Författare: Ylva Lundin (Sida 34 av 239)

Lerklinade timmerväggar 4

I helgen har vi startat lerkliningen av timmerväggarna i blivande badrummet. Lite nervösa var vi och visa av alla arbetsdagar vi haft hade vi förberett allt noga.

Pärlsponten var inplastad och golvet täckt med papp.

Eftersom vi umgås en hel del med folk med samma intressen som vi så var det flera som hade anmält intresse för att komma och vara med trots att vi inte utlyst någon arbetsdag.

I vår lilla ekonomiska förening för musteriet är det flera gårdar som kommer att arbeta med lera under våren och då är det naturligtvis intressant att vara med så ur det gänget kom Maria och Solveig. En före detta kollega Milú är pigg på det mesta och så även lerklining och från Skåne körde Susanne från permakulturgänget upp med sin kompis Jim. Tillsammans med mig, Jonas och Tilda blev vi åtta personer som skulle samsas i badrummet. Tur att det är stort.

När man är många som jobbar går det åt många hinkar, stegar, murarslevar, handskar, putsbrädor, kaffe, fika och lunch.

Vi satte upp en blandarstation i pannrummet eftersom det skulle vara minusgrader ute. Där hade vi ställt lera i blöt men även burit in hinkar med sand, sågspån, klippt lin, kutterspån, stenmjöl och föreningens nya tvångsblandare.

En tvångsblandare är mycket effektiv och lätt att arbeta med. Vår rymmer 100 liter och är köpt på Svedol i Trollhättan. Så här såg den ut när den var helt ren för sista gången. Titta på filmen och lyssna. Den går riktigt tyst när den är tom. Lite mer ljus när den arbetar med sand och annat.

Materialet läggs i uppifrån och det går att se hur blandningen utvecklar sig. Lyfter man på locket stannar blandaren mycket snabbt och den går inte att köra igång om inte gallerlocket är nedfällt. Eftersom locket är ett galler kan man under omrörning stå och lägga i till exempel linhack lite i taget. När man behöver puts så öppnar man en spak så tömmer blandaren ut puts tills man för spaken tillbaka. Väldigt enkelt att kontrollera.

När vi körde igång på lördag morgon upptäckte vi att den stora baljan med lera som var kvar sedan vi murade växthusmuren inte innehöll lera utan mest sand. Turligt nog så var det inte tjäle ute och eftersom vi arbetar med lokala naturliga material så var det bara för tre personer att vandra ner till åkern och hämta så mycket lera vi behövde.

Blöt lera är tung så det är bra att ha kärror med sig att köra med.

Den oplanerade lerhämtningen gjorde dock att processen blev något fördröjd för den första lerklisterblandningen blev vi snabbt klara med.

Tur då att man behöver fikaraster medan blandaren jobbade vidare med grovputsen.

Innan vattnet kommer till ser det ut så här.

Vi började dagen med att stryka på ett tunt lager lerklister gjort på hälften lera och hälften sand.

Det är till för att fästa bra på timret och därmed bli en bra grund för grovputsen. Lerklistret la vi på med gummihandskar och såg till att arbeta in ordentligt framför allt mellan stockarna.

Vi började med att lerklistra två av fyra väggar eftersom vi inte visste hur lång tid saker och ting skulle ta och lerklistret ska inte hinna torka innan man lägger på grovputsen.

Båda ytterväggarna gjordes först och sedan la vi i smala lister i de största hålrummen mellan stockarna och klistrade på igen. I vissa fall fick vi banka in dem lite.

Eftersom leran krymper när den torkar vill man inte ha för stora hålrum som fylls med den vanliga grovputsen så man kan med fördel lägga in bitar av gammal torr puts eller träbitar.

Sedan var det dags för grovputs som vi blandat en del lera, tre delar sand plus fibrer i form av sågspån, kutterspån, lin och ull. Första blandningen gjorde vi misstaget att ha i vatten från början vilket gjorde att hela blandningen mest åkte runt i blandaren.

Vi kom fram till att den bästa metoden var att dela leran i mindre bitar och lägga i blandaren tillsammans med sand.

Sedan fick det gå runt en bra stund ganska tort så sand och lera blandades innan vi hade i vatten. Ju lägre dagen gick desto bättre blev blandningarna.

Vi använde också en murarvisp i en sladdborrmaskin för att blanda till lerklister.

