Östängs gård

En gård för omställning

Sida 2 av 56

Såplanering

Kursen i odla till försäljning på Hjo folkhögskola gör att årets planering blir ordentligt gjord. Hittills har vi planerat på olika sätt varje år och hittills har vi aldrig lyckats följa planeringen. Mest har det berott på att när verkligheten har kommit ikapp så har vi varit tvungna att bara jobba på. Det har ibland inneburit att när jorden blivit varm nog för bönor så har vi sått alla bönor och hamnat i en situation när vi producerat fler bönor än vi lyckats sälja men bara under en kort period. Vi har försökt plantera t.ex. zucchini vid olika tillfällen men i somras så hjälpte inte det utan alla plantor mognade ungefär samtidigt. Vi har prövat en odlingsapp, papper, excel och word och inte fått något att fungera tillfredsställande.

I år har vi en planering i excel med fem ark. Ett ark för varje skifte.

Här skriver vi in förkortningar för de aktiviteter som ska utföras.
FS = förså
D= direktså
OM = omskola
B = bereda bädd
G = gödsla
GK = gräsklipp
P = plantera
F = flamma
X = skörda
FD = fiberduk
N = nät
Vi har kommit en bit på väg men inte fått in några G, GK eller OM än. Detta dokument räcker dock inte utan vi behöver ett dokument per bädd/gröda. I exceldokumentet ryms bara en ruta per vecka och ska vi flamma exakt sex dagar efter sådd så duger inte excelarket. Dessutom har vi lärt oss massa andra saker under kursen som vi vill ha med. Eftersom vi bygger kylrum så vill vi veta vilka grönsaker som ska förvaras i vilken temperatur. Vi behöver också ha någonstans att fylla i skördar och skördemängd samt planerade kontra utförda åtgärder.

Jonas, vår kursledare, gör all sin dokumentation på papper efter många år av test av diverse olika sätt. Vi kommer också att ha vårt på papper men eftersom det går mycket fortare att skriva på datorn så förbereder vi nu dessa papper i ett worddokument. Problemet när man går igenom litteraturen och hittar olika tabeller så blir det ett väldigt scrollande upp och ner i dokumentet. Till slut kom jag på att vi kunde göra en sida per gröda/bädd och göra översta raden till en rubrikrad. Ställer man sedan in Visa/Menyflik så får man som ett register ute i vänster kant.

Det gör det enkelt att klicka på den rubrik du vill komma till och på så sätt går det lätt att flytta mellan de olika grödorna. Jag gjorde ett grunddokument med alla rader och rubriker som jag kopierade in mängder med gånger. Sedan fyllde jag i det som var specifikt för den grödan. När jag gjort klart alla dokumenten kommer jag att skriva ut dem ihop med excelarket och förvara i en pärm ute i odlingen. Här kommer finnas planerade åtgärder och när de blir utförda, datum och mängd som vi skördar, antal plantor/frön som behövs i varje bädd och så vidare. Fördelen med att ha detta digitalt och inte bara på papper är att vi förmodligen kommer att odla ungefär samma saker nästa år. Det som har stämt efter odlingssäsongen och det som vi är nöjda med kommer att få stå kvar. Det vi upptäcker inte stämmer kan vi ändra i dokumentet efter säsongen. Allt vi behöver göra i januari nästa är är att planera var varje gröda ska odlas och sedan ändra bäddnumret.

För första gången har vi räknat ut exakt hur många plantor/fröer vi behöver per bädd och därmed har vi, efter inventeringen av kvarvarande fröer, kunnat göra en mer passande fröbeställning. Bara fröinventeringen tog en hel del tid i anspråk.

Det är mycket fröer som ska köpas in men det blir inte lika stort svinn på det här sättet. De flesta fröerna beställer vi från Semenco och från Lindbloms. Purjolöken Hannibal beställer vi från Runåbergs.

Det är sällan vi har tid att gå in och slå i böcker och material under odlingssäsongen så jag har försökt att få med saker som jag tror att jag kommer att ha glömt i sommar. Till exempel så har jag skrivit in optimal lagringstemperatur, luftfuktighet och förväntad tid en gröda kan lagras. Jag har också skrivit in under vilka veckor grödan behöver extra kväve. Ofta grundgödslar vi i innan sådd/plantering men för många grödor så behövs den mesta näringen någon gång fram i vecka 10-14. Mycket sådan här information finns i jordbruksverkets odlingspärm men det är bra att ha all sådan information i pärmen vi förvarar i odlingen så vi slipper leta.

