Författare: jonas (Sida 35 av 53)

Nytt elstängselaggregat

Vi har sedan tidigare tre aggregat med olika egenskaper. Vi har ett litet som vi köpte för att det var billigast och funkade för grishagen. Grisar är så känsliga att låg effekt räcker gott. Sedan har vi ett som går på 12 volt. Det använde vi till fåren förra året när de strip-betade vallar. Vi flyttade hagen varannan till var tredje dag och aggregatet med batteri fick följa med. Det blev en del kånkande, men det fungerade bra och kanske slapp vi få in parasiter eftersom det dröjde några veckor innan fåren kom tillbaka till samma plätt. Till sist har vi ett ”allmänt” aggregat som vi har använt till fårens vinterhage och till den stora beteshagen med Richards kvigor under sommaren.

Först lite teori. Elstängselaggregat skapar strömpulser som varar i en hundradels sekund. Om staketet har perfekt kontakt mellan alla trådar och ingen som helst kontakt med marken håller pulserna en spänning på några tusen volt, t.ex. 8000V. Om gräs och sly ligger mot trådarna kommer spänningen att sjunka eftersom strömmen ”läcker” till marken. Tanken är att ett djur som vidrör eltråden leder strömmen till marken och det känns obehagligt. För att det hela ska fungera ska aggregatet även vara kopplat till marken via en jordledning som är kopplat till ett eller flera jordspett. Om marken är torr eller frusen fungerar jordningen sämre och mindre energi förs genom djuret, dvs risken att elstängslet inte fungerar är större vid torka och på vintern. Som under många fysiklektioner kan vi sammanfatta det hela med att om elstängslet ska fungera så måste det finnas en sluten krets. Aggregat-stängsel-djur-mark-jordspett-aggregat.

Effekten (eller om man ska vara fysiklärarnoga) energin som anger hur starka strömstötar ett aggregat ger, mäts i Joule. Siffrorna för olika aggregat är kanske inte jämförbara eftersom man numera anger två olika energimängder hos ett aggregat. Den lagrade energin och den utgående.
Vårat minsta aggregat, Olli 100, har 1,5 J lagrad energi och 1,0 J utgående.
Det kraftigare aggregatet heter Olli 600. Det har 6,0 J lagrad och 3,7 J utgående energi.
Det mobila aggregatet för batteridrift är ett AKO AN 3100. Det har 4,6 J lagrad och 3,1 J utgående energi.

Men nu var läget lite annorlunda. Skogsträdgården behöver skyddas mot vildsvin med eltrådar men är så långt från något eluttag att 12V-aggregatet får placeras där. Kanske året runt. Det lilla aggregatet har inte längre någon given användning eftersom vi inte har grisar men vi har tillfälligt använt det till en av hönshagarna. Det är kanske för klent för att skrämma rävar, men det var ju bara tillfälligt. Det tredje aggregatet har fått tjänst som vildsvinsväktare kring äppelodlingen.

Så vi saknade ett aggregat för det stora betet. Tre saker gjorde att det krävdes ett aggregat med lite extra knuff i. Dels är det en ganska stor hage, knappt fem hektar, med en dryg kilometer stängsel. Sedan skulle fåren beta tillsammans med Richards kvigor. Får kan vara lika svåra att stängsla in som kor är lätta. Fårens päls fungerar alldeles för bra som elektrisk isolering så det behövs kraftigare stötar för får än för kor. Till sist har vi kopplat på andra hagar som är i kontakt med den stora hagen. De är inte alltid inkopplade men när de är det så ökar längden på stängslet ytterligare.

När man läser om vilka prestanda olika aggregat har så slås man av hur långa stängsel de kan klara av. Enligt medföljande info ska vårt minsta aggregat klara upp till 15 km stängsel. Man ska visserligen dividera med antalet trådar, men det är ändå en fantasisiffra. Kanske i en halvöken men inte hos oss med vår extrema tillväxt under den ganska korta snabbväxarsäsongen under vår och försommar.

