Årets första wwoofare

Förra tisdagen kom årets första wwoofare som ska vara här nästan två månader. Anna kommer ifrån Italien och har jobbat mycket med hästar så hon är van att hugga i och det märks. Det är en enorm hjälp i odlingarna att ha en stark wwoofare som inte drar sig för att gräva och bära. Idag på morgonen grävde vi tre grönsaksbäddar redan innan fikat och så snabbt har nog ingen jobbat här förut. Vi har redan grävt över hälften av årets bäddar och det är inte ens maj än. 

Det är mycket sådder och plantering så här års. Bäddarna från tidigare år har varit täckta med halm över vintern. Det har hjälpt till att hålla jorden relativt ogräsfri samt givit maskarna mat. När vi började odla på den här ytan fanns här inte en enda mask men nu är det en fröjd att lyfta på halmen för det kryllar av mask därunder. 

Det lilla ogräs som ändå finns grepas bort och sedan fyller vi på med stallgödsel och stenmjöl. 

Sedan bredgrepar vi hela bädden så jorden ska bli lucker och därefter krattar vi till en såbädd. Här är det morötter som sås men vi har även hunnit så bondbönor, spenat, rödbetor och planterat ut en hel del purjolök. Efter lunch får våra wwoofare välja något eget projekt att syssla med. Vi har en lång lista att välja ifrån. Anna har valt att gräva och anlägga en 25 meter lång sparrisbädd. Det tycker vi är ett bra val för vi hade haft svårt att hinna med det. Tanken är att ha perenna grönsaker i sargade bäddar runt odlingen med annueller. I sargarna kommer vi dels att fästa nätet så hararna får svårare att krypa under och dels att fästa en bockad metallplåt som ska hindra sniglarna från att ta sig in. Vi hoppas också att vi på sikt kommer att kunna göra gångar runt hela odlingen och på så sätt effektivare hindra rotogräset från att ta sig in i bäddarna. I matkällaren ligger 90 sparrisplantor och väntar. Om tre år kommer de att smaka gott.