Författare: Ylva Lundin (Sida 53 av 235)

Våra pommes är Sveriges godaste!

Nu kanske vi är lite part i målet i den frågan men vi rekommenderar verkligen alla att tillverka egna pommes. Vi har gjort det i några år nu och det har blivit en årlig tradition som tar oss cirka fyra timmar. Vi odlar en del potatis själva men mest färskpotatis som inte är lämpligt i det här fallet. Istället beställer vi numer en tiokilos säck mjölig potatis ifrån en lokal potatisodlare som inte sprutar sin potatis med kemikalier.

På vår REKO-ring finns två potatissäljare och det konstiga är att den som sprutar sin potatis med kemikalier är den som säljer mest trots att den kör långt och odlar storskaligt medan den lilla lokala som inte sprutar med kemikalier inte säljer lika mycket. Det har jag väldigt svårt att förstå.

Vi ber om att få så stora potatisar som möjligt och brukar alltid få riktiga bjässar som gör jobbet att skala mycket enklare.

Sedan skär vi potatisen på mandolinen. Det är inte helt smidigt då man får ta i en del och de stora potatisarna ofta lossar från hållaren. Då blir man frestad att köra utan hållare och det kan ibland straffa sig. Den här gången var det Jonas som började tänka på annat och tog två extra drag med mandolinen. Två sår i tummen och en hel del blod. Inte värre än att två sårtejper och plåster räckte men det känns lite onödigt.

Alla potatisstavarna lägger vi i vatten så de inte ska mörkna. Sedan kokar vi dem i åtta minuter i vatten med salt och ättika i. Därefter breder vi ut dem på brickor så de får svalna innan vi friterar dem första gången i två minuter. Sedan lägger vi ut dem på brickor igen så de får svalna innan vi stoppar in dem i frysen för att styckfrysas. Första året styckfrös vi inte utan la ner dem i påsar direkt. Det gjorde att vi fick ut klumpar av friterade potatisstavar som var mycket svåra att få isär inför fritering nummer två.

När de legat i frysen en stund så att ytan är frusen så kan man lägga över dem i påsar som vi sedan förvarar i frysen. När vi vill äta pommes frites tar vi upp en påse och friterar till önskad färg vilket brukar ta mellan 3-5 minuter. Det är otroligt gott och slår alla köpepommes vi har prövat. Våra pommes innehåller bara potatis kokad i vatten med ättika och salt, friterad i raps och majsolja. Vi vet dessutom att potatisarna inte kommer ackompanjerade av kemiska bekämpningsmedel.

Max ”pommes” eller crispy fries innehåller: potatis, vegetabilisk olja (förmodligen palmolja då det inte specificeras), modifierad potatisstärkelse, majsstärkelse, rismjöl, salt, majsmjöl, färgämne (kurkumin E100, paprikaoleoresin E160c).

McDonalds pommes frites innehåller potatis, vegetabilisk olja (raps, solros), dinatriumdifosfat, dextros. ”Potatisar med tuffa namn, som Innovator och Russet Burbank” är odlade i Belgien och Holland skriver McDonalds på sin webbsida. De skriver också att ”Vår frityrolja återvinns och blir till förnyelsebart bränsle t ex till transportsektorn. Så vår pommes frites spelar en viktig roll för att fylla samhällets behov av grönare transporter.” Det är mycket greenwashing på området.

Problemet är att du inte kan veta vilka kemikalier du får i dig men du kan vara säker på att potatisen är besprutad. (En konventionell odlare sprutar sin potatis upp till tolv gånger på en säsong. ) Hade potatisen inte varit besprutad så hade kedjorna gjort en stor grej av att framhålla detta.

Våra pommes är inte bara godare än kedjornas – de är bättre på alla tänkbara sätt. Nu har vi nästan tio kilo i frysen som väntar på att bli friterade en sista gång. Lite gick åt idag till lunchen när vi ändå hade fritösen framme.