Vi har hört och läst om att kraftiga aggregat kan bränna av måttliga mängder gräs eller i alla fall få dem att vissna. Det låter ju lockande men samtidigt är det obehagligt med kraftiga aggregat om något djur fastnar i tråd eller nät. Men nu finns lite ny teknik som tvingats fram av ”Europeiska standarden EN60335-2-76 A12:2010”. De nya reglerna sätter lägre gränser för den maximala energin i pulsen och framför allt energimängden vid minskat motstånd som när en människa fastnar under en stängseltråd. Den som vill veta mer kan hämta Elsäkerhetsverkets PDF ”Rovdjursavvisande elstängsel”.

De nya aggregaten inte längre bara en låda med transformator och kondensatorer utan har en processor som styr strömmen. Det gör att de använder mindre energi men också att de kan visa hur statusen är på stängsel och jordning. Vårt nya aggregat har två displayer som syns tydligt och till och med är upplysta så att de syns bra i mörker. De båda cirklarna till höger om sifferfälten blinkar rött eller grönt vid varje puls vilket syns på lite längre avstånd.

Vi hade ett kort skyfall i förmiddags och ett par timmar senare såg det ut så här.

I vanliga fall brukar det vara runt 3,5 i ”OUT-rutan” och mellan ett och två i jordrutan men nu hade regnet försämrat värdena.  Två röda diodblinkningar vid varje puls… I vårt fall är det blandat för stängslet men blinkar oftast rött för jordning (bäst är 0,0 och det blinkar rött över 1,0) så vi måste fixa bättre jordning. Helst ska vi ha 20 stycken meterlånga jordspett med tre meters mellanrum, men det är svårt att få till. De ska dessutom vara sammankopplade på ett sätt som överlever nattpromenader, gräsklippare och trimmern. Kanske blir det så att vi gräver ner en lång liggande stång eller kabel.

Vi köpte ett LMS 23020 hos Granngården. Lagrad energi är 20,0 J och utgående energi är 14,8 J. Enligt tillverkaren ska det klara nio mil stängseltråd. Det kommer vi aldrig upp till men en bidragande orsak var att vi hittade ett aggregat där kretskortet finns som reservdel men det har även andra fördelar. Den gula inkopplingen har reducerad effekt och kan användas till grisar eller småhagar. Elektroniken kan skilja på när växtligheten långsamt försämrar och när en människa eller djur fastnar. Vid växtlighet ökas energin och vid människa/djur så sänks den och ett alarm sätter igång. Så vi hoppas att vi har köpt något som är dyrt men bra.

Bisvärm

Efter några dagars skitväder kom en lördag med perfekt biväder. Varmt, torrt och soligt. Det var med andra ord läge att titta till bina eftersom det är svärmingssäsong. Binas brum hördes längre än vanligt, kanske 30 meter.

Det satt en svärm i en liten ek som står alldeles framför kuporna. Det är intressant att se hur intensivt de samlar sig i en klump. Att svärma är binas sätt att bilda fler samhällen. När bina mår bra och det är gott om bin i kupan eller när de tycker att kupan börjar bli för trång börjar de föda upp nya drottningar. Det gör de genom att bygga speciella celler som är mycket större än de vanliga yngelcellerna. Larverna som läggs i dessa celler utvecklas till drottningar. Innan en ny drottning föds ger sig den gamla drottningen iväg med ungefär hälften av bina i kupan. På så sätt blir det två samhällen. När bina svärmar så här i början av säsongen så finns det stora chanser att få två starka samhällen utav ett.

Bin är ju lite berömda för att de är så ovilliga att stickas när de svärmar. Alla har nog sett bilder eller filmklipp på halvnakna människor med tiotusentals bil som klänger sig fast på kroppen. Det är egentligen logiskt eftersom de inte har något hem att skydda. Varför offra livet i onödan?

Vi har aldrig fångat en egen svärm tidigare. En gång fångade vi en hemma hos Anders och Catarina men det funkade inte. Kanske kom inte drottningen med?

Nu var vi på hemmaplan men allt är inte självklart för det. Hur länge hade svärmen suttit i eken? När svärmen sitter och väntar håller erfarna spanarbin på att leta upp lämpliga boställen. När de återvänder dansar de för att berätta om sina fynd och till slut har alla enats om vart de ska flytta. Då flyger de iväg och det är för sent att fånga dem.