Så här kan det se ut när små lerklumpar bygger på ett sandlager runt sig. Det tog ett bra tag och med en del ingrepp innan leran och sanden var blandade.

Grovputsen la vi på med putsbräde. Lättast var att behålla handsken på vänster hand och ta lera med den medan putsbrädet i höger hand kunde behålla sitt rena handtag.

Lera applicerades på putsbrädan och sedan strök vi på den på väggen.

Grovputslagret bör vara 1,5 till 2 cm tjockt.

Det visade sig dock att vi gärna putsade lite för tunt så vi fick lägga i för att komma i tillräcklig nivå runt fönstren. När en vägg var klar la vi i linnät som trycktes fast i grovputsen.

Nätet trycks in i leran så det ”försvinner”. Det ska inte ligga utanpå grovputsen utan i. Syftet är att ytterligare binda ihop grovputsen så ingen del för för sig att lossna.

Därefter körde vi över med en piggroller som vi köpt på Biltema för att skapa små håligheter som sedan finputsen kan fästa i.

Medan några höll på med grovputsen så smetade andra lerklister på de två innerväggarna. Här valde vi att inte lägga i trälister mer än på de allra största springorna. Istället gjorde vi en blandning med massor av fibrer i. Bland annat hade vi i fem-sju centimeter långa halmstrån som vi klippt till med en plåtsax av golvmodell. Denna fibermassa knödde vi in i hålrummen innan vi applicerade grovputs.

Bit för bit blev rummet färdigt och arbetet gick mycket snabbare än vad vi hade trott.

Framåt kvällen grovputsades de sista ytorna innan vi korkade upp vinet.

Det är inte ofta arbete går fortare än vad man planerat men att jobba i lera är fantastiskt. Helt gratis och mycket förlåtande material. Blir det inte bra går det att blöta upp och börja om med samma lera. Det här gav mersmak.

Nu ska det torka och sedan ska vi finputsa ytan. Därefter ska den målas. För dig som vill testa själv så följer vi ”recepten” som vi fått från Ulf Henningsson.

Lerklister: 1 del lera, 1-1,5 del sand, 1 del fibrer till en lös blandning som läggs tunt på väggen

Fyllning: 1 del lera, 2 delar sand, 3 delar fibrer till en trådig massa som läggs upp till 10 cm tjockt. (Här är fibrerna mycket viktiga och vid större hålor är det bättre att komplettera med träbitar)

Grovputs: 1 del lera 2,5-3 delar sand, 2 delar fibrer till en lagom lös massa som läggs 15-25 mm tjockt. Här testar Maria som är den av oss som har mest erfarenhet av lerklining.

Så långt har vi kommit hittills. När det har torkat kommer vi att lägga på två lager till.

Finputs 1: 1 del lera 4 delar sand och 1 del fibrer till en lös massa som läggs 5-10 mm tjockt

Fin-fin puts 1 del lera 2 delar sand, inga fibrer till en lösare massa som läggs 2-3 mm tjockt. Detta lager kan man hoppa över om man vill. Här är det viktigt att sanden är mycket finkornig så inga korn är större än 1 mm. Generellt gäller att inget material (sandkorn eller fibrer) i någon blandning ska vara tjockare än en tredjedel av lagret du lägger.

Vill man så kan man blanda i en volymprocent rå linolja i finputslagret för att stärka ytan något utan att bromsa diffusionskapaciteten.

Lerklinade timmerväggar 3

På lördag är det dags att lerklina väggarna i blivande badrummet men det är mycket som ska fixas innan dess. I måndags var Magnus från Trampverkstan här och hjälpte oss att fixa till runt fönstren. Han kommer också att handhyvla fönsterfoder så vi får samma slags foder runt fönstren som vi har runt dörrarna. De ska dock på först efter att leran är på plats.

Eftersom fönstren som sitter i rummet nu inte är original så har de tidigare ägarna lagat i ovanför. Istället för att lerklina ovanpå så har de spikat fast tretex och sedan tapetserat. Tretexen och leran runt omkring har rört sig olika så tapeten har bucklat sig. Nu har vi tagit bort tretexen och ersatt den tunna brädan med mer stabila grejer. Magnus har yxat till det nya materialet så att leran ska fästa ordentligt på lördag.