Artikel nummer fyra i Åter

Nu är favorittidningen Åter ute med ett nytt nummer, nummer 1/22 och i det har vi återigen skrivit en artikel. Den här gången i ett, för tidningen, lite udda ämne – hur man håller som par när man köpt gård. Vi har varit ett par i över 20 år och har lärt oss ett och annat på de åren. Detta har varit den svåraste artikeln av de fyra att skriva eftersom det är ett känsligare ämne än de rent praktiska men samtidigt så är det ju nog så viktigt.

Vi har varit prenumeranter på Åter i många år och älskar verkligen den tidningen. Nu finns tidningen även att läsa digitalt och all information om hur man prenumererar osv hittar ni på forumet Alternativ.

Gotland

I två dagar har jag hållit en odlingskurs tillsammans med Jonas Ringqvist på Gotland. Det är första gången vi gör en kurs tillsammans och vi har lagt ner ganska mycket jobb och tid på att fundera på hur vi bäst lägger upp det för att komplettera varandra och få ett upplägg som ger deltagarna mesta möjliga under så pass kort tid.

Planeringen mynnade ut i följande program

  • Inledning, bakgrund och presentation
  • Var börjar man?
  • Att odla i fasta bäddar
  • Permakultur och resiliens
  • LEAN – att arbeta effektivt/smart/rationellt
  • Försäljning – kanaler och storytelling
  • Bäddläggning – tekniken som gör metoden möjlig
  • Bevattning
  • Stödstrukturer
  • Förodling, sådd, plantering, skörd och lagring
  • Jord, växtnäring, gödsling
  • Året i odlingen
  • Ogrässtrategier och växtföljd
  • Planthälsa – Växtskydd

Trots ett ganska späckat program så hann vi stoppa in en hel del diskussioner och frågestunder.

På eftermiddagen dag två åkte deltagarna på ett studiebesök till Rone Smissarve , som är en av många gotländska producenter, medan jag och Jonas körde tillbaka till Visby och färjan hem.

Deltagarna på kursen var en härlig blandning av intresserade människor med skiftande bakgrund. Kock, agronom, hortonom, säljare, blomsterodlare, bönder, grönsaksodlare med flera och alla hade ett stort intresse för att utvecklas som grönsaksodlare.

Intresset för mat och råvaruproduktion är stort på Gotland. I alla butiker så lyfts det närproducerade gotländska fram med stolthet. Det arbetas medvetet med att ta fram bra råvaror och produkter och många projekt går ut på att knyta samman producenter med de som förädlar och restaurangerna.

Vi höll till på Härdarve Gård som drivs av Sussi och Roger. De har 400 tackor och ett antal nötdjur och säljer kött, skinn, ägg, mjöl och andra produkter från gården i sin gårdsbutik. Ett av boningshusen på gården har de gjort om till en kursgård där vi höll till och där Sussi serverade all mat som i huvudsak var lagad på råvaror från den egna gården men också från gårdarna intill. Det verkar vara lätt att få tag på råvaror från den egna kommunen.

Eftersom det är januari så kan jag ta ledigt och därför åkte jag till ön en vecka i förväg. Jag har bara varit på Gotland en gång förut och även då på jobb. Den gången hann jag inte se någonting så denna gången tänkte jag passa på. Jag tog färjan till ön och var framme mitt i natten. Färjan hade en kapacitet på 1650 personer men vi var 80 personer ombord så det kändes helt öde.

De första två nätterna bodde jag på ett litet B&B innanför ringmuren.

Hela första dagen vandrade jag omkring i staden.

Jag blev helt fascinerad.

Alla gatorna är stensatta och vindlar fram hit och dit.

Här finns inget rutnät av asfalterade gator och få av de vanliga kedjorna som annars fyller upp de flesta städernas centrum.

Restaurangutbudet är stort och gatorna kantas av i huvudsak äldre stenhus.

Runt omkring alltihop går ringmuren som är mycket mer bevarad än vad jag hade fattat.

