Östängs gård

En gård för omställning

Sida 2 av 88

Böcker i topp

Bland över 31000 böcker i kategorin Lantbruk på adlibris ligger nu våra böcker på plats ett, två och fyra.

Boken på plats nummer tre är en utmärkt bok om Höns så när ni ändå handlar kan ni köpa alla fyra 🙂

I underkategorin ekologisk odling kniper vi alla tre förstaplatserna men i den kategorin finns bara dryga 400 böcker.

Det är roligt att böckerna tas emot väl. Vi har hittills bara hört positiva ord om dem. Trots titeln Odla till försäljning så kan man ha mycket nytta av böckerna även om man bara odlar till husbehov. Det verkar som om allt fler upptäcker det. Själv använder jag Del 2 som en uppslagsbok. Även om jag själv har varit med och skrivit den så är det ibland skönt att dubbelkolla avstånd, näringsbehov och annat nördigt.

Sista dagen

Idag var det sista dagen för våra praktikanter från Uddetorp som har gjort två praktikperioder hos oss. Emma, Emma, Sandra och Theres kom redan tidigt i våras när jorden inte ens hade rett sig så vi fick börja med att anlägga bäddar i växthuset. Det var enda platsen som vi kunde jobba på.

I våras var de här i fyra veckor och fick anlägga bäddar, göra falska såbäddar, bränna hål i odlingsbäddsväv, rensa med hjulhacka, rensjärn och flammaggregat, plantera kål och lök i bäddar, så i brätten, så morötter, rödbetor och annat med såmaskin, ta hand om redskap, döda sniglar, plantera om tomatplantor, anlägga flisgångar och mycket mer som jag säkert har glömt.

I höst har de varit tillbaka i fyra veckor och nu har fokus istället varit på skörd av grödor de var med och satte i våras, försäljning, packning av kassar, iordningsställande av butiken, hamling av träd, beskärning av äppelträd, tjuvning, läggning och toppning av tomatplantor, flyttning av får. De har fått vara med om livsmedelsinspektion och diskuterat livsmedelssäkerhet och annan lagstiftning.

Idag började vi med gårdens tråkigaste syssla – att skörda bönor.

Sedan gick vi över till att musta ett halvt ton äpplen.

Vi förädlar inte mycket av det vi producerar på gården men eftersom förädling ingår i deras utbildning så kändes det bra att de kunde få vara med och musta en dag. Det blev nog lite extra lång fika och lunchrast dessutom.

Vi hann också med att vattna ut EM i bäddar som behöver det samt packa in morötterna i insatspåsar som anlände med posten under dagen.

Tre pallkragar på en pall och sedan i med en påse där vi gjorde hål i botten.

Det har varit riktigt roligt att ha praktikanter som har fått vara med och följa arbetet på gården en hel säsong. Tack alla fyra för allt jobb ni gjort på vår gård. Välkomna tillbaka när som helst!

Mustsäsongen är här

Vi är inne i en hektisk period så det blir få inlägg för tillfället. Grönsakssäsongen börjar lugna ner sig lite men då startar vi upp årets mustsäsong. Vi har redan mustat drygt ett ton äpplen från Skåne. Vi köper in KRAV-märkta äpplen därifrån för att inleda säsongen eftersom de ligger ett par veckor före oss. Jonas åkte helt enkelt ner till en odlare i Skåne som vi fått kontakt med. Han odlar på flera hektar och de som mognade först är Discovery och Collina. De två blir en bra mix och en god must. Med hjälp av vår lastbil och en släpkärra så kan vi lasta dryga tonnet på en gång och det kan vara värt resan.

Annars mustar vi mest inlämnade trädgårdsäpplen och våra egna äpplen.

Förra året mustade vi dryga sex ton och hur mycket det blir i år har vi inte någon aning om men vi har tagit emot äpplen här hemma på gården i fredags och på Nolbygårds Matmarknad i lördags och det blev lite drygt 500 kilo på två dagar. Vi kommer att ta emot äpplen hela oktober månad så du som vill lämna in för mustning kan komma vilken fredag som helst 15-18 till Östängs gård och vilken lördag som helst till Nolbygård 10-12.

