oss alla både trötta och inspirerande. Det är lätt att få mindevärdeskomplex när man besöker ett sådant ställe och vi hade långa diskussioner om vad vi själva vill och vilka liv vi vill leva. Vi tog en lugn morgon och åt frukost i lugn och ro i en vacker matsal.Sillegården återvänder vi gärna till. Det kändes bra att kunna sitta i lugn och ro och prata igenom saker och ting.

Sedan åkte vi vidare söderut till hantverks- och konstnärskooperativet Not Quite. Där möttes vi av Lisa som visade oss runt på det gamla bruket. Där pågår en mängd verksamheter. Under sommaren pågår konstutställningar och många hantverkare och konstnärer hyr in sig på området i olika ateljéer. Där finns också gemensamma verkstäder för trä och keramik som man kan hyra samt gemensamma utställningslokaler. Bruket har varit ett pappersbruk och hela linan finns kvar intakt.  Utomhusmiljön var full av intressanta saker som detta ”pumpaträd”.
I helgen hade de haft ”Glupsk på Dalsland” i två dagar med massa aktiviteter. En sak som vi tar med oss hem är smart konstruerade marknadsbord som är lätta att bygga men också att ta ner och ställa undan. 

Alla hantverkare och konstnärer har en gemensam butik där de säljer sina saker.  Där fanns mycket intressant att titta på. 

Vi besökte också bageriet med en fantastisk vedugn som eldas varje dag och där de bakar bröd.  Eldningen sker på baksidan av den massiva massugnen och när den blivit tillräckligt varm får elden brinna ut innan de bakar i ugnen dagen efter. Vi åt lunch och diskuterade ekonomisk förening med deltagarna från Not Quite. Vi har precis fått vår egen ekonomiska förening godkänd hos bolagsverket vilket gör att vi nu kan ansöka om godkännande från Miljöskyddskontoret och sedan sätta igång att musta. På vägen hem fortsatte diskussionerna och vi stannade även till och köpte en del utrustning som fattas i mustvagnen. Skönt att vara borta men faktiskt ganska skönt att komma hem också.

Ridgedale permaculture

I morse ringde klockan klockan fem och det var dags att gå upp för att åka på studiebesök i Värmland. En solig och sval morgon med vacker dimma över betet. Vi åkte och hämtade upp Sara hemma hos henne och Magnus i Sollebrunn och sedan gav vi oss av mot Dalsland. Eftersom vi nästan alltid jobbar med mustvagnen eller har arbetsdag när vi träffas så var det rätt skönt att åka bil ihop så vi hade tid att diskutera med varandra. Vi stannade för en kaffepaus utanför Köpmannebro och njöt av vacker utsikt och fint väder. Det kändes lyxigt att inte behöva ta hand om djur, gräva eller flytta något hemma på gården.  Klockan tio var vi på plats på Ridgedale Permaculture och blev mottagna av Richard och Yohanna som ägt gården i Värmland sedan 2014. Ett halvår mer än vad vi ägt vår. Vi tycker att vi har uträttat rätt så mycket på vår gård men efter en dag på Ridgedale så bleknar det arbete vi utfört.

Vi började med att studera kartan över området och sedan gav vi oss ut och tittade på alla olika delar. Varje del kan lätt bli ett eget inlägg så det här får bli en överskådlig introduktion så följer fortsättningen i veckan som kommer. 

