Bålgeting

Jag (Jonas) tittade till bina idag. Dels för att se hur de hade det, dels för att det kanske var läge för att göra avläggare, dvs skapa fler samhällen. Så här års vill bin ofta svärma vilket betyder att drottningen ger sig av med ungefär hälften av samhället. Innan hon gör det så börjar bina föda upp nya drottningar i speciella drottningceller så att det ska finnas en drottning som tar över när hon sticker iväg. Det är ju nu som det finns mängder av nektar och pollen som behövs för att bygga upp ett samhälle inför vintern så nu brukar de passa på. Jag hittade några drottningceller så de hade planerat att svärma. Jag skapade därför tre avläggare och när jag höll på med nummer två så fick jag en överraskning. Jag hade inte satt på locket utan hade just skakat ner några extra bin i den nya kupan eftersom de kan vara bra att få med under starten av det nya samhället. De bin som kan flyga återvänder till ursprungssamhället men  unga bin som ännu inte kan flyga stannar.

Bland binas vanliga surr hördes plötsligt ett dovt mullrande ljud. Som en Harley Davidson bland mopeder, ungefär. Det var en bålgeting som dök rakt in i den nya avläggaren. Den var fantastiskt vacker. Huvudet glänste orange och kroppen svart-gul som getingar brukar vara. Vingarna är dubbelt så långa som ett helt bi. Bålgetingar är rovdjur som lever på att äta bland annat bin och deras larver. Den här var förmodligen en spanare som hade känt doften av de öppna kuporna. Om den var hungrig kanske den skulle bita huvudet av ett bi och flyga iväg med kroppen, men framför allt så skulle den berätta för hela bålgetingboet var det fanns mat. Om bålgetingar kommer in i ett bisamhälle så brukar det sluta med att de flesta arbetsbina och drottningen dödas. Larverna tas med hem till bålgetinglarverna som mat.  Bålgetingar är verkligen inget man vill se i sina bikupor.

När bålgetingen hade landat kastade de närmsta bina sig över den. Det blev en brottningsmatch. Ibland ramlade de stridande ner mellan ramarna men getingen klättrade upp igen med några bin sittande på sig. Jag trodde att den snabbt skulle ge sig av men så blev det inte. Bina var tuffa och gav sig inte trots att deras gadd inte duger till något mot en bålgeting. Enligt var jag har hört är binas enda verksamma medel mot bålgetingar värme. De kan bilda en boll som getingen inte kan ta sig ur, sedan höjer de temperaturen tills getingen dör. De är då mycket nära att dö av värmen själva men har en liten marginal som gör att metoden fungerar. Fantastiskt.

Men vad skulle jag göra? Jag hade fått fram mobilen och tagit några kort och höll på att filma. Skulle jag släppa iväg den nu? Bålgetingar är fridlysta, men om jag skulle låta den flyga hem och skvallra så utsatte jag bina för en ökad risk. Med mobilen filmande blev jag tvungen att bestämma mig snabbt när bålgetingen höll på att ge sig av.

Jag dödade den. Kalla det skyddsjakt. Det kändes inget vidare men så blev det. Här är en bild på bålgetingen bredvid en enkrona. Mäktiga djur. Låt bli våra bin i fortsättningen så får ni gärna bo kvar på våra marker!

Lite googlande visade senare att bålgetingen inte är fridlyst. Naturskyddsföreningens rödlistning togs också bort 2000. Det känns fortfarande sorgligt att ha dödat den men jag tröstar mig med att jag förmodligen räddade livet på många bin.