Författare: Ylva Lundin (Sida 39 av 235)

Decentraliserad livsmedelsförsörjning

9 oktober, 2022 / Ylva Lundin / 12 kommentarer

Vi har tänkt lite vidare sedan vi skrev vårt förra inlägg Livsmedelssäkerhet enligt MSB. Vi har fått en del reaktioner i meddelanden men få verkar vilja diskutera den här saken i kommentarsfältet. De kommentarer vi fått är att texten är tänkvärd, absurd, hårresande och befängd.

En av frågorna vi ställde oss i förra inlägget var hur vi skulle kunna få maten att räcka till vid ett drivmedelsstopp. I Sverige idag produceras i princip ingen mat alls utan hjälp av dieseldrivna maskiner då alla traktorer i Sverige går på diesel eller de ”hållbara” bränslena RME och HVO.

RME och HVO är dieselersättare gjorda av material från växter och djur. För att skapa RME och HVO går det åt stora mängder diesel. Vi vet alla att vi behöver sluta bränna diesel av klimatskäl och några inser också att den fossila energin kommer att bli allt dyrare att utvinna och på senare tid har det blivit allt tydligare att vi även av beredskapsskäl skulle behöva komma bort från fossildrivna maskiner.

Enda sättet som vi ser det är att decentralisera livsmedelsproduktionen och låta fler människor producera maten i mindre sammanhang. Det är inte ekonomiskt effektivt eller rationellt i dagens perspektiv, när den fossila energin finns tillgänglig och är så billig, men det skulle öka vår resiliens om vi var mindre beroende av fossila insatsvaror.

Det skulle också innebära att en större andel av människors inkomst skulle behöva läggas på mat. Det är inte många årtionden sedan som vi la över 30 % av vår inkomst på mat men idag lägger vi cirka 12 %. Vi skulle alltså kunna lägga mindre på renoveringar, semesterresor och spabad och mer på mat vilket låter som en lite trist men mycket klok idé.

Redan idag kan ett hektar mark avlöna minst 2 heltider vid småskalig grönsaksproduktion. Samma hektar kan inte försörja någon alls om man istället odlar spannmål med maskiner. Skulle alingsåsarna bara äta grönsaker producerade inom sin egen kommun skulle vi behöva vara cirka 400 producenter i Östängs skala och då odlar vi en hel del mer än André i MSB:s reklamannonser. (se tidigare inlägg i länken ovan)

Vi tycker att myndigheterna skulle behöva bli mycket mer proaktiva och underlätta för så många som möjligt att producera så mycket mat som möjligt så nära konsumtionen som det bara går. Det ökar resiliensen och minskar resursslöseriet även om det inte är ekonomiskt effektivt just nu. Matsvinnet blir mindre och kvalitén på det vi äter blir bättre. I det här inlägget så tänkte vi diskutera ägg och vad som skulle krävas för att göra äggproduktionen resilient och resurseffektiv. Vi tänker oss äggproduktion på fyra olika nivåer.

– Hushållshöns, 5 hönor
– Äggproduktion som bisyssla, 200 hönor
– Småskalig äggproduktion, 1000 hönor
– Industriproduktion av ägg (10 000 – 2 000 000 hönor)

Vi själva började med äggproduktion som bisyssla till annan produktion på gården men vi har i stort sett slutat sälja ägg. Skälet är att det svenska regelsystemet, som är en tolkning av EU-regler, kring fågelinfluensan gör att vi måste ha hönorna instängda hela vintrarna. Förra vintern försökte vi ha dem i växthuset men det blev alldeles för varmt och vi kunde inte vädra om vi ville följa reglerna. Vi var då de enda som producerade ägg till försäljning i vår kommun. (Det finns de som säljer lite på hobbynivå till grannen också förstås men övriga som säljer i vår REKO-ring kommer från grannkommuner och en del kör över fem mil)

I Sverige äter vi 247 ägg per person och år. I Alingsås kommun bor 42 000 människor. Det innebär att vi skulle behöva producera 10 374 000 ägg per år bara för att försörja alingsåsarna med ägg. (42 000 * 247).

Det innebär 28 421 ägg om dagen. (10 374 000/365). Inte ens moderna värphybrider värper ett ägg om dagen, men det är nära. För att göra det enkelt för oss så kan vi säga att det behövs 30 000 hönor i Alingsås kommun om alla alingsåsare ska äta lokalt producerade ägg.

