Idag har vi haft Ler-Ulf på besök. En fantastiskt hjälpsam människa som vi tog kontakt med i onsdags för första gången och som dök upp idag, fredag. Vi kände oss mycket osäkra på vad som var rätt och fel med våra gamla väggar och det var riktigt skönt att få lite tips och råd.
Ler-Ulf kan prata länge om lera, underlag, blandningar, arbetsmetoder, lerans egenskaper och så vidare. Vi diskuterade tjocklek på lera, olika lager och huruvida vi ska riva ner all lera eller ej.
Det visade sig att leran på våra väggar har varit väl tunn så Ulf rekommenderade oss att lägga på tjockare lager i tre steg. Vi bör ta bort all lera från de två ytterväggarna och börja om från början. Först ett lerklister med uppvispad lera, sand och lite fibrer som man lägger i ett tunt lager på max fem millimeter. Syftet med det lagret är att fästa ordentligt vid underlaget. Innan vi lägger på det ska vi borsta av ytan men vi behöver inte göra några fler huggmärken utan kan räkna med att leran fäster på underlaget. Där det är stora hålrum ska vi lägga på lerklistret och lägga i en träbit och sedan klistra igen. Klisterlagret ska inte torka mer än en liten stund. Innerväggarna däremot kan vi låta leran sitta kvar på. Där det är mycket tapet kvar bör vi försöka få bort så mycket som möjligt och om det inte går rugga upp ytan för att få bästa vidhäftningsförmåga. Det finns ju en risk att tapetklistret släppen när det blir blött och då kan det bli en bubbla. Sprickor och där det fattas fyller vi helt enkelt ut med grovputs och det lägger vi sedan också i ett lager över hela väggen.
Runt fönstren behöver vi sala upp med bredare ”lister” så vi har något att putsa emot.
Det är inte någon nackdel att ha tjockare med lera på väggarna då leran har en bra vattenbuffrande förmåga. Fukt i ett badrum tas till viss del upp av lerlagret och återges sedan till rummet när luften torkar.
Vi kommer att bygga ut väggen så den kommer att hamna i liv med pärlspontspanelen. Övergången sätter vi sedan en list för. Vi diskuterade även vilken slutfinish vi skulle välja på väggen och Ulf rekommenderade en öppen färg alternativt att man väljer ett finputslager med pigment i.
Sedan gick vi till pannrummet och kände på vår lera. Där har vi lagt i blöt både vår uppgrävda lera som vi använde för att mura växthusväggen och gammal nedhackad lera från väggarna. Vi diskuterade konsistens och blandningar. Därefter gick vi och besiktigade de olika varianter av sand och kross som vi har liggande. Natursand, stenmjöl och den extremt fina fraktion stenmjölspulver som vi använder i odlingen. Vi tog även en titt på sågspån som kan komma till användning men som kanske behöver kompletteras med kutterspån. Vi kommer att göra olika blandningar för de olika lagren. Generellt kan man ha som regel att de mineraliska materialet man använder inte ska vara större än en tredjedel av lagrets tjocklek. Ska man lägga en grovputs på tre centimeter så får inga partiklar i grovputsen vara större än en centimeter. Ska man lägga en tre millimeter finputs så bör inga partiklar vara tjockare än en millimeter.
Vi kommer förmodligen att använda oss av:
Kutterspån
Sågspån
Hackad halm
Sand
Stenmjöl
Stenmjölspulver
Gammalt bruk
ekofiber
Lin
Lera
Vatten
Det mesta har vi redan hemma och det känns bra att använda naturliga material från trakten.
På eftermiddagen var vi i Västra Bodarne och hämtade en tvångsblandare som vi har fått låna och sedan är det bara att sätta igång. Nu känner vi oss mycket säkrare på hur vi ska göra.
Stort tack till Ler-Ulf som ställde upp med kort varsel. Vi får se om vi klarar oss eller om vi får kalla in honom i panik.
Vi bor i ett gammalt timmerhus med tapeter på väggarna. Det har tapetserats om många gånger i vårt hus men under alla lager hittar man originalbehandlingen av väggarna. Den består av lera. Det är i princip bara orginallera på väggarna.
På två ställen har tidigare omtapetseringar lett till att man lagat i den gamla leran med ny mycket ljusare lera.
