Sveriges självförsörjningsgrad är 0!

Vi behöver tala om mat!

Alla kan vi vara överens om att vi behöver mat. De flesta av oss kan nog också vara överens om att maten är viktig, inte bara som energi- och näringskälla utan också att samlas kring och att njuta av. Vi tar maten för självklar då vi inte har lidit brist i Sverige på många år. Någon gång har det varit tillfällig brist på t.ex. smör i butiken och då blir det mycket skriverier men inte sedan andra världskriget har vi haft en situation där mat behövts ransoneras.

Enligt beräkningar från Jordbruksverket är Sverige självförsörjande på spannmål men allt annat som vi äter måste importeras i olika utsträckning.

Tittar man på just spannmål så räcker det dock med ett torrår som 2018 för att vi inte ska vara självförsörjande på det heller.

Det brukar hävdas att vi är självförsörjande på mat till 50%. Det är dock viktigt att tänka på att maten som produceras i Sverige till största delen produceras med en maskinpark som drivs av diesel som importeras.

2020 uppgick den ekologiska jordbruksarealen i Sverige till 19 % vilket innebär att 81% bedrivs konventionellt där den mesta av gödslingen sker med handelsgödsel som också importeras.

Skulle importen till Sverige strypas så blir det inte mycket mat producerad i vårt land. Även vi på Östäng skulle ligga pyrt till. Vi använder diesel för att slå hö till våra får. Det skulle vi kunna göra med lie om vi var fler vuxna på gården men funderar man vidare inser vi att även vi är beroende av importerade insatsvaror. Vi köper t.ex. alla våra fröer från Svenska firmor men de i sin tur köper mycket av frömaterialet utomlands.

Efter första världskriget blev det kravaller i Sverige när människor inte hade tillräckligt med mat. Då började man bygga upp beredskapslager för att det inte skulle hända igen. Efter andra världskriget fortsatte man att lagra mat, gödsel, diesel och bensin i bergrum. Lagren var tänkta att räcka i flera år om det skulle bli krig.

Lagren var dyra att upprätthålla och 2002 såldes det sista av beredskapslagren ut vilket visade sig problematiskt när Corona gjorde att det var svårt att få tag på sjukvårdsutrustning, något som tidigare hade funnits i beredskapslagren.

Det finns en myndighet som ska se till att vi i Sverige är beredda om krisen kommer. Den heter MSB och står för Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap. De gav för några år sedan ut en broschyr som skickades hem till alla hushåll. De flesta slängde den nog för det var innan Corona och tanken på att vi skulle drabbas av en kris var främmande för många. Nu i dagarna efter Rysslands anfall har nedladdningen av pdf-en på MSBs sida ökat markant.

Kanske är det ett tecken på att medvetenheten om vår sårbarhet äntligen börjar öka. Klimatförändringarna kommer att innebära fler störningar i form av torka och översvämningar som gör böndernas liv svårare. Sedan 1990 har antalet jordbruksföretag minskat med 39 %. Var tredje jordbruksföretagare som drev enskild firma var 65 år eller äldre år 2020 och bara drygt en fjärdedel av jordbruksföretagarna var under 50 år. En yrkeskår där ca 75% är över 50 år som dessutom är hårt drabbad av skador och anses vara ett av de farligaste jobben man kan ha. Det sliter på kroppen och arbetstimmarna är många.

Högre bränslepriser, elpriser och konstgödselpriser gör att många funderar på att lägga av. Just nu är det dags att söka jordbruksstöd hos Jordbruksverket. Det är stöd som bönderna får för att de håller marker odlade och betade så att de inte växer igen. I ansökan måste man ange vilka grödor man tänker odla och på vilka fält. Hushållningssällskapet hjälper många bönder med ansökan och i Blekinge rapporterar de att bönderna planerar att lägga sig på en ovanligt låg nivå när det gäller odling på grund av det höga kostnadsläget. Hushållningssällskapet går nu ut och uppmanar bönderna att odla mer eftersom de bedömer att det kan bli brist på livsmedel på grund av kriget i Ukraina.

Ibland hör man i debatten att det inte spelar så stor roll varifrån vår mat kommer – lägger bönderna i Sverige ner så kan vi ju alltid köpa från andra länder. Med klimatförändringarna kommer dock många områden som idag producerar vår mat att få svårt att göra det i framtiden. Lägger vi till oroligheter och krig i världen så blir bilden än dystrare. Titta till exempel på vad Ryssland och Ukraina producerar.

Det är inte svårt att tänka sig att den här produktionen kommer att bli svår att upprätthålla. Tittar man på vilka som är de största köparna av de här varorna så kan man fundera över vad det skulle kunna innebära i oroligheter i världen om produktionen rubbades.

Även om Sverige inte är en stor importör av dessa varor så kommer det ändå att drabba oss i form av ökad oro i världen men också av att priserna går upp på den mat och den konstgödsel som finns till salu. Ryssland är den största producenten av konstgödsel i världen.

Sveriges självförsörjningsgrad är 0. Vi har inga beredskapslager och inte ens någon plan för hur vi ska hantera det här problemet i händelse av kris. Var och en ska ta hand om sig själv de första sju dagarna – vad som händer därefter – det är det ingen som vet.

Just nu införs diverse sanktioner mot Ryssland men ingen har än så länge vågat röra gasen och oljan. För några år sedan fick Sverige över 40 % av vår olja från Ryssland. Den andelen är nu nere i 8% men det betyder inte att vårt beroende av att Ryssland levererar olja egentligen är så mycket mindre eftersom det är det totala utbudet på världsmarknaden som avgör om det finns olja för oss att köpa. Vårt beroende av fossil energi gör att vi inte kan ställa de krav vi skulle behöva på de länder som producerar olja. Genom att köpa olja och gas från Ryssland så är vi med och finansierar kriget.

Vi vet alla att världen behöver ställa om från fossil drift till något annat men att tänka sig hur vår matproduktion då ska gå till är svårt. Idag går det åt tio energienheter för att producera en energienhet mat. Det är ett enormt slöseri med energi som vi har kunnat hålla på med tack vare olja. Om vi inte kan använda den energin så måste maten framställas på något annat sätt. Det kommer att innebära att fler händer måste producera mat och att mer arbete behöver göras utan maskiner. Politiken i Sverige har under många år gått ut på att gårdar ska slås ihop och bilda större enheter för att produktionen ska bli mer rationell. Men kanske är det så att det småskaliga jordbruket är en förutsättning för att vi ska kunna producera mat utan fossil energi?

Vad händer med oss och vårt samhälle om vi redan till hösten får en störning i livsmedelskedjan? Är du beredd? Är din kommun beredd? Vi behöver tala om mat!