Författare: jonas (Sida 47 av 53)

Självlastarvagn

Vi köpte en självlastarvagn i höstas. Det var trevligt att räfsa hö och lasta på en bilkärra med högafflar, men vi kan inte räkna med att släkten hälsar på varje år just när höet är torrt. Inte heller att de har lust att kroppsarbeta i solen varenda försommar. Tanken är att de år som solen skiner vid rätt tillfälle så kommer vi, som förra säsongen att låta höet torka på marken och så kan det enkelt plockas upp av en sådan här vagn.

Så när det dök upp en självlastarvagn i närheten köpte vi den. Den har stått under tak och såg ut att vara i skapligt skick. Grannen Richard hade vänligheten att transportera hem den till oss. Vår traktor var utan styrservo just då.

Den har stått under tak hela vintern men behövde komma ur vägen för att vi skulle nå andra saker. När den ändå satt på traktorn var det lika bra att göra rent och smörja upp. Det är inte säkert att det finns några timmar till förfogande när den väl ska användas. Fram med tryckluft för att blåsa rent och fettspruta och smörjkanna för att få mekaniken att vilja vara med ett år till.

Självlastare7

Vi är inte säkra på att det är en självlastarvagn vi behöver men vi gillar hö. Ensilage är också bra men våra får äter större andel av fodret när det är hö. Hö går också att flytta i smådelar vilket är bra när man saknar vissa maskiner.

Vagnen är stor med våra mått mätt och rymmer ganska mycket hö.

Självlastare1

Den är bara 36 år gammal. Inte mycket för ett jordbruksredskap.

Självlastare4

Under huven fanns det ganska mycket som skulle smörjas. Tillsammans med några ställen bak och under var det 22 smörjnipplar. Det drog större delen av en fettpatron.

Självlastare2

Kraftöverföringsaxeln fick kapas fem cm för att passa. Provkörningen gick bra. Eller, det såg bra ut. Det är nog först när höet ska tas upp som vi vet hur den fungerar.

 

”Rensa här regelbundet” Tydligare markering än så behövs inte.

”Från – Till” är också tydligt men det finns ingen spak. Får nog kolla upp det.

Självlastare3

Den här dekalen är nog viktig. Har inte hunnit googla vad den innebär ännu.

Självlastare5

En finess är att det finns en kniv som klyver höet i två delar, en till höger och en till vänster. Det är mycket möjligt att höet är så hårt packat att det är svårt att lasta av för hand. Då blir det lite enklare om det inte är en enda jättebal utan två. Så tolkade jag i alla fall säljaren. Det finns fästen för två knivar till, men det har aldrig funnits några där.

Det finns stora nät att köpa till just den här vagnen. Då kan man lyfta ur allt hö i ett svep. Det är så lockande att det kanske är dags att ruska liv i vår travers framöver.

Självlastare6

Vi har inte hittat någon manual än men det mesta finns på nätet om man bara lägger lite tid på att leta.

Spännande med en ny manick!

Kofot

Heter det bräckjärn eller kofot? Om det heter kofot, heter det i så fall två kofötter eller två kofotar?

Hur som helst, för den som bara slänger en kort blick på den här bilden kan det se ut som två verktyg som ligger och väntar på att användas. Som om det inte spelar någon roll vilken man råkar ta, eller att man känner för en röd och väljer den. Så är det inte. Den ena är nämligen bra och den andra är dålig.

Kofot004

Den röda köptes under vånda för 25 år sedan inför en omfattande renovering. Våndan kom sig av att den kostade några hundralappar. Inga stora mängder pengar, men det kändes som mycket att betala för en så enkel sak som en kofot, även om den är tillverkad i Sverige. Men det var en kanon-investering. Den röda har varit, och är fortfarande, fantastiskt bra!

Kofot002

Den andra däremot, som vi misstänker har varit blå, är inget vidare. Den har svårt att få loss kraftiga spikar och den lämnar alltid efter sig fula märken i träet. Dessutom är den röda gjord av bättre stål, eller så är den bättre härdad. Den tål mycket utan att tappa formen och skärpan.