Att vi redan mustat ett ton gör att vi har must att bjuda på för att våra kunder ska få en uppfattning om hur musten smakar.

Men huvudorsaken är att när människor lämnar in sina trädgårdsäpplen så har de chans att köpa loss en treliters bag-in-box för varje sex kilo äpplen de lämnar in. En sådan bag-in-box kostar 95 kronor och om man inte lämnar in några äpplen blir priset 160. Det lönar sig alltså att lämna in sina äpplen. Har man mycket äpplen och inte vill ha så mycket must så drar vi av tre kronor kilot för allt överskott som lämnas in.

Att musta är roligt men också väldigt tungt. Därför funderar vi mycket på hur vi kan förbättra processen och göra det smidigare. Vi kom för ett tag sedan över ett antal rullbanor på blocket och de har vi använt för att bygga en mer effektiv bana för processen så det inte ska bli så mycket lyft. Vi lastar alla inlämnade äpplen på släpkärran.

Den kör vi sedan fram till tvättstationen. Vår praktikant Hansi kom på en smart lösning där vi helt enkelt ställer backarna, som vi samlar in äpplen i, på ett galler över en avsågad kubikmetertank. Tanken är kopplad till en slang så vi kan leda bort vattnet och slippa att det blir väldigt slabbigt. Vi sköljer sedan av äpplena i backarna med vattenslang.

Från tvättstationen leder ett rullband upp till en avsats som är på ca 160 centimeters höjd. Det innebär att vi kan skjuta upp backarna till avsatsen ifrån vilken vi tippar äpplena ner i krossen.

Äpplekrosset samlas upp i vita sirapshinkar och de behöver sedan lyftas upp i nya svarta backar på en rullbana som sluttar ner mot mustvagnen.

Backarna rullar av sig själva ner mot pressen och allteftersom hinkarna töms i pressen så rullar nya hinkar ner.

Fördelen med den här hanteringen är framför allt att vi slipper flera lyft av tunga backar. Nu lyfter vi en gång från släpkärran till sköljen vilket ofta är ett lyft i samma höjd eller nedåt. Sedan lyfter vi en gång från krossen upp på rullbanan men då är det inte tunga backar utan hinkar som inte väger lika mycket. Därefter är proceduren samma som tidigare år.

Tidigare lyfte vi backarna och hällde över äpplena i korgar. Dessa lyftes ner i ett vattenbad. Sedan lyftes de upp ur vattenbadet för att rinna av. Därefter lyftes de upp och så klev vi upp på något för att bättre nå att hälla korgens innehåll i krossen. Sedan lyftes hinkarna upp på en bänk och där hämtades de och bars in i mustvagnen. Det är sällan vi blir nöjda från början och några småjusteringar är fortfarande att göra men annars så känns årets rullbanelösning än så länge nästan perfekt.

Morotsodlingen fungerar äntligen!!!

Att odla morot är svårt. Vi har inte lyckats med det på alla år. Visst har vi fått fram morötter och kanske har inte våra kunder märkt hur illa det har varit ställt eftersom de har sluppit se alla grenade och spruckna morötter. Det har dock varit väldigt påfrestande att gång efter gång dra upp morötter som som inte håller måttet. Det har också varit påfrestande att gång på gång så om morötter som sniglarna ätit upp.

Det tog ett par år innan vi förstod att det var trädgårdssniglarna och inte mördarsniglarna som åt upp alla nyuppkomna plantor. När vi väl förstått det så är det som att plocka trattkantareller. När man väl ställt in ögonen så ser man dem överallt och därmed kunde vi också ta död på väldigt många i våras.

Vi har också jobbat på att förbättra vår jord. När vi tog marken i anspråk var den helt död och vi hittade inga maskar över huvud taget. Idag kryllar den av liv och halten organiskt material är större.

När vi var nya på odling så gödslade vi för mycket. Nu är det i princip bara kål, gurkväxter, purjo och vitlök som får någon gödsel. Morötterna mår bättre av det.

