Vi har två wasabiplantor. Den ena står kvar i en kruka i glasväxthuset och den andra är planterad i skogsträdgården. Det är inte varje dag vi går in i växthuset men idag var vi där och såg att wasabiplantan fortfarande hade gröna blad. Det var fem plusgrader i växthuset eftersom solen sken men där har i omgångar varit rejält kallt i vinter. Wasabiplantan lär inte kunna överleva om det blir under tio grader. Den anses vara mycket svårodlad då den inte tål att torka ut.
Därför har vi bara satt ut en av våra plantor eftersom vi först ville se om den överlevde. När plantan är 50 centimeter hög ska roten vara två centimeter i diameter och då ska man kunna skörda den. Växten kallas också grön pepparrot eller japansk pepparrot och smaken påminner mycket om just pepparrot. I Japan används den även för att smaksätta glass och godis.
Vi gick upp till skogsträdgården och kollade hur vår utplanterade planta mådde.
Vi har planterat den i ett litet dike som vi har grävt för att dränera marken i skogsträdgården. Just nu är det vatten runt plantan och det klarar den tydligen bra.
Bladen är frusna men ser pigga ut ändå. Här har det varit riktigt kallt några dagar men plantan står ganska skyddad ändå så än så länge lever den.
Vi vet inte om vi någonsin ätit äkta wasabi eftersom den gröna röra som serveras på sushirestaurangerna tydligen oftast består av vanlig pepparrot, grönt färgämne, senapspulver och olja. Vi hoppas att vi så småningom ska kunna skörda något. Mest för skoj skull och absolut inte för produktion. Tydligen kan man torka wasabi och använda under flera månader men den går också att äta färsk. Vi vet inte om man kan dela plantan och äta delar av roten eller om man måste skörda hela plantan och därmed ta död på den. Vet någon så skriv gärna en kommentar.
Wasabin tillhör Brassicaceae släktet och är alltså en perenn kålväxt. Den blommar med små vita blommor.
Sedan 2014 träffas vi varje år för att hjälpa varandra att ”designa” våra liv. Helena, Helena, Pella, Susanne, Miriam och jag. Denna gång saknade vi Miriam. Fokus brukar vara på platsen eller sammanhanget där vi ses. Vi började 2014 på Östäng och sedan har vi träffats på följande platser:
Anledningen till att vi i år träffades på Gotland var att Helena U har flyttat dit. Hon hyr ett fint litet hus på en gård där vi kunde hålla till.
Huset är invändigt fint renoverad och eftersom vi precis påbörjat inomhusrenoveringen blir man extra uppmärksam på färgsättning och detaljer.
Första dagen var vi inbjudna att delta i en dag kring det lokala småskaliga fisket på Gotland. Ingen av oss sysslar med fiske men all lokal matproduktion har på många sätt liknande utmaningar och möjligheter så det är ändå intressant. Först lyssnade vi på ett föredrag av Andreas Pettersson från Länsstyrelsen som berättade att 80% av all fisk som fångas i Sverige inte används till humankonsumtion utan till djurfoder. Det är en helt absurd siffra. Vi riskerar utfiskning av haven för att föda våra djur på land och där går massor av energi åt till ingen nytta. Det produceras cirka fem miljoner ton fiskmjöl i världen och huvuddelen går till att sedan föda upp annan fisk, fjäderfän och pälsdjur. Det finns bara 17 fiskare kvar på Gotland. Målet för den småskaliga fiskeproduktionen på Gotland är att huvuddelen av den fisk man tar upp ska gå till humankonsumtion. Fisk från Östersjön har dåligt rykte och därför har man inom de projekt som gjorts på Gotland skickat fisk på analys för att se hur mycket kvicksilver, dioxiner och PCB som fisken innehåller. Mätningarna visar att fisk som fiskas runt Gotland innehåller miljögifter långt under gränsvärdena.
Efter ett pass med intressanta föreläsningar blev vi bjudna på en trerätters lunch gjord på råvaror från Gotland. Förrätten var baserad på Id, huvudrätten på lamm och efterrätten bestod av glass. Väldigt gott och roligt att få provsmaka och kunna diskutera olika smaker.
Efter lunchen gav vi oss av mot havet och tog en promenad vid Baju fiskeläge.
Skönt att komma ut och röra på sig och att promenera är alltid bra för samtal.
