Författare: Ylva Lundin (Sida 38 av 235)

Sichuanpeppar

Nu har vi skördat årets sichuanpeppar. En bricka full som nu ska torka.

Vi planterade vår buske 2015, de två första vintrarna frös den ner och såg ganska död ut men nu klarar den vintrarna bra. Den blir större för varje år och ger också större och större skörd. Just nu är det en två meter hög buske med många stammar men den kan bli stor.

Sichuanpepparn kommer från Sichuan-provinsen i sydvästra Kina och kan bli upp till 5 meter hög. I Kina används framför allt skalet runt de små bären som krydda. De små kärnorna bör rensas bort då det annars känns som man fått grus i maten. Sichuanpeppar ingår i den kinesiska kryddblandningen fem kryddor.

I Japan använder man mest de färska bladen som är mildare och har en mer uttalad citrussmak än bären. Dessa används för att smaksätta grönsaker, soppor och nudelrätter. Om man tar ett blad och gnuggar det mellan fingrarna så luktar det otroligt gott.

Sichuanpeppar tillhör släktet Zanthoxylum och finns i flera varianter. Kinesiskt pepparträd Zanthoxylum simulans och Japanskt pepparträd Zanthoxylum piperitum och det finns även en härdigare amerikansk variant Zanthoxylum americanum. Växten tillhör vinrutexäxter och är närmast släkt med citrusfrukter som apelsin och citron. Det är alltså inte alls släkt med peppar.

Det går att ta sticklingar på sichuanpeppar men det är inte helt enkelt. Vi har prövat utan att lyckas. Lättare är att föröka genom att så frön som först får stratifieras över vintern. Det har vi ännu inte prövat men vi ska testa med några i år.

Sichuanpeppar finns att beställa hos Plantido och Cramers. Plantido har även den japanska och amerikanska varianten.

Vi är väldigt förtjusta i vår sichuanpepparbuske och tycker mycket om smaken. När man får in den i munnen smakar den mycket. Först känner man en citrussmak, sedan ökar salivavsöndringen och till sist blir munnen lite bedövad. Inte oangenämt utan en kvillrande känsla. Ibland känns det som att det kommer en droppe väldoftande bensin på tungan.

Innan vi köpte vår gård var vi på en halvårslång tågluff i Asien och spenderade en hel del tid i sichuanprovinsen. Där användes frukten i många maträtter, ibland utan måtta. Då blir det inte längre angenämt för oss som inte är vana, vi fick skrapa bort kornen från vår mat.

Vår buske är den kinesiska varianten men vi är sugna även på en japansk.

Rävbesök

Idag var vi hemma och jobbade båda två. Vi gick ut hårt med var sin lista och det flöt på bra så det kändes som om flera punkter skulle kunna strykas innan lunch. Då får man genast känslan av att listans slut är inom räckhåll – vilket är väldigt ovanligt och i princip aldrig inträffar. Det hindrar inte att man hoppas.

Strax före förmiddagsfikat hörde jag en busvissling från Jonas som stod vid ankdammen. Han ville att jag skulle komma. Under ett träd precis vid ankornas damm låg en räv.

Den hade gnagt sig in genom en bräda och låg nu och vilade ihoprullad precis vid vattnet.

I dammen simmade ankorna omkring och brydde sig inte ett dugg om räven. Jonas stod stilla och jag smög försiktigt framåt, rädd att skrämma den.

Den tittade ömsom på mig och ömsom på Jonas men gjorde ingen ansats till att smita iväg eller gömma sig.

Den bara låg helt stilla. Den såg inte sjuk eller mager ut. Pälsen var blank och hullet bra så vi blev allt mer konfunderade.

Det är fascinerande att få se en räv på så nära håll.

Att kunna fotografera på det avståndet kändes skumt.

Rävar är verkligen vackra djur och vi ser dem titt som tätt men de har aldrig varit inne på gårdsplanen förut.