På fredag ska vi träffas i Hjo igen och då ska vi jämföra våra såplaneringar. Det kommer att bli många ändringar och mycket som ska justeras men vi har i alla fall kommit en bra bit på väg.

Grönsakssköljningsförkläde

Idag blev det ytterligare ett förkläde. Den här gången ska det användas för att skydda sina kläder från allt stänk när man sköljer grönsaker. Även detta får nog göras i fler exemplar. Det jag funderat på sedan igår var hur jag skulle lösa det med knytrem. Ville ha något hållbart som inte blir smutsigt utan tål den hantering av rödbetsfärgade händer som kommer att ske.

Så kom jag på att jag kunde kolla om vi hade någon trasig rem av något slag. Hittade detta smala spännband som saknar en del.

Tältduk fanns det gott om och några andra delar behövdes inte. Det är roligt att sy och det var länge sedan jag hade tid att göra det.

Förklädet består av en övre bröstlapp där jag har sytt in en genomgående rem för att få det stabilt och starkt.

Sydde in en genomgående rem även i nedre delen för att inte slita för mycket på tältduken. Det är svårt att veta hur skör tältduk egentligen är när det ska användas till något annat än just som tältduk.

Jag tror att jag ska sy ett till med längre nederdel. Detta första är lagom till mig men när jag fick min något motvillige man att ställa upp som mannekäng insåg jag att ett längre behövs.

Det tog mycket kortare tid att sy det här förklädet än gårdagens skördeförkläde så det blir inte några problem att sy ett till.

Jag har letat efter sådana här förkläden att köpa men inte hittat några som känts hållbara nog. De jag hittat är antingen gjorda i skinn och väldigt dyra eller i plast vilket inte känns så hållbart.

Skördeförkläde

När man skördar bönor och ärtor så står backen alltid för långt bort. Då frestas man att kasta bönorna och de hamnar oftast utanför och så får man plocka dem en gång till. Att skörda ärtor och bönor är tidsödande och den här vintern koncentrerar jag mig på att hitta sätt att kapa tid i odlingen. I boken ”Odla till försäljning” så finns en bild där Jonas fru Sanna har på sig ett skördeförkläde och när jag såg den så började jag fundera över hur jag skulle kunna tillverka ett. Ofta när jag gör saker så vet jag inte riktigt hur det ska bli i slutändan utan jag prövar mig fram tills jag blir nöjd.

Idag kom jag på att jag kunde ge vårt sönderblåsta marknadstält ett nytt liv som skördeförkläde.

Takduken har fått flera stora revor i sig och går inte att rädda som tält men det är starkt tyg så det borde hålla som förkläde. Jag klippte lite på måfå ut en bit.

Biten är vikt dubbel och ganska stor. Det kan vara bra att börja stort så man kan klippa bort bitar. Det är lättare än att sätta i nya.

Jag letade upp ett gammalt bälte som är långt och har massor med hål så att det kan passa till vem som helst. Sedan vek jag tyget runt bältet och sydde en tunnel.

Jag klippte bort ytterligare tyg på sidorna och sydde ihop dem.

Sedan letade jag upp några halvmåneformade ringar och klippte sönder några nyckelband som jag vek dubbla runt ringarna och sydde fast en bit in från sidorna i den delen där bältet sitter.

I den främre biten sydde jag fast två nyckelband med kroken kvar längst ut på tyget. Jag lät nyckelbanden löpa på insidan av tyget ända ner till där jag sytt ihop sidorna för att få det extra starkt.

När man fäster krokarna i ringarna så står tyget ut. För att göra det lite stadigare sydde jag in ett band i det övre tyget.

Det hade varit snyggare med två likadana nyckelband men man får ta vad man har hemma. På det ena görs reklam för Trafikkontoret i Göteborgs satsning ”På egna ben” och på det andra görs det reklam för Alströmergymnasiet.

Krokarna är lätta att ta bort när man vill tömma ut sin skörd och lätta att sätta tillbaka.

Det går att stoppa ner skörden både på utsidan och insidan om fästena.