Hur långt hade den här svärmen kommit i flyttprocessen? Vi ville inte chansa så det var lika bra att försöka skaka ner bina i en låda.

Ek är inte helt perfekt. Dels är det lite speciellt med ekar. Det är inte bara att kapa en gren eller topp, ekar växer inte som ogräs. Dessutom är ekar styva och kan gå av när man vill böja ner dem.

När de flesta av bina var i lådan försökte vi få dem att vandra in i en kupa.

Det gick inte bra så jag hämtade ännu en kuplåda för att ha som tratt och skakade ner bina.

Vi hade planerat att behålla samhället men Sara hade en tom topplistkupa så vi sålde svärmen till henne. Hon bor bara en kilometer härifrån och eftersom det är samma församling så behöver man inte kontakta en bitillsyningsman.  Eftersom bina ska föras över från ramar till ”ickeramar” är det mycket enklare att flytta bin utan yngel eller honung, dvs en svärm. Så Sara fick köpa den. Först lite taktiksnack i bigården.

Ett dygn efter svärmningen förde vi över svärmen till Saras topplistkupa. Återkommer med bilder på den vid annat tillfälle.

Cykelmusteriet på REKO-festival

REKO-festival på Nääs. Många spännande och roliga programpunkter, de flesta med anknytning till hantverk.

Handhyvling av spånt på kilsågade golvbrädor. Magnus skulle bara titta på men kunde inte hålla sig från att hjälpa till.

Föreläsningstältet var lagom stort för att rymma de 12 personer som kom för att lyssna på Martin som driver Cykelmusteriet i Partille.

Martin har hållit på i två år och förra året arbetade han sju dagar i veckan under hela mustningssäsongen. Efterfrågan är stor. Martins mobila musteri får plats på en aluminiumsläpvagn som han drar med en elcykel. Efter föredraget visade han hur han mustar. Utrustningen han hade med sig har han skaffat för att hyra ut. Den består av en handdriven kross som var förvånansvärt tung att veva. Han fick dessutom pressa ner äpplena med ett litermått. Kändes läskigt. I vanliga fall har han en eldriven kross.

Knivarna som krossar äpplena syns i botten på tratten. 

Det var naturligtvis köpta äpplen eftersom det är utanför säsong men det fungerar ju naturligtvis också. 

Äpplekrosset fylls i pressen som är liten och söt. Det är en klassisk modell som man vevar med gängstång. Han behövde inte ta i hårt alls när han vevade. Martin berättade att det är en fördel att inte ta i eftersom man då pressar ut även beska smakämnen från kärnorna.

P1200886

När man pressat klart så tömmer man pressen genom att öppna den. Vi fick smaka på musten och färskpressad äpplemust är verkligen gott!

Det fanns mycket roligt att titta på på REKO-festivalen. Det blir nog att besöka festivalen nästa år igen.

Studiebesök Saras Must

I lördags var vi på studiebesök igen. Denna gång på Saras Must i Mörteryd utanför Björköby utanför Vetlanda. Sara har haft sitt mobila musteri i tre säsonger. Sara arbetar med att beskära fruktträd och musteriet kommer som en naturlig fortsättning.

Musteriet är fast monterat på en släpvagn som är cirka fyra meter lång, det vill säga något större än ett vanligt bilsläp.

Sara hade köpt hela musteriet från Rink i Tyskland.  Priset med vagn var i saftigaste laget så hon valde att köpa en vagn i Sverige och montera delarna själv.

För att inte behöva göra hål i golvet sitter de olika delarna på hemmagjorda ramar av vinkeljärn som är monterade med mellanlägg så att golvet går att få rent. Smart!

Efter att äpplena har tvättats i vanlig vattenbalja utanför vagnen så krossas de i äpplekrossen.

Krossen är en modell vi inte har sett tidigare. I stället för en vertikal roterande axel med knivar så har den en horisontell axel med många knivar. Suddig bild tyvärr. Sara berättade att hon kunde hälla i en korg i taget men att hon behövde dra och knuffa i det svarta handtaget som sitter på ett plastblock för att äpplena skulle rivas bra.