Våra korkade ankor hade inte ens vett att hålla sig på avstånd utan gick upp bredvid räven för att se om vi kom med mat.

Vi visste först inte vad vi skulle göra utan stod tittade på räven som tittade på oss. Till slut insåg vi att räven trots sitt friska utseende måste vara skadad på något sätt. Annars hade den sprungit därifrån. Vi ringde jaktlaget och grannarna för att få tag på en jägare. Vi har bara var sin halv jaktlicens vilket kändes som en brist i detta läge.

Till slut fick vi tag på jaktledaren som ringde en annan i jaktlaget och inom en timme var han på plats med ett hagelgevär och sköt räven. Under tiden turades vi om att stå och vakta räven. Vi ville inte att den skulle slinka iväg om den var svårt skadad.

Det visade sig att rävens ena ben var brutet och svansen var nästan helt av. Den måste ha blivit påkörd av en bil och tagit sig upp till oss för att desperat få tag på något lätt byte att äta. Den gnagde av en bräda vilket måste ha tagit en bra stund. Väl inne i ankornas hägn kom den inte åt dem då de lätt simmar ut i dammen. Den stackars räven gav då helt enkelt upp och la sig under trädet tills vi kom och hittade den. Sorgligt.

Listorna blev inte slutgjorda idag heller.

Fårsortering och klippning

Just nu har vi 22 individer. Åtta bagglamm, sex tacklamm och åtta tackor. De har gått tillsammans hela säsongen fram tills vi skiljde lammen från tackorna för ett tag sedan. Tackorna fick då lite sämre bete så de sinade snabbt.

I måndags så skulle fårklippar-Magnus komma hit och klippa våra får och då är det bara de som vi ska behålla som ska klippas. De som ska gå till slakt ska ha hela pälslängden kvar. Sedan klipps fällarna på garveriet förutom de allra bästa som får behålla hela sin hårlängd.

Vi ska slakta tre av våra tackor och rekrytera fyra av tacklammen. Bagglammen och två av tacklammen ska gå till slakt. Inför klippningen samlade vi därför ihop alla djuren för att sortera om dem. Det brukar nu mer inte vara några problem men i år har vi haft en tacka, Hedda med två lamm, Ingo och Irmeli, som har betett sig mycket märkligt. Hon har helt enkelt inte känt sig som ett flockdjur. Vi har fyra hagar som gränsar till varandra som vi flyttar djuren emellan. Hela sommaren så har den här tackan valt att vara i en annan hage än resten av flocken. Har vi flyttat flocken in i hagen där hon går så har hon samma dag rymt över till en annan av våra hagar. Hon har inte rymt utanför hagsystemet, bara inom det. Det har inte stört oss så vi har låtit henne hållas.

Eftersom vi inte har vallhund så samlar vi in och flyttar våra får genom att gå före med en hink med säd. Det fungerar klockrent på flocken för när en börjar springa så hänger de andra med. Men om man inte känner sig som ett flockdjur så fungerar det sämre.

Vi samlade in alla djuren på stora betet men när vi räknade in dem så saknades Hedda, Irmeli och Ingo. Jonas gick då och letade i en hage där de andra inte var och längst bort vid busshållplatsen hittade han dem. Han lockade med korn och de följde med bit för bit allt närmare resten av flocken. När Hedda fick syn på grindsystemet och de andra djuren så stannade hon och tittade en lång stund. Sedan tittade hon på sina två lamm och så vände hon helt om och gick iväg.

Det var bara att släppa henne för eftersom de alla tre ska gå till slakt så behövde vi inte ha in dem för klippning.

Nu för tiden bygger vi upp ett grindsystem som en åtta eftersom det gör det lätt att sortera djuren. Vi såg först till att alla bagglammen hamnade i en fålla och lastade dem sedan på hästsläpet och körde iväg dem till en egen hage där de kommer att gå och beta fram till slakt.