Utanför ringmuren är det mycket mer likt andra städer men innanför ringmuren är det en helt annan karaktär.

Inga turister syntes till och mycket var stängt och öde men jag ägnade hela dagen åt att vandra fram och tillbaka och pausa för en kaffe, en lunch, en kaffe och middag.

De följande dagarna lånade jag en stuga av en kompis och ägnade den mesta tiden åt att vandra längst öde stränder och i olika naturreservat.

Under söndagen höll jag mig inne eftersom det blåste storm utanför. Utanför Visby var det ännu mer säsongsstängt men alla skyltar över allt gav en föraning om hur mycket aktivitet som faktiskt sker på Gotland. Inte bara för att ta emot turister utan Gotlands landsbygd lever. Jag blev väldigt fascinerad och började jämföra med min egen hemkommun. Ytan är ungefär sex gånger så stor som Alingsås men i Alingsås kommun bor det cirka 41 000 invånare och i Gotlands kommun (hela ön) bor det 60 000.

  • På Gotland finns det minst sex destillerier och i Alingsås har vi inte ett enda.
  • På Gotland finns det tolv ölbryggerier och i Alingsås har vi ett.
  • På Gotland finns det minst tre vingårdar
  • På Gotland finns statistik från 2017 som redovisar 72 frilandsodlare och 28 växthusodlare och de ökar så idag finns det förmodligen fler än 100 grönsaksproducenter och i Alingsås är vi två där jag är den ena och den största med mina 2000 kvadratmeter.
  • Gotland har 135 mjölkgårdar och Alingsås tror jag är nere i 5

Mycket av ovanstående säljs till restauranger och turister under de mest hektiska veckorna på sommaren men 80 % av all produktion inom jordbruket exporteras till fastlandet. Det märks även nu mitt i vintern att landsbygden lever på ett helt annat sätt än här. Stoltheten hos öns invånare över den egna matproduktionen är stor och det sporrar naturligtvis fler till att satsa. Inte utan att man blir avundsjuk.

Kursen arrangerades av Matbyrån och Gotland Grönt Centrum. Gotland Grönt Centrum driver naturbruksutbildningar och utvecklingsprojekt. Bakom står Hushållningssällskapet Gotland, Region Gotland, LRF, och Tillväxt Gotland som är en företagarförening med 800 medlemmar. Matbyrån har varit ett utvecklingsprojekt hos Grönt Centrum sedan maj 2020, men ska ombildas till aktiebolag, ett helägt dotterbolag till Grönt centrum. Matbyråns syfte är att hjälpa de olika delarna av livsmedelssystemet att samverka. Kursen finansieras genom Leader Gute inom projektet ”Innovationer och ökad förädling från primärproduktion”.

Tänk om detta synsätt och denna stolthet kunde sprida sig till alla Sveriges kommuner så vi precis som gotlänningarna prioriterar den närproducerade maten och gynnade alla våra små producenter istället för att köpa de billigaste importerade produkterna.

I Sverige idag lägger vi i genomsnitt 12 % av våra inkomster på mat. Utav de 12 procenten går cirka 40 % till chips, glass, läsk och godis. Om viljan fanns så skulle många fler ha råd att köpa bra närproducerade livsmedel. Det finns självfallet människor som inte har råd men för de allra flesta så handlar det helt enkelt om en prioritering.

Teaming with microbes del 5

Nu har jag läst ut hela boken ”Teaming with microbes”. Boken är uppdelad i två delar med 12 kapitel i varje. Jag tyckte mycket om del 1 som handlade om hur mikrolivet i jorden fungerar. Den delen gav mig en hel del nya tankar och har fått mig att se annorlunda på många saker. Del två imponerar inte alls men det kan kanske vara för att jag faktiskt inte förstår mig på boken. Enligt del två så har vi som odlare tre saker att ta till om vi vill arbeta tillsammans med mikrober; Kompost, organiskt täckmaterial och kompostteer. Dessa tre tillsammans med att sluta använda konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel är grejen.