Ridgedale har över 1200 kycklingar som ger lika många ägg varje dag. Äggen säljer de på REKO-ring, via äggprenumeranter och till butiker och restauranger. Eftersom de har så många hönor måste de ha ett godkänt äggpackeri och göra salmonellaprov tre gånger om året. Två av proven kan de göra själva men ett prov måste dessutom göras av veterinär. De har tre flyttbara ”äggmobiler” som flyttas var tredje dag med 400 hönor i varje. Vi tittade en hel del på gräset och jämförde även med grannens gräs och skillnaden var väldigt tydlig. På Ridgedale flyttar korna in på ett  område först och sedan kommer hönorna. Gräset betas hårt och gödslas väl men lämnas sedan för att kunna återhämta sig ordentligt innan det betas igen. Förutom hönor för äggproduktion har de även broilerkycklingar som flyttas runt på cykelhjul. Lätta att dra för hand. Broilerkycklingarna behöver inga sittpinnar och inga reden så deras ”hus” blir väldigt mycket lättare att bygga och flytta. På vintern har de inte några broilerkycklingar och äggläggarna flyttar in i växthuset. Växthusets golv täcks med torv som sedan blandas med hönsskit under vintern. Detta används sedan att odla tomater i.

Förutom växthuset så finns flera caterpillartunnels på 4,3 meter breda och 25- 40 meter långa. De är lätta att sätta upp och flytta varje år.

För att spara steg finns vid varje odlingsyta en ställning med alla redskap. Bäddarna är 75 centimeter breda och redskapen är anpassade till den bredden. Eller rättare sagt så är bäddarnas bredd anpassade till de redskap som finns på marknaden.

Runt varje odlingskvarter finns ett vindnät. De går också in för att plantera barriärer av träd på flera ställen för att minska vindutsattheten.

Lunch fick vi i en av två gerar som finns på gården. Den andra geren används till föreläsningslokal eftersom de har kurser hela säsongerna.

Efter lunch fick vi titta på slakteriet och sedan gick vi runt själva en stund innan vi gav oss av till vårt pensionat Sillegården där vi ska tillbringa natten. När vi har mer tid ska vi skriva lite mer om varje område.

 

 

Arbetsdag på Köksträdgården i Mölnemad

Idag var det dags igen. Femte arbetsdagen i projektet gårdssamverkan och mobilt musteri skedde hos Andy och Lena som driver ett andelsjordbruk fem kilometer ifrån vår gård. De har odlat i flera år men har i år utökat med ett tunnelväxthus för tomater, gurka, paprika och lite annat samt en mängd bäddar ute på en åker. I dagsläget har de 30 andelar men räknar med att utöka med fler åren som kommer. De odlar i 70 centimeter breda bäddar med gångar täckta med tidningar och halm. Som alltid när man anlägger ny odlingsyta så har man för lite tid och de är det en bra hjälp med en rejäl arbetsdag. Vi började med att lägga ut alla tidningar som fanns i gångarna som vi sedan täckte med halm. Ytan har varit täckt med plansiloplast och är därför relativt ogräsfri. Andy märker ut bäddarna med snören och så skottade vi upp jorden ifrån det som ska bli gångar i ramar som blir bäddar. När bädden är gjord tas ramen bort och sådderna kan ske.

Några ägnade tid åt att rensa bland tomaterna i tunnelväxthuset.Det blir väldigt mycket, otroligt goda tomater i ett såpass stort växthus. Vi  hann också med att rensa en hel del bäddar från revsmörblomma, groblad och kvickrot.

Till våra arbetsdagar kommer dels de som bor på gårdarna som ingår i projektet men även andra människor som av en eller annan anledning är intresserade av att skita ner sig och ta i under en dag. Det är alltid väldigt trevliga människor på arbetsdagarna och fikastunder och luncher är trevliga avbrott. 

Foto: Emelie Andersson

När tidningarna var slut och de uppmarkerade gångarna grävda övergick vi till att täcka en stor bit åker med ensilage. Balarna kommer ifrån en mjölkbonde i närheten. När man hanterar stora mängder ensilage så blir det alltid några balar som går sönder eller blir dåliga för att fåglar hackar i plasten. Många bönder tar då av plast och nät och låter dem ligga någonstans där de inte är i vägen tills de blivit jord. Dåliga ensilagebalar är för många ett avfall och därmed ett problem men om man vill odla grönsaker så är dålig ensilage en tillgång för att öka mullhalten i jorden, använda som täckmaterial mellan grödor och runt bärbuskar. Svårast var att få ner balarna som låg staplade på varandra. Vi höll på med ensilaget i flera timmar men åkern som skulle täckas är stor och balarna många så det kändes som ett enormt stort jobb som Andy och Lena får fortsätta med själva en annan dag. Vi kände dock, som alltid efter en arbetsdag, att vi fick gjort rätt mycket. 