När vi själva hade som flest hönor så hade vi 120 stycken fördelade på två grupper. Det skulle alltså behövas 250 småskaliga producenter som har äggproduktion som bisyssla i vår storlek bara i Alingsås. De finns inte och vi har svårt att se att de skulle kunna finnas i framtiden heller.

Förr var hönor vanligt förekommande i många villaträdgårdar även i stan. Hönor pickade i trädgården, gödslade träden och åt upp rönnbärsmal. De fick matrester från hushållet och kanske lite korn eller annan säd emellanåt. De fick i alla fall inte pelleterat kraftfoder bestående av fiskmjöl med alla transporter som det innebär. Ville man ha hönor så skaffade man sig det utan att fråga någon men idag regleras allt som har med matproduktion av lagar, regler och förordningar.

Hushållshöns

Om vi leker med tanken att vi helt decentraliserar äggproduktionen så att hönsen får bo i små grupper om fem stycken så skulle vi behöva 6 000 hushåll i Alingsås som skaffade höns. 6 000 hushåll som skulle skicka in punkterna nedan som enligt miljö- och hälsoskyddskontoret i vår kommun krävs för att man ska få ha höns i tätbebyggt område.

Vilken fastighetsbetäckning ansökan gäller.
Sökandes namn, adress och personnummer.
Fastighetsägarens namn och adress om annan än sökande.
Antal höns och tuppar.
Ritning på hönshus.
En redovisning för att man har kontrollerat med grannar vad de anser om förslaget. Med fördel kan ett påskrivet grannyttrande från var och en av de berörda grannarna bifogas. (grannar har inte vetorätt utan miljöskyddsnämnden beslutar men beaktar då eventuella negativa yttranden från grannar).
kartbild över tomten med hönshus och eventuella staket för hönsen utritade.
redogörelse för vad man gör med restprodukter från hönsen.

Snacka om byråkratisk lösning. Vill man öka den lokala äggproduktionen så skulle man kunna tänka sig att man istället för ovanstående lista bestämde att ALLA som har en trädgård får ha fem hönor utan tupp om man ser till att de har det bra och följer jordbruksverkets regler samt ser till att inte råttor kommer åt fodret. Blir det sedan klagomål så får man titta på det då. En lista som den ovan innebär att många avstår från att skaffa höns och få får vi inte de 6 000 hönsägare vi behöver.

Fördelen med detta blir dessutom dels att hushållavfall inte behöver transporteras till den kommunala komposten utan omvandlas till hönsbajs som sedan kan användas som gödning i den egna trädgården. Det i sin tur minskar inköpen av blå korn och andra köpta gödselmedel. Det skulle också minska pyralidskadorna som drabbat många hobbyodlare som köpt in gödselmedel.

Äggproduktion som bisyssla

Ska du ha hönor för att sälja ägg så måste du upp i antal för att det ska vara lönsamt. Det är dyrt med hönsfoder så du behöver över 200 hönor för att kunna köpa foder i bulk som du sedan förvarar i en silo. Då blir helt plötsligt sista punkten i listan ovan relevant för med 200 hönor blir det mycket hönsbajs. Om den här formen av besättningar ska serva alingsåsarna behövs det 150 besättningar på landsbygden runt om i kommunen. Men då krävs maskiner för att producera foder, packmaterial, transporter av foder, transporter av gödsel och transporter av ägg. Det mesta av dessa transporter sker med hjälp av fossil energi. 150 personer skulle behöva skaffa en äggstämpel (alla som har mer än 50 hönor behöver en sådan) och anmäla sig som primärproducenter till länstyrelsen och också anmäla sig som foderproducenter om hönorna äter något som produceras på gården. Dessa 150 personer kommer att ha en syssla som de inte kan leva av men som ändå tar mycket tid, de måste hålla hönorna instängda vid larm om fågelinfluensa och i övrigt följa alla regler och bestämmelser som finns på jordbruksverkets webbsida. Där står allt ifrån sittpinnelängd, fodertrågscentimeter per höna, minsta yta för golvyta och rede och regler för tillsyn m.m. Personerna måste utöver att ta hand om hönor även upparbeta säljkanaler och åka på reko-ringsutlämningar e.dyl.