På många ställen har tidigare omtapetseringar inneburit att man rivit bort lite tapet och hjälpligt spikat fast lera som lossat från väggen.
Vi gillar att vi kan renovera vårt hus med lokala naturliga material och tanken på att ersätta leran med gips känns inte alls lockande. Vi kommer alltså att lerklina väggarna på nytt.
Vi började med att riva bort så mycket tapet som gick. En hel del lossade lätt från leran medan det ibland satt stenhårt. På flera ställen buktade leran ut från väggen och hade lossat helt men satt fortfarande ihop i sjok.
Leran från 1904 är annorlunda än den vi kommer att använda nu när vi gör nytt. Den gamla leran innehåller mycket sand och förmodligen mycket koskit men inte lika mycket fet lera som vi kommer att använda. Vi tyckte det var konstigt då det finns gott om lera i markerna på gården. Vi har dock fått förklarat för oss att det ofta var så förr eftersom man inte hade möjlighet att bearbeta leran i en tombola eller tvångsblandare som vi har idag. Det gör att leran från förr inte binder lika lätt och då blir man ju ändå mer imponerad över att den sitter kvar efter över hundra år.
På vissa väggear har leran visserligen spruckit längst med stockarna men den sitter som berget och har inte lossat alls.
Efter ett tag upptäckte vi ett mönster. De två ytterväggarna hade nästan inte någon lera som satt riktigt fast medan de två innerväggarna hade mycket lite lera som satt löst. På vissa ställen ser man att de fyllt ut skarvarna mellan två stockar med smala brädor/pinnar.
Men på andra ställen har de som lerklinade väggarna 1904 har inte brytt sig om att fylla ut djupa skarvar mellan stockarna vilket resulterat i att leran spruckit onödigt mycket. Förmodligen sprack den längst med stockarna redan tidigt men de som gjort de efterföljande tapetseringarna har inte orkat börja om från början.
På den här innerväggen ser man ganska tydligt att det är liggande stockar ovanför dörren medan det är stående stockar till höger om dörren. Leran sitter fortfarande fast fint på nästan hela väggen men har lossat lite grann.
På denna yttervägg sitter nästan ingen lera fast. Här kommer vi få det svårt bakom rören till vänster om fönstret. Det är inte mycket utrymme mellan rör och vägg.
När vi så småningom sätter igång att lerklina väggarna kommer vi till stor del att följa det Ler-Ulf så pedagogiskt gör i sina filmer på youtube.
Innan man sätter igång bör man rensa bort allt som är gammalt och löst. Stockarna är huggna så att de får ”fjäll”. Det är för att de inte ska vara helt släta utan ha en yta som leran kan fästa mot. Ibland använde man vassmattor och idag ser man ofta att folk använder nät på väggen. Vi kommer dock att köra direkt på de huggna stockarna.
Först blandar man ett lerklister som består till stora delar av lera med inblandning av spån, linhack eller halm. Denna lera kletas på med händerna för att få en bra vidhäftning. Har man hålrum eller sprickor så lägger man gärna i torkad lera eller bitar av trä. Leran krymper när den torkar och då är det inte bra att det är för stora lager på ett ställe. Det är förmodligen ett av problemen men lerkliningen från 1904. När lerklistret är på tar man kafferast för att klistret ska få sätta sig lite innan det är dags för grovlagret.
Grovlagret gör man av en blandning med 1/4 lera , 3/4 sand och sedan tillsätter man fibrer, vatten och eventuellt gödsel. Här kan man återanvända puts från det gamla lagret om man blöter upp det. Grovlagret ska vara 1-2 cm tjockt. Det som sitter på våra väggar varierar en hel del i tjocklek men några 2 cm är det inte någonstans. Leran läggs på med händerna eller med murarslev och jämnas till.
Man kan fästa ett nät av lin i det våta grovputslagret för att förstärka ytterligare. Dagen efter kan man göra spår för att nästa lager sedan ska fästa ordentligt. Grovputslagret ska torka ordentligt innan man lägger på en finputs. Då kan det vara bra att förväta ytan på grovputsen för att få optimal vidhäftning.
Ska man tapetsera på lerklinade väggar så bör de rollas med tapetklister först och sedan bör man använda rätt riktigt med klister även vid tapetseringen.