Träskadorna som den blå skapar kommer sig av att den del av kofoten som ligger an mot träet är för smal. Nästan allt trä, utom möjligen ek, får bestående märken om man inte skyddar det. Den röda är tillräckligt bred för att oftast göra jobbet utan att det syns efteråt. Den hanterar dessutom utan knot spikar av de storlekar som bara finns i gamla hus. Så stora  spikar säljs nog inte längre.

Kofot003

Att den blå har svårt för kraftiga spikar kan bero på att den inte har lika snygg kurva på ”huvudet” som den röda. När den röda får fatt på spiken ligger den an mot underlaget bara någon centimeter från spiken. Det ger en mycket kraftig hävstång. Den blå är rakare alldeles intill spiken vilket gör att hävarmen utgår från en punkt närmare den stora kröken. I stället för en hävarm 80 till 1 som på den röda så blir hävarmen kanske 80 till 4, dvs 20 till 1 på den blå. Stor skillnad.

Kofot001

Den blå typen var vanligast och billigast för inte så länge sedan men nu verkar det som att de flesta nya bräckjärn har ganska bra form. Vilken kvalitet det är på stålet vet man ju inte förrän man rivit ett hus men man brukar få kvalitet efter hur mycket man betalar.

Den röda finns även i miniatyrformat, kanske 15 cm lång. De är mycket söta och finns ibland på disken i verktygsbutiker.  Det är lockande att ha en kofot i fickan och de är förmodligen bra på att ta loss lister. Vi har ingen sådan. Än.

Kofot

Men vi har en annan variant av mindre kofot. Den är gjord av bandjärn eller en plåtbit. Den flexar mycket och är bara bra på att ta loss masonit och gamla våtrumsmattor. Wikipedia har en bild på en som sitter kvar efter ett inbrottsförsök i mars i år. Eftersom dörren inte är gjord av masonit så kom inte tjuvarna längre. Kvalitet lönar sig, både när det gäller dörr och kofot.

Det kanske heter en kofot, flera bräckjärn?

Att tampas med byråkrati

Det är dags att gå i byråkratisk närkamp med Jordbruksverket igen.

För ett år sedan fyllde vi i vår första ansökan om gårdsstöd med mera. Det var en obehaglig upplevelse och den dränerade oss på kraft och ork. I början av processen tyckte vi att det skulle kunna bli ett bra inlägg på bloggen. När vi var klara var det som om själva livsglädjen hade sjunkit samman. Det blev inget inlägg.

Vi hade lite otur när vi tillträdde gården under hösten 2014. Året efter, 2015, var det första året i en ny period. Det förde med sig att det inte fanns någon att fråga. Inga grannar eller vänner visste något om det nya. Ringde vi Jordbruksverket eller Länsstyrelsen så visste inte de heller hur systemet skulle fungera. Vissa delar av tolkningarna var klara först efter sommaren, trots att de skulle reglera även den odlingssäsong som redan hade passerat. För de som varit med förr var det nog lite oroligt, men för oss nybörjare var det en osannolik upplevelse. Som att vara med i en film där huvudpersonen ska brytas ner genom att uppgiften som ska utföras beror på viktig information som inte går att komma åt trots att den borde vara enkel att finna.

Men nu är det 2016, en ny vår och en ny dust med byråkratin. I år skriver vi innan vi hunnit gå ner oss i det halvt obegripliga.

Att förklara varför något är svårt är inte lätt, men vi ska göra ett försök. För de som är vana av att hantera jordbruksbyråkrati är detta inte svårt att förstå, inte heller för de som arbetar på de myndigheter de berör.

Det sista är vi inte helt säkra på. Ibland tar det enormt lång tid för en myndighet att bestämma sig för hur något ska tolkas och det kan tyda på att de egentligen är osäkra och att deras arbete är svårt.

Om vi har fattat saken rätt är det pengar från EU:s medlemsländer som fördelas till bönder i hela EU. Med pengarna finns en kravlista på vad EU förväntar sig av bönderna för att de ska  få pengarna. Kravlistan förändras med några års mellanrum.