Kompost
Genom att tillföra kompost till din jord så kan du styra vilket mikroliv du får i jorden och anpassa de till de växter du vill odla. Olika komposter skiljer sig åt både i vilket mikroliv de innehåller och vilket pH de har och det bestäms av vad som stoppas i komposten från början. Beroende på vad du ska odla så kan du själv bestämma om du vill tillverka en kompost som domineras av bakterier eller en kompost som domineras av svampar. Vilket du väljer avgörs av om det du ska odla föredrar att få sitt kväve i form av nitrat (bakteriedominerat) eller i form av ammonium (svampdominerat). I vanlig jord så är halterna av bakterier och svampar aldrig så höga som de kan vara i en riktigt bra kompost men genom att tillföra kompost så ökar förekomsten i jorden.

Även i detta kapitel märks det att författarna lever i en värld långt ifrån min. De skriver till exempel att de undviker djurskit i sina komposter eftersom man inte kan veta vilka mediciner som djuren fått i sig. Är det något vi har koll på så är det vilka mediciner våra djur har fått i sig.

Viktiga komponenter förutom växtmaterial är vatten och syre för att få en kompost att fungera. Vatten för att mikrolivet ska kunna transportera sig och leva och syre för att få tillväxt av rätt sorts bakterier. Värmen i en kompost kommer av mikrolivet. Komposteringen kan enligt författarna ta ett år men också gå så snabbt som på några veckor. Olika bakterier trivs vid olika temperaturer och när temperaturen stiger i komposten så är det andra bakterier som tar över allt eftersom.

En rätt lagd kompost bör stiga till 57 grader inom 24-72 timmar. Sker inte detta bör du vända komposten och därigenom tillföra syre. Sker det ändå inte någonting så tillför färskt grönt material eller ympa in inköpt kompost!?! Oavsett så behöver komposten bevakas och en temperatur på 60 till 65 grader behöver man nå upp till under ett par dagar för att farliga bakterier ska dö. Vid 65 grader dör ogräsfrön. Komposten bör dock inte gå över 68 grader då så höga temperaturer får kol att förbränna. Blir det för varmt så vänd komposten. Hjälper inte det så tillsätt vatten eller mer kolrikt material.

Gammalt brunt material som kvistar, löv och vissnade växtdelar främjar svamptillväxt medan grönt färskt växtmaterial främjar bakterietillväxt och det går att lägga komposten och blanda material så man främjar antingen det ena eller det andra. För mig som inte har varit en medveten komposterare över huvud taget utan mer slängt saker i högar som fått sköta sig själv så känns det där med olika recept för olika komposter som lite överkurs än så länge. Jag har under den gångna säsongen gjort två försök. Ett utomhus som jag glömde av och som det regnade på för mycket och ett inne i glasväxthuset som först verkade lovande och som steg till över 40 grader men sedan kom några dygn med många minusgrader och då avstannade allt. Kommande säsong ska jag lägga fler komposter och försöka komma ihåg att sköta dem. Sedan kanske det kommer kännas aktuellt att försöka styra sammansättningen bättre. Kanske kommer jag att återkomma till det här kapitlet då även om jag inte kommer att följa deras rekommendationer om att blanda in köpt lucern i alla mina komposter.

Organiskt täckmaterial
Kapitel 17 handlar om täckmaterial och det är något vi jobbade med mycket när vi odlade på kolonilott. Nu när vi har 85 stycken 16-meters bäddar så är det svårt att hinna med att täcka med organiskt material. I år gjorde vi det i bäddarna där vi odlade vitlök, potatis, och vissa gurkväxter men det tar enormt mycket tid och arbete och är svårt att få rationellt i ett market gardening system. Hade jag odlat i kolonilottsformat så hade jag definitivt jobbat mer med täckodling men som alltid så är det en avvägning mellan det man skulle vilja göra och det som kan vara rationellt. Enligt författarna är täckmaterial inte lika effektivt som att tillföra kompost om målet är att öka mikrolivet.

