Mot slutet av sommaren så har bina svårare att hitta nektar. De arbetar säkert lika hårt som tidigare men de flesta nektargivande blommorna har slutat att ge något. Eftersom de inte längre fyller sina vaxkakor med honung är det lika bra att invintra dem innan de äter upp sitt honungsförråd och börjar svälta.
Invintringen börjar när den sista honungsskörden sker. Alla ramar och lådor som inte behövs för övervintringen plockas bort. När bina blir av med sin honung blir de lite stressade. Även de bin som i normala fall är snälla kan sticka när det gäller att försvara samhällets honungslager inför vintern. Om de blir av med sin honung så kommer samhället att gå under så under hösten det kan vara rationellt att offra sitt liv för att hålla honungstjuvar borta. Därför brukar vi lämna en del honung tillsammans med de sista bina som ska kläckas.
Vi invintrar på två lådor för att ge lite luft och utrymme och i lådorna finns ramar med vax. I vaxet i ramarna finns en blandning av yngel som ska kläckas, honung, bibröd (Pollen blandat med honung), och tomma ramar. Tidigare brukade vi invintra bina på valsade vaxkakor som bina fick bygga ut. Då var tanken att de slipper en del sjukdomar och svampsporer som finns i de gamla ramarna om de börjar om varje höst med nytt vax. Nu tänker vi lite annorlunda. Det finns ett helt ekosystem i en bikupa och det finns nog anledning att använda gammalt vax med allt som finns i det. Om inte människor lägger sig i så byter inte bina sitt vax över huvud taget.
I samband med att den sista honungen hämtas är det lika bra att sätta dit foderlådorna. I vanliga fall är det lika bra att börja att ge dem sockerlösning direkt men i år tillkom ett moment. Kuporna står på gamla lastpallar eller direkt på berget. Det har inte varit planerat utan bara blivit så. De som står direkt på berget är för känsliga för snö, det räcker med ett par decimeter för att täcka flustret och ventilationen där bak och då kan de kvävas. Inte bra. Lastpallarna är någon sorts engångspallar som snabbt förvandlas till mull eller vad man ska kalla det. Om det finns 60 kg honung en meter upp (inte ofta men det förkommer) så skulle en rutten pall kunna orsaka att kupan välter och samhället blir utsatt för röveri av grannsamhällena. I den hysteri som blir följden kommer vissa bin att bryta sig in i andra samhällen och stjäla även deras honung. För att knäcka försvarsviljan dödas ibland drottningen så det finns goda skäl att inte ha ett ruttet fundament för en bikupa.
Eftersom varje samhälle ska fylla på med 30 kg sockerlösning så är det enklare att lyfta kuporna till de nya bänkarna innan de får socker än efter.
Så här ser nya kupbänkarna ut. Enklast möjliga. Materialet är ek, 50×50. Det enda viktiga måttet är att det ska vara 33 cm mellan de två utsidorna av de långa reglarna. Det är för att passa de bottnar vi använder.
De två fötterna sticker ut lagom mycket hoppas vi. De ska ge stabilitet men inte vara i vägen. I mitten av de två fötterna finns en metallbygel för att hålla spännbandet. Då slipper det vara under fötterna och slitas mot marken. Byglarna kommer från en kasserad studsmatta.
Så här ser det ut när de fyra första bänkarna var på plats. Kuporna står lägre än många andra men vi har dem bara 100 meter hemifrån så om det kommer mycket snö får vi ta hand om det. Vi har tidigare använt bänkar med tre kupor men mittkupan är inte lika lättarbetad som de två andra så vi kör med två kupor per bänk. Ett litet avstånd mellan kuporna för att kunna ställa ner lock eller täckglas behövs också, kanske 15-20 cm.
Ytan bakom kuporna är viktig. Det är här man befinner sig och det är bra om det inte är för trångt eller ojämnt. På bilden kan man se bottnarnas form som gör att det bör vara ett visst avstånd mellan reglarna. Man kan också se den perforerade plåten som täcker bottnens hela baksida. Finessen med plåten är dels att den ska ventilera kupan men framför allt så är den plåten det kallaste ytan i den välisolerade kupan. Det gör att fukten från binas utandningsluft kondenseras på plåten och kan hämtas av bina. Då behöver de inte flyga och hämta vatten lika ofta. Förmodligen är det av samma skäl som de täcker kupans insida med ett tunt lager propolis. Det gör att ångan kondenserar lättare, särskilt på trä.
När bänkarna är på plats är det dags att ge dem vinterfoder. Som ersättning för honungen får de socker i form av mättad lösning. Lådan är för låg för att man ska kunna ge allt socker på en gång så vi ger dem fodret i två omgångar. Nio kg socker upplöst i sex liter vatten per gång. Efter tre dagar hade bina hämtad ner första omgången till kupan och sedan fick de resten.
Den genomskinliga plasten till vänster täcker binas gång upp till fodret.
Förr brukade man ge bina 12 kg socker per samhälle men nu ger de flesta 16-20 kg. Dels har förmodligen socker blivit billigare jämfört med honung men det finns även en annan anledning. På halmkupornas tid var det viktigt att bina skulle svärma mycket. Man behövde nya samhällen som ersättning för de man hämtade honung från eftersom man dödade hela samhället med svavelrök för att kunna ta honungen. Numera vill vi ha så lite svärmningar som möjligt så avelsarbetet går till stor del ut på att få fram snälla och svärmtröga bin. Då blir samhällena större vilket i sin tur gör att mängden vinterfoder ökar.
Egentligen känns det inte bra med socker. När man pratar med biodlare finns det många som hävdar att fler samhällen överlever vintern om de får socker i stället för honung. Orsaken skulle vara att de får i sig mindre av de ämnen som gör att de behöver bajsa än om de äter honung. Bina håller sig hela vintern och flyger ut för att bajsa i mars när det blivit tillräckligt varmt men om bina börjar bajsa inne så sprids sjukdomar och samhället ligger illa till.
Det kan vara sant att bina övervintrar bättre på socker, men det kan också vara en myt. Det finns mängder av myter inom biodlingskretsar. En del har säkerligen faktagrund men många har det inte. Att bin skulle må bättre av socker än av honung låter märkligt. När det gäller ljunghonung så är den tydligen så speciell att bina har svårt att övervintra på den men med vanlig honung borde det gå bra. Socker kostar under 10 kr per kilo och honungen är värd mer än 10 gånger så mycket. Det kanske bidrar till att hålla myten levande?
Så småningom skulle vi vilja prova att låta bina övervintra på honung. Det skulle ge mindre skörd men det skulle även ge mindre arbete. Och kanske skulle bina få leva lite mer på sitt naturliga sätt.