Jag har inte någon aning om detta kommer att fungera som det är tänkt eller ej. Får provskörda något och testa mig fram. Fungerar det så kommer fler delar av tälttaket att bli skördeförkläden eftersom vi ofta är fler än en som skördar.

Kanske kan man sy diskförkläde av en del av tältduken också? Vi har saknat något att sätta på oss när vi sköljer grönsaker. Det blir ofta skvätt och våta kläder när man sprutar vatten över grönsaker. Får fundera på det.

Kylrum och lager

I veckan har vi påbörjat vinterns stora arbete som blir att sätta samman vårt kylrum och bygga ett lagerrum som vi kan hålla frostfritt för att förvara äppelmust, kartonger och ägg.

Vi har ett litet lager med ”blocketfyndsdörrar” som nu kommer till användning. Bakom grönsakssköljen har vi en luta där vi förvarat vår självlastarvagn. Den har nu fått flytta till ett annat ställe. Vi tog bort en plåt och ska ta av några reglar och göra ett hål för en dörr med fönster i så vi får in ljus i lagerdelen.

Inifrån lutan ser det ut så här. Till höger ska kylrummet stå. Till vänster finns gårdsbutiken bakom väggen och däremellan kommer lagerutrymmet att bli.

Bänken i bortre delen av affären halverades och vi tog upp ett hål för nästa dörr.

Det är alltid lite nervöst när man börjar rota i gamla väggar eftersom man inte vet om man kommer hitta ruttna bjälkar och brädor. Här var dock allt friskt. Skönt.

Bräda efter bräda togs bort och till sist även reglarna.

Sedan fick vi regla upp för den nya dörren.

När man går ut genom dörren från affären kommer kylrummet att vara rakt fram med lagret emellan.

Tittar man ut till vänster så ser man det andra nyupptagna dörrhålet. Där har vi inte hunnit regla upp än. Där står ett gammalt rensverk i vägen. Det har vi köpt på auktion precis när vi köpte gården men vi inser att vi aldrig kommer att använda det så nu skänker vi bort det till första människa som kommer och hämtar det. Det är mycket kvar att göra innan vi kan börja bygga. Ett problem är att affären är högre än marken i lutan så vi kommer att få lösa det med trappsteg eller ramp. Frostfria lagerutrymme har vi verkligen saknat. Kylrummet kommer hjälpa oss så vi inte behöver klara av all skörd på en dag.

Semester

Det har vi inte ofta nu för tiden. Vi trivs ganska bra med våra liv och har inte lika stor önskan att fly bort på resor som förr när vi jobbade med vanliga jobb. Under januari är det relativt lugnt på gården och då passar det bra att ta hemester. I fredags så tog vi därför ledigt och tog med oss barnen och åkte på minisemester till Nääs Fabriker. Fyra mil hemifrån.

Nääs fabriker ligger i Tollerded vid Sävelången och de gamla fabrikerna har gjorts om till hotell, affärer och företagscenter. På gatan mellan de gamla fabrikerna brukar de ha marknader. Det var här vi var på julmarknad i höstas.

Det känns lyxigt att bo på hotell. Vi har aldrig bott på Nääs fabrikers hotell förut men kan verkligen rekommendera det. Det finns ett badhus nere vid Sävelången

Där finns två bastu och två utomhuspooler precis vid vattnet. Det kändes oerhört lyxigt att sitta i det varma vattnet med huvudet i minusgrader. Jonas badade till och med i sjön.

Restaurangen hade väldigt god mat och en mycket bra hotellfrukost.

På lördagen tog vi en promenad upp i Tollered som är ett gammalt brukssamhälle med fabriksbyggnader och arbetarbostäder.

Stora höjdskillnader upp till sjön Torskabotten ger hög fallhöjd som utnyttjades för kvarnar, smedjor och annan verksamhet. Idag har Alingsås Energi ett elverk här.

Det här söta självbetjäningsbiblioteket finns utanför det vanliga biblioteket och här kan vem som helst låna böcker.

Vi besökte också det nyöppnade bruksbageriet som endast bakar ekologiskt.

Hit kommer vi gärna tillbaka. Gott fikabröd och trevlig personal. Det är bekvämt att åka fyra mil på semester. Tack vare Sara som matade våra djur så kunde vi åka iväg. Vi ska försöka hitta fler trevliga ställen för minisemestrar.

