Författare: jonas (Sida 52 av 53)

När vi hade kolonilott så började vi gödsla genom att borra hål i gräsmattan och fylla det med organiskt material för att sätta fart på fruktträden. Det var inte vårt eget påhitt. Vi hade stött på Börje Gustavssons webbsida med rekordpumpor och det han kallar att jordisera, att kompostera direkt i marken. Det lät tillräckligt intressant för att testa och vi tycker att det ger bra resultat. Gräsmattor stjäl mycket av regnvattnet och det mesta av näringsämnena som fruktträden behöver för att få många och stora frukter. Äppelodlingar förr i tiden hade ibland jorden bar för att slippa detta. Växtligheten hölls borta manuellt. Förmodligen även med hjälp av kemikalier så småningom.

På kolonilotten fungerade hålen även som ett enkelt sätt att slippa ta med matrester hem. Allt i matväg fick plats och när det blev fullt så borrade vi ett nytt hål. Brödskalkar och potatissallad brukar inte rekommenderas som växtnäring men efter bearbetning av bakterier och alla jordens småkryp så finns det nog en hel del för träden att utnyttja.

Borret står lutat mot ett ganska stort träd med Filippa-äpplen. Trädet beskars i vintras men har gett mindre frukt än förväntat. Det kan naturligtvis bero på den kalla försommaren men när vi har pratat med trädgårdsexperter så säger de flesta att nästan alla fruktträd får för lite näring.

Vi köpte av självaste Börje Gustavsson och det känns som hög kvalitet. Han säljer borr från 7,5 cm till 27,5 cm. Vårt borr är 17,5 cm i diameter. Den storleken kan bli tungjobbad i lerjord men fungerar oftast bra. Man kan köpa billigare jordborr och kanske fungerar de lika bra men vi har inte jämfört. Det finns även köpa motoriserade jordborr men då har man fått ännu en maskin som ska hållas igång.

Grässvålen med fet jord är tunn och sedan kommer jordblandat grus som finns under hela gräsmattan. Inte mycket näring där. Vi borrar en liten bit ner i alven. Några rötter skadas alltid men vi tror att de läker och växer ut igen just där det är lagom koncentration av näringsämnen. Tumregeln är att rötterna når ungefär lika långt som grenarna så det finns plats för många hål under Filippa.

Snabbast och enklast på höstkanten är att fylla hålet med fallfrukt. På med lite jord, trampa till, lägg tillbaka någon grästuva och borra nästa hål. Det finns säkert anledningar till att INTE göra så här. Sjukdomar, parasiter mm, men det har fungerat för oss. Gör gärna som vi men kom inte till oss efteråt med era döda träd. 😉 Lägg på jord så att det bildas en liten kulle. När det som hamnat i hålet förmultnar så sjunker det ihop ganska mycket. Det kommer inte att räcka med kullen utan vi kommer att behöva fylla på så småningom när kullen blivit en grop.

Svinto inspekterar och agerar storleksjämförelse. De flesta matresterna går numera till grisarna eller hönsen så det här hålet fylls med hästskit. Jord, trampa, gräs osv…

Börje med jordiseringen, jättepumpan och bamsetomater finns här och en tidningsartikel om hans pumpa finns här.

Innan vi flyttade till Östäng var vi utan bil i några år. Vi bodde centralt, vi cyklade oftast och hade vid behov tillgång till  bilar på flera håll. Svärmors Skoda var oftast ledig och så var vi med i Alingsås Bilkooperativ. När vi började med pendlarlivet så slogs vi av hur ofta vi tankade trots att det bara är 22 km till Alingsås. Vi undvek att räkna ut hur mycket vi betalade för att transportera oss till och från stan, det kändes visset nog ändå. Bilen var kanske inte den snålaste man kan ha men inte heller den törstigaste, en Renault Grand Scenic bensinare. Den valdes för att den var 7-sistig till en rimlig peng.

Idag hämtade vi hem en ny bil, en Nissan Evalia.

Det är en ganska enkel ”minibuss” med fem platser och stort bagageutrymme. Världen mest sålda elbil är Nissan Leaf och Evalia är storasystern. Typisk japansk design. Det är en elbil och på bilden får den sin första laddning på Östäng. Elbilar är dyra. Anledningen till att vi har en är att det dök upp ett erbjudande om privatleasing som vi tyckte lät bra. Det är på två år och kostar 3035 kr/månad. Det som tillkommer är halvförsäkring och el. Eftersom en begagnad bil i någorlunda skick förlorar nästan 3000 kr/mån bara i värdeminskning så blev vi lockade av erbjudandet.

Motorrummet är lite luftigare. Man får fortfarande fylla på spolarvätska och hålla koll på bromsvätska och kylarvätska. I förgrunden syns ett vanligt startbatteri som inte behövs för att starta men säkert till något annat.

Här syns bilens stora fördel och dess stora nackdel. Fördelen är det gigantiska bagageutrymmet. Vid regnigt väder kan hela familjen ha picnic där utan att trängas. Nackdelen är att man inte får montera på dragkrok. Det finns vad vi vet ingen elbil som är godkänd för att montera dragkrok. Än. Det finns säkert de som monterar på en krok i alla fall men det är förmodligen inte leasingbilar…

Räckvidden då? Ja, den vet vi inte mycket om ännu. Enligt standardtesterna ska den komma 17 mil på en laddning men alla är överens om att testerna är överoptimistiska så den kommer inte att rulla 17 mil. Hur långt den kommer i verkligheten lär vi märka så småningom.

Bilen är helt ny. Jobbigt! En orepad, oskavd, ofläckad och obucklad bil är en ny upplevelse för oss. Första åtgärden var en plastad filt  på bagagegolvet, det andra var sittskydd på framstolarna. Vi förstår att bilen är dömd att lämna nyskicket bakom sig men vi vill inte förvandla den till en bôs-bil på ett halvår. Inte bara för att vi leasar den utan för att det känns bra att ge prylar ett någorlunda långt liv.