Regn – äntligen!

Idag kom det regn. Det började vid åttatiden på kvällen och det håller på än, 30 minuter senare!

Det är ett beskedligt regn men tillräckligt mycket för att det ska komma en liten, liten rännil ur stuprören. Det har vi inte varit med om sedan midsommarafton. Det är 46 dagar utan regn. Det låter kanske inte så illa men marken var ju inte vattenmättad vid midsommar, snarare torr efter en utdragen försommartorka.

Nu står vårt hopp till att SMHI har gjort en prognos som inte sviker oss som de tidigare löftena om regn har gjort. Så här ser en pinfärsk prognos ut:

Egentligen så ser den bara ut som de brukar under somrarna. Regnen kommer och går. Men eftersom denna sommaren inte varit någon vanlig sommar när det gäller nederbörd så ser vi verkligen fram mot flera dagar med regn. En rejäl rotblöta skulle minska pressen lite när det gäller bete, bränder och odlingarna.

 

Sveriges snyggaste fårtransport

Lea, Sandra och Sandrine har tagit sig an en gammal balvagn och konverterat den till en fårtransport. Den stod bortglömd och överväxt bakom andra redskap. Golvet bestod av gamla plankor som var helt ruttna. Första jobbet blev att ta bort dem och inspektera underredet som såg rostigt men ganska friskt ut. I det läget kom Alingsås Tidning på besök och gjorde ett reportage om våra wwoofare. När de gamla plankorna var borta liksom den mesta växtligheten transporterade vi ner vagnen så de kunde stå i skuggan och jobba. Där hade de också närmare till kapsågen som användes flitigt. Golvet byggdes upp av två lager brädor som skruvades i varandra. Sidorna byggdes upp av osb-skivor som oljades på ena sidan och målades vita på den andra. Alla rostiga stag sandpapprades av och oljades in med kokt linolja. Sedan fäste de skivorna genom att ta genomgående bult till en skiva på utsidan om järnstängerna. Våra wwoofare inspireras av varandra. När de ser ett projekt som andra wwoofare gjort vill de göra ännu bättre. Det gör att vi får en allt mer estetiskt tilltalande gård. Lea är duktig på att måla och tjejerna diskuterade fram och tillbaka vad de ville ha för motiv på vagnen. Till slut fastnade de för en fransk barnsaga ”Den lille prinsen” och motiven blev utifrån den med tillägg av en svensk och en fransk flagga. 

Idag blev fårtransporten klar. På ena sidan finns tre får som heter Lea, Sandra och Sandrine.

Bak på vagnen finns en otäck varg som vi hoppas att fåren inte skräms av. Tjejerna har svetsat på gångjärnen. Deras första svetsprojekt i livet.

På gångjärnen har de fäst en ramp som går att fälla ner så att fåren kan gå upp i vagnen på den.

På fredag åker Sandrine hem till Frankrike igen medan Lea och Sandra stannar ytterligare en vecka. Nu ska vi bara testköra vagnen också och se om fåren gillar den.

Nederbörd

Större delen av Sverige lider av torka i år. Vi är lyckligt lottade jämfört med de flesta och framför allt östra halvan av Sydsverige. De flesta har det nog värre än vi. Östäng fick ett par dagar med regn i början av sommaren och det var det inte alla som fick.

Men nu börjar gräset hos oss att gulna även i svackor och dalar och SMHI:s löften om ett rejält regn finns alltid några dagar bort, men krymper och försvinner när det är något dygn kvar. Det är ordentligt torrt. Vi grävde ett 60 cm djupt hål för ett par dagar sedan och det fanns ingen tillstymmelse till fukt. Helt torrt. Som damm.