Vi odlar alla morötter under nät och vi är extremt noga att täcka väl så inga morotsflugor kan ta sig in.

Vi odlar numer morötter efter lök vilket gör att ogrästrycket är lågt då vi är duktiga på att hålla lökbäddarna ogräsfria. Eftersom vi täcker med nät så är det annars lätt att tappa kontroll över morotsbäddarna.

Vi använder oss av falska såbäddar och gärna fler än en om det hinns med vilket gör att vi har relativt ogräsfria morotsbäddar.

Vi odlar en sort som knippmorot och en annan sort för lagring.

Den största skillnaden tror vi dock att vår nya bevattningsstrategi har gjort. Numer vattnar vi väldigt sällan och när vi väl vattnar så vattnar vi rejält så att vattnet verkligen tränger ner i jorden så att morötterna söker sig nedåt. Vi har till och med vattnat när det regnat då vi bedömt att regnet inte har varit tillräckligt för att tränga tillräckligt djupt ner.

Vi har hittills skördat tre bäddar knippmorötter. De har lossats med grep och sedan har vi kunnat dra upp ett helt knippe på en gång och bara satt på gummibandet. Skördar man på det sättet så går det enormt fort att skörda det som behövs för en marknadsdag. Tidigare har vi fått gå och leta efter morötter som varit bra nog. Någon enstaka morot har varit sprucken men det är inte ens fem per 16-meters bädd. Några fler har varit grenade men även de är försvinnande få.

Vi har också slutskördat alla lagringsmorötter. Två bäddar som gav 240 kilo morötter. Nästan ett kvarts ton. De har vi packat i säckar och säckarna har vi lagt på en pall med pallkrage i kylrummet.

Än så länge ligger det en presenning över men vi har beställt insatspåsar så de inte förlorar för mycket fukt. Vi ska också köpa lådor i klar plast med lock så vi alltid kan ha morötter i vår kyl i butiken utan att de förlorar för mycket fukt.

Vi har också två bäddar ”sommarmorötter” på gång som kanske hinner bli något. De sådde vi när vi hade slutskördat vitlöken. Kanske hinner det bli något eller också får vi se det som gröngödsling.

Vi är i alla fall väldigt nöjda med vår morotssäsong och hoppas att det inte är en engångsföreteelse utan att det från och med nu är vårt nya normala.

Livsmedelskontroll

Vi är anmälda som primärproducenter hos Länstyrelsen och det är något man ska göra så fort man börjar sälja ägg eller grönsaker. Så fort man anmäler sig så kan man också bli uttagen för kontroll.

”Er verksamhet är slumpmässigt uttagen för en livsmedelskontroll, se bifogad avisering.” stod det i bilagan till ett mail från en kontrollant på Länstyrelsen. Det är ett brev som vi skulle ljuga om vi sa att vi blev glada för. Inte för att vi tycker det är fel med livsmedelskontroller utan för att lagstiftningen är så pass luddig så det är svårt att vara säker på att vi gör rätt även om vi anstränger oss.

Vi har också talat med många livsmedelsproducenter som vittnar om att det har stor betydelse vilken kontrollant man får. En del kontrollanter går in för att hitta fel medan de flesta försöker hjälpa producenten att göra ett bra jobb. En verksamhet som vår har mycket lagstiftning att förhålla sig till och vi kan råka ut för kontroller av djurskyddsinspektörer, jordbruksverkets kontrollanter av hur vi använder vår mark och livsmedelskontrollanter. De första två har vi redan blivit inspekterade av och nu var det alltså dags för den tredje typen av kontroll.

Vi ägnade en hel del tid veckan innan besöket till att gå igenom våra rutiner, plocka fram alla papper och skriva ner sådant vi trodde att de ville ha reda på.

I följebrevet står det att vi ska tillhandahålla dokumentation som vi själva bedömer har betydelse. Svår skrivning som medför att man skriver listor på allt och plockar med verifikationspärmar, odlingsplaneringspärmen, listor och allt man kan komma på.

