Nu har vi skördat årets sichuanpeppar. En bricka full som nu ska torka.

Vi planterade vår buske 2015, de två första vintrarna frös den ner och såg ganska död ut men nu klarar den vintrarna bra. Den blir större för varje år och ger också större och större skörd. Just nu är det en två meter hög buske med många stammar men den kan bli stor.

Sichuanpepparn kommer från Sichuan-provinsen i sydvästra Kina och kan bli upp till 5 meter hög. I Kina används framför allt skalet runt de små bären som krydda. De små kärnorna bör rensas bort då det annars känns som man fått grus i maten. Sichuanpeppar ingår i den kinesiska kryddblandningen fem kryddor.

I Japan använder man mest de färska bladen som är mildare och har en mer uttalad citrussmak än bären. Dessa används för att smaksätta grönsaker, soppor och nudelrätter. Om man tar ett blad och gnuggar det mellan fingrarna så luktar det otroligt gott.

Sichuanpeppar tillhör släktet Zanthoxylum och finns i flera varianter. Kinesiskt pepparträd Zanthoxylum simulans och Japanskt pepparträd Zanthoxylum piperitum och det finns även en härdigare amerikansk variant Zanthoxylum americanum. Växten tillhör vinrutexäxter och är närmast släkt med citrusfrukter som apelsin och citron. Det är alltså inte alls släkt med peppar.

Det går att ta sticklingar på sichuanpeppar men det är inte helt enkelt. Vi har prövat utan att lyckas. Lättare är att föröka genom att så frön som först får stratifieras över vintern. Det har vi ännu inte prövat men vi ska testa med några i år.

Sichuanpeppar finns att beställa hos Plantido och Cramers. Plantido har även den japanska och amerikanska varianten.

Vi är väldigt förtjusta i vår sichuanpepparbuske och tycker mycket om smaken. När man får in den i munnen smakar den mycket. Först känner man en citrussmak, sedan ökar salivavsöndringen och till sist blir munnen lite bedövad. Inte oangenämt utan en kvillrande känsla. Ibland känns det som att det kommer en droppe väldoftande bensin på tungan.

Innan vi köpte vår gård var vi på en halvårslång tågluff i Asien och spenderade en hel del tid i sichuanprovinsen. Där användes frukten i många maträtter, ibland utan måtta. Då blir det inte längre angenämt för oss som inte är vana, vi fick skrapa bort kornen från vår mat.

Vår buske är den kinesiska varianten men vi är sugna även på en japansk.