Vi för ingen väderdagbok och efter några veckor utan regn börjar vi fundera på när det regnade senast. På SMHI finns väderdata. Väderstationerna är inte lika många som förr men en av de som fortfarande är aktiv ligger bara ett par kilometer från oss: Uplo.

Uplo är naturligtvis en äldre stavning av Upplo, en stor gård som är en av våra granngårdar. Det finns en kort text om Upplo i Nordisk Familjebok från 1926.

Den som klickar på den gröna ”Upplo-pricken” får upp ett fönster med beskrivning av stationen och knappar för vad som ska laddas ner. Vi valde ”Senaste 4 mån” och öppnade filen men Excel.

Så långt gick det på räls men sedan krånglade det. Efter en del frustration visade det sig att punkter (1.8) skulle ersättas av komman (1,8) för att det skulle gå att göra ett diagram på enkelt sätt. Så här blev det.

De röda staplarna är data med ett Y som kvalitetsmärkning. Det står för ”Gul (Y) = Misstänkta eller aggregerade värden. Grovt kontrollerade arkivdata och okontrollerade realtidsdata (senaste 2 tim).” Lite svårt att veta vad det egentligen innebär.

Vi minns inte vädret under hela sommaren men vi känner inte igen de här staplarna. Vi fick en regnskur på midsommarafton, 22/6, men inget alls under dagarna före. Fick Upplo regn men inte vi? Eller mätte väderdatorn i Upplo fel? Maskinerna försover sig inte men de väderobservatörer som förr rapporterade in gjorde kanske färre misstag?

Eller så är det så att juni inte var extremt torrt men att den fortsatta torkan i juli har gjort att allt gulnar redan nu? Så här ser SMHI:s karta för avvikelser från normal nederbörd ut för juni:

Vi befinner oss ungefär på 75%-strecket vilket inte är så illa. Och ändå är allt extremt torrt och en stor del av våra arbetsdagar går åt till att vattna för att hålla liv i grönsaker och nyplanterade fruktträd och bärbuskar. Det ska bli intressant att se hur statistiken för juli kommer att se ut. I helgen skulle det ha regnat både lördag och söndag och visst kom det regn på lördagen. Vi upptäckte totalt fyra regndroppar innan det slutade igen. Det är lätt att tappa modet när man ser fåren gå genom vårt annars så fantastiska bete. Det dammar om deras ben när de går fram. Nu lovar SMHI ett rejält regn på onsdag enligt sin senaste prognos. Det är den 1/8 och då kanske det släpper. Vi skulle verkligen vilja ha lite regn.

 

Bilder från ovan

Vår goda vän Lars ger ut läromedel för grundskolan och gymnasiet. För att kunna bildsätta böckerna på ett bra sätt så har han skaffat sig en drönare av god kvalité. Den tar han ibland med sig när han hälsar på oss vilket vi är väldigt glada över. Drönaren kan både ta högupplösta bilder och ta filmer med förvånansvärt god skärpa.

På den första bilden ser ni vårt gula boningshus och zonerna närmast huset. Köksträdgården med de fyra kvarteren med bäddar ligger i närheten till huset snett åt höger. Vi är klara med grundgrävning av alla bäddar och det känns som en liten milstolpe. Närmare i bild ser man vår potatis/lök och lite blandatställe där vi odlar sådant som inte får plats i bäddarna. Bilden är från tidigt i sommar så potatisen har precis tittat upp. Till vänster om potatisen står två hästsläp. Det som är närmast i bild tillhör Esau och Efraim, våra två linderödsgrisar. Det är lätt att se på den uppbökade marken runt kärran. Det andra hästsläpet tillhör en av våra hönsflockar och bakom det ser ni vår nygrävda ankdamm. Till höger i bild bortom grönsaksodlingen ligger två staplar av vårt eget virke. Där blåser det nästan alltid vilket gör det till en utmärkt torkplats. Till vänster om staplarna har vi vår vedbacke som också drar nytta av blåsten. Det röda huset till vänster om vedbacken innehåller pannrum och vedlager. Framför vårt hus ligger wwoofhuset och snett till vänster om det snickarbod och gårdsbutik i samma hus. Ladugården är huset som behöver mest kärlek. Det är mycket gjort på den men ännu mer återstår. Fältet till vänster i bild är inhängnat och används till fåren men i år har vi tagit hö därifrån eftersom det skiftet ska bli välkomstbete våren 2019. Vi spar alltid ett skifte som vi kan ha till fåren när vi släpper ut de nyfödda lammen. Det gör vi för att minska risken för att de drabbas av parasiter när de är riktigt små. Än så länge har våra får inte visat någon förekomst av parasiter och så vill vi gärna att det fortsätter.