Krossen stänker en hel del så den har fått en bit gummiduk runt sig. Det satt dock inte på nu.

Än så länge har Sara använt manuella mustpressar. Två stycken i olika storlek. Man lägger äpplemassan i sildukar med plastblock över och under.

Ovanpå flera lager äpplemassa placeras sedan en domkraft som pumpas för hand. En enkel konstruktion som inte kräver el eller vattentryck. Anledningen till att hon har två storlekar är att kunderna kommer med olika mycket äpplen. Vissa dyker upp med tio bärkassar och andra bara med två. En oväntad detalj är att det är bökigt och tar en del tid att få ner kolven i domkraften efter att man pressat.

Efter pressning samlas musten i en tank som har en sil i öppningen.

Från tanken pumpas musten upp till pastöriseringsmaskinen. Det följde med en hel del kopplingar och slangar så Sara kan välja om hon vill filtrera i ett eller två eller inget filter innan musten pastöriseras. Pumpen kan även gå baklänges vilket säkert är användbart i något sammanhang.

De kunder som vill ha med sig opastöriserad råmust kan köpa 1- eller 5-liters engångsbehållare av plast som kan förvaras i frysen.

Det vita skåpet till höger på bilden är en gasbrännare som värmer vatten som cirkulerar i det rostfria pastöriseringskärlet. Kärlet rymmer 120 liter och är isolerat som en termos. Musten ska pastöriseras en viss tid beroende på mustens temperatur och det tar lite tid. Sara behöver dessutom röra om i musten för att få jämn temperatur.

Hetvattnet från gasbrännaren cirkulerar i spiralen och värmer musten i behållaren. Musten tappas sedan ut i botten.

Den pastöriserad musten tappas på bag-in-box-behållare medan den fortfarande är varm. Påsen ligger på en våg så det ska vara möjligt att få rätt mängd i påsen. För lite ger missnöjda kunder, för mycket gör att påsen inte får plats i kartongen.

En gasolflaska i bruk och en i reserv. Den lilla genomskinliga behållaren är ett filter som kan användas för att få klar must. Men i de flesta fallen använder hon inte det.

Sara har ett ganska stort förvaringsskåp som kan nås från båda sidor. Där förvarar hon burkar, bag-in-box-förpackningar, plastflaskor och annat man kan behöva.

Det behövs en hel del pinaler och pinaler måste förvaras. Hängare och skåp är viktiga att få med. Till höger syns en del av en trätrall som Sara använder för att lägga på marken och stå på. Annars tenderar det till att bli kladdigt och geggigt efter ett par timmars mustning. Inte av produkterna men utav att folk trampar omkring på samma ställe på gräsmattan.

Efter en timmas intensiv utfrågning tog vi en promenad till ”Två röda hus” som är ett bead-and-breakfast och ett mysigt café. Otippat att hitta så här mitt ute på landsbygden och värt en omväg om ni passerar denna del av Småland.

Nu gick vi över till att diskutera affärsmodeller, prissättning, ruttna äpplen och vad Sara vill förbättra och byta ut när det gäller utrustning. Flaskhalsen i Saras och många andras produktion verkar vara pastöriseringsmaskinen. Det tar helt enkelt tid att pastörisera. Det stoppar upp flödet. Men eftersom man också kan sälja råmust så känner Sara ändå att det inte är pastörisören som ska bytas ut i första hand utan hon vill byta krossen och pressarna mot en bandpress med inbyggd kross.

Det var ett mycket givande studiebesök. Sara var driven och bra på att berätta om sin verksamhet. Hon bjöd på många detaljer och har nog hållit på lagom länge. Det gör att hon kommer ihåg hur det var att starta upp och har ändå några säsonger att jämföra.

Stort tack till Sara! Hennes sida om musteriet finns här.

 

Projektet Gårdssamverkan och mobilt musteri har fått stöd från EU:s jordbruksfond genom Leader Göteborgs insjörike.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