Genom att tillföra olika sorters täckmaterial kan du återigen välja om du vill främja bakterier eller svampar. Brunt främjar svamptillväxt och grönt bakterietillväxt. Alla som täckt gångar med flis har nog upplevt att det ofta sker en tillväxt av svamp där. Frågan är då om det är bra eller dåligt att täcka gångar med flis då ettåriga grönsaker enligt författarna vill ha bakteriedominerad jord. I skogsträdgården verkar det ju däremot helt rätt då vi där odlar perenner, träd och buskar. Fem centimeter flis tar ca 3 år att bryta ner och då kommer svamparna att dominera de första åren och bakterierna att allt mer ta över efter några år. Vill man använda täckmaterial och ha en bakteriedominerad jord men bara har brunt material att tillgå så rekommenderar författarna att man sönderdelar materialet och myllar ner det lite för att processerna ska gå snabbare.

Kompostte
Det här kapitlet har jag sett fram emot eftersom jag vill pröva att jobba med kompostte kommande säsong.

För det första så behöver man skilja på vad boken benämner AACT (Actively arated compost tea) och andra typer av teer som nässelvatten eller vallörtsvatten. De används för att vattna ut näring eller stärka plantorna medan AACT i huvudsak används för att öka mikrolivet i jorden. Författarna går så långt som till att avråda från att använda annat än AACT då de kan innehålla farliga anaeroba bakterier eller alkoholer. (känns lite överdrivet) De skriver också ”Using manure is asking for pathogenic problems and, especially under anaerobic conditions, virtually assures the presence of E.coli.” (även här känns det som de tar i en del…)

Den ”moderna” (författarnas beskrivning) kompostteet är något helt annat då det hela tiden syresätts för att främja de aeroba bakterierna. Man tar kompost, oklorerat vatten, något energirikt som mat till bakterierna (sirap, fruktjuice e.dyl) och sedan syresätter man detta i en eller två dagar och sedan vattnas det ut.

Man kan bygga en komposttebryggare av en hink och en akvariepump. De rekommenderar att man köper den största man kan komma över och den ska helst ha två utflöden. Har den inte det så rekommenderar de att man köper två pumpar. Man kommer att märka om det hela fungerar genom att lukta på sitt te. Luktar det illa (som nässelvatten) så är det de anaeroba bakterierna som tagit över. Har syresättningen varit tillräckligt så är de aeroba bakterierna i övertag och då luktar inte teet. Bryggningen bör ske i rumstemperatur och inte i direkt solljus.

Man kan även öka upp svamptillväxten genom kompostte enligt författarna. I så fall så tillsätter man alger eller fruktkött från apelsiner, blåbär eller äpple. Det är dock mycket svårare att få till ett svampdominerat te eftersom bakterier växer till så mycket snabbare. Tur för mig då att jag odlar annueller. Man kan dock fixa till detta genom att blanda i sojamjöl, malt, havremjöl t.ex som får ligga tillsammans med fuktig kompost tills det bildats ett vitt fluff på komposten.

Teet bör efter bryggning vattnas ut så fort som möjligt och inte i solljus då det tar död på mikrolivet. Självklart finns det numer även kompostteer att köpa.

Mykorrhiza
Mykorrhizasvampar förlänger rötternas räckvidd på 95% av alla växter. Svampen gör detta för att få tillgång till kolhydrater som växternas rotexudat innehåller och som svamparna inte kan producera själva. I utbyte bryter mykorrhizasvamparna ner organiskt material, absorberar nödvändiga näringsämnen ur jorden och transporterar och levererar dessa näringsämnen till rötterna. Mykorrhizasvampar i jorden innehåller 30% av all kol i jorden. Utan dessa mykorrhizasvampar så kommer växterna inte att må lika bra. Naturligtvis finns det mykorrhiza att köpa. Här avråder författarna från att sterilisera jord, något som är vanligt i odlingskretsar för att slippa bland annat sorgmyggor. Problemet med sterilisering är dock att det även tar död på alla nyttiga mikroorganismer och skapar en steril jord.