I år hade vi planerat att ägna vår träff åt allmänna upplevelser och rundor kring oss allihop istället för att fokusera på en enskild person och dennes verksamhet.
Vi känner varandra väldigt väl vid det här laget och tilliten i gruppen är stor vilket gör att vi alla mår bra av att lyfta saker och vända och vrida på våra möjligheter och utmaningar i gruppen. Att få en stund där allas uppmärksamhet riktas mot en för att verkligen lyssna och förstå är väldigt nyttigt.
Vi ställer frågor för att förstå och hjälps åt att fundera över problem och tankar. Det som tas upp under en runda återkommer sedan under måltider och promenader och vi känner alla att vi kan be om hjälp med råd och tankar även om det ofta räcker långt med att få berätta och sätta ord på sin egen verklighet.
Vi brukar ha rundor varje gång vi träffas där var och en kortfattat får uppdatera oss andra men den här gången ägnade vi mycket tid åt var och en vilket gjorde att vi fick ta några per dag då rundorna tog lång tid.
En av talarna på fiskedagen var Markus Wahlgren från Stora Coop i Visby. Han bjöd in oss till ett studiebesök i butiken för att titta på hur de hanterar hållbarhetsfrågor och svinn. Vi kände oss nog alla ganska tveksamma – men vad sjutton. Alltid lär man sig något.
Det visade sig bli ett väldigt trevligt och framför allt inspirerande besök. De har mycket medvetet satsat på att få ner matsvinnet i butiken och tänker annorlunda och inte så lite galet. De säljer billiga kassar med varor som är utgående.
De tar emot studenter en gång i veckan som får köpa skadade och utgående varor extremt billigt. De torkar bröd och bullar och gör skorpor och ströbröd. De levererar pasta och bröd till ett lokalt företag som bränner sprit och de tar även hand om skadade kaffepaket och gör likör. De tillverkar även handspriten som finns i entrén på restprodukter.
Det som inte kan användas på något av alla dessa sätt hamnar slutligen i den rostfria maskinen Håkan som förvandlar matsvinn till kompost på 24 timmar. Komposten säljs sedan som jordförbättringsmedel i butiken.
Coop Visby har en helt egen estetik som inte riktigt ser ut som vanliga Coop. De har också en hel del mer eller mindre galna idéer.
Som att starta en second-handavdelning.
Eller att starta ett eget skivbolag.
Eller att ge ut en diktsamling av en av sina anställda.
De har också en stor avdelning helt dedikerad till mat producerad på Gotland och där finns mycket att välja på. De säljer också den fisk som vi hörde om dagen innan och en av dagarna åt vi en mycket god fisksoppa som Helena lagat på gotländsk fisk.
När Markus tog över Stora Coop i Visby låg svinnet på 120 ton per år. Nu är de nere i 7 ton per år och de jobbar ständigt på att bli bättre. De har fått massor av utmärkelser och tar emot studiebesök från andra butiker som vill jobba i mer hållbar riktning från hela världen. Det som gjorde mest intryck var nog ändå att de verkade ha stort fokus på att lyfta sina medarbetare och ta till vara deras olika färdigheter, nördkvalitéter och förmågor på ett kreativt sätt. Det verkade helt enkelt roligt att jobba på Coop i Visby.
Sen var det återigen dags för en promenad, denna gång i Brucebo naturreservat strax norr om Visby.
Fina utsikter, grottor, vackra stenstränder och slånsnår att ta sig igenom.
Promenaden slutade vid konstnärsparet Carolina Benedicks-Bruce och William Blair Bruces konstnärhem från sekelskiftet .
Speciellt imponerad blev jag av deras jordkällare. En sådan hade det inte varit fel att ha.
Ett stenkast från Helenas hus ligger Boge Bränneri som tillverkar hantverksmässig smaksatt sprit.
Vi hade turen att få en guidad visning av Hanna som är en av delägarna.
Förutom att visa oss lokalerna så fick vi en genomgång och en möjlighet att provsmaka sex av deras produkter.
Akka, Britta, 1829, Långmyre, Hallon och Björnbär/sichuan.
Fokus på våra träffar är alltid på lokalproducerad hantverksmässigt framställd mat och dryck och det diskuteras mycket smakämnen och processer för att producera mat på ett hantverksmässigt sätt. Vi äter alltid gott och prövar lokala ostar, korvar, drycker och restauranger.