Vi har de senaste veckorna lagt en hel del tid på att pilla bort tapet och ta ner löst material. Tanken var att vi på lördag skulle sätta igång men vi fick lite kalla fötter och ringde Ler-Ulf som bor i Mölndal och han var snäll och lovade att komma ut till oss i morgon fredag för att kolla på våra väggar och vårt material. Sedan kommer vi att bestämma en ny dag där vi sätter igång själva. Det visar sig att i vår gårdssamverkans grupp så är tre gårdar på väg att lerklina väggar. Kanske blir det så att vi hjälps åt på alla ställen så att vi kan resonera oss fram under arbetet och utvecklas till att bli riktigt proffsiga på lerklining. Det skulle kännas bra!
I blivande badrummet tänker vi inte ta hänsyn till gällande branschriktlinjer utan köra utan tätskikt. Det finns inte några lagar som säger att det måste finnas tätskikt i badrum utan det är branschen som tar fram riktlinjer som sedan försäkringsbolagen kan ställa krav på att man följt. Att vi inte kommer att ha ett tätskikt innebär förmodligen att försäkringen inte gäller för badrummet ifall det blir en vattenläcka men eftersom badrummet blir på bottenvåningen och vi själva kan fixa till det utan några större problem så ser vi det som helt ok.
Så här har rummet sett ut sedan vi flyttade in. (Bortrivna tapeten till vänster fanns kvar.) Vi gillar inte fönstren utan skulle vilja ha gamla korspostfönster men det kommer vi inte ta tag i nu. (Kanske blir det aldrig gjort) I taket sitter det målade skivor som vi gillar även om vi vill byta färgerna. På väggen sitter det många lager tapet på lerklinad timmervägg och även på långt avstånd ser man att det släppt på flera ställen. På golvet ligger ett ek-klick-golv men under det anar vi ett trägolv som vi vill ta fram. På nedre delen av väggen blir det pärlspontspanel och över det lerklinad vägg med tapet.
Pärlspontsbrädorna har vi sågat till i rätt längd innan vi tog in dem i huset. Sedan har vi schellackat alla kvistar två gånger för att de inte ska läcka kåda genom färgen. Eftersom brädorna kan krympa efter att man satt upp dem så grundmålade vi alla innan vi började sätta upp dem. Risken är annars att man ser en vit kant inne i skarven som man inte kommer åt att måla när de väl är på plats.
När grundmålningen torkat så slipade vi av brädorna och sedan var det bara att börja. Det är trevligt att arbeta med pärlspont och eftersom det är timmervägg bakom så kan man spika var som helst.
Det enda problemet var att väggen inte är helt rak under så ibland blev det svårt att få brädorna i spont. Med hjälp av en kort bit pärlspont som man kan sätta på brädan man håller på att slå i och som man kan hamra på så går det till slut. Spiken sätter vi på skrå in i sponten innan vi fäster nästa bräda.
På första väggen började vi med att försöka ta bort all tapet men hejdade oss i tid och sedan skar vi helt enkelt av tapeten i höjd med bröstpanelen och satte panelen ovanpå tapeten. Vi märkte nämligen att det blev vinddrag på en del ställen när tapeten togs ner då det blåste mellan vissa stockar. Ytterväggarna har därför tapeten kvar under pärlsponten.
Två av väggarna var väldigt lätta för där fanns inga rör eller element men på två väggar var det knepigare. Tack och lov så är det moderna element som går att koppla ifrån utan att tömma hela systemet.
Rören kunde vi skruva loss fästena på och sedan gick det att kila in pärlsponten under. Vi har inkommande internet-fiber i det här rummet och den ville vi inte förstöra. Fiberdosan kläddes in i plastpåse och sedan fick vi kila in en bräda med ett urtag i under rören för att sedan slå ner brädan ”innan” uppifrån för att få allt på plats.
Sedan limmade vi tillbaka den lilla biten vi sågat ut med multiverktyget och limmade den i nästa bräda. Med lite lim, sågspån och färg så kommer den att döljas fint.
Hörnen är inte helt raka så även där var det en del pyssel.
När allt var uppsatt målade vi omgång två utan att späda färgen. Ni får ha lite fantasi och tänka er snygga väggar även över panelen och en list som löper längst med bröstpanelens övre kant. Sista målningen kommer vi inte att göra förrän vi är klara med mycket av det andra som ska göras i rummet.