Ingrid och Lennart

Vi har många viktiga människor i vårt liv. Människor som kommer och hjälper oss i jobbet och som stöttar oss på olika sätt och utan alla dessa vänner och släktingar så hade vårt arbete på gården inte varit möjligt. Två som står ut extra mycket i denna skara av supporters är Jonas föräldrar Ingrid och Lennart.

De läser varenda blogginlägg vi skriver och följer allt vi gör. Vi har deras fulla support och mer än en gång så har de kommit till vår undsättning.

Jonas pappa Lennart är VVS-ingenjör vilket kommer väl till pass när man köper gård. Han är dessutom finurlig och räknar ofta ut oortodoxa lösningar på svåra problem.

Det är Lennart som har sett till att jag har vatten i förodlingskammaren. Det har sparat mig många steg och arbetstimmar att ha tillgång till vatten där nere.

När vi byggde wwoofhuset så var Lennart där och installerade vatten och avlopp. När vi gjorde om köket så var det han som fixade vatten och avlopp där.

Här ligger han på knä i grönsaksodlingen och letar kålfjärilslarver.

Ingrid och Lennart är ett fantastiskt par som alltid finns vid varandras sida. De kommer i par. Jag vet inte ens om jag någonsin träffat den ena utan den andra. De inte bara stöttar oss de stöttar också varandra.

När Lennart har fixat vatten och avlopp genom åren har Ingrid tagit tag i vilken syssla som än har behövt göras. Här målar hon hönshuset invändigt med kalkfärg.

Här målar hon wwoofhuset utvändigt med falurödfärg.

Här letar hon kålfjärilslarver i odlingen. Otaliga är de arbetstimmar hon har lagt ner på att fixa fika och luncher. Jag har definitivt tappat räkningen på hur många underbara chokladkakor hon har servat oss med.

Den här bilden är från 2015 i januari när vi röjer sly och eldar upp gamla rötter och grenar från ett timmerupplag för att bereda plats för vår skogsträdgård. Då var de 85-plus men drog grenar som om de vore 50.

Den här dagen tog jag och Jonas med Ingrid och Lennart ut i betesmarken på en fika. Det var innan vi köpte gården. Inte en enda gång har de försökt påskina att vi är tokiga (vilket nog många tycker att vi är) utan de har alltid stått bakom oss i våra beslut.

Våra barn älskar sin farmor och farfar och har spenderat dagar, nätter och ibland hela veckor med dem vilket har gett mig och Jonas avlastning och möjlighet att jobba.

Idag är Ingrid och Lennart runt 90 år gamla och de kan inte, hur mycket de än skulle vilja, delta i det fysiska arbetet längre. De stöttar oss ändå på alla upptänkliga sätt. Jag kunde uppriktigt sagt inte ha fått bättre svärföräldrar och jag är innerligt tacksam att jag fick er på köpet när jag och Jonas träffades. Tack!

Jordanalysresultat

Dags att analysera analyserna från Eurofin. pH-värdet mäter surhetsgraden i jorden. Lerjordar bör ha ett pH på minst 6,5 och sandiga jordar minst 6,0. Vårt nya värde ligger på 5,7 då det är lite för lågt. I vårt fyra år gamla provsvar hade vi ett pH på 5,8 så vi har sjunkit något sedan sist. De har satt ett pH-mål på 6,00 och gett oss rekommendationer på att tillföra 0,89 ton kalciumoxid, CaO per hektar. Som lite mer begripligt mått är det strax under ett hekto per kvadratmeter.

1 hektar är 10 000 kvadratmeter och vi odlar cirka 1000 kvadratmeter totalt vilket innebär att vi bör sprida 89 kilo CaO.

P-AL klass visar växttillgängligt fosfor respektive kalium. Klass I innebär mycket låga värden och klass V innebär mycket höga värden. Tyvärr så visar vårt nya prov att vi ligger i klass V vilket inte är bra. Vi behöver alltså minska mängden fosfor vi tillför.

Mg-AL-tal mäter växttillgängligt magnesium i jorden. Värdet för brist ligger på mellan 4-10 mg/100g jord. Har man hög lerhalt gäller det högre värdet. Vårt nya värde ligger på 11 så vi har inte någon magnesiumbrist.