Tanken har hela tiden varit att behålla all lera på väggarna som sitter fast ordentligt. Ytterväggarna har vi dock fått ta ner all gammal lera på då den släppt på de flesta ställena. Problemet med den leran som satt fast var att det även satt tapet på. När vi lerklinar på tapeten kommer den att bli blöt och då finns det risk att tapeten släpper från underlaget. Därför har jag denna vecka pillat tapet i omgångar. Idag vätte jag ordentligt med en blomspruta för att lättare få loss tapeten men den gamla leran från 1908 innehåller så mycket sand och annat material och så lite lera så den blev till gröt när den fick vatten på sig. Frågan blev då hur den skulle reagera på lördag.

Till slut bestämde jag mig för att ta ner all gammal lera. Den finns fortfarande kvar under pärlsponten tillsammans med sex lager tapeter men nu är all lera nertagen. Ena väggen är gjord av stående stockar istället för liggande. Varför har vi inte någon aning om men bakom dessa finns trappan upp till andra våning. Kanske har det betydelse?

Det blev rätt många timmar med stämjärn och klubba. Skillnaden i arbete mot att ta ner leran från de två ytterväggarna var stor. På ytterväggarna trillade det mesta i stora sjok men på de två innerväggarna lossade kvadratcentimetrarna lite i taget.

Många timmar senare var all lera borta.

De två ytterväggarna är drevade med någon form av rep. Kanske är det hampa eller också är det lin.

Runt fönstrena har de drevat med tagel förutom under tretexen där det var isolerat med mineralull. De två innerväggarna är drevade lite olika. Väggen mot kontoret är drevad med sönderklippta jutesäckar.

Väggen mot hallen är drevad med gamla svarta och röda tygbitar.

Vi kommer att fylla i med lin som vi har en hel del av. Det känns bra att få bort all mineralull och att jobba bara med naturliga material i rummet.

Det är fascinerande att de nästan uteslutande har använt lokala material när huset byggdes. En hel del av stockarna är dessutom återvunna från något annat hus. Det kan man se eftersom det finns helt omotiverade urtag på flera ställen.

Nytt lin som ska på plats för att få rummet vindtätt.

Kompostering 2 – Johnson-Su Bioreactor

I går byggde vi vår första Johnson-Su kompost. Det har legat i bakhuvudet länge men nu blev det akut då vi behövde frigöra storsäckar att förvara mer flis i eftersom vi behöver rensa ett skogsbryn där hasselbuskarna håller på att ta över åkerkanten. Information om hur andra byggt sina finns här.

Vi kommer att jobba en hel del med komposter i år. Det har vi varit riktigt dåliga på hittills förutom när det gäller fårens ströbädd som vi komposterar i en limpa på gödselstaden varje år. Nu ska vi pröva lite olika modeller för att hitta fram till hur vi kan skapa vårt eget odlingssubstrat som kan ersätta köpt torvbaserad såjord/plantjord.

Vi började med att lägga ut två pallar och se till att de var i våg. Eftersom anordningen ska stå minst ett år så är det bra om det inte lutar från början.

I pallarna borrade vi ett antal hål.

Sedan la vi en markduk på pallarna och gjorde hål över hålen.

Av två armeringsnät formade vi en cylinder men den visade sig bli för hög så vi fick minska ner höjden med en vinkelslip.

Sedan sydde vi fast en markduk som täckte insidan på cylindern med en rostfri ståltråd.

Vi samlade ihop gårdens alla skottkärror för att blanda innehållet som skulle ner i behållaren.

Cylindern sattes på plats på pallarna.

För att hålla den på plats spikade vi i några krampor.

Vår gård är fylld med ”bra-ha-saker”. Ibland känns det som om vi har väl mycket av det men en dag som denna då vi plötsligt får för oss att göra en Johnson-Su kompost är man glad för bitar av markduk, pallar, armeringsnät och gamla rör som vi har liggande. I rören borrade vi gott om lufthål.

Luftningsrören sattes ner över de borrade hålen i botten och fästes i överkant i två järntrådar och buntband.

Det är inte så noga men behöver hållas på plats medan man fyller komposten.

Det är bra att ha praktikanter så man är flera som kan hålla på en gång.

Grönflis, träflis och hönsgödsel blandades och blötlades i skottkärrorna. Det ska vara rejält blött från början.

Hönsskit har vi stående i blå tunnor och det luktar rent förskräckligt!

3/4 flis och 1/4 hönsgödsel har vi läst oss till att man ska ha i.

