Vi lämnade bort slakten i år. Förra hösten slaktade vi tre lamm med hjälp av Mats. Vi lärde oss mycket men när vi tittade i almanackan insåg vi att höstmarknader och att slakta tio lamm under samma period inte skulle fungera. Dessutom är det inte tillåtet att slakta hemma om man vill sälja sitt kött. Att äta tio lamm blir väl många. Så vi letade upp ett slakteri som kunde slakta med återtag av både kött och skinn. Först hittade vi ett slakteri utanför Skara men innan vi hann bestämma oss för alla detaljer så hade de fått fullt fram till vecka 46 och vi tror att våra lamm skulle vara för feta då.
Vi letade vidare och fann Högens gårds slakteri i Väne-Ryr, utanför Trollhättan. Vi hörde flera som tyckte att de hanterade djuren bra och att de var bra att ha att göra med. De kunde ta emot våra lamm när vi hade planerat för slakt och låg dessutom ganska nära, så det var bara att boka.
De har mottagning av lamm (och getter) under söndagar och slaktar på måndagar. Sedan ska kropparna hänga några dagar och det styckade köttet kan hämtas på fredagar. Den som vill hantera skinnen själv kan hämta dem sent på slaktdagen.
Våra 10 skinn fick plats i två plastbackar. Skinnen väger mer än man kan tro och även om det går att lyfta en back så känns det bättre att vara två som bär.
Slakteriet har gjort ett bra jobb. Inga synliga skador på skinnen.
Vi hade köpt 50 kg grovt salt. Varje skinn behöver 3-5 kg salt. Det är fortfarande sensommartemperatur så varje osaltad bit riskerar att få fluglarver eller att börja ruttna. Vi tog tid på oss och var ganska noggranna.
Lammens id-brickor satt kvar. Skinnen blir inte lika anonyma då. De flesta lammen är ganska anonyma för oss, men vissa har vi gosat extra mycket med. ”Ettan” föddes tre veckor innan något annat lamm och blev kelsjuk som en hundvalp. Hon kom alltid fram för att bli kliad när vi var i hagen hos fåren. Det känns naturligtvis lite när hennes skinn läggs upp.
Vi tycker att det har fungerat bättre än befarat att slakta djur som vi har hanterat och haft en relation till. Det har gått bra att ge djur namn, att gosa och leka med dem även om vi ska slakta dem. Det är naturligtvis enklare att låta någon annan slakta än att göra det själv, men även den egna slakten har gått bra. Inte roligt, men ok.
Skinnen läggs på hög. Till slut ligger tio skinn på varandra. Alla har, förhoppningsvis, salt överallt.
Om en vecka ska saltet bytas ut så det är en del pyssel med skinnen. Det känns bra att Leif på slakteriet berömde våra skinn och sade att de var de finaste på länge. Då känns det som att det är mödan värt.
Det sista för kvällen var att säkra skinnen för hönsen som tar sig in överallt. Plastbackar, ett galler, rullpapper och lite tyngder kanske kan hålla hönsen stången en vecka?
Till våren kommer vi att ha tio fina skinn att sälja.
Det kom folk med en gång och sedan var det i princip kö fram till 15.00 när det lättade lite. 
Så här såg det ut. Mycket folk och svårt att hinna med alla. Vi fick springa och skörda nytt hela tiden. Hela tillställningen var långt över förväntan. Det är så roligt det är att kunna sälja egenskördade väldigt färska grönsaker direkt till kunder. Populärast bland grönsakerna var morötter, rödbetor, sockerärtor och bönor. Morötter och rödbetor förstod vi redan förra året att vi behövde odla mer så där var vi väl förberedda men sockerärtorna tog slut redan under lördagen och bönorna på söndag förmiddag. Där får vi öka upp till nästa år. Mest populärt var dock honung och ägg. Äggen försvann innan lunch på lördagen och de som hönorna hann värpa på söndag morgon såldes fortfarande ljumna så fort vi öppnade. 