Småskalig äggproduktion

Tänker vi oss istället att vi ska ha personer som ska kunna försörja sig på sin äggproduktion så måste vi upp i besättningar på 1 000 hönor eller mer. Då räcker det med att 30 personer i Alingsås kommun sadlar om för att bli äggproducenter. Då kan du definitivt köpa bulkfoder och har tid att ta hand om djuren och upparbeta säljkanaler. Du måste då förutom det som gällde för producenterna ovan bygga ett godkänt äggpackeri, genomlysa 1000 ägg om dagen och utföra salmonellakontroller regelbundet.

Industriproduktion av ägg

Idag produceras de flesta äggen i Sverige på större anläggningar där hönorna räknas i många tusental eller i några fall i miljoner. De flesta som har varit inne i en sådan anläggning känner tveksamhet inför att äta den typen av ägg när man sett miljön som hönorna lever i. Frigående höns inomhus kan låta bra men det innebär upp till nio hönor på varje kvadratmeter. Förutom att det är frågan om djurplågeri så blir det också ett system som kräver massor av fossil energi för foderframställning, fodertransporter, packmaterial för äggen, transporter av äggen och ett gödselberg som heter duga.

Leker vi nu med tanken på att en större kris drabbar Sverige så vi inte får tillgång till importvaror. Då är det bara hushållshönorna som skulle kunna fortsätta. De andra produktionsformerna skulle varken kunna få tag i foder eller bli av med äggen. Det är en ganska oroande tanke. Speciellt om man tänker lite vidare och inser att det gäller all matproduktion.

Så vad borde MSB göra?

Enligt oss så är det sådana här diskussioner som MSB borde fundera kring och sedan konfrontera andra myndigheter så vi får en kraftig minskning av regler och byråkrati. En samordning mellan alla myndigheter måste till för att underlätta all form av småskalighet inom livsmedelsproduktionen på alla områden. Alla som vill bidra genom att producera livsmedel i mindre skala ska uppmuntras, stödjas och applåderas. Vi kommer att behövas!

Goda nyheter

I höst har Alingsås kommun fått en ny äggproducent. Om fyra veckor kommer vår långgrannes hönor börja värpa och då kan vi skicka våra äggkunder dit. De som har köpt våra ägg till nu är människor som tycker våra ägg smakar mycket bättre än affärens och som inte vill stödja industriproduktion av ägg. Det känns bra. Hennes mål är att på sikt öka till 1000 hönor och sedan behöver Alingsås kommun bara ytterligare 29 äggproducenter i den storleken.

Livsmedelssäkerhet enligt MSB

6 oktober, 2022 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

Inom omställningsrörelsen brukar man säga att när politikerna väl gör någonting så är det för lite och för sent. Det är inte så konstigt eftersom det är svårt att fatta tuffa beslut i en demokrati. Är man för radikal som politiker så får man inte fortsätta ha makt. Men ibland blir det väl lamt…

Häromdagen var det en helsidesannons i vår lokaltidning från MSB. (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap)

Melleruds kommun hänger på och lägger upp en video som också producerats av MSB på sin facebooksida.

Det fungerade inte med en inbäddad video men här är länken:
https://fb.watch/f_9FhUMPic/

Inget ont om Andrés morötter men de kommer inte att räcka till dem som bor i huset bakom. I annonsen ges ett exempel på en kris, att IT-systemet har drabbats av en störning. När det gör det så kan André inte handla så då kan han istället äta sina morötter. På allvar?

Kontrasten mellan allvaret i situationen och förslaget på en lösning gör att det nästan blir komik. Men det är ju inte det minsta lustigt. Hur gick snacket när annonserna gjordes? Förmodligen var det ursprungliga förslaget lite mer verklighetsnära och kunde uppfattats som att det finns en framtida fara. Det är visserligen förmodligen det som MSB egentligen vill säga, ”Du måste se till att dina barn får mat även om affären inte kan sälja till dig”, men de vågar inte.

På MSB:s hemsida står det bland annat:
”Det sker idag ingen statlig beredskapslagring av livsmedel i Sverige, och det finns inget utpekat ansvar på en statlig myndighet att säkerställa tillgången till livsmedel.”

Så det är upp till dig själv. Du ska kanske bli kompis med André?

Budskapet är kanske tänkt för att läsas mellan raderna? De som fattat, de fattar. Övriga får skylla sig själva när butiken inte kan förse folk med mat.