Vi bottnade också med en del halm från ankorna och löv samt lökblast.

Hela hanteringen i regnet var rätt äcklig men efter ett tag kände man inte stanken. 23 skottkärror senare var anordningen fylld och vi kunde spola av regnkläderna och sluta för dagen.

Nu sitter det ett par termometrar i och vi hoppas att processen ska ta fart.

Initialt kommer temperaturen förhoppningsvis att stiga till 60-70 grader för att därefter sjunka och när temperaturen går ner under 30 grader ska vi tillsätta mask för att hjälpa processen ytterligare.

Att fylla odlingsbrätte

Igår sådde vi våra första fröer för säsongen. Vi brukar försöka att inte stressa med det utan ta det lugnt så inget är sått förrän nu. Plantorna kommer att bli stora nog ändå. Paprika och chili sår vi först nästa vecka men denna vecka har vi sått tidiga vårgrönsaker som pak choi, vitkål, spetskål, sibirisk bladraps, majrova, kålrabbi och sallat som kommer att planteras ut i tunnelväxthuset och glasväxthuset om fyra veckor. Vi vill ha så lite plantor som möjligt med extra ljus och extra värme och det är därför vi sår senare än många andra.

Chili och paprika som vill ha varmt drar vi upp inomhus till att börja med medan kål som tål lite svalare sås i förodlingskammaren som är en gammal potatiskällare under ladugården.

De flesta plantor vi sätter ut på friland drar vi sedan upp i ett bubbelplasttält inne i glasväxthuset. Eftersom vi inte vill värma ytor i onödan och inte heller vill ha massa lampor som drar el så startar vi inte där förrän i mitten av mars. Då är ljuset tillräckligt för att vi inte ska behöva ha extrabelysning och ofta räcker det med att vi värmer vissa kalla nätter.

Att vi har ett glasväxthus med kanalplasttak och murad bakvägg mot norr hjälper mycket. Innanför glasrutorna sätter vi bubbelplast så vi inte bara har enkla fönster. Vi avskärmar också med bubbelplast så vi inte behöver värma mer yta än vad vi har tagit i anspråk.

Igår och idag såddes totalt 18 brätten med 60 plugg i varje brätte. För att få det rationellt så fyller vi jord i alla brätten först innan vi börjar stoppa ner fröer. Vi ställer ett pluggbrätte i en back och häller på rikligt med jord.

Vi stryker ut jorden med handen så den täcker hela brättet. Ofta blir det ett ganska tjockt lager – för det är inte så noga. Sedan slår vi backen i bordet ganska hårt tre gånger så jorden verkligen bottnar i varje plugg. I början stod vi och tryckte till i varje plugg men det tar alldeles för lång tid så nu har vi börjat göra så här i stället.

Sedan stryker vi av överskottet av jord ner i backen.

Än så länge jobbar vi med handskar. Ett nytt brätte ställs i back nummer två och den överblivna jorden från backen vi just använt hälls ner över nästa brätte. Blir det för lite jord häller vi på mer ur en säck.

Alla brätten vi fyller staplar vi på varandra i väntan på nästa moment.

Till pluggbrättet QP60 som vi använder finns en uttryckare med lika många piggar som brättet har celler. Den använder vi nu för att trycka hål för fröerna.

Vi trycker i mitten först och sedan ut mot kanterna för att få jämna hål.

Sedan är det bara att ställa sig med de pilliga kålfröerna och försöka få en i varje hål. Då är det dags att ta av sig handskarna. Det går att arbeta upp ett rationellt arbetstempo även här men det är ingen tidsbesparing att slarva så det hamnar två fröer i en cell eftersom du då senare måste gallra bort den ena.

Förodlingskammaren är väldigt trång så igår när vi hade våra praktikanter Annie och Åsa från Agroforestryutbildningen här så ställde vi oss ute i glasväxthuset för att göra de första momenten.

Idag när jag gjorde färdigt de sista brättena stod jag däremot och arbetade nere i källaren.

Det sista vi gör är att vattna alla sådderna ordentligt. Genom att rationalisera processen och börja med att räkna ut hur många brätten vi ska så totalt, fylla alla med jord, ta hål i alla, ta av handskarna och börja fylla och till sist vattna alla brätten så spar vi ganska mycket tid. Vi har många tusen fröer kvar att så innan säsongen är över så att spara tid är ganska viktigt.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