I filmen nedan görs en flygning över vår stora betesmark på ca fem hektar. Som vi tidigare har skrivit så är betesmarken en av våra favoritplatser. Det är öppet och ljust. Enstaka träd och dungar ger skugga och berghällar tittar fram här och där. Drönaren flyger från sydväst mot nordost. Man kan se en gammal gräns mitt i skiftet där gränsen mellan vår gård och granngården förr gick. Granngården brann och markerna delades upp mellan vår gård och nästa gård. Ett rött hus som skymtar i bild  till vänster tillhör idag vår granne som övertog hälften av markerna från den brända gården. Själva gårdscentrat behöll ägarna men där finns idag bara några fallfärdiga uthus och en gräsmatta som syns till höger om vägen med en skogsdunge till vänster om sig. Det är en fin plats men ingen nyttjar den idag.

Filmerna ser bättre ut i helskärm. Klicka på symbolen i det nedre högra hörnet.

Närbild på våra 99 bäddar a sex kvadratmeter. De bäddar som är täckta innehåller antingen morötter eller kål. På bilden ser man att de sista fem bäddarna i kvarter fyra längst ner till höger är nygrävda. Där är gångarna än så länge inte täckta. Nedre högra hörnet är kantat med träsarg och en plåtkant mot sniglar. Planteringen nere till vänster är blommor från en god vän som heter Eva. Den har vi för att gynna så många insekter som möjligt och där är alltid ett surr av bin och humlor. De vita fyrkanterna är kubikmetertankar med reservvatten som vi bevattnar med. På sikt ska alla gångar täckas med flis och det ska även bli en yttre kant på utsidan av kvarteren som täcks med flis för att ytterligare minska ogrästrycket. Vi har ogräs men det är hanterbart. Dels för att vi grävt undan all kvickrot (sex sopsäckar per bädd = en sopsäck per kvadratmeter) och dels för att vi täcker bäddarna med organiskt material.

Bilden nedan visar vår skogsträdgård. Det största trädet är en vacker ek som vi inte gärna vill ta bort. Småträden är mest al men vi har även valnöt, persika, mullbär, asiatiska päron, mirabeller, minikiwi, körsbär och massa bärbuskar. När vi får tid ska vi täcka ut det som växer på marken så vi så småningom kan plantera ett ätbart markskikt också. Det viktigaste var dock att få planterat träden eftersom det tar tid innan de bär frukt.

Här är ungefär samma bild som den första men ur en lite annan vinkel och med ett vackrare ljus.

I sista filmen får man följa vår slingrande skogsväg genom vår skog ner förbi våra två dammar där skogsträdgården ligger och fram till gården. Där gör kameran en panorering så man ser omgivningarna ända ner till sjön Anten som ligger tre kilometer bort. Vi bor vackert.

Provmustning

Så var det äntligen dags att provmusta. All utrustning har kommit och vi har köpt de slangar och kopplingar som krävs för att sätta dem samman. Äpplesäsongen är inte riktigt här än och vi kände inte riktigt för att handla äpplen i affären för 50 kronor kilot eftersom vi inte visste hur det skulle gå. Därför tog vi och samlade ihop alla äpplen som fallit till marken i förtid. Gräsmattan är full av äpplen som inte har mognat på träden och även om de är sura så tänkte vi att de skulle fungera för att testa själva utrustningen. 