Alla måltider är ackompanjerade av samtal om stort och smått. Aromer i olika rökta produkter, kemi i växter, lästa böcker, sedda filmer och kriserna i världen.
Det är en ynnest att en gång om året få hänga med de här starka, kloka kvinnorna som har så mycket att ge och som dessutom är väldigt trevliga.
Sista dagen hälsade vi en stund på Helenas hästar innan vi gav oss av mot Visby där vi vandrade omkring ett par timmar innan båten skulle gå.
Tack Helena U för att du tog emot oss och tack allihop för att ni finns och gör så mycket gott här i världen!
Vi startade renoveringen av vårt gamla gästrum för att göra om det till ett badrum men fick avbryta då vi upptäckte att vi inte kunde dra avlopp under huset där. Istället flyttade vi över alla kontorsmöbler och började riva ner väggarna även i rummet vi hittills haft till kontor. Nu är det alltså kaos i två rum och så kommer det att vara ganska länge.
Här ser ni det tillfälliga kontoret med halvt nedrivna tapeter, bokhyllor halvvägs för fönstret och en frysbox i ena hörnet. Inte optimalt men ändå fungerande en tid… Den med god fantasi kan tänka sig om något (några) år när jag har byggt väggfasta bokhyllor som ramar in fönstret och döljer hela väggen. Då kommer det bli snyggt.
Vi har i alla fall en fin kakelugn att titta på även om den inte fungerar än. Bredvid den syns tapetprover från olika tidsepoker.
I båda rummen är det många lager tapet. I nuvarande kontoret har vi hittat sex lager i olika färger. Den minst attraktiva tapeten är nog den som är gjord sist.
Men det finns också en hel del snygga där under.
Under alla lager tapet finns ett lager tidningspapper och det är alltid roligt då man med ganska stor säkerhet därmed vet när tapeten är uppsatt. I nuvarande kontoret hittade vi en Kungörelse från 1906 så tidigare än så kan tapetseringen i alla fall inte vara gjord. Där kan man läsa att det ska bli auktion i Edsås efter hemmansägaren Alfred Andersson och att man där kan köpa både säng- och gångkläder.
Vi tror att vårt hus är byggt 1904 men om det betyder att det började byggas då eller om det var klart då – det har vi ingen aning om. Tapeterna i kontoret gjordes i alla fall inte förrän några år senare.
När vi väl insett att vi fick tänka om och flyttat alla kontorsmöblerna så var det dags att börja riva tapeter i nästa rum. Det dröjde mycket länge tills vi över huvud taget hittade ett datum
Det kändes orimligt att detta rum inte skulle ha tapetserats förrän 1939 då det ändå vetter mot vägen på bottenvåningen. Men när vi letade vidare insåg vi att denna tidningssida låg ovanpå ett par lager av äldre tapet så det var bara att leta vidare.
När man börjar leta bland tidningspappret man hittar så går arbetet långsammare och långsammare och man fascineras av estetiken och sättet att uttrycka sig på den tiden. Dala skofabrik i Göteborg saluför Kronoskodon.
Men vad hjälper det när ”Viskafors Galoscher äro de bästa”
Skinkan kostar två kronor kilot.
Tidningen själv beskriver sig som ”Politiskt vaken, svensksinnad och hofsam men orädd”.
Alingsås bomullsväfveri söker Kunniga väfverskor men frågan är om tidningens sättare är så kunnig då ett g i Eggvena råkade hamna upp och ner.
Till slut finner vi årtalet 1908 vilket indikerar att detta rum tapetserades två år efter vårt nuvarande kontor.
Under alla lager tidningspapper så är väggarna täckta med lera. Ett lokalt material som blandades med hackad lin och halm och ströks på väggarna i flera lager för att täta från vind och för att ge en slät yta. Först la man ett klisterlager och sedan grovt bruk för att sedan avsluta med ett eller två lager finare bruk.
Eftersom väggarna under leran är gjorda av liggande timmer som rört på sig så har tidigare ägare försökt fästa partier av leran som lossat från väggen med pappspik. Detta hittar vi på flera ställen och av olika ålder så det är definitivt ett arbetssätt som funnits med länge.
