Författare: jonas (Sida 20 av 52)

Mignonankor – igen

Ni som följer vår blogg vet att vi saknar våra mignonankor och att vi är tämligen skeptiska till våra myskankor. Ända sedan våra mignonankor försvann har vi letat efter nya. Jonas har ringt mängder av telefonsamtal och letat på nätet utan att få napp.

Men idag kom de hem – våra nya fina mignon. Vi ville helst ha vita men vilken färg som helst fick duga i detta läge.

En vit blev det i alla fall.

Vi har gjort i ordning en liten hage av kompostgaller där de ska få bo de första dagarna så de vänjer sig vid sitt nya liv.

De är bara två månader gamla och vi är dels lite oroliga för vad Gerben och Gunilla ska tycka och dels för att det ska komma någon fiende ovanifrån.

Vi vet inte kön på dem än men några av varje sort borde det vara när vi fick sex stycken. Än har de inte ätit någon snigel men Jonas kom å andra sidan inte hem med dem förrän klockan nio ikväll.

Det är mycket lätt att bli förtjust i dessa små ankor!

Lite hö – mycket regn

Vädret under våren har varit lite blandat. Först var det svalt. Sedan kom det lite för lite regn. Eller egentligen, alldeles för lite regn. Hur som helst så har gräset inte vuxit bra. Det som skulle bli hö har sett lågt och klent ut men vi ville inte vänta för länge. Det känns som att vi har en liten press på oss att inte slå våra små vallar för sent. Proteinhalten sjunker ganska snabbt så även om volymen blir större så kan näringsvärdet minska.

Väderprognosen såg bra ut så vi satte igång. Först slog vi med ett nytt rotorslåtteraggregat. Inte nytt, men ett fint begagnat. Vårt förra var bra ända tills det inte fungerade. Att ta isär ett rotorslåtteraggregat kräver tid och kunskaper. Säkert några specialmaskiner med. Så det ska säljas som reservdelar.

Sedan skulle höet luftas med den gamla kombivändaren som numera inte är betrodd med att lägga strängar. Efter tre luftningar och intensiv sol med torr luft var det torrt. Efter det bytte vi till sidoräfsan eller vad den kan heta för att göra strängar.

Till sist var det dags för självlastarvagnen. Jag glömde att ta bilder under de första momenten. Tiden var knapp.

Men så här såg det ut när de första stråna med hö lastades på kärran. Inte mycket att se, dels för att jag höll kameran för högt, dels för att det inte är mycket att se.

Efter det så körde vi vår nya rutt genom lagården, lastade av mitt på golvet och lät hö-klon lyfta upp det till höloftet.

Efter att första lasset var hemma var det dags för lunch. Hö-jobbet hade pågått i två och en halv arbetsdag.

Då mörknade himlen snabbt och det började regna. Det var igår. Idag har det regnat kraftigt och resten av höet är genomblött. Det har sjunkit samman och ser inte roligt ut.

Förmodligen kan vi sprida ut det igen, lufta några gånger i rätt väder, sedan stränga och hämta in det. Eller så sprider vi ut den klena höskörden och låter näringen återgå till marken. Det är hög aktivitet så här års. Kanske kan vi hämta mer hö senare.

Vi har tagit hö sedan 2015 och detta är första gången det inte fungerar. Vi har nog sett det som nybörjartur och har väntat på detta. Förra året gav mycket stora mängder hö så vi har förmodligen tillräckligt för vintern redan nu. Det hänger naturligtvis på hur många tackor vi ska ha. Vi får se.

Gödselsystem

I och med att vi har skaffat en gödselspridare så har vi en bra bas för att hantera fårgödseln. I dag så hyrde vi samma Bobcat som vi gjort två gånger tidigare. Det är en fantastisk liten maskin som bara jobbar på. I början är det läskigt när den ställer sig på bara fram- eller bakhjulen men den välter inte. I alla fall inte om man är snabb med att sänka lastaren under midjehöjd.