De är rätt stökiga vid det här laget så det är skönt för tackor och tacklamm att slippa dem. Sedan lastade vi på dem som skulle klippas och körde upp dem till stallet.

När fårklippar-Magnus anlände så gick allt som vanligt väldigt smidigt och får efter får blev klippta.

Vi hade dessutom vår långgranne Juz på besök för att träna på att hantera får inför att de själva skall skaffa.

De nyklippta fåren får nu välja om de vill vara ute eller inne och inne har de en mysig halmbädd att boa in sig i om det blir kallt på nätterna.

Det är bra att klippa dem inför baggsläppet i början av november för när de blir av med pälsen så äter de mer och det är bra inför betäckningen.

När Magnus åkt hem klippte Jonas och Juz klövarna på alla tackorna. Sedan gick de ut för att få tag på Hedda, Irmeli och Ingo och det gick bra till att börja med. De fick på Hedda ett halsband men sedan drog hennes lamm Irmeli och Ingo iväg. De är väldigt skygga så då lät vi dem vara och tog hem Hedda. Eftersom hon är rätt rymningsbenägen så satte vi henne tillsammans med de tackor vi ska behålla eftersom vinterhagarna har fårstängsel runt sig i stället för eltrådar.

Vi öppnade sedan grindarna mellan den fållan där tackor och tacklamm som ska slaktas går så att det blir fritt ut mot de hagen där Irmeli och Ingo dragit iväg. Tanken med det var att de utan sin mamma skulle söka sig till gruppen då de inte vill vara ensamma och det fungerade. Nästa morgon så var det en liten flock i hagen. Lammen ha de sökt sig till de tre tackorna

Irmeli och Ingo är födda flera veckor efter de andra lammen. Sent på våren när vi egentligen redan hade velat släppa ut flocken på bete. När en tacka lammat får hon först vara själv med sina lamm i en box innan de släpps ut i en gemensam fålla där de kan bekanta sig med de andra lammen. I våras blev det inte så för den här gruppen då de föddes så sent utan de fick gå i princip direkt från sin lammningsbox ut på bete. Det har sedan straffat sig så den lilla familjen har hållit sig helt för sig själva hela säsongen. Vi har härmed lärt oss från ytterligare ett misstag.

Handledningsträff

Idag har jag haft mina adepter på säsongssummeringsbesök här på Östäng. Nicklas, Malin, Valera och Vasilika var på besök. Jag handleder dem inom ett projekt som Hushållningssällskapet leder. Ett bra projekt med ett mycket fritt upplägg som gör att jag och mina adepter lägger upp det hela som vi vill utefter hur det passar oss. Vi som är handledare inom projektet har 2-4 adepter var och upplägget i de olika grupperna skiljer sig mycket åt.

I vår grupp började vi med en träff här på Östäng. Sedan har gruppen hållit ihop och vi har träffats hemma hos var och en. Även om det är jag som ska vara handledare så har gruppen utvecklats så att vi allihop har nytta av varandra.

Utöver träffarna hemma hos deltagarna kommunicerar vi i en chattgrupp på facebook och ibland även via videomöte.

Idag stod säsongssummering på programmet. Vi började med kaffe för vissa hade åkt långt sedan gick vi laget runt och var och en fick berätta om vad som fungerat bra den gångna säsongen men också lyfta det som inte fungerat.

Sedan gick vi en sväng på gården och tittade på olika utrymmen och på odlingen.

Även om de allihop har varit här förut så är det en annan säsong nu och de har också andra ögon att titta med eftersom erfarenheten är så mycket större än sist.

Det är ett kul projekt att vara med i. Jag lär mig mycket och blir sporrad dels att ta reda på mer varför saker fungerar eller inte fungerar men också till att pröva nya saker. Det är också väldigt roligt att följa andra odlares verksamhet och utveckling på lite närmare håll än annars. Bra initiativ av hushållningssällskapet!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