K/Mg-kvot mäter förhållandet mellan kalium och magnesium. Kvoten bör generellt ligga mellan 1 och 3. Vi ligger i K-AL klass IV och då räcker det med en K/Mg kvot på 1,5. Vi ligger på 1,6 vilket är ok.

Nitratkväve är den form av kväve som växtens rötter lättast tar upp. Ligger värdet under 10mg/l så finns det risk för kvävebrist. Vi har ett värde på 12 mg/kg men inget värde som anges som mg/l vilket gör det svårt att begripa. Kanske är det samma sak?

Bor bör ligga ligga över 0,5 på sandjord och 0,7 på leriga jordar. Vi ligger på 0,67 så det verkar ok.

Sulfatsvavel bör ligga på 5-10 mg/kg och vi ligger på 8,4.

Vi har en mullhalt på 4,9% vilket är lågt. Vid förra mätningen låg mullhalten på 4,3% så vi har fått upp den något. Vi behöver dock tillföra mängder med mer organiskt material föra att komma upp i riktigt höga mullhalter. Lerhalten i vår jord är bara 3,5 %.

Kopparvärdet ligger på 0,6 och bör ligga på 0,8-2.0. Lite lågt, alltså.
Däremot ligger vi högt på både Zink och Mangan. Zink ligger på 3,4 och bör ligga på 1-2,5. Mangan ligger på 18 och bör ligga på 6-10.
Järn ligger på 35 och bör ligga på 20-300 mg/kg.

Allt det här gör mig bara snurrig i huvudet. Det känns som om vi inte gjort mycket rätt. Det enda som känns ok är att vi har fått upp mullhalten. Att tillföra kalk för att få upp pH-värdet är ju enkelt men hur vi ska kunna fortsätta gödsla för att få upp kvävenivåerna och ändå minska fosfornivåerna övergår mitt förstånd. Vi kan naturligtvis gröngödsla med klippt klöver eller liknande men vi har ju stallgödsel från höns och får som vi vill använda. Det är tur att det finns kunniga rådgivare. Dags att skicka analysen vidare till en sådan. Fortsättning lär följa.

Jordanalys med försening

Så har då äntligen resultatet från jordanalysen kommit. Eftersom jag går kurs på Hjo folkhögskola där vi bland annat skulle prata om jordanalyser och hur man ska tänka kring gödsling så skickade jag in ett jordprov till Eurofin. Ett företag som vi använt tidigare och som brukar leverera resultaten relativt snabbt. De fick våra jordprov den 2 november och normalt ska svaren komma inom två veckor. Den 16 november tog jag kontakt med dem och fick beskedet att det var högsäsong och att det skulle dröja en vecka till. Den 18 december tog jag kontakt igen via mail och fick inte något svar alls. Vid det laget var gödsel och jorddelen på kursen slut men inför träffen i januari tog jag kontakt med Eurofin igen. Kom då i kontakt med en trevlig handläggare som verkligen försökte hjälpa mig.

Jag fick ett svar men det visade sig att analysen av lerhalten var felaktig så han hade bett dem köra om analysen. Det lät ju inte så förtroendeingivande men det visade sig vara ett rent räknefel så den 11 januari hade jag till slut mitt resultat. Istället för utlovade två veckorna tog det två månader och nio dagar. Eurofin har meddelat att vi inte kommer att behöva betala för vår analys eftersom det strulat vilket naturligtvis är välkommet.

Jag blev lite fundersam över hanteringen speciellt som vi har haft att göra med Eurofin förut och bara hört gott om företaget tidigare. Så läste vi i LandLantbruk en artikel som handlade om Eurofin. Det visar sig att företaget har börjat skicka sina jordprover till Tyskland sedan ett år tillbaka. Syftet var att rationalisera verksamheten. Eurofin har tidigare haft cirka 70 procent av den svenska marknaden men flytten av analyserna till Tyskland och de många förseningarna har gjort att man tappat kunder. Artikeln berättar att väntetider på upp till tre månader inte är ovanliga.

Eurofins VD säger i artikeln att målet är att svarstiderna ska bli kortare än tidigare när proverna analyserades i Kristianstad.

Som vi ser det så finns det ett problem med att företag flyttar verksamheter utomlands. Därför använder vi Tranås Skinnberedning istället för Donnia. Tranås bereder sina skinn i Sverige vilket innebär att kompetens och arbetstillfällen finns här. Donnia bereder sina skinn i Bosnien vilket innebär att både arbetstillfällen och kompetens inte finns i Sverige. Dessutom blir det en hel del onödiga transporter.