De meddelade att de tänkte komma en torsdag 11.30 och på torsdagar skördar vi till REKO-ringsutlämningen i Alingsås så det var full verksamhet på förmiddagen men jag hade planerat så vi skulle hinna klart i tid. Sedan ringer telefonen vid tiotiden och inspektören berättar dels att de vill komma en timme för tidigt och dels att hon har med sig en nyutexaminerad inspektör så de skulle komma två.

Det är bara att le och vara glad och önska dem välkomna men samtalet fick mig att tänka två tankar. Dels blev vi av med en timme så det sista röjet hade vi inte tid med och dels kan det vara en nackdel om en oerfaren inspektör, som vill göra allt rätt, ska göra inspektionen och vill följa protokollet till punkt och pricka.

Nervöst som ni kanske förstår.

De anlände, förklarade syftet med att de var där. Berättade att de hade en checklista att följa och sedan gick vi in i gårdsbutiken och de började fråga och jag berättade. De ville se fakturor på hönsens foder och följesedlar till fröinköpen. Jag presenterade ett dokument där vi utifrån de nationella branschriktlinjerna framtagna av LRF har gått igenom alla rutiner inför odlingssäsongen och det tyckte de var kanon då de inte behövde skriva ner allt. Jag presenterade också listor på de fåtal kemikalier vi använder hos hönsen, bina, fåren och i odlingen. Det var ganska tydligt att de mer var ute efter att se om vi hade rutiner och var medvetna om de risker som finns än att kolla precis hur vi gjorde.

Efter ett tag började det kännas rätt ok.

Två saker var vi lite extra nervösa för. Bevattningsvatten å ena sidan och sköljvattnet å andra sidan. Vi gick och tittade på grustaget där vi tar vårt bevattningsvatten. Det är omgivet av vallodling som sköts av vår grannbonde som är KRAV-certifierad. Det finns en del mark emellan vallen och grustaget och jag berättade att han gödslade med kogödsel en gång om året tidigt på säsongen långt innan vi börjar så och plantera. Jag berättade att det inte går betande djur runt omkring och att den risk som vi ser är om det flyttar in ett gäng kanadagäss som smutsar ner vattnet. Jag berättade också att vi i så fall får övergå till att bevattna med vårt brunnsvatten. Sedan gick vi igenom odlingen och jag visade våra spridare och berättade att vi inte vattnar senare än 48 timmar innan skörd och därmed tyckte de att våra bevattningsmetoder var ok. Puh…

Jag presenterade flödena från odlingen via grönsakshanteringen in i kylrum, lager och vidare in i butik.

Jag gick igenom att vi har en sorts svarta backar som vi skördar i och en annan sorts backar som inte går ut i odlingen alls där vi förvarar grönsakerna.

Jag berättade att vi sköljer jordiga grönsaker som morot och betor men att vi upplyser kunderna via skyltar om att de bör tvätta grönsakerna innan konsumtion.

De frågade om vi kontrollerat vattnet och jag svarade att vi inte gjort någon officiell kontroll men att vi själva och tidigare ägare druckit av vattnet hela tiden. Med det lät de sig nöja med kommentaren att det ju inte finns något lagkrav på att man ska testa vattnet för sköljning. Puh…

Vi tittade på övriga utrymmen, kylrum, lager, butik, löktork, växthusen, slungrummet och vår ”delivery truck”. De ställde intresserade frågor hela tiden varav många rörde sig om inspektion men många också var av rent intresse. En sak hade vi missat att anmäla och det är att vi producerar eget djurfoder. Men det var inte heller något problem utan de bara sa att de kommer att ändra det i sina system.

Besöket blev trevligare och trevligare och de avslutade med att berömma vår verksamhet och berätta att de kommer att skicka ett protokoll men att allt var i sin ordning.

Om någon är intresserad av dokumentationen som vi lämnade över för odlingen så ladda gärna ner den här.

Vi har känt oss osäkra på om vi även skulle anmäla vår verksamhet till Alingsås kommun. ”Sveriges regering och riksdag har bestämt att kostnaderna för kontrollen ska täckas av avgifter, med undantag för kontrollen i primärproduktionen som finansieras genom skattemedel.” kan man läsa på livsmedelsverkets sida. Det innebär att så länge som vi bara inspekteras av länsstyrelsen så kostar det oss ingenting.