De här annonskampanjerna måste kostat miljontals kronor med tanke på att det har varit layoutare, filmare, reklamare m.fl. inblandade förutom att det kostar mycket med helsidesannonser i mängder av lokalpress. Kunde de pengarna satsats bättre?

Om vi ska se till att vi har mat vid en mycket tillfällig kris som en störning i IT-systemet eller en lite längre kris som kanske varar några veckor då våra gränser stängs av någon anledning så tänker vi att det finns andra åtgärder som skulle ge mer effekt såsom:

ge kommunerna i uppdrag att anställa småskaliga grönsaksproducenter såsom Göteborgs stad har gjort på modellodlingen i Angered.
ge kommunerna i uppdrag att säkerställa att de handlar upp så mycket lokalt som möjligt (jo det går trots upphandlingsregler)
ge kommunerna i uppdrag att avsätta mark till odlingslotter så alla medborgare som vill får möjlighet att odla i närområdet
uppmana allmännyttan att avsätta mark/pallkragar för att de som bor i området skall kunna odla
se över tillgång på fröer inom Sverige
ge hushållningssällskapet i uppdrag att upprätta verktygshubbar för utlåning av tvåhjulstraktorer och andra redskap för de som vill påbörja småskalig grönsaksproduktion
inrätta ett startstöd som kan ges till småskaliga livsmedelsproducenter som fyllt 26 år
göra om investeringsstödet för jordbruksföretag inom råvaruproduktion så det blir möjligt att söka för belopp under 100 000, som även gäller för begagnade redskap samt förenkla ansökningsförfarandet till ett minimum
uppmana kommuner att ställa någon plats i kommunen till förfogande för de som vill sälja lokalproducerade livsmedel samt se till att det utfärdas ett generellt polistillstånd för dessa aktiviteter och att aktiviteten är kostnadsfri
stötta REKO-ringarna så de som vill alltid har rätt att bedriva direktförsäljning på dessa platser
skriva in någonting i styrdokumenten för grundskolan om att eleverna ska få förståelse för hur mat blir till och att de lär sig att odla, konservera och förädla livsmedel.

Det är mycket positivt att MSB äntligen vaknat och börjat jobba med vår livsmedelssäkerhet men det känns lite yrvaket när man idag den 6 oktober hittar följande text på MSB:s sida:

Annars hade just deras målbild varit mycket intressant att läsa. Hur många morötter behöver André odla? Eller om vi vänder på frågan, hur många André behöver Sverige? Det är dessutom lite lustigt att de tar just morötter som exempel då det är en av de få saker som vi är nästan självförsörjande på.

Värt att notera är dock att procentsatserna ovan förmodligen skulle minskas till nära noll på alla livsmedel om tillgången på fossil energi ströps. Få matvaror som inte produceras på hushållsnivå kan fortsätta produceras om vi inte har drivmedel till traktorer och andra maskiner. Det finns i princip inga tyngre maskiner inom jordbruket som drivs fossilfritt.

Jordbruksverket har också saker att säga om livsmedelssäkerhet. Under rubriken ”Hela kedjan från jord till bord måste fungera” står det bland annat ”En enskild faktor som skulle få stor påverkan i en kris är brist på drivmedel, eftersom behovet av transporter är stort. Till exempel så producerar Sverige tillräckligt mycket spannmål för vår egen konsumtion, men om det inte finns drivmedel kan inte spannmålet köras till kvarnen för att malas och mjölet kan inte köras ut till bagerier och butiker.”

Jordbruksverket antyder att vid en drivmedelsbrist kommer vete att sås, ogräsbekämpas, skördas och torkas utan diesel. Det vet naturligtvis att det inte blir något spannmål alls vid en brist på drivmedel. Kanske väljer de exemplet med kvarnen för att även barn ska förstå men det gör att allvaret försvinner och återigen lutar det åt komik. Vetet går ju att äta av dem som nära åkern om det produceras. De kan koka eller mala med vad som helst för att äta det. Men utan diesel så blir det inget spannmål. Det blir heller inget biodrivmedel då även det produceras med hjälp av diesel.

Förutom att satsa på André så verkar det hittills mest vara byråkratiska lösningar hos MSB. De är kanske bra men svåra att överblicka. T.ex. ”En högre regional nivå inrättas genom att dela in landets 21 länsstyrelser i sex civilområden. I varje civilområde ska mellan två och sju länsstyrelser ingå. För varje område utses en ansvarig länsstyrelse där landshövdingen kommer att benämnas civilområdeschef.”