Nu lär det dröja innan vi gör jordanalys igen men frågan är då vilket företag vi ska använda. Har någon tips på bra jordprovsanalysföretag som gör sina analyser i Sverige?

Permakulturdesign på Östängs Gård

För 50 månader sedan hade vi ett kompetent gäng på besök på vår gård som gjorde en första ”wild design” i permakulturanda på vår gård. Vi hade bara bott på gården några veckor men redan innan vi fått nycklarna var det bestämt att de skulle komma för att hjälpa oss att se möjligheterna på vår gård. Gänget bestod då av Pella Thiel från Skenora gård på Ingarö utanför Stockholm, Helena von Bothmer från Kosters Trädgårdar och Susanne Velander Vretare från gården Sven Nils i Skåne. Vi hade träffats i flera olika sammanhang bland annat när vi gick vår PDC (Perma Culture Design Cetificate) i på Ankhult i Skåne.

Designen för Östäng de gjorde vid den tidpunkten har vi haft mycket nytta av. Vi har inte förverkligat allt och det vi förverkligat har inte alltid varit helt enligt plan men vi fick många tips och mycket av gruppens idéer har blivit verklighet. Sedan dess har vi träffats varje år på våra olika platser.

Samarbetet är värdefullt och går till så att de som brukar platsen inledningsvis berättar om mål och tankar man har. Detta följs av en rundvandring och första dagen avslutas med umgänge och snack.

Dagen efter ägnas helt åt planeringsarbete med promenader och mätningar utomhus och kartritning och annat pappersarbete inomhus. Under arbetet får inte värden/värdarna delta.

På kvällen blir det mer umgänge och sista dagen förbereds en presentation och designarbetet redovisas.

Den som är värd för besöket ser till att serva med mat och fika men håller sig i övrigt undan. Det är väldigt trevligt och skönt att spendera några dagar med andra människor som har en liknande vardag som vi. Diskussionsämnen vid dessa träffar skiljer sig ganska mycket från vad man normalt pratar om vid middagar. Det kan röra sig om vilka äpplesorter som är bäst lämpade för cidertillverkning, hur många spett man kan behöva äga på en gård eller hur man tar hjälp av hönor för att snabba på komposteringsförloppet. Det är få sammanhang där sådana samtalsämnen uppskattas av alla. Skönt och oerhört givande.

Sedan starten så har gänget utökats med Miriam Thorén från Skenora och Helena Ullmark från Skåne.

Innan de kom till oss den här gången hade vi förberett med ett inlägg på bloggen som hette ”Då och nu” som visar en del före- och efterbilder. Miriam och Helena var ju inte med första gången så de behövde få en liten känsla för förändringar som gjorts. Vi skickade också ut en text med lite tankar om vad vi funderar på inför framtiden. Vi har lagt ner mycket jobb och gjort många investeringar vilket har varit slitsamt och kostsamt. Nu måste vi hämta hem de investeringarna och få snurr på gården så att vi kan få tillräckligt med inkomster utan att behöva lönearbeta för mycket. Detta hade våra besökare i åtanke när de skred till verket.

Det är spännande att lämna dem ensamma. Ibland sticker ett huvud ut genom vardagsrumsdörren för att ställa en fråga eller hämta mer kaffe. Ibland går någon ut en sväng med papper och penna i handen och vi har inte någon aning om vad de hittar på. Vid lunchen och på kvällarna pratar vi mycket om diverse saker men de är hemlighetsfulla och avslöjar inte något kring designen.

Idag på förmiddagen stängde de in sig igen och skissade och skrev på blädderblock och flygbilder som vi förberett. Klockan 10.30 var det äntligen dags för oss att få höra deras tankar och idéer.

Första bilden (som syns dåligt på bilden ovan) är en symbol för ett andetag. Vänster sida symboliserar inandningen vi gjort under de här fyra åren som innehåller så många investeringar och ansträngningar. Nu ska vi andas ut och förädla och förpacka det vi gjort.