I Sverige ansvarar Jordbruksverket och har hjälp av Länsstyrelserna för att hantera bönder i Sveriges olika landsändar. Det finns säkert en helt logisk och stringent uppdelning mellan de båda myndigheterna. (Om nu Länsstyrelsen är en myndighet på korrekt byråkratiska?) Men när man som ny användare försöker att navigera rätt så stöter man ganska ofta på hänvisningar från den ena till den andra myndigheten. Länsstyrelsen hänvisar till Jordbruksverket som visserligen har informationen men som hänvisar till Naturvårdsverket som har ansvaret och rätten att fatta beslut. När man då tror att man kan arbeta vidare så rör frågan något närliggande och det visar sig att det är Länsstyrelsen som har bollen.

På nätet kallas detta för Sam Internet och det är förmodligen ett samarbete mellan flera myndigheter. Man loggar in med hjälp av BankID. Den av oss som först råkade logga in är den ende betrodde. Man kan skicka in begäran om att bli ombud. Vi ska göra det  så att båda kan bearbeta ansökningen utan att vara beroende av den andres mobil. När det gäller marken råkade Ylva logga in först och när det gäller djuren var det jag. Lika en-persons-knöligt i båda fallen. Dessutom kan man behöva vara inloggad på Jordbruksverkets sidor som inte är Sam Internet. Så det är ytterligare en inloggning med ännu ett ”Mina sidor” och så vidare.

Just nu ligger några dokument på skrivbordet.

Det översta är från Jordbruksverket och har rubriken ”Meddelande om Beslut”. Beslutet rör våra stödrätter, hur mycket de är värda, att några har slutat gälla och hur mycket de kvarvarande kommer att vara värda år 2020.

Dokument två kom samma dag men från Länsstyrelsen och har rubriken ”Meddelande”. Meddelandet handlar om att en automatisk kontroll har visat att delar av vår mark inte uppfyller villkoren för gårdsstöd. Den öppna mark som inte är utarrenderad och vi har sökt stöd för är 8,26 ha. Enligt Länsstyrelsen är det bara 8,19 ha som uppfyller kraven. Skillnaden är så liten att de kan betala ut gårdsstödet till oss för den del de anser är korrekt. Hade diffen varit större än 3 procent eller 2 hektar hade utbetalningen dröjt ytterligare. Den är ju sen som den är. Om allt funkar så kommer stödpengarna för 2015 att betalas ut under april 2016. Om inte diffen varit för stor, då dröjer det ytterligare.

Gårdsstödet är det grundläggande stödet för mark som brukas. För att få det måste man har stödrätter för marken. Det gäller inte skogsmark, utan bara mark som används för jordbruk.

Dokument tre i pappershögen på skrivbordet kommer också från Länsstyrelsen. Rubriken är ”Meddelande om beslut”. Beslutet går ut på att Länsstyrelsen bifaller vår ansökan om förgröningsstöd, men bara för de 8,19 ha som Jordbruksverket bedömt vara korrekt. Pengarna kommer förmodligen i början av april, men bara om Jordbruksverket håller med Länsstyrelsen. Om Jordbruksverket anser att beslutet är fel så kommer ärendet att skickas tillbaka till Länsstyrelsen för en ny handläggning och ett nytt beslut kommer att tas. Det innebär att pengarna för förgröningsstödet kommer senare eller inte alls om det skulle bli ett avslag.

Förgröningsstödet är till för att få bönder att ha mer varierade grödor och att, om man brukar ett rent åkerlandskap, tillåta lite mer biologisk mångfald på markerna. Det kallas att skapa ”ekologiska fokusarealer”. Man skapar ekologiska fokusarealer genom att låta bli att odla, dvs träda, eller att odla vissa grödor.

Ekofokusarealer2

Tabell från Jordbruksverket. Olika grödor räknas om med olika faktorer. Det finns en lista på godkända ört- och baljväxter för just detta ändamålet. Den innehåller 24 stycken arter som får odlas rent eller i blandning plus sex arter som får odlas som mindre andel i en blandning.

Våra marker är så små och vi håller till i ett varierat blandlandskap så vi har rätt till förgröningsstöd utan att vi behöver skapa särskilda fokusarealer. Bönder som odlar certifierat ekologiskt behöver inte heller några fokusarealer.

En obehaglig sida av denna korrespondens med myndighetssverige är att de regelbundet hotar. Förra året var det värre. I alla fall minns vi det så. Då kunde man inte hämta någon information utan att bli påmind om att de kan ta tillbaka stödpengar om bonden har gjort något fel. Om och om igen.

