Författare: jonas (Sida 14 av 52)

Igår släppte vi ut fåren. Våren har varit utdragen och kall men nu fanns äntligen gräs att äta. Förflyttningen från inne till ute brukar vara kaotisk. Tackorna prioriterar att inte tappa bort sina lamm men glömmer bort lammen när de får syn på grönt gräs. Lammen har inte betat gräs tidigare och får panik om de inte är nära sin mor.

Wwoof-Jonas har tagit på sig att fixa vår fådda sopkärra till att bli en lamm-taxi. Han blev klar samma morgon och var ganska sugen på att testa den.

Langen går. Gerlien lyfter, Ylva skickar vidare och Jonas lastar.

Tanken är att tackorna inte ska dra mot närmaste grästuva eller tulpan om deras lamm rör sig i lagom takt i en kärra. Lammen kommer i alla fall inte att rusa efter tackan vilket skulle få henna att springa vidare.

Visa av tidigare år så hade vi skapat en tydlig bana. Vägen var helt blockerad men vi brukar inte ha särskilt mycket trafik.

Det fanns bara plats för fyra lamm men vi ville testa och se om en samlad bunt lamm skulle ge lite lugn. Sträckan är bara 50 meter så det kanske skulle kunna fungera?

I början såg det lovande ut.

Icke. Ylvas idé med ett tak av töjbart lastnät fungerade nästan halva sträckan.

Tackorna brydde sig måttligt om var deras lamm befann sig. Gräs!

Tack vare banan så gick det ganska smidigt ändå. Efter att ha föst in de sista lammen som i panik ville tillbaka till mamma som kanske var kvar i ladugården men som betade för fullt så var alla på plats. Det dröjde några minuter innan alla tackor hade rätt lamm i närheten och tryggheten återvände. Sedan testades elstängslet av lammen och efter det var det dags att sträcka ut och njuta av att ha kommit ut.

Henrik är det ljusa lammet som gärna tar täten.

Det är en fantastisk känsla när man äntligen får släppa ut dem på betet. Alla lammningar avklarade och alla mår bra. Nu ska de vara i denna hage de närmaste dagarna så vi kan hålla lite extra koll på lammen. Det är en av våra två välkomstbeteshagar som används vartannat år. Tanken med det är att hålla nere parasittrycket så att lammen får friskt bete sin första tid ute. Det gör också att vi kan njuta av deras lammrace och krumsprång.

Vi har blivit mycket duktigare på att hålla koll på lammens vikter. Anledningen till det är att vi förra året fick några lamm som aldrig riktigt växte till sig som de skulle. Nu väger vi alla lammen från dag ett och sedan kollar vi första veckan så de går upp som de ska vilket innebär cirka två hekto per dygn. Gör de inte det så toppar vi upp med mjölkersättning. Det kan finnas flera skäl till varför de inte går upp i vikt som de ska. Tackan kan ha dåligt med mjölk. Syskonet kan ta för sig och tränga undan. Lammet kan ha dålig ork och helt enkelt dia dåligt. I de fall där viktuppgången inte varit önskvärd i år så har det räckt med lite stödmatning några dagar så har det rättat till sig. Vi har haft en tacka som haft livmoderinflammation men nu är hon återställd och ger tillräckligt med mjölk. Vi har haft en annan förstagångslammare som inte hade tillräckligt med mjölk i början men som nu har kommit igång. Vi har haft ett lamm där syskonet helt enkelt la beslag på det mesta och så har vi ett syskonpar där vi inte riktigt begriper orsaken.

I alla de fallen så har det rätat upp sig och nu har vi 17 pigga glada lamm med väldigt mycket spring i benen. Att vi stödmatat på ett annat sätt än tidigare innebär också att vi spenderat mer tid bland lammen än andra år. Det gör att alla vill umgås och gosa samtidigt.