Hoppas att ingen såg oss!

Idag har vi verkligen känt oss som oerfarna stadsbor på landet. Det finns så mycket kvar att lära. Tur att vi båda gillar att lära oss nya saker för annars hade vi nog fått inse att vi satsat på fel häst. Idag hade vi äntligen en hel dag när vi kunde jobba tillsammans. Vi hade en lång lista på sådant som vi ville göra men tänkte börja dagen med att snabbt köra ner till en åker och hämta en björk som jag kapat upp för några veckor sedan. Traktorn har stått still eftersom servopumpen läckte. Jonas har haft isär den och bytt packningar och det har tagit tid eftersom han jobbar heltid. Det ideala hade varit att göra det här jobbet för någon vecka sedan när det var tjäle i marken men då var inte traktorn i skick. Vi tänkte därför börja dagen med detta eftersom det varit många minusgrader i natt men skulle bli sol och plusgrader under dagen. För att våga köra ut på åkern monterade vi snökedjor på traktorn i går. Tanken är att vi under veckan ska hämta hem stockar vi fällt som ska bli nästa vinters ved. Att montera gamla snökedjor är ett skitjobb. Snökedjorna följde med traktorn i köpet men de är slitna och lagade på flera ställen så vi hade svårt att få ordning på dem. Järn är väldigt kallt att arbeta med så jag bytte handskar tre gånger under jobbet i går eftersom de blev för blöta och kalla hela tiden. Kärran till traktorn har ett punkterat däck och nytt däck är inköpt men vi har inte hunnit montera på det eftersom vi inte haft tid. Därför satte vi på bilsläpet efter traktorn och gav oss iväg. Det kändes inte helt ok att köra med snökedjorna på för det skumpade och rasslade hela tiden men iväg kom vi och ut på åkern dessutom. Vi körde fram till stället där björken låg och där satt vi rejält fast direkt. Traktorn och kärran sjönk ner i leran. Vi fick loss kärran och ägnade sedan en timme åt att armera marken med björkris för att kunna köra loss traktorn. Det gick till slut. Vågade inte ha kvar traktorn på åkern utan körde upp den till bilvägen. Upptäcker då att vi monterat snökedjorna ut och in!Bilkärran står nedsjunken med vänstra däcket halvvägs ner i lera och vi vågar inte köra ut med traktorn. Ägnade därför ytterligare en timme åt att gräva och med hävarmar lyfta upp kärran ur leran. Blodsockernivåerna börjar vid det här laget bli rätt låga. Började sedan jobbet med att lossa snökedjorna för att montera dem åt rätt håll. Att hantera tunga järnkedjor fulla med lera i minusgrader med våta handskar är inte en favoritsysselsättning.

Man kan välja mellan att frysa om händerna i våta handskar eller ta av handskarna och frysa om händerna utan handskar. Vi fick turas om att försöka få isär shacklarna och montera dem igen. En av oss värmde händerna i armhålorna medan den andra skruvade och slet. Till slut fick vi ringa hem till Ina och be henne komma med en kaffekorg så vi kunde fylla på blodsockernivåerna och värma händerna.  När snökedjorna var vända åt rätt håll åkte Jonas hem och hämtade skogskranen med vinsch så vi kunde vinscha ut kärran från åkern.

Sen var det bara att lassa på björken och ge sig av hemåt för att laga en försenad lunch. Nu har vi i alla fall en traktor med snökedjor och skogskran monterad. servooljan läcker visserligen från ett nytt ställe men det får vi ta en annan dag. Detta var fjärde gången vi använde traktorn och andra fastkörningen. 50% är ett lite för dåligt resultat för att hålla i längden.