Den här typen av organisation kan vara viktig men den kostar pengar för samordnare, kommunikatörer, datorer, nya loggor, möbler, IT-system m.m. Kanske kunde en del av de pengarna använts till listan ovan?

Det är lite svårt att veta vad MSB vill säga. Vi ser två olika tolkningsar:

MSB vill tipsa om hur vi ska klara av en kris
MSB vill, på samma sätt som de tidigare gjort, berätta för alla svenskar att det är upp till var och en att inte svälta vid en längre kris.

Om syftet är budskap 2 så är budskapet lite dolt, men ändå enkelt.

Om budskapet är 1 så är MSB i början på ett rejält misslyckande. Om de vill leda Sverige till en påtaglig livsmedelssäkerhet så har de oddsen emot sig. De som arbetar med saken på MSB är säkerligen både intelligenta och välutbildade men frågan är hur mycket närkontakt med råvaruproduktion och lantbruk de har. Förstår de hur hårt reglerad produktionen är och hur många lagar och regler som lantbrukare behöver förhålla sig till? Förstår de hur hårt primärproducenter sliter för att få tiden och ekonomin att gå ihop? Har de någon förståelse för hur lite livsmedel som faktiskt skulle finnas tillgängliga vid ett drivmedelsstopp?

Vi har lagar som reglerar foderursprung, arbetstider, markanvändning, gödselhantering, vattenkvalitet, EU-anpassning, byggnadsgodkännande, djurregister, djurtransporter, slaktinspektioner, kyltemperaturer mm. etc. osv. Dessa lagar är bra eftersom de minskar risken för att djur eller människor far illa. Vid en krissituation kommer lagarna däremot att göra det mycket svårt att snabbt få fram mer mat. När krisen blir tillräckligt djup tappar stat och myndigheter greppet, då är läget ett annat och människor kommer helt enkelt att strunta i regler. Det kloka kanske hade varit att, utan att tumma på djur och människors situation, försöka ta tag i regelstyrning och annat som sätter käppar i hjulet på producenterna redan nu innan vi får en kris. Det finns t.ex. regler som säger att om du har fler än 50 hönor måste du stämpla dina ägg även om du bara säljer direkt till kund vilket gör att många skaffar 49 hönor. Kanske kunde en del avgifter för att vara med i olika register eller för olika kontroller osv. tas bort? Många gånger är det EU:s direktiv som ligger bakom regelkrångel. Det måste finnas kreativa och intelligenta sätt att hantera dem och inte bara ryggmärgsmässigt skicka krånglet neråt i producentledet.

Det är kanske när både MSB och Jordbruksverket förminskar problemet och talar till oss som om vi vore barn, som det verkligen finns anledning att bli orolig? Om MSB:s kampanj och Jordbruksverkets information är det som ska bereda oss på en eventuell kris är det dags att vi tar tag i saken själva. Myndigheterna är uppenbarligen illa skickade att möta ett stort allvar. Det de gör är uppenbarligen för lite och för sent.

Årets Trädgårdsbok

29 september, 2022 / Ylva Lundin / Inga kommentarer

I dag har vi fått reda på att vår bokserie ”Odla till försäljning” har blivit nominerad till Årets Trädgårdsbok av Stockholms Gartnersällskap. Det är stort!

Det är 13 böcker som är nominerade och de återfinns alla på föreningens hemsida. Alla böckerna handlar om odling och trädgård på något sätt men det är en väldig bredd. Det känns fint bara att någon har läst och tyckt så pass mycket om våra böcker så att de hamnat på listan bland de andra nominerade. Men det som gör mig gladast är formuleringen i nomineringen:

”Med ett lättsamt språk tar de tre böckerna Odla till försäljning läsaren igenom en stor mängd grundläggande odlingsfakta och bjuder generöst på erfarenheter och knep för en förenklad odlarvardag. Det är skolböcker som fyller sitt pedagogiska syfte genom att ledigt balansera mellan torr odlingsprecision och uppsluppen uppmuntran till avsteg från densamma. Alla som vill starta småbruk eller bli bättre på självförsörjning – vildhjärnor eller receptföljare – har i Odla till försäljning en trygg och trevlig mentor.”