Bilden ovan visar cirklar där den innersta cirkeln är nuläget. De har färgmarkerat de fält där de tycker att vi ska utveckla, skala upp och gå vidare. Vårt gårdssamverkansprojekt fann gillande och bör fortlöpa och fördjupas. Vi bör fortsätta med wwoofarna som dels ger oss extra händer i arbetet men som också är ett sätt att sprida de kunskaper som vi faktiskt tillägnat oss. Vi bör gå vidare i den andan och även ta emot praktikanter från olika utbildningar som skulle ge mer kunniga händer. Olika utbildningar kräver att studenterna gör LIA-praktiker (Lärande i arbete) och det bör vi undersöka.

De föreslog också att vi skulle skapa Loo Nyby för att ge fler människor möjlighet att pröva på livet på landet. Enkla bostäder utefter vägen i skogsbrynet.

De tyckte att vi skulle utöka de försäljningskanaler vi redan har med andelsjordbruk för att få in pengar innan säsongen.

Efter drygt fyra år på vår gård har vi skaffat oss en del erfarenhet om hur man kan starta upp ett småskaligt diversifierat jordbruk med många delar. Det har givit oss en del kunskaper som gänget tyckte att vi skulle försöka nå ut med på fler sätt än via denna blogg. Förslagen gick ut på att skriva en bok, ge föreläsningar, ordna korta kurser i att ha får och höns samt i grundläggande odling, skogsträdgård och fruktodling.

De tyckte också att vi skulle ordna olika upplevelser för företag och turister. Ibland kan det vara svårt att se vad man själv har att ge när man är mitt uppe i något. De kurser vi ordnat på Östängs Gård hittills har varit med externa kursledare när vi själva har velat lära oss något. Det krävs självförtroende att gå ut på detta sätt vilket vi inte känner att vi haft hittills i alla fall.

De tycker också att vi ska skaffa ett större växthus. Inte framför allt för att odla i men för att ge mer plats åt fler hönor på vintern. De tycker också att vi ska bygga ett orangeri på nedsidan av lutan bakom garaget men att där mer satsa på fikon, vin, aprikoser och annat roligt. Detta bygge skulle i så fall göras av gamla återvunna fönster men odlar man tomater och andra annueller där så är det stor risk att kondensen förstör virket för snabbt.

Helena delade också med sig av ett system för att använda hönorna för att snabba på komposteringen av grönsaksavfall och annat. Det går ut på att man gör en ränna av lastpallar där man häller in det man vill att hönsen ska bearbeta. Sedan vänder man högen inåt i rännan efter ungefär en vecka och lassar in nytt. Sedan fortsätter man att vända högarna om och om igen och ju längre in i rännan sakerna kommer desto mer likt jord har det blivit. I rännans andra ända är grönsaksavfallet mer att likna vid jord.

Platsen framför orangeriet bör bli en umgängesplats för oss, praktikanter och wwoofare. Där bör finnas platser att sitta och eldstad/grill. Dasset behöver flyttas så att det lättare nås av besökare till gårdsbutiken. Var det nya växthuset ska ligga fanns det två förslag till. Antingen på skiftet mitt emot hönshuset eller som läskydd nedanför grönsaksodlingen.

Att det blåser mycket på våra grönsaker är ett problem och lägger vi inte växthuset där så hade gruppen förslag på olika läplanteringar. De tyckte också att vi borde utöka äppelodlingen med fler träd, fler sorter och på fler platser.

Vi är oerhört tacksamma över att detta glada, kompetenta gäng kommer till vår undsättning så där var femte år. Nu har vi fem år på oss att genomföra nästa utvecklingsfas av Östängs Gård. Om det blir enligt deras plan eller på något annat sätt får vi se, men nya idéer har vi definitivt fått.

Fotogenprylar Del 5

Del 5 av 5

Sista delen handlar om två typer av fotogenprylar som vi inte har så många av, blåslampor och värmare.

Den här snyggingen är en blåslampa av fabrikat Radius. Om jag minns rätt så bildades märket Radius under en strejk på Primus fabrik. När tiden gick och det blev för tråkigt så hittade strejkande arbetare på nya produkter och sålde dem under namnet Radius. Det var ganska länge sedan och det gick tydligen att göra så. Radius blev kvar och blev en framgångsrik konkurrent till Primus och de andra.

Observera att T-spriten som ska förvärma ska hällas i försänkningen högst upp på tanken. Inget separat kar. En sak mindre som kan gå sönder.

