Kompostering 1 – Johnson-Su Bioreactor

Vi har aldrig testat att göra en Johnson-Su bioreaktor utan detta inlägg är helt enkelt tänkt som ett faktainsamlingsinlägg så vi kan bestämma om vi ska testa att göra det eller inte. Vi har planerat att fixa till komposter i vinter och kanske kan det här vara ett alternativ? Om någon läsare har testat och vill dela med sig så skriv gärna en kommentar.

Vi har två mål med att testa olika komposteringsmetoder:

1. Att använda det råmaterial som vi har tillgängligt på bästa sätt så det blir en resurs och inte ett avfall.
2. Att pröva olika komposteringsmetoder som ger oss olika slutprodukter som vi kan använda för olika syften. Det är just slutprodukten som är det intressanta med denna metod.

De flesta komposter görs för att man vill tillföra näring till jorden. Vi komposterar t.ex. fårens ströbädd och använder den komposten för att gödsla kålen. Den här metoden siktar istället på att uppföröka gynnsamt mikroliv för att förbättra jordhälsan.

David Johnson, adjungerad professor vid ”California State University’s Center för Regenerativt jordbruk och resilienta system” och Hui-Chun Su forskade på biologiska jordförbättringar för ”Institutet för hållbart jordbruk” vid New Mexico State University. De skapade ett system för att kompostera kogödsel från mjölkgårdar och att ta fram en svamprik kompost som kan användas som mikrobiellt ympmedel för att öka mikrolivet, kolinlagringen och bördigheten i jorden. Målet är att få våra jordar att ha ett förhållande på 1:1 när det gäller bakterie:svamp enligt David Johnson.

Svamparna gynnas enligt David Johnson av att komposten inte vänds. Istället luftas materialet och hålls aerobt genom rör så den kan ligga still under hela processen. Det gör att svamptrådarna inte trasas sönder i vändningen. Att det håller 70% luftfuktighet är också något som svamparna gillar.

Enligt Johnson minskade också salthalten i det färdiga kompostmaterialet jämfört med ingångsmaterialet.

I originalversionen av Johnson-Su så använder de sig till största delen av träflis men andra verkar slänga i vad som helst. Men nog måste det påverka bakterie/svamprelationen i komposten?

På nätet hittar jag två olika modeller för att bygga sin Johnson-Su bioreaktor. Originalet bygger på ett system med armeringsnät som formas som en , cylinder. Den andra använder sig av en IBC tank med urtagen plasttank så att bara stödburen är kvar. I båda fallen fodrar du metallburen med markduk och sticker ner ett antal släta rör som ska sticka upp cirka 15 centimeter ovanför nätet. I dessa ska det vara borrade lufthål med 15 cm mellanrum på fyra sidor. Fördelen med armeringsnätsvarianten är nog att det är enkelt att ta isär den och komma åt det färdiga materialet vilket blir svårare med IBC-tanken.

På en webbsida är receptet på material i komposten:

• 1/4 höns eller koskit
• 1/4 hö eller torrt grönt material
• 1/4 färskt material
• 1/4 träflis

Enligt den sidan eftersträvar man en kol/kvävekvot på 25:1

Enligt en annan sida kan receptet vara

• 1/3 djurgödsel
• 1/3 träflis
• 1/3 löv

På ytterligare en sida används i princip bara träflis som blandas med lite koskit och frågan är nog hur bra resultatet blir. Enligt Odla med naturen så är det inte materialet eller kol/kvävekvoten som är det viktiga i den här komposteringsmetoden utan själva metoden i sig. Det är komposteringsprocessen utan vändning och med god syretillförsel som gör att det blir bra. Hmm…

Här känns det som om man behöver forska mer för att komma framåt. Helt klart är att allt material som läggs i ska vara finfördelat. Vår traktordrivna flismaskin göre sig icke besvär. Kanske kan vår kompostkvarn duga men det tar en evinnerlig tid om man ska tillverka tillräckligt med material med den metoden.

Materialet du lägger i ska vara fuktigt, sönderdelat och blandat för att det ska fungera. Du behöver sedan vattna komposten så att materialet hålls fuktigt. 70% fuktighet är riktmärket och det gäller under hela tiden vilket är minst ett år. I originalet lägger de ut en vattenslang med hål i och vattnar en minut om dagen med hjälp av en timerstyrning. Andra vattnar en gång i veckan. Det ska hållas fuktigt men inte blött så komposten är inte tät utan läcker undertill. Timerstyrd bevattning verkar ju vara bekvämt men om det ska fungera under minst ett år går nog inte i ett klimat med minusgrader. Dessutom blir nog problemet här i Sverige att det kan bli för fuktigt snarare än för torrt i långa perioder. Kanske behöver komposten istället täckas för att inte bli för blöt.

