Författare: Ylva Lundin (Sida 56 av 235)

Biokol och kompost

Igår kom Helena von Bothmer från Kosters Trädgårdar och hälsade på. Det är alltid trevligt med besök och väldigt roligt med människor som delar många av ens intressen. Vi satt och pratade hela kvällen men efter en lång frukost var det dags att göra något.

Helena har mycket längre odlingserfarenhet än oss och är speciellt intresserad av att bygga bra jord. Att hitta på system så mängden infört material i odlingen blir mindre. Att få en jord som lever och kryllar av mikroliv och som förser växterna med det de behöver men också att skapa ny jord genom kompostering för att minska behovet av att köpa in produkter.

Därför bestämde vi oss dels för att göra biokol och dels för att lägga en seriös kompost i växthuset.

Vi har tidigare gjort biokol i kakburk i pannan men inte kommit längre än så. Helena gör regelbundet biokol i ett badkar och nu var det dags att testa det här på Östäng. Vi har ett gammalt badkar stående som vi placerade bakom ladugården.

Vi bottnade med kartong för att det inte skulle vara så kallt där vi försökte tända elden.

Sedan fyllde vi på med småpinnar och tidningspapper och satte eld. När elden väl tagit sig får man lägga på lite i taget.

Så fort man ser att det börjar bildas grått på sidorna av trät så håller träbitarna på att förvandlas till aska och det vill man inte. Förbränningen ska vara någorlunda kontrollerad så att det brinner men utan att bli aska.

Det blir en hel del väntan och vi hann med både att prata och att dricka kaffe under tiden som vi höll på.

Till slut var hela badkaret fullt med brinnande restprodukter från diverse byggprojekt på gården och efter ett tag var det dags att släcka innan allt förvandlats till aska. Man kan välta ut allt och lägga tillbaka de träbitar som inte förkolnat än och fortsätta med en omgång till men eftersom vi även ville lägga en kompost innan Helena skulle ge sig av så fick det räcka med en omgång. Det innebär att de översta träbitarna inte blev förkolade utan de får vi ta med nästa gång vi ska göra biokol.

Vi släckte allt med hjälp av vattenslangen och sedan välte vi ut det hela på gårdsplanen så det skulle svalna.

Den största delen hade förvandlats till kol men de översta fick vi raka undan. Biokolet ska vi sedan smula sönder till småbitar och tillföra komposten nästa gång vi vänder den. Sedan hamnar kolet tillsammans med komposten i odlingarna som jordförbättrare.

Kolets porositet gör att det blir ett bra ställe för alla mikroorganismer att hålla till och genom att gräva ner biokol i marken så binder vi ner mer kol.

Sedan var det dags att samla material till komposten. En back ruttna äpplen, en hink färskt hönsbajs, lökblastrens, resterna efter spritade kokbönor, halm från ankorna, rator från fåren, egengjord flis, löv och material från en okontrollerad oförbränd kompost fick följa med till växthuset.

Där la vi allt i lager i en fyrkant. Vi försökte hålla kanterna raka för att få volym på komposten då det är lättare att få upp värmen om högen inte är för liten.

Fårens rator band ihop det hela bra. Vid grönsakssköljen har vi en kompost stående där vi tippar i sådant som vi tar bort från grönsakerna vid sköljning. Där hamnar allt möjligt och den sjunker ihop efterhand men det är inte någon kontrollerad procedur och vi har varken koll på temperatur eller vad för material som hamnar där. Därför var det skönt att få den tömd och kunna använda materialet i vår nya kompost.

För att få in lite mer kolrikt material så använde vi oss också av träflis och av ihopkrattade löv.

Sedan vattnade vi med ankornas badvatten för att få igång processen ordentligt.

En liten ramp upp gjorde att det var lättare att tömma materialet uppepå högen.

Till sist bäddade vi in det hela i fårull från vårklippningen. Den är ändå svår att använda till annat då den är full av bös och skräp.

Till slut satte vi i komposttermometrar och dem ska vi kolla av varje dag för att se om/hur temperaturen stiger. När kompostens innetemperatur varit hög i några dagar kommer vi att gräva om komposten så att de yttre delarna hamnar i mitten. På så sätt kommer allt material att komma upp i temperatur och vi får en bra förbränning.

Vi la en kompost enligt konstens alla regler i höstas med våra praktikanter men den låg utomhus och vi glömde av att täcka den ordentligt. Dessutom glömde jag sedan av att kolla temperaturen så hela processen blev lite misslyckad. Den här gången ska det bli bättre…

Fågelinfluensan ställer till det

Varje vinter sedan några år tillbaka går ett larm om fågelinfluensa som gör att alla som har hönor och säljer ägg eller kött måste hålla hönorna inomhus. För stora hönsanläggningar som ändå inte låter sina hönor gå ut är detta inte något större problem. Det är inte heller lika stort problem för hobbybesättningarna då reglerna inte är lika stränga för dem. Vi har en liten besättning frigående hönor för att sälja ägg som producerats på ett, i vårt tycke, försvarbart sätt. Det ger skapar krångel när restriktionerna kommer. Våra hönor går ute under äppelträden och bor nattetid i en husvagn som vi kan flytta vid behov. Nu får vi inte släppa ut dem utan får hitta en annan lösning.