Meddelandet om beslut om gårdsstödet är på fyra sidor. På sida tre står det bland annat:

Du måste följa alla villkor som gäller för gårdsstödet. Om du inte följer villkoren så kan du bli tvungen att betala tillbaka ditt stöd. Vi kan kontrollera ditt stöd upp till 10 år efter att du har fått pengarna.  10
Siffran 10 hänvisar till ett utdrag ur ”Föreskrifter och Förordningar” som skickas med. Vid siffran 10 står en förklarande text:
Beslutet grundar sig på reglerna artikel 7 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 809/2014 av den 17 juli 2014 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet, landsbygdsutvecklingsåtgärder och tvärvillkor och 41 § förordning (2014:1101) om EU:s direktstöd för jordbrukare.

Naturligtvis kan man bli av med stödpengar om man inte har rätt till dem. Den obehagliga upplevelsen kommer sig av att möta samma slags upplysningar så ofta.  Det är ett tydligt maktspråk även om det är format som upplysningar. Även meddelandet om förgröningsstödet innehåller samma text men med ordet förgröningsstöd i stället för gårdsstöd och annan fotnotshänvisning.

Ännu ett exempel är när ansökningen skickades i digitalt. Då får man veta att:

Att du skickar in din ansökan betyder det här:
– Jag söker de stöd som jag har rätt till. Vilka stöd som finns att söka står i rapporten Krav för ansökan. Där finns också de krav som gäller för att ansökan ska vara giltig. Rapporten finns uppe i SAM Internets högra hörn under knappen Rapporter.
– Jag intygar att uppgifterna som jag har lämnat är fullständiga och riktiga.
– Jag försäkrar att jag har redovisat all jordbruksmark som ingår i företaget.
– Jag försäkrar att jag inte driver permanent sport- eller rekreationsanläggning, fastighetsföretag, flygplats, vattenverk, eller erbjuder järnvägstjänster. Om jag driver sådan verksamhet och uppfyller undantagsvillkor skickar jag in underlag som styrker detta.
– Jag är medveten om villkoren för stöden som jag har sökt. De finns på www.jordbruksverket.se/stöd. Jag vet att om jag inte följer villkoren kan jag få avdrag på stöden eller så får jag inget stöd alls. Jag kan också bli tvungen att betala tillbaka stöd som jag redan har fått.
– Jag godkänner de kontroller som står i rapporten Krav för ansökan.
Har Jordbruksverket dåliga erfarenheter av bönder som försöker tvinga till sig pengar genom att hävda att de inte vet reglerna?
När det gäller att ta fram vilka arealer vi brukar så var det inte så enkelt. Den förre arrendatorn hade helt andra gränser. Marken delas in i ”block” som på en karta visar gränserna för en åker eller ett gärde. Blocken kan delas in i skiften om man vill odla olika grödor på skilda delar av ett block. Så här kan det se ut:
Arealkarta
Kartan kan kompletteras med ett flygfoto. Sedan försöker man efter bästa förmåga följa de verkliga gränserna när de ljusbruna blocken ska fastställas. Det är ingen exakt vetenskap, om man säger så. Så när det ett år senare kommer ett meddelande om att vår markering av ett block är 0,01 ha för stort jämfört med en dators beräkning blir det ingen jätteöverraskning över att något diffade. Hur skulle två beräkningar av något så här ungefärligt kunna komma till samma resultat?
Om vi har tolkat ett av meddelandena rätt så är skifte 7 på bilden inte alls godkänt. Det är kanske för sankt eller för mycket veketåg eller något annat fel. Vi vet inte för vi har inte hittat fram till stället där den informationen finns. Den finns säkert någonstans. Hos Jordbruksverket, eller Länsstyrelsen eller…
Det här inlägget har inte som syfte att beskriva hur Sam Internet fungerar. Syftet är att beskriva hur man kan uppleva det som användare och nybörjare. Vi har lätt för att läsa och förstå instruktioner och har gott självförtroende när det gäller att ta oss genom tunga texter, ändå förblir stora delar av systemet för jordbruksstöd ett mysterium. Hur det är för ovana läsare eller dyslektiker att hantera detta kan man enkelt tänka sig. Vi känner en som varit bonde i drygt 20 år. Han har tidigare alltid skött ansökningarna om stöd själv, men har gett upp under de senaste åren. Det har blivit för krångligt. Han låter en konsult göra ansökningen i stället. Den blir inte bättre, snarare sämre, men han kan ägna tiden åt sin gård i stället för att lägga kväll efter kväll på att föröka hantera det inferno av regler, detaljer och undantag som reglerar jordbruksstöden.
Tillägg: Det har gått några dagar sedan inlägget skrevs. Vi ville inte lägga ut det innan det var klart och vi hade fått med de olika delarna av ansökningsbyråkratin. Sedan dess har vi försökt att logga in två gånger utan att lyckas.
Idag gick det bättre, tjänsten fungerade och vi lyckades logga in. När ”Mina sidor” öppnades fanns ett meddelande:
Fel
Å ena sidan är det ganska kul att rubriken lyder ”Enklare tillsammans” samtidigt som första texten visar hur krångligt och skört systemet är.
Å andra sidan är det bedrövligt att stora pengar betalas för till icke-mat-producerande tjänstepersoner, konsulter, mellanchefer, administratörer, systemtekniker och liknande. Pengarna redovisas naturligtvis som om de bidrar till att hjälpa svenska bönder men så enkelt är det ju inte. Jag vet inte hur stor andel som går till administration men det måste vara ganska stor del. Bonden får visserligen pengar, som för ganska många tydligen är skillnaden på lön eller förlust för året, men får också stå ut med dåliga datasystem, EU-regelverk som är illa anpassat till Sverige, svensk överimplementering och och att leva i en känsla av rättslöshet. Är det värt det?
Vår lilla gård kommer förmodligen (om inte Jordbruksverket ångrar sig under våren) att få 8 184 kr i gårdsstöd och 4 460 kr i förgröningsstöd vilket ger en summa på 12 644 kr. De här pengarna kommer att komma i april men kan återkallas i flera år framåt om det upptäcks något fel. Det är förmodligen bara ett tomt hot, men det är ett obehagligt sätt att hantera människor.
En stor mängd välutbildade och allmänt hyggliga människor på Jordbruksverket, Länsstyrelsen och var de nu är placerade gör sitt allra bästa för att få detta att fungera, men ändå blir det så här. Det kanske inte finns några förutsättningar att bli bra när ett centralt organ ska detaljstyra matproduktionen i hela EU? Det blir inte bättre när alla mellanliggande nivåer ska försöka tolka översatta texter med påtaglig ängslighet för att misshaga de övre skikten. När detta möter svensk tjänstemannatradition som hellre fäller än friar, så går det riktigt illa. Vi upplever EU-stöden som en övning i underkastelse och förnedring och det är tveksamt om det är värt 12 644 kr om året att utsätta sig för det. Vi kommer att söka i år också, sedan får vi se. Vi kanske vänjer oss.