På detta frilagda lager som är cirka fem kvadratmeter så sitter leran fortfarande fast efter långt mer än hundra år. Det är oerhört fascinerande. Någon gång under tidigare omtapetseringar så har de lagat i vilket ses till vänster där det är ett ljusare ilägg mitt på väggen. På andra väggar så hålls leran numera bara upp av tapeten så hela väggen bågnar. Detta är inte någon yttervägg men i en av springorna som syns på bilden kunde man ändå känna vinden. Där leran är hel blåser det inte alls men där leran spruckit känner man draget.
Vi har tänkt sätta en bröstpanel av pärlspont i badrummet och innan vi hade stått alla timmar och pillat på tapeter och tidningspapper så visste vi inte hur vi skulle göra för att bygga upp väggarna ovan bröstpanelen. Vi var till och med inne på att klä resterande del av väggen med något skivmaterial men nu har vi blivit så imponerade av gamla tiders lerklining så vi lutar åt att laga i leran på vissa ställen och ta ner och klina om på andra. Det är ett jobb som vi absolut inte kan så det ska bli spännande.
Idag har jag varit på möte med fem andra lokala matproducenter som vi kommer att samarbeta med kommande säsong. Vi träffades i gårdsbutiken hos Lépicerie de Jerome hos Johanna och Jerome som bjöd på goda ostar, fikon och oliver.
Vi på Östängs gård har sedan 2016 drivit Nolbygårds Matmarknad varje lördag hela sommaren och det har varit fantastiskt på många sätt. Vi startade marknaden som ett leaderprojekt och det har varit vår huvudsakliga försäljningskanal under dessa år. Eftersom det var vi som startade marknaden har det också varit vi som har varit ansvariga och vi har också varit med varenda lördag. Då vi ofta har praktikanter eller wwoofare på vardagarna så blir det många arbetsdagar under en vecka och vi kände i somras att det skulle vara skönt att få vara ledig någon helg under sommarhalvåret.
Därför beslutade vi i höstas att lägga ner Nolbygårds Matmarknad. Vill någon ta över så går det säkert att ordna men vi kommer inte att driva verksamheten vidare. Istället har vi gått samman med fyra andra producenter och kommer att finnas på Kungsgatan i höjd med Stora Torget inne i Alingsås på torsdagar 14-18 från och med 16 juni till och med oktober månad. Det kommer att bli kanonbra. Nu är det inte längre vi som är ensamt ansvariga utan alla sex säljare tar på sig en del av ansvaret.
De säljare som är med är Emelie Heij från Lilla Håkansgården i Magra. Hon kommer sälja ägg från hönor som har det riktigt bra. När det inte är fågelinfluensarestriktioner går hönsen utomhus i flyttbara hägn och bor i en flyttbar äggmobil. När det är restriktioner har de det också bra men då går de inne i ett hönshus. Eftersom vi själva har slutat att producera ägg så känns det extra bra att ha fått med Emelie som säljare.
Peter och Ann-Sofie från Brobacka Vedugnsbageri kommer med sitt tunnbröd, hålkakor, bullar och andra bakverk. De håller till mellan Alingsås och Borås där de också har en gårdsbutik.
Ulf och Ingrid från Lammat som säljer korv, lammkött och andra delikatesser. De producerar lite av varje utöver det som sylt, saft, ägg, honung osv. De håller normalt till i Bitterna där de också har en gårdsbutik.
Jerome och Johanna från Lépecerie de Jerome som säljer franska ostar och olika såser och maträtter från Frankrike. De håller normalt till i Hemsjö där de har en gårdsbutik och en matvagn där de säljer Fransk mat.
Det innebär att Alingsåsare från och med i sommar kommer att kunna handla kött, charkuterier, ost, mjöl, grönsaker, ägg, honung, must, bröd, bakverk varje torsdag hela säsongen.
Det känns som starten på något väldigt bra. Torsdag känns perfekt då många handlar inför helgen. Vi kommer att ha öppet hela eftermiddagen vilket gör att folk kan handla på väg hem från jobbet.
Vi, Jonas, Ylva driver sedan 2014 ett småskaligt diversifierat jordbruk med fokus på grönsaksodling, must och honung. På gården finns får, hönor, bin, ankor och katter.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Praktikanter: Vi tar emot praktikanter inom grönsaksodling och agro forestry. Skicka en intresseanmälan till info@ostangsgard.se.