Till och med den förut beigemålade öppna spisen finns det kanske hopp om. Den kanske också ska ut på sikt och ersättas av något mer värmeeffektivt men det får också bli en senare fråga. (Det kanske heller aldrig blir gjort) Det blev bra mycket bättre när den ramades in av bröstpanelen och målades i den mjuka kulören kittvitt. Pärlsponten är målad i antikgrönt. Båda färgerna är linoljefärger ur Ottossons standardsortiment.
Att arbeta i trä och lera gör att man faktiskt kan ändra sig. Vill vi riva ur spisen så kan vi göra det och bygga på med pärlspont i hela hörnet om vi vill ta bort den helt.
För att lugna er som blir oroliga över eventuella vattenskador, vi vet om att fuktskador är vanliga och att vi inte kan använda badrummet som om det var klätt i plast. Gamla hus är inte gjorda för den fuktbelastning som ett nutida livssätt innebär men det går att hantera. Vi kommer att ha en duschkabin med tak och en fläkt som reagerar på snabb ökning av luftens fuktnivå. Om det blir spill från badkaret bör det fångas upp av en handduk och om det kommer vatten på golvet så får det torkas upp. Att golvet blir blött är ingen fara eftersom det kommer att torka , vattnet fastnar ju inte innanför något tätskikt.
Vi rekommenderar inte att någon annan gör så här men vi kommer att göra det själva.
I helgen var det odlardagar för femte året. I två år har det varit digitalt på grund av pandemin men nu träffades vi på plats på Redbergsteatern i Göteborg. Jag var med och arrangerade så det har varit en ganska intensiv helg.
Först på plats var alla utställare. Det är en tradition som är mycket uppskattad både av företagen som säljer fröer och odlingstillbehör och av besökarna. Det är stor skillnad på att köpa en produkt efter att ha sett den på bild eller att köpa den efter att ha klämt på den på plats. Semenco hade många roliga prylar med sig.
Lindbloms hade med sig fröer, termonät, bredgrep, sekatörer och skördeknivar.
Från Runåbergs kunde man köpa en av våra favoritböcker Runåbergs fröer och så fröer såklart.
Yngste säljaren på plats var Nico som odlat fram fröer från Lokförare Bergfälts jätteärt.
Jonas, Sanna och jag sålde våra böcker på ett bord. Det är roligt att höra hur väl mottagna böckerna har blivit. De används på utbildningar men köps också direkt av odlare. Hittills har vi inte hört ett enda negativt omdöme om böckerna och det känns väldigt bra.
Utställarlokalen började fyllas på med allt fler deltagare och till slut blev det dags att gå till den första föreläsningen. Deltagarna kunde välja mellan att lyssna på Martin Berg från Göteborgs stad, fortsätta gå på utställartorget eller att lyssna på Elisabet Ögren som pratade under rubriken Hur får vi våra jordar att må bra.
Elisabet, hortonom och rådgivare, och har jobbat på Jordbruksverket i många år där hon också varit med och tagit fram den senaste versionen av häftet Växtnäringsförsörjning. Ända sedan jag läste den skriften har jag velat höra Elisabet tala om detta. Hennes föredrag handlade om att skapa så optimala förhållanden vi kan för våra odlingar genom att arbeta MED mikroliv och maskar i jorden. Att gödsla med måtta utifrån vad vi har för status på våra jordar så att vi inte tillför för mycket t.ex. fosfor vilket missgynnar mykorrhizan. Det handlar om att:
Variera växtföljden
Tillför organiskt material
Maximera tiden med växande rötter i jorden
Ha skyddande marktäckning
Minimera jordbearbetningen
Det är råd som ges för att vi inte ska fortsätta att förstöra för mikrolivet som försöker hjälpa oss. Många av våra grönsaker är beroende av att det finns ett aktivt mikroliv bestående av svampar och bakterier men mycket av det moderna jordbruket har missgynnat och förstört livsbetingelserna för livet i jorden. Samarbetet mellan växter och livet i jorden är viktigt att förstå för att fatta hur vi ska jobba med gröngödsling, växtnäringsförsörjning och jordbearbetning. Ibland måste vi störa jorden när vi till exempel ska ha upp morötter men vet vi att det stör mikrolivet så kan vi göra det så skonsamt som möjligt och inte riva runt i onödan. Att köra med jordfräs blir allt mer ointressant och att jordbrukare använda gifter och konstgödsel blir allt mer obegripligt.