Samma Radius till vänster. Den högra är en lite kraftigare brännare av fabrikat Sievert.

Den är gjord för att gå på bensin i stället för fotogen vilket är lite läskigt. Trots det krävs fortfarande ett kar för förvärmningen. Pumpen på Sievert-brännaren är pampig. Lodrät och med räfflor som påminner om antika kolonner. Den här använder vi inte så ofta, om man säger så.

De här värmarna har vi däremot använt en hel del. Det är fotogenvärmare som är uppbyggda som fotogenlampor med rund veke. Skillnaden är att veken är betydligt större och att ljuset blir till värme.

Den röda är ett loppisfynd. Den typen av värmare är enkel att komma över och går att få för småpengar. Den är tillverkad i Taiwan och den fungerar men inte mer. Alla material är klenast och billigast möjliga och den åldras inte med värdighet. Flagnat krom, rost och ett allmänt intryck av förfall.

Det går inte heller att lita helt på tippskyddet. Det är den metallfärgade cylindern som står upp ovanför den vita spaken. Tanken är att den ska vicka om värmaren välter och då ska värmaren stängas av. Det fungerar kanske men jag litar inte helt på den. Så den är nog långsamt på väg till tippen.

Båda värmarna har en effekt på ca 2000W, alltså som två vanliga elelement.

Den andra brännaren är lika cool som den första är ocool. Färgen kan nog kallas för vanilj. Det är en Pod som är tillverkad i Sverige. Det märks på flera sätt. Dels för att informationen ser annorlunda ut. Den taiwanesiska har en enda etikett som berättar om tekniska data, tillverkningsår och vem som importerat den till Sverige.

På den svenska finns det mer information. Det mesta är säkerhetsrelaterat. Naturligtvis.

Olika traditioner när det gäller information. Till och med instruktion om hur lågan ska se ut sitter på den svenska värmaren och det är en god tanke. Hur många har med sig manualen till en flera år gammal manick som snabbt ska igång för att få upp värmen?

Poden är genomtänkt på flera sätt. Toppen av gallret går att lyfta av så att den bruna plattan går att använda som värmeplatta. Den går att öppna så att hela förbränningsutrymmet går att nå. Tippskyddet har en betydligt större och tyngre vikt som fungerar i alla väder. Dessutom så är den byggd för att hålla. Materialen är valda för lång livslängd, inte enbart för att minska kostnaderna för produktionen. Just den här manicken var den sista i en järnhandel som skulle slå igen. Nyskick till begagnatpris.

Den finns även i ett vattenkylt utförande för att installeras som värmekälla för centralvärme i båtar.

Till sist

Fotogenmanickerna som vi har visat upp är till viss del föråldrade. När det gäller de enkla fotogenlamporna så används de som stämningssättare och nödljus men knappast som läsbelysning. Pumplamporna kan mycket väl användas men proceduren för att starta dem gör att de i praktiken är ersatta av LED-lampor som med tiden har fått hög effekt trots måttlig batteriförbrukning. Den som har ett hus utan el skulle kunna ta en titt på Aladdins mantellampor. Bra ljus utan buller eller batteriångest. En dunk fotogen kan förvaras i åratal i väntan på i väntan på att få stå till tjänst.

Blåslamporna har till största delen blivit samlarobjekt. Det är enklare att dra igång en gasolbrännare vid de tillfällen det behövs lite högre temperaturer. Annat är det med värmarna. De fungerar utmärkt även idag och de borde finnas i fler hem i väntan på nästa vintriga strömavbrott.

När det gäller köken väljer nog de flesta att använda gasolkök eller trangiakök eftersom de är lättanvända. Engångsbehållare för gasol är vanligt numera vilket är ganska trist. Trangiakök går på T-sprit och har ganska låg effekt men duger till att laga mat på. Det låter heller inte lika hotfulla som fotogenkök gör. Trangiaköken skulle nästan ha kunnat vara med i de här blogginläggen men de kvalade inte in eftersom de är för tråkiga och fula.

Det finns en typ av kök som är direkta arvtagare till de kök som har beskrivits här. Ett heter Optimus Polaris.

Det kan eldas med gasol, tändargas, tändvätska, fotogen, bensin, diesel och flygplansfotogen. En grym manick. Tänk om den bara hade funnits i mässing!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