Att hyra Bobcaten ett dygn kostar 1200 kr plus moms. Arbetet går naturligtvis att utföra för hand men det är slitsamt och tar tid. Fårbädden sitter ihop i en kaka som är armerad med halm. Det är segt jobb att slita isär det med en grep så vi tycker att det är värt pengarna till hyran. Särskilt detta år när wwoofarna uteblir.

Lagom lass. Det känns extremt bra att det trasiga lagret blev bytt direkt så att spridaren var redo. Det är lätt hänt, i alla fall för mig, att det som inte måste göras denna veckan inte blir gjort förrän det är panik. men inte denna gången.

Nya gödsel-limpan påbörjad. Den blir någorlunda finfördelad och kommer nog att multna bra under en presenning.

Arbetet är nästan klart. Det svåraste är att baxa trakton så att spridaren kunde stå på rätt ställe. den skulle köras fram en halvmeter då och då. det var enkelt i början men svårt mot slutet.

Formen blev lite oregelbunden men det är ju ingen installation.
Till höger syns presenningen som täcker förra vinterns gödsel. Högen var lika stor som årets från början men det har multnat bra och kommer att vara fint att köra ut nästa år.

Lagerbyte

Gödselspridaren som vi köpte för någon månad sedan har varit till stor hjälp. Först finfördelade vi gamla fårbädden som redan hade bränt, sedan finfördelade vi förra vinterns fårbädd i samband med att den ändå skulle flyttas och vändas.

Efter de sysslorna lade vi märke till att ett lager hade gett upp. Det hade sett lite ankommet ut redan vid köpet men nu var flera lagerkulor borta. Inte bra.

Vi visste inte om det skulle vara en enkel grej att byta lager eller om det skulle krångla till sig så vi passade på att sprida hönsskit på en åker innan vi tog fram några verktyg. Efter den vändan var lagret tomt på kulor.

Yttre delen av lagret satt i ett gjutet fäste och det var lätt att ta bort. Det fanns ju inga kulor i lagret så det var bara att lyfta bort.

Efter lite borstande och några omgångar WD-40 syntes två insexskruvar. Goda nyheter. Det borde betyda att den inre lagerdelen inte var pressad på axeln utan satt på plats med de två skruvarna.

När den yttre lagerhållaren var lös så råkade Jocke komma förbi i ett annat ärende. Han gillar sånt här och erbjöd sig att rengöra den och se om det fanns någon ersättningsdel i Göteborg.

Så här såg den ut efter rengöring. Nu fick vi svar på varför det fanns en fettnippel på lagerhållaren. I ett någorlunda modernt lager ska fettet hållas på plats i lagret så en fettnippel behövs inte för att hålla lagret smörjt. Men fettet har en annan funktion här. Det ska smörja lagrets utsida så att lagret ska kunna röra sig en smula om axeln skulle flexa.

De två fördjupningarna är till för att skjuta in lagret stående. Det syns tydligt att lagret inte är cylindriskt utan har en skuldra för att kunna röra sig.

Sedan är det bara att lägga ner lagret och spruta in fett för att hålla lagrets utsida smörjt.

Elegant konstruktion. Det finns en exklusivare lösning på problemet med att hantera en axel som ska kunna flexa, den svenska uppfinningen sfäriskt rullager.

Sfäriska rullager är geniala men förmodligen för dyra att ha på en gödselspridare. Kullager är enklare konstruktioner.

Sedan var det dags för innerdelen av lagret. Insexskruvarna var inte fastrostade. WD-40 i ett par dagar kanske hjälpte till.

Jocke lånade ut en avdragare. Rejäl grej.

Lagercentrum följde med utan knot.

Tills sist så krävdes bara några slag med blyklubba för att det nya lagret skulle vara på plats. Skönt.

Lagret fanns på hyllan i ”en vanlig lagerbutik” och kostade ca 500 kr plus moms. Lagret fanns även som komplett del med samma hållare för 800 plus moms.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