Elbilen fungerar bra och vi är väldigt nöjda med att kunna köra bil utan att tanka med fossilt bränsle. Ibland drabbas vi dock av den begränsade räckvidden, ca 11 mil vintertid. Behöver vi åka mer än en vända en dag med minusgrader så går det helt enkelt inte vilket gör att vi blivit allt bättre på att planera vår körning. Det stora problemet är dock bristen på dragkrok. Elbilar säljs inte med dragkrok förmodligen för att räckvidden skulle bli ännu sämre med last. Vi sålde vår sjusitsiga Renault för en månad sedan och sedan dess har det blivit allt tydligare, vi behöver något med dragkrok.
Ytterligare ett fordon var inget vi drömde om. De kostar pengar att köpa, driva och sköta. De tar dessutom både tid och tankekraft. Men efter en del funderande kom vi fram till att livet blir för besvärligt utan att kunna använda släpkärra. Vi bestämde oss för att vi ville ha en liten bil med någon form av lastmöjlighet och givetvis dragkrok. Budgettak fanns definitivt och helst skulle den dra så lite bränsle som möjligt. Efter många timmar på blocket dyker det upp en udda fågel. En bil som vi nog inte sett i Sverige, men som är ganska vanlig i Asien. Det var svårt att veta hur stor bilen var eftersom annonsbilden inte hade någon människa med. Sista raden i annonsen var också förbryllande. ””hus till bilen medföljer ordagrant”” stod det. Vi slog till och köpte bilen efter ett telefonsamtal. Jag (Jonas) tog tåget till Motala och träffade Björn. Han var gärna med på bild som storleksjämförelse.
Han visar också hur han hade planerat att täcka hela bilen med dekaler. Vi är glada att han inte kom längre. Vi tog en instruktionstur och det var inga konstigheter. Trecylindrig bensinmotor på 1 liter, fem växlar och bakhjulsdrift. Det enda knepiga är att vänja sig vid att få in högra knäet i bilen innan man sticker in fötterna om man vill kunna köra. Gör man fel är det bara att hopp ur och börja om. Ganska liten bil.
Bilen är en Piaggio Porter. Den här är en lite lyxigare version med tippbart flak. De finns även fyrhjulsdrivna, men så lyxig är inte denna . Bilen är från början konstruerad av Daihatsu och finns både som Piaggio och Subaru. Det finns mikrobussar, lastbilar och en massa specialare, t.ex. sopbilar. Den går fortfarande att köpa med 1,3 eller 0,5 liters bensinmotor eller eldrift som spännande alternativ. Så till huset.
Kanske inte vinterisolerat men vad gör det när det finns balkonglådor, falsat plåttak och runda skeppsfönster? Björn hade gjort Sydsverige runt med sambon i ”husbilen” i somras. Tufft!
När vi hade lyft på huset och stuvat in sommardäcken var det bara att ge sig av hemåt. 24 mil kan vara segt i vintermörkret, även med bilar som har högre trivselfart än 90 km/h.
Tankstopp i Jönköping. Fick i 22,4 liter. Man sitter förvånansvärt bra, när man väl tagit sig in. Värme och fläkt fungerade. Det ska bli spännande att se vad den duger till när det gäller gårdstransporter.
Från Vadstena regnade eller hällregnade det hela vägen till efter Borås.
I Fristad minskade regnet några minuter innan det började snöa. Snöfallet blev en snöstorm och det börja de bli svårt att se vart vägen bar hän. Helljuset var bra men visade mest snöflingor.
Det var den nordvästra utkanten av stormen Gorm. Väderprognosen dagen innan var snöfri men det bekymrade inte Gorm. Under några mil var det jobbig körning med mycket blåst och yrsnö.
Halvljuset bländade inte på samma sätt men visade inte mycket av vägen. Nu var det nära midnatt och inte mycket trafik mellan Fristad och Vårgårda. Ingen alls, faktiskt. Att döma av spåren hade en bil kört åt samma håll som jag sedan snöstormen kom. Spåren var dock luriga och vandrade fram och tillbaka över vägbanan.
När vinden kom framifrån var jag glad att huset på flaket tyngde ner och gav grepp till bakhjulen. När vinden tog i från sidan kändes det jobbigt att ha så stor sidoarea.
Portern svek inte utan vi anlände till Vårgårda när det tekniskt sett blivit måndag. Det var ett brev som måste postas.
Väl hemma så skulle bilen smygas in utan att väcka alla i närheten. Den brummar lite så det var inte så lätt men det kändes ändå skönt att ha fått hem ett fordon med dragkrok. Det var inte så lätt att ta sig ur bilen och få med sig väskan som jag haft i passagerarsätet. När jag pressade mig förbi ratten slog väskan i tutan och mitt försök till att smyga gick om intet. Nämnde jag att bilen är liten?