Originalet har sex rör som sticks ner inne i metallbehållaren och där poängteras att det inte får vara långt till luft någonstans i reaktorn. Det finns också de som säger att man kan ha en cylinder av nät i mitten istället men då ser det ut som om det i vissa delar blir längre avstånd till närmaste luftintag. Motivet för att ha en central cylinder verkar vara att det är lättare att fylla reaktorn och att man inte behöver ta bort den då den består av ett nät istället för rör. Men i de videos jag sett verkar det inte vara svårt att få ur rören. Dessutom blir jag tveksam till en stor nätcylinder i mitten. Blir det verkligen tillräckligt varmt med en sådan lösning?

Enligt originalet ska du ta bort rören efter 24 timmar medan en annan sida säger att rören ska bort efter en vecka. Initialt kommer temperaturen att stiga till 60-70 grader för att därefter sjunka och när temperaturen går ner under 30 grader ska man tillsätta mask för att hjälpa processen ytterligare.

Fördelarna med systemet enligt Regeneration International

Slutprodukten är som en lera när komposten är mogen efter ett eller två år. Den kan användas som ett extrakt, blandas med vatten till en trögflytande vätska för att blanda med de frön du ska så eller appliceras direkt som jordförbättring. Det ska räcka med bara 2-3 kilo kompost per hektar som sprutas ut som ett kompost-te för att göra skillnad i skördevolym och bördighet. Detta kallas för att inokulera. Det verkar finnas en övertro på den här metoden ute i världen och kanske är den så revolutionerande som det låter om du inokulerar skadad mark med obefintligt mikroliv. Jag har svårt att tänka mig att metoden skulle få lika stor verkan i en jord som redan innehåller ett levande mikroliv.

I pdf-en nedan hittar du en beskrivning av hela komposteringsmetoden.

Andra användbara länkar:

Farmers Weekly

My healthy soil working group

Regeneration International

Johnsson Su berättar själva i följande video.

Här har metoden använts i större skala och demonstreras i samtal med lantbrukare.

En modifierad variant med central cylinder istället för sex rör

Ganska likt originalet så vitt jag kan bedöma och här används till största delen träflis.

Ett år senare

Som så mycket inom odlingsvärlden så verkar bioreaktorn ha fått en något överentusiastisk följarskara som synes i videorna ovan. Det blir nästan lite religiöst och tilltron till metoden blir så stor att andra metoder förkastas. Den här metoden innefattar roliga moment som konstruktion och byggande. Den ser intressant ut och den kräver inget jobb under tiden (annat än att du helst ska vattna varje dag 🙂 Entusiasterna förenklar ofta komplexa förlopp och det som började som en metod för att kompostera kogödsel verkar mer ha blivit en modell för att göra kompost av träflis. Jag hittar inte något i originalet som poängterar just träflis så som följarna gör. I originalet verkar det vara lika ok med löv och växtrester som träflis.

När vi träffar på överentuastiska rörelser inom odlingsvärlden så blir vi alltid lite skeptiska och om man letar vidare så finns det kritiska röster. På California State Universities Center For Regenerative Agriculture And Resilient Systems sida kan man läsa att Johnsons egna försök innebar att jorden började återhämta sig med slående förbättringar i skördar och i markens koltillväxt. Organisationer och individer runt om i världen har sedan experimenterat för att se om resultaten kan replikeras i olika klimat och markförhållanden. Resultaten har dock varit blandade. I försök gjorda av lekmän indikeras att det kan vara användbart i mycket försämrade markförhållanden där jorden brukats konventionellt under många år. Flera har dock inte sett någon eller begränsad effekt. På denna sida kan man också läsa

”Under tre år har vi på CRARS gjort fyra upprepade studier med radgrödor, fruktträdgårdar och markmark. I varje fall utformade vi försöken med hjälp av lämpliga interna kontroller för att kontrastera regenerativa metoder med och utan Johnson Su (JS) inokulum. Inokulumet administrerades under Dr. Johnsons övervakning, ofta med hans eget inokulum och applicerades med de rekommenderade appliceringsmängderna på 4 lbs/acre. Vi testade för markens hälsa, markens koltillväxt, vatteninfiltration och grödors produktivitetsmått och såg ingen ökad ympeffekt. Däremot fann man mycket positiva resultat med användning av täckgrödor av flera arter och ingen jordbearbetning.”

Ok. Inga övertygande bevis för att inokulering av Johnson-Su komposten gör skillnad. Men det behöver ju faktiskt inte betyda att det inte fungerar som en vettig och bra komposteringsmetod som skapar en kompost som gynnar ditt mikroliv. Det här vill vi nog i alla fall testa. För den som vill nörda ner sig ordentligt så finns det en Johnson Su grupp på facebook med hjälpsamma medlemmar.