Hade vi producerat annat än primärprodukter så hade det varit självklart att anmäla till kommunen för då är det de som ska inspektera köket som används, frysar för förvaring och annat som inte faller under Länsstyrelsens kontroll av primärproduktion. Men det finns också skrivningar om att om man har en verksamhet som sker ofta och om man har en gårdsbutik så kan det vara så att man även behöver kontrolleras av kommunen. Vi ställde därför frågan till Alingsås kommun som tog upp vårt fall på ett möte. Lagstiftningen är inte helt tydlig så det var inte självklart ens för kommunens inspektörer vad som gällde men de kom till slut fram till att de inte såg något skäl till att inspektera oss. Det känns bra. Dels för att det känns konstigt att två instanser ska inspektera samma sak men också för att det kostar tid och pengar om kommunen ska inspektera. Varje kommun bestämmer själva sina avgifter och därför är det olika dyrt att bli kontrollerad beroende på i vilken kommun du är verksam. Alingsås kommun är bland de dyrare.

Dagen då vi hade inspektion avslutades med bubbel på altanen. Det händer inte ofta men vi kände en enorm lättnad över att bli godkända. Det kändes också som en enorm lättnad att äntligen ha blivit inspekterade så vi vet att det vi gör är okej. När vi nu också har fått besked av kommunen så behöver vi inte längre ha en gnagande känsla av osäkerhet över om vi gör rätt eller fel.

Av Länsstyrelsen fick vi fyra dokument. Om någon är intresserad av att se hur det ser ut så finns de att ladda ner nedan.

Löktork nummer tre

Vi har tidigare vid flera tillfällen skrivit om våra försök till att bygga en löktork. De två tidigare har gjorts i alla hast i samband med att löken skördats och det är inte en bra metod om man vill att de ska fungera. Det har de inte gjort heller. Luften som skulle torka löken har läckt lite här och där, det har varit otillräcklig luftgenomströmning m.m. så löken har fått tas ur och läggas på tork på andra ställen. Inte bra.

Den här gången började vi i tid. Dessutom har vår praktikant Hansi varit med från start och gjort det mesta av jobbet. Att bygga en löktork är något som alla som odlar lite större mängder lök borde göra. Det är svårt att lita på vädret i Sverige och med klimatförändringar som verkar ge oss längre perioder av samma väder så vågar i alla fall inte vi chansa på att kunna skörda all lök och torka den utomhus.

Vi har till stor del följt den skrift som Jordbruksverket har gett ut om Att bygga mindre lager med små resurser. Det känns inte som om Jordbruksverket har haft en pedagog anställd för att utforma texten. Det verkar de förresten inte ha i utformandet av någon information tyvärr men vi hade ändå väldigt stor nytta av skriften.

Vi har sett en löktork i funktion på Bossgården och med den och Jordbruksverkets information i bakhuvudet satte vi igång. Den här gången har vi byggt löktorken i lutan bakom växthuset. Tidigare ägarna har skarvat alla takbjälkar i lutan på samma ställe utan att sätta någon bärande konstruktion under skarven så lutans tak har börjat sjunka i mitten. Därför bestämde vi oss för att göra en regelkonstruktion som både blev hörn till löktorken och bar upp en bjälke som hjälpte till att stötta upp taket.

För att göra det stabilt valde vi att göra en bottenkonstruktion i 6″x6″ för löktorken och sedan gjorde vi tapphål där vi satte ner 4″ x 4″ stolpar som bär upp en 4″ x 4″ bjälke i taket.

Golv och väggar är byggda av överblivna sandwichpaneler från slungrumsbygget som vi sedan kompletterat med några nyinköpta.

Det gör att det blir lätt att hålla rent och utrymmet blir välisolerat. Vi kommer att använda löktorken även som löklager över vintern så vi behöver kunna hålla frostfritt utan att förbruka för mycket energi.