Visst är det väldigt fint skrivet? Vår målgrupp för böckerna är de som vill odla till försäljning och boken används nog mest som kurslitteratur på olika odlingsutbildningar. Vi vet också att många av våra kollegor har köpt böckerna. Men böckerna är nog ännu inte lika kända i kretsarna bland självhushållare och människor som helt enkelt har ett brinnande intresse för att odla grönsaker. Alla de skulle kunna ha nytta av böckerna men kanske skrämmer titeln?

Sedan 2014 satsar Gartnersällskapet på att presentera all tillgänglig utgivning av trädgårdstitlar för allmänheten på vårens mässa Nordiska Trädgårdar i Stockholm. Det är imponerande. Jag vet att jag har varit i en sådan monter när jag för flera år sedan var i Stockholm på trädgårdsmässan. Jag minns inte att det var Stockholms Gartnersällskap, men jag minns upplevelsen. Listan på böcker jag villhövde blev lång.

Stockholms Gartnersällskap är en förening som bildades 1848 av några trädgårdsmästare för att:” Utveckla sina idéer och framställa resultaten av sina rön.”

Från början var alla medlemmar trädgårdsmästare men idag kan alla som är yrkesutövare och studerande inom park-och trädgårdsområdet eller en person som verkar för den gröna sektorn välkomna att bli medlem.

2003 instiftades utmärkelsen Årets Trädgårdsbok, för att främja trädgårdsböcker av god kvalité. Förlag och författare skickar själva in de böcker de vill ha med för bedömning och sedan är det en fackmannajury som bedömer alla inskickade böcker enligt följande kriterier:

”Inkomna böcker värderas efter målgrupp och relevans, allmänna intryck, saklighet och överskådlighet som källhänvisningar och litteraturförteckning. Även pedagogik och förmåga att väcka lust och nyfikenhet värderas. Stil och tonalitet bedöms, liksom allmängiltighet eller personlig skildring. Språkhantering och estetik granskas, såsom kvalitén på illustrationer, layout, tryck och fotografi. Slutligen bedöms även bokens livslängd som “annuell eller perenn”.”

Från början skedde valet av Årets Trädgårdsbok genom en omröstning på Nordiska trädgårdsmässan men sedan 2013 så är det en jury som utser vinnarna som har blivit:

2013 Jord – Funderingar kring grunden för vår tillvaro, Håkan Wallander
2014 Arkitektens trädgård, Kenneth Kauppi
2015 Så ett frö, Annelie Johansson
2016 Träd i urbana landskap och Stadsträdslexikon, Henrik Sjöman och Johan Slagstedt
2017 I trädgården hörs andra ekon, Göran Greider
2018 Skogsträdgården: Odla ätbart överallt, Philipp Weiss och Annevi Sjöberg
2019 Bin och människor: Om bin och biskötare i religion revolution och evolution samt många andra bisaker av Lotte Möller
2020 Ormbunkar, Anton Sundin

Den enda bok av ovanstående som vi har själva är Skogsträdgården men den tycker vi väldigt mycket om. Nu har Philipp Weiss blivit nominerad ännu en gång med Nötodlarens handbok och den har vi faktiskt också. Det blir spännande att se vilken bok som vinner vilket tillkännages den 12 oktober. Själv tippar jag på att Phillip återigen kammar hem det!

Krismedvetenheten börjar vakna?

26 september, 2022 / Ylva Lundin / 2 kommentarer

På marknaden i lördags var vi med om något nytt. Flera kunder ville ha information om, och köpa grönsaker, som tål att lagras. Detta bara för att kunna bunkra inför vintern. Några ville köpa för att det var årets sista Nolbygårds Matmarknad och de har vant sig vid vår kvalité och därför hellre bunkrar hos oss än köper i livsmedelsaffären. Men minst två kunder uttryckte att det skulle kännas bra med ett lager grönsaker eftersom man inte vet vad som kommer att hända i vinter. De ställde många frågor och behövde hjälp med hur de skulle tänka och vad de skulle välja. Några ville också göra avtal med oss om leverans av lagringsgrönsaker under vintern eftersom de själva inte hade utrymme för lager. Det har aldrig hänt förut.

Vi har länge, men mer på allvar sedan 2005, funderat över samhällets sårbarhet. Det är ett av skälen varför vi började en förändring av våra liv som 2014 ledde till att vi köpte gård och började producera mat målmedvetet.