Nytt orv

Ylva har haft ett handgjort orv i ett par år. Det är gjort till henne och anpassat efter hennes arma, axlar och längd. Det är det som krävs om lien ska slita minimalt på kroppen. Jag har varit avundsjuk. Själv har jag försökt välja de längsta orven men inget av dem är tillräckligt långt, så det har blivit till att böja lite extra på knäna och slå gräset nära fötterna.

Men nu blev det min tur. Magnus har gjort ett orv efter mina mått. Det är gjort i askträ med snygg böj och har en kringla som snygg avslutning.

NyttOrv001

NyttOrv002

Jag tog ett av våra loppis-lieblad och monterade det på orvet. Det var inte slipat, inte ens rent, men det var bra klang i det. Bra klang lär betyda att bladet är utan sprickor, så jag borrade ett hål för den krökta piggen och monterade det.

NyttOrv003

Bladet är ganska långt. Inga problem på slät mark men svårare att hantera än ett kort blad mellan stenar och träd.

NyttOrv006

Lien är inte justerad än. Den ska justeras i sidled så att den skär lagom mycket gräs varje slag och den ska jordas så att bladet ligger parallellt med marken när jag står i vanlig arbetsställning. Inga böjda knän…

NyttOrv004

Snygga liar i eftermiddagssolen.

NyttOrv005

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