Dörren hittade vi på blocket för en femhundring. Den var perfekt i höjd även om den köptes in efter det att regelkonstruktionen tillverkades. Ibland har man tur.

Löklagret består av fyra väggar, tak och golv. Sedan har vi borrat hål för ett insug och ett utsug men i övrigt är alla skarvar tätade med silikon så att luft inte ska smita ut någonstans.

I ena hörnet finns en trumma som är ca 30 x 30 cm byggd av spånskiva. Uppe på trumman sitter en radialfläkt som blåser luft ner i trumman.

I botten på trumman så är det ett utblås där luften kan sprida sig in under trall som löken läggs på.

Rillorna är skruvade i reglar och reglarna är uppdelade i sektioner så det ska vara lätt att lyfta ut dem för att göra rent.

Det är fritt för luften att ta sig in under hela utrymmet för att det inte ska vara någon lök som ligger utan att få luft strömmande runt sig.

Trots att vi började i väldigt god tid den här gången så var det lite kvar att göra samma dag som löken skulle skördas. Det är väldigt typiskt men vi hann klart innan fikat så sedan kunde vi börja rycka lök som till stor del hade lagt sig ner.

Hansi och vi tyckte lök och la den sedan direkt i löksäckar med blasten på. Vi skakade bara av den värsta jorden.

Säckarna packades rätt så fulla men inte knökfulla.

Sedan la vi säckarna på rillorna i löklagret och satte för 2″ x 8″ allt eftersom löklagret fylldes på.

Säckarna lades omlott så att inte luften kunde smita igenom lagret för lätt.

I Jordbruksverkets skrift står det ”De enkla naturlagar som sedan utnyttjas är att löken vid sin avmognad alstrar värme … Om lagret är välfyllt räcker avmognadsvärmen från löken mer än väl för att komma upp i de optimala 20 graderna som behövs för denna process. Om temperaturen blir några grader högre innebär det ingen katastrof heller. ”

Det står däremot inte något om att själva fläkten avger värme. Det är lite märkligt. I Jordbruksverkets exempel är fläkten på ”någon hästkraft” vilket är ungefär 750 Watt. Hela effekten kommer att bli värme vilket motsvarar ett normalstort element som hela tiden står på full effekt i ett lite välisolerat rum. En liten gnutta av energin blir kanske buller men resten blir värme. Den värmen är i och för sig bra när det gäller att torka löken men det är viktigt att tänka på att fläkten bidrar som värmekälla, i vårt fall 600 W.

När vi skulle köpa fläkt var det dags att förkovra sig. Alltid kul. Det visade sig att en ”vanlig” fläkt kallas i branschen för axialfläkt eftersom den skickar iväg luften längs sin axel. Vi valde en radialfläkt i stället eftersom de är bättra på att bygga upp ett lufttryck. Vi antog att det kunde vara värdefullt när luften ska pressas upp genom en halv meter med lök i år och förhoppningsvis ännu mer kommande år. Fläkten var inte så enkel att hitta. Till slut fick vi beställa från en tysk firma via Amazon. Kostade drygt ett och ett halvt tusen.

I Jordbruksverkets exempel används en extra fläkt för att hantera hur mycket luft som ska bytas ut. Vi gjorde i stället så att vi satte in ett tilluftsrör precis vid fläkten med en 90 graders krök så vi kunde vrida röret så fläkten hämtade luft både utifrån och inifrån rummet eller bara inifrån rummet. Skulle vi vilja att tilluften verkligen blev noll är det bara att sätta i en propp. Rördelarna är tretums avloppsrör som är enkla att sätta ihop och ta isär om de smörjs först. När fläkten suger in luft utifrån så blir det automatiskt så att samma mängd luft försvinner ut genom det andra röret.

Om vi vred vi upp tilluftsrörets krök så märktes det direkt att frånluften ökade.

Med hjälp av denna enkla konstruktion kunde vi nu styra processen i lagret. Temperaturen rörde sig mellan 18-23 grader de första dygnen innan vi kom på hur vi skulle reglera tilluften.