Vi samlade in alla äpplen i slaktbackar. Ruttna äpplen ska inte med men annars gör det inte något om de har mindre fläckar och skador. De duger till must i alla fall. En slaktback äpplen är tung och vi funderar mycket på vilka kärl vi ska använda för att lyften inte ska  bli för tunga.

Äpplena ska tvättas så man inte får med jord och annat i processen. Det gjorde vi nu med vattenslangen i slaktbackarna men vi behöver hitta ett sätt som liknar durkslag men i större skala. Vi funderar på någon typ av lövkorg i ett större kärl för att få till en bättre process.

Äpplena hälls sedan i en eldriven kross. Slaktbackarna är helt klart för tunga – speciellt om man ska vara själv och musta.

Krossmassan samlas upp i en bagerihink som det varit sirap i. Den får precis plats under krossen och känns som ett bra alternativ.

Det är en effektiv kross som på väldigt kort tid förvandlar äpplena till flisor. Eftersom vi än så länge bara har en bagerihink fick vi hälla tillbaka krossen i slaktbackar och hade återigen problem med tyngden. Krossen kommer att stå på marken utanför själva mustvagnen. Vi behöver ha något under för att inte riskera att det kommer jord i processen men där har vi en lösning med plastmattor som vi tror kan fungera.

Vår 80-liters press har en gummiblåsa i mitten som fylls med vatten och därmed pressar äpplekrosset ut åt sidorna. Mellan metallcylindern och krosset finns en silduk för att inte krossdelar ska komma ut i själva musten.

Eftersom vi inte hade tillräckligt med äpplen fick vi vattenfylla blåsan lite redan från början. Sedan vek vi in den gröna duken och skruvade på locket.

De flesta musterier vi har varit och besökt fyller sin mustpress med vatten från kranen via en slang. Vi har dock kommit på en annan lösning där vi använder en pump för att pumpa in vatten i pressen från en tunna. När en pressning är gjord tömmer vi tillbaka vattnet i tunnan och kan sedan använda samma vatten vid varje pressning. Vattnet kommer aldrig i kontakt med äpplena så det spelar inte någon roll om man använder samma vatten om och om igen. På så sätt så slösar vi inte med vatten vilket känns bra – speciellt ett sådant här år.

Pressen är grym. Vi hann nästan inte starta pumpen förrän musten strömmade ut ur pressen.

Vi satte en liten bunke under men fick snabbt byta till ett större kärl. Musten som kommer ut kallas för råmust. Den är inte värmebehandlad men kan naturligtvis drickas som den är. Den håller sig några veckor i kylskåp och betydligt längre om den placeras i frysen.

Musten är ganska mörk i färgen och trots att vi mustade omogna äpplen så var den förvånansvärt god.

Den första musten som kom ur pressen var alldeles klar men sedan blev den grumligare. Man kan filtrera must för att få den klar men då filtrerar man också bort en del smaker så det kommer vi inte att göra. Än i alla fall. Must i flaska ser godare ut efter filtrering, men vi får se hur vi gör.

Nu var det dags för pastörisering. Musten hettas upp till cirka 80 grader för att öka hållbarheten och minska risken för bakterier. I den stora svarta cylindern finns en slinga som musten passerar igenom och den är omgiven av hett vatten. Den vita lådan är själva brännaren som drivs av gas. Uppe på den vita lådan syns avgasröret för gasens ångor.

Instruktionsboken till pastöriseringsmaskinen hade mycket att önska. Det var mycket bristfällig information så vi fick gissa en del. På lådan finns två temperaturgivare. En som visar vattnets temperatur och en som visar temperaturen på den must som strömmar igenom. När vi startade så stod båda på mellan 22 och 23 grader men det gick fort att värma upp.