Kapitel 20 som handlar om gräsmattan hoppade jag över. Kapitel 21 handlar om träd och buskar och påtalar vikten av att stimulera svamptillväxt i jorden genom att tillsätta ”rätt” AACT, kompost och organiskt material. Vid plantering rekommenderar de att man köper mykorrhiza-preparat och lägger i vid roten för att hjälpa trädet. Jag minns att vi gjorde detta när vi planterade vår skogsträdgård men vi har ju inte något att jämföra med så vi har inte någon aning om om det fungerade eller ej. På skogsträdgårdsbloggen kan man läsa att de gjorde likadant och att de för att se skillnaden gav mykorrhizapulver till hälften av sina hasselnötsplantor. Jag kontaktade Phillipp Weiss och frågade hur det hade gått och han berättade att de inte kunde se någon skillnad i sitt försök mellan plantor som fått mykorrhizapulver och de som inte hade fått. Förmodligen är det så att om man jobbar med plantor i en skog där det redan finns mykorrhiza så behöver man inte tillsätta några inköpta sporer men att man kan ha stor nytta av det i en plantskolemiljö t.ex där det inte finns naturligt i jorden.

Slutligen kom jag till kapitel 22 som handlar om att odla annueller och grönsaker. Här rekommenderar de att man testar sin gjord för att se om den är svamp- eller bakteriedominerad. De hävdar också att man kan se det genom att kolla pH-värdet. En svampdominerad jord har lågt pH medan en bakteriedominerad jord har ett högt pH. I så fall har jag en svampdominerad jord för jag ligger lågt i pH. I nästa stycke skriver de att om man har gott om maskar så har man troligen en bakteriedominerad jord. Jag har gott om maskar – så i så fall är min jord bakteriedominerad. Frågan kvarstår alltså.

Nästa råd man får är att sluta plöja och harva för att inte störa mikrolivet samt att inte gå i bäddarna och täcka jorden över vintern. Allt detta gör vi redan så kapitlet jag mest såg fram emot innehöll inte något jag kände att jag hade nytta av.

Hittills har jag gjort som Hushållningssällskapets och Länsstyrelsens hortonomer har rått mig och använt kalk för att få upp pH. Kanske skulle jag istället bara vattnat ut kompostte – men boken är inte tillräckligt övertygande för att jag ska nöja mig med att göra bara det.

Därefter följer ett kapitel med vad man ska göra olika tider på året – som tar upp mycket av det redan sagda. Slutligen kommer kapitel 24 som heter ”No One Ever Fertilized an Old Growth Forest” ??? Att ingen gödslat en gammal skog tas som intäkt för att man aldrig behöver gödsla om man bara jobbar tillsammans med mikrolivet. Här blir jag lite trött. Det är en ganska dålig jämförelse och jag tänker att författarna trasslar till begreppen. Enligt dem ska man tillföra kompost, organiskt material och kompostte till sina odlingar – men vem har någonsin gjort det till en gammal skog? Att tillföra kompost är väl att gödsla? I gamla skogar får dessutom det mesta av näringsämnena stanna kvar. Inga stora skördar som tar bort näring. Modernt skogsbruk är en annan sak, efter avverkning händer det att skogen gödslas.

Boken känns väldigt amerikansk och att sluta gödsla för att i stället köpa in diverse svampsporer och bakterier känns inte som den väg jag vill gå. Jag jobbar gärna med att stärka mikrolivet i min odling men får hitta annan inspiration än den här boken.

Jag tyckte verkligen om första delen av boken och skulle gärna vilja lära mig mer om allt fantastiskt mikroliv som finns i våra jordar och kommer att jobba ännu mer för att gynna detta – men andra delen ger jag tyvärr inte mycket för. Nu är i alla fall boken slutläst och det känns skönt att kunna lägga den åt sidan.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