Det var länge nervöst för luftfuktigheten slog i taket så Hygrometern inte visade värdet. Löken kändes varm och helt genomblöt. Det droppade från taket och dörrens insida var full av kondens. Det kändes inte alls bra.

Vi loggade temperatur och luftfuktighet i utrymmet och nere bland lökarna. Det skiljde sig inte särskilt mycket vilket vi tolkar som att fläkten gjort ett bra jobb. Efter en dryg vecka började luftfuktigheten sjunka och drog sig ner mot 60 %.

När temperaturen ändrades i lagret så hade det stor påverkan på den relativa luftfuktigheten. Det som mäts är inte hur mycket vatten som finns i luften utan har mycket vatten i förhållande till hur mycket vatten som luften kan innehålla. Och det varierar kraftigt med temperaturen. Kall luft är mycket sämre på att hålla vatten är varm luft. Det betyder att en viss mängd vatten i luft som uppfattas som ganska torr kan med samma vattenmängd uppfattas som fuktig om temperaturen sjunker. Om den relativa fuktigheten närmar sig 100 % så börjar vatten kondensera på de svalaste sakerna i närheten. Dagg är ett bra exempel på när detta sker.

Efter ytterligare några dagar var luftfuktigheten nere i 50 % och vi kunde börja hoppas på att det skulle fungera. Vi kollade löklagret minst en gång om dagen och oro förbyttes successivt till glädje över att processen verkade fungera.

Alla säckarna är nu efter drygt tre veckor helt prasseltorra och det börjar bli dags att låta lagret svalna av. Vi kommer att sätta in ett element som kommer att ställas in på fem plusgrader så att löken inte fryser och blir förstörd under vintern. Lök kan förvaras kallare än så men temperaturen bör inte variera för mycket. Det allra viktigaste är dock att det hålls torrt.

Tack Hansi för all hjälp!

Artikel i tidningen Skogen

Föreningen Skogen har en tidning och en av deras reportrar kom och besökte oss för en tid sedan. Det är alltid trevligt med besök och att tidningen skogen skriver om skogsträdgården som fenomen är väldigt kul tycker vi.

De besökte även Bosse som hjälpte oss med att få till vår egen skogsträdgård och det kändes bra att han som är mycket mer av en expert på skogsträdgårdar fanns med och uttalade sig.

Vi bad om tillstånd att få dela artikeln som inte är publicerad på nätet och tidningen var tillmötesgående och skickade till och med en pdf om någon vill läsa hela artikeln.

Titta gärna in på föreningens hemsida skogen.se.

Nolbygårds Matmarknad

Varje lördag sedan midsommar har jag varit på Nolbygårds Matmarknad. Det är en väldigt trevlig plats. Om jag fortfarande hade levt stadsliv med lediga helger så hade jag nog spenderat många lördagar på Nolbygård med en fika i trädgården, gjort mina inköp på marknaden och botaniserat bland alla roliga prylar på Hus till hus. Det är helt enkelt ett perfekt utflyktsmål.

Eftersom det är jag som startat marknaden så är jag på plats varje gång och ser till att alla bodar låses upp och att alla säljare hittar rätt. Det blir inga besök på Hus till Hus och ingen fika i trädgården men det blir många trevliga möten med kunder och allt fler stamkunder som kommer vecka efter vecka och gör stora delar av sina veckoinköp på marknaden. Många av dem vittnar om att kvalitén på varorna på Nolbygård är mycket högre än den de hittar i de vanliga mataffärerna och det är naturligtvis så det ska vara när man handlar direkt från producenten.

Nolbygårds Matmarknad har utvecklats till en väldigt trevlig marknad där säljarna hjälper varandra istället för att se varandra som konkurrenter. Vi är några säljare som har varit med sedan starten.

Irenes saft och sylt kommer varannan vecka med ett stort utbud av sylt, saft, bär, svamp och olika inläggningar. Det är som att gå in i ett gammaldags skafferi med hyllorna fulla av godsaker.