Problemet var att få pumpen som ska pumpa upp musten i pastöriseringsmaskinen att suga ordentligt. Det krävdes ett par omstarter för att få det att fungera. Men när vi väl fick igång allt så gick det snabbt. Vi var inte riktigt beredda på att det skulle fungera så vi fick springa in och diska alla flaskor vi hade. Det blev också mer must än vi förväntade oss så ett par rostfria bunkar fylldes också.

När man har mustat klart efter en dag så ska pastöriseringsmaskinen, pressen och krossen tas isär och göras rent. Pastöriseringsmaskinen rengörs genom att man stoppar in två bollar i ena änden och kopplar en till en vattenslang. Det var nervöst eftersom det tog väldigt lång tid för bollarna att komma ut på andra sidan men även det fungerade.

Guillaume ser nöjd ut med sina flaskor på väg hem och så kände vi oss allihop. Förvånade över att det fungerade och nöjda med resultatet. Nu väntar vi på att bolagsverket ska godkänna vår ekonomiska förening så att vi kan söka godkännande hos kommunen för att använda mustvagnen för att musta till andra. Tanken är att vi den här säsongen ska musta dels hemma på våra egna gårdar för att ha must att sälja på marknader och i vår gårdsbutik men också att vi ska ta emot människor som vill musta sina egna äpplen. Vi kommer förmodligen att stå på Nolbygårds Matmarknad under september och oktober. Då kan man komma dit med kassar med äpplen och gå hem med flera bag-in-box med must.

Hela verksamheten är finansierad med stöd av Leader som har fått pengar i från EU och Jordbruksfonden. Vi kommer att lägga prisnivån i linje med andra musterier eftersom vi inte får dumpa marknaden. Helt bestämt är det inte men de musterier som vi varit i kontakt med tar 25 kronor litern vilket gör 75 kronor för en treliters bag-in-box. Musten som är pastöriserad har en hållbarhet på ungefär ett år.

Vinterfoder

Idag har vi hamlat tre lindar. Det ska bli lördagsgodis åt våra får. De älskar verkligen torkat löv och det känns bra att kunna ge dem lite omväxling på vintern. I princip alla lövträd går att hamla och vi funderar på att börja hamla fler träd en de fem lindar som vi hamlar i dagsläget.  Två av träden är rätt  besvärliga och krävde höga stegar. Det var tre år sedan vi hamlade dessa träd sist och de har hunnit skjuta långa skott.  Sandra och Sandrine som inte är höjdrädda fick ta hand om dessa två. 

Ett av träden är sedan gammalt hamlat en meter ovan mark så det var lätt att ta ifrån marken. Isabella, vår praktikant och Lea hjälptes åt med det. 

Enligt våra wwoofare hamlar man inte träd i Frankrike. Jag vet inte om det stämmer men det känns bra att de får en ny erfarenhet med sig i bagaget. 

Trots att grenarna inte är mer än tre år gamla har en del av dem hunnit bli ca två centimeter tjocka så de fick ta i. 

Alla fem träden står precis framför vårt hus så det blir märkbart ljusare när de är hamlade. 

Löven butades ihop med balsnören. Buntarna ska vi hänga upp i ladan för att spara till vintern. Våra får brukar få ett par buntar varje helg under vintern. Det är många grenar att klippa av. Men innan lunch var alla träden klara. Vi har en gammal betesmark som växt igen och mer liknar en skog idag. Där ska vi ta bort de granar som mörkar ner och spara en del tall och lövträd. Vi har stängslat in skiftet och just nu går våra två baggar där. Vi ska se om vi hittar några lämpliga hamlingsträd där också. Det skulle vara fint med mer löv. Någon sa att man förr räknade med 200 buntar hamlat löv per tacka. Vi har inte fått ihop 200 buntar totalt så man förstår att man förr hade väldigt mycket fler hamlade träd.

Läs mer om hamling i länstyrelsens skrift.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2018 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