Efter föreläsningen hade publiken chans att ställa frågor och Elisabet är duktig på att dela med sig av sitt kunnande.
Efter första passet samlades vi alla i teatern för invigning av odlardagarna och för att gå igenom en del praktisk information. Nina från Jordad hand, Olle från Lilla Jordbruket och jag är de som har arrangerat själva programmet med hjälp av Vuxenskolan i Göteborg och med stöd av Göteborgs stad.
Nästa pass var det dags för Fredrik Sahlin från Godis Grønt i Danmark som talade om att knäcka koden för en framgångsrik grönsaksodling. Han har medvetet flyttat till en kommun med närhet till Köpenhamn där intresset är stort för hållbart och ekologiskt och där startat en grönsaksodling med sikte på att bli så stora så lönsamheten gör att de kan vara lediga och tjäna hyfsat med pengar. Han delade frikostigt med sig av sina ekonomiska siffror och berättade hur han själv allt mer gått från att odla grönsaker till att vara den som säljer grönsakerna. Idag har han en delägare och tre anställda som har var sitt ansvarsområde när det gäller driften.
Han levererar grönsaker till flera olika restauranger inne i Köpenhamn. Bland annat är Nova en av hans kunder. Bäst är de restauranger som har en personalmatsal med egna kockar då de är mindre priskänsliga. Två stora advokatkontor är hans bland annat hans kunder.
Därutöver har han andelskunder som kan prenumerera på 4, 6, 8 eller 10 grönsaker i veckan. Vid utlämningen lägger han upp alla grönsaker som det finns att välja på och sedan hämtar kunde 4, 6, 8 eller 10 grönsaker där de själva bestämmer vilka grönsaker de vill ha. Ett smart och lockande system men det kräver ju att man skördar mer än vad kunderna ska ha så att även de som kommer sist har något att välja mellan. Fredrik löser det genom att han levererar till restaurangerna efter det att andelsägarna hämtat sitt så då kan han kylförvara det överblivna fram tills det att det är dags för restaurangleverans.
Fredrik var mycket intressant att lyssna på och många blev nog sugna på att jobba mer i hans riktning även om flera konstaterade att det blir lättare om man har nära till en stor stad.
Sedan var det dags för utställartorg och lunch. Utanför teatern fanns Hallant med sina gröna tvåhjulstraktorer. Vanligast i Sverige i odlarvärlden hittills har de blå BCS-erna varit men Hallant tar in de gröna Ferrari som är exakt samma maskin fast med annan färg. Här rör det sig om direktimport så priset ska vara lägre. Vi har en ständig fundering på om vi ska köpa en tvåhjulstraktor eller ej men hittills har vi stått emot. Kanske blir det en så småningom men då blir vi också beroende av drivmedel och många av redskapen bearbetar jorden på ett sätt som vi känner oss lite tveksamma till. Samtidigt skulle det vara fantastiskt att kunna köra över majsbäddar och kålbäddar med en slaghack så allt material sönderdelades och kunde direktkomposteras på plats.
Biodynamiska föreningen var på plats. Bossgården har sedan några år certifierat sin odling med Demeters biodynamiska märkning.
Waterboys hade med sig bevattningsutrustning och erbjöd en generös mässrabatt. Många odlare köper bland annat droppbevattning från dem.
Under eftermiddagen hade vi fokuspass där deltagarna kunde välja att fokusera på växthus, teknik eller fröer. Jag ledde fröpasset och där var intresset stort. Vi delade sorttips och diskuterade diverse frörelaterade frågor. Bland deltagarna fanns följande favoriter:
Gurka: Shintokiwa, Richmond green apple, Xintai, Suyo Long, Crystal Apple, Adam F1, Diamond och Katrina F1
Tomat: Brads atomic, Pink princess, Mei wei, Artican blush, Matina, Marglobe, Naranja, Black cherry, Goldiana, Cheramy F1, Sakura F1, Sungold, Paul Robson, Ruthje
Morötter för leriga svåra förhållanden: Oxella, Paris Market
På kvällen fortsatte diskussionerna på Hagabions restaurang där vi åt en god middag. Vi var nog alla rätt möra och trötta efter dagen men det var ändå intensiva diskussioner runt borden.