För att bygga upp ett system som kan föda många har vi valt att odla till försäljning och säljer nu våra grönsaker så lokalt vi kan. Helst hade vi sålt allt vi producerar till våra grannar i området men många av dem köper hellre sin mat i livsmedelsbutiken så vi säljer även inne i Alingsås och ibland även på någon marknad längre bort för att bygga upp systemet med en större odling.

Vi jobbar aktivt på att få fram bra produkter som vi kan lagra i kylrum och eventuellt även i jordkällare om det kniper, även om vår egen jordkällare är något för varm.

Som utgångspunkt till vad som kan sparas inför vintermånaderna kan man tänka gamla tiders julbord. Då åt man bland annat mycket kål. Vitkål och rödkål hade de förmodligen på lager i jordkällaren så då blev det brunkål och rödkål men det finns ju många andra rätter man kan göra med dessa kålhuvuden om man inte gillar gammaldags julbordsmat.

Brysselkål och grönkål kan stå kvar i landet även om det fryser så då blev det kokt brysselkål och långkål på det svenska julbordet även om långkålen mest avnjöts i Sydsverige. I Finland är det typiskt att äta kålrotslåda vid jul och kålroten går ju också att lagra fint.

Utöver kålen så lagrade man naturligtvis rotsaker. Potatisen gjorde man Jansons frestelse av och rödbetorna blev till rödbetssallat. Men man kan också lagra rotselleri, palsternacka och morötter i stuka, jordkällare eller kylrum. Purjolöken kan stå kvar i landet och om den täcks med halm kan man skörda den även om det blir tjäle.

För att få ovanstående grödor lagringsdugliga så behöver man välja rätt sort. Vi odlar till exempel tre sorters vitkål men bara en av dessa kan lagras. Vi odlar även tre sorters morötter och tre sorters rödbetor varav en passar bäst för vinterlagring. Späda sommarmorötter blir snabbt mjuka i lager medan grövre lagringsmorötter kan ligga i princip oförändrade under lång tid om de inte förlorar fukt. Gemensamt för lagringsdugliga sorter av vitkål, morot och rödbeta är att det inte är de snabbaste sorterna. Ska det bli lagringsdugligt så verkar det som om det behöver stå längre i landet och inte växa för snabbt.

I rumstemperatur kan man lagra vitlök och lök och kryddor och chilli går att torka för att ha som smaksättare. Att hänga upp en vitlöksfläta i köket blir ju dessutom trevligt. Det finns snabba och långsamma sorter även av purjolök och palsternacka. Vill du odla för att lagra så välj rätt sort och vill du köpa på dig ett lager grönsaker så fråga i affären så du får en sort som verkligen går att lagra. (Det är inte säkert att de har den kunskapen i en vanlig livsmedelsaffär)

En grönsak som vi inte använt så mycket i Sverige är vintersquash. Vi odlar flera olika sorter och fördelen med vintersquash är att du kan lagra den i rumstemperatur och äta den ända fram på våren. Det gör att även du som vill verka helt normal och inte vill skylta med att du preppar kan köpa/odla lite vintersquash och lägga dem som prydnad i vardagsrummet. Sedan kan du äta upp dem allt eftersom. Användningsområdena för vintersquash är dessutom många. Den går att ugnsrosta eller göra soppa på men också äta rå. Lägg den på pizzan så får du en annorlunda smak.

Tänker man sedan på ett gammaldags skafferi så kan se rader av burkar med inläggningar framför sig. Klassisk inlagd gurka och inlagda rödbetor men det går ju också att lägga in zucchini, vintersquash, chilli och mycket annat. Tar man ett steg till och börjar syra så kan man ta tillvara gurkor, kål, lök, tomater med mera. Gillar man söta smaker så kan gröna tomater och morötter bli fantastiska marmelader.

Våra kunder har, med något undantag, inte verkat fundera så mycket över att vårt nuvarande samhälle kommer att rulla på som vanligt – fram till i lördags. Spännande! Vad är det som väcker folk just nu? Är det kriget i Ukraina, elpriset, räntorna eller något annat? Eller är det helt enkelt så att tecknen på att vi inte kan fortsätta som förut blivit så många så det till slut börjar sjunka in – åtminstone hos ett fåtal.

Vi tycker det är bra ju fler som blir medvetna om vårt samhälles sårbarhet . Vår lilla produktion inte på långa vägar kommer att räcka till för att föda kommunens befolkning med grönsaker. Vi behöver helt enkelt bli många fler som odlar.