Ekhaga specialbageri bakar bröd och kakor som är fria från gluten, mjölk och nötter. Perfekt för alla som är allergiska men också för de med känsliga magar eller för dem som valt vegansk kost. Ulrica är inte med varje gång men många lördagar varje sommar dyker hon upp. Vill du ha koll på när så följ henne på instagram.

Vedugnsbageriet i Brobacken är ofta med med bröd och bakverk.

Clary och Roland Sollerhed har varit med under många år från augusti och framåt med goda oliver från sin olivgård i Frankrike.

Emma från Myrhagens ägg säljer vaktelägg, ägg och grönsaker. Hon har varit med några år och hennes utbud ökar.

Det har också kommit till många nya säljare och flera av dem har blivit säljarstammisar som kommer nästan varje gång. Niklas Blomster säljer blommor och grönsaker.

I början av säsongen finns det ett visst överskott av honungsförsäljare men som honungskund så är det perfekt. Jag vet ingen annan stans där du utan köptvång kan gå runt och provsmaka flera olika sorters honung innan du bestämmer dig för din favorit.

Senare på säsongen så blir det fler och fler hobbyodlare som kommer med sitt överskott av zucchini, pumpor och bönor.

Alla är välkomna för ju fler säljare vi blir desto fler kunder attraherar marknaden. För att det skulle bli riktigt bra skulle vi behöva några som säljer korv, kött, ost och andra mejeriprodukter. Det finns el i bodarna så är du producent av varor som behöver kyla så är det bara att ta med sitt kylskåp eller vad du nu behöver.

Bodarna lånar Nolbygårds Intresseförening ut och du behöver inte anmäla dig för att vara med på marknaden. När alla bodar är fulla så får säljarna helt enkelt dela med sig av platsen. Det finns avdelare i bodarna så de enkelt går att få plats två säljare i en bod.

Vare sig du är säljare eller kund. Varmt välkommen till Nolbygårds Matmarknad!

Lammlådor

Lammkött!

Dags att beställa lammkött. Våra lamm har gått ute tillsammans med sina tackor och betat gräs hela sommaren. Nu kommer vi att slakta årets lamm hos Högens slakteri utanför Vänersborg. Köttet kommer att hängas i några dagar innan det finstyckas. Vissa delar kommer att malas till färs på slakteriet. Vi hämtar sedan köttet i lådor med ett lamm i varje låda som vi lämnar ut samma dag till köparna.  

Lammkött kostar 150 kronor (ink moms) per kilo (hängandevikt) vilket innebär att man väger slaktkroppen innan den styckas. En del vikt försvinner vid styckningen. Lammen ligger kring 20 kilo hängandevikt. Det finns även möjlighet att beställa tackkött (140 kr/kg) om ni föredrar det. Själva föredrar vi tackkött då det har mer smak men det kräver lite mer av kocken.

Utlämning sker på eftermiddagen fredag den 29 oktober på Östängs Gård. Beställ genom mail till info@ostangsgard.se. Ange om du vill ha stort eller litet lamm.

Mördarsnigelätande ankor

Vi tycker om våra mignonankor. De simmar i sin damm, vaggar omkring i flock, är lågmälda och framför allt, äter mördarsniglar. När eftermiddagen har börjat bli kväll så brukar de leta upp någon som ser ut att kunna ge dem mat. De tjatar lite och då är det enklast att göra dem till viljes och att stänga in dem för kvällen.

I går kväll passade jag på att ta en film av dem där de kommer på rad efter mig och under tiden jag filmade fick jag syn på att en av de vita hade hittat en mördarsnigel under vår korta promenad. På filmen syns det att det även en grå anka som bär på sniglar.

När de kommer fram till mig så stannar de upp. Jag står ju i vägen för dem. Då passar de båda ankorna att svälja sina sniglar. Det tar lite tid. Sniglarna ska tydligen hamna rätt i munnen innan de slinker ner och godbiten ska ju dessutom bevakas så att ingen annan snor den. Sniglarna hamnar på marken ibland och då tittar de andra med intresserad blick.

Ljudet blir konstigt mot slutet av filmen. Har ingen aning vad det kan bero på.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