Dag två inleddes med en föreläsning av Magdalena Hermelin följt av ett samtal med Ellen Rönnblad. Många småskaliga odlare kommer in i jordbruket utan närmare bekantskap med storskalig odling. Hur gör man egentligen när man vill rationalisera och skala upp sin odling – och går det att kombinera med en ekologiskt hållbar verksamhet? Det var ämnet för passet. Oavsett var man själv står i frågan är det tydligt att småskaliga odlare kan lära sig mycket av större verksamheter. Det är också tydligt att vi behöver alla former av odling för att öka vår självförsörjningsgrad. Själv kunde jag inte lyssna på det föredraget då jag och Jonas Ringqvist samtidigt pratade om hur vi tänker att man kan planera och starta upp sin småskaliga odling. Inte har jag några bilder från passet heller…
Därefter var det dags för en workshop ledd av Helena von Bothmer med temat Vart är vi på väg? Kan jag som odlare bidra till resiliensen i samhället?
Där fick vi i grupper diskutera våra drivkrafter och hur vi ser på oss själva som odlare i samhället. Mycket nyttigt och intressant.
För att stötta nätverksbyggande mellan odlare lät vi alla ställa sig på teaterns golv utifrån var de hade sin odling. Norr i ena änden och söder i andra, öst åt ena hållet och väst åt andra. Förhoppningsvis ledde detta till att besökarna både fick nya framtida samarbetspartners men de fick också möjlighet till nya lunchkompisar.
Efter lunch var det dags för Ylva Andersson på Hushållningssällskapet som visade hur man gör en växtnäringsbalans och sedan fick deltagarna möjlighet att räkna ut sina egna balanser. Själv valde jag att gå på Hans Gaffke som talade om att Ta eget frö med aktiv selektion. Vi planerar inte att ta frö i någon större utsträckning i dagsläget då vi har nog med projekt på gång. Idag tar vi bara fröer från vissa bönor och tomater men det sker inte på så medvetet sätt. Hans berättade att om man ska göra en selektion så ska man basera den på det genetiska urvalet och försöka hålla urvalet brett. Tar du t.ex. frö från tomat så ska du välja de bästa friskaste plantorna och inte välja fina tomater. Väljer du ut tio fina plantor och tar en tomat från varje så får du ett bredare och bättre urval än om du tar tio tomater från samma planta.
Det är också så att om man odlar en gröda i en bädd och bädden varierar i hur väl plantorna trivs så blir det lätt så att man tar fröer från den änden av bädden där plantorna ser finast ut. Men då selekterar man inte ut de bästa plantorna utan man väljer efter odlingsbetingelserna. Det finns många fällor att gå i om man ska börja odla fröer men vi behöver verkligen få fram svenska fröer anpassade för våra förhållanden. Runåbergs efterlyser svenska fröodlare och det gör även Nordfrö. De flesta andra fröfirmorna odlar inte fram egna fröer utan köper in fröer från andra firmor i andra länder. Det gör också att vi får en sårbar situation.
Sista passet diskuterade Helena von Bothmer kompost med Ossian Tidblom och Paulina Jonsson under rubriken Slut kretsloppet – ta hand om ditt eget organsika avfall och gör eget odlingssubstrat. Det byggde på frågor och inspel från publiken kring vad vi har att tillgå för resurser och vad vi kan förvänta oss för slutprodukter.
Att ta oss ifrån torvbaserad påsjord är en annan viktig fråga i odlingsvärlden om vi ska kunna skapa en småskalig livsmedelsproduktion som är resilient och hållbar på riktigt.
Därefter var det avslutning och sen väntade bara disken.
Tack alla deltagare som kom och deltog så aktivt i dessa dagar. Jag har mycket att smälta och jag hoppas att några andra odlare ute i landet tar tag i stafettpinnen så vi får träffas om ett år igen.
Vi, Jonas, Ylva driver sedan 2014 ett småskaligt diversifierat jordbruk med fokus på grönsaksodling, must och honung. På gården finns får, hönor, bin, ankor och katter.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Praktikanter: Vi tar emot praktikanter inom grönsaksodling och agro forestry. Skicka en intresseanmälan till info@ostangsgard.se.