Sedan i våras så har vi en växthustunnel där vi odlar tomater på ena halvan och tidiga vårgrödor på den andra. I den delen där vi odlade tidiga vårgrödor sådde vi sedan in gröngödslingsväxter för att förbättra jorden. I den delen ska vi nästa år ha tomater men just nu så går våra hönor där.

Vi hakade helt enkelt av dörren på bortsidan av tunneln och körde dit en av husvagnarna. Sedan byggde vi en tunnel av två plankor och en plåt som leder från husvagnens öppning in i växthustunneln.

I tunneln har vi gjort en hage av elstaket dels för att hålla hönorna inne men också för att hålla rovdjur ute. På förmiddagen öppnas den automatiska luckan och hönorna kan gå ut i tunneln och på eftermiddagen när mörkret faller går de självmant in och sätter sig på sina pinnar. Sedan stängs luckan. Det fungerar alldeles utmärkt för hönorna.

När de först fick tillträde till växthuset var det fantastiskt fin växtlighet men redan efter några dagar har ytan förvandlats till öken. Salladen gick åt först.

Även om systemet fungerar utmärkt för hönorna så är det inte optimalt ur odlingssynpunkt. Dels så saboterar hönorna bäddarna som vi gjorde i ordning i våras men framför allt så gödslar de helt okontrollerat.

Vid en skörd av 100 kilo tomater så räknar man med att följande mängd näring går åt: 220 g kväve, 30 g fosfor och 370 gram kalium. Det krävs alltså förhållandevis lite fosfor men mycket kalium.

Tittar man på fördelningen mellan de tre makronäringsämnena på färsk hönsskit så ser den istället ut så här:

Kanske kommer hönorna att skita så pass mycket i tunneln så att vi kommer upp i rätt kaliumnivå men i så fall kommer vi att få alldeles för höga värden på fosfor och kväve. Nu har vi inte så mycket att välja på för vi har ingen lust att ha våra hönor instängda på det sätt som storproducenterna har. Men eftersom larmen om fågelinfluensa numera kommer varje år och tenderar att vara längre och längre så ställer det frågan om småskalig äggproduktion på sin spets.

Vi har många kunder som älskar våra ägg. Många kör långt för att få tag på dem och vill inte köpa ägg i affären. Det har känts bra att kunna leverera goda ägg från hönor som lever ett förhållandevis gott liv men frågan är hur länge vi vill hålla på med den här hanteringen? Tanken på att ha en mindre hobbyflock och bara producera ägg till oss själva blir allt mer lockande.

Hönorna verkar dock inte bry sig utan mår gott i sin nya vinterhage. Ingen blåst eller ruggigt väder, även om solen inte skiner varje dag.

Hansi på Stora Torstö

Idag har vi varit på utflykt till vår praktikant Hansi. Han bor på en ö i Mjörn så vi blev hämtade med båt i Sjövik.

Eftersom Alingsås ligger vid Mjörn så är det en sjö som vi känner väl till och vi har till och med bott på Lövekulle camping två gånger fem månader före och efter att vi tågluffade med barnen i Asien 2011-2012. Vi har också haft en kompis som har växt upp på en av öarna i Mjörn men ändå så hade vi båda väldigt dålig koll på permanentbostäderna som faktiskt finns på flera av öarna där ute. Idag är det bara bofast befolkning på två av öarna och en av de bofasta är alltså praktikant-Hansi.

Hansis hus är det till vänster i bild. en liten, mysig timrad stuga med lågt till tak.

Själva har vi tre kakelugnar men en rörspis är härligt. Lite rustikare med mängder av charm.

Vi började med fika och sedan gick vi runt och tittade och diskuterade Hansis planer för sin verksamhet. Vi diskuterade plantuppdragning, bäddläggning, stängsling, växthus, djurhållning och mycket annat. Redan denna säsong har Hansi odlat en hel del men planen är att utöka odlingen och därför ligger en hel del mark under plast för att ta död på rotogräs.

Det finns fyra boningshus på ön och alla har det bott människor i permanent förut men nu är det bara Hansi som gör det. I forna dagar har det funnits hästar, kor, grisar, hönor och en rejäl fruktodling där det producerades frukt som såldes ända upp i Stockholm. Ön hade en egen hästdriven kvarn för att mala mjöl. Vi hade tur med vädret även om det blåste rätt kallt. Ön är en riktig idyll med röda hus med vita knutar, en gigantisk ladugård och gamla bokar och ekar.

Vi hade klätt oss i arbetskläder eftersom vi ville återgälda några av alla arbetstimmar Hansi har lagt ner på Östäng men han var först lite motvillig. Till slut hittade vi en gigantisk sten som vi fick hjälpa honom att välta bort innan lunch.

En Grålle är alltid en Grålle.

Efter lunch bar vi upp glasskivor som förvarades ute på en flotte i sjön men som skulle tas upp inför ett växthusbygge.

Hansi har förberett sig för den delen av vintern då isen varken bär eller brister. En hydrokopter ligger redo. Folkvagnsmotor med flygplanspropeller. Hur fräck som helst!

Hushållningssällskapets mentorsprogram

Idag har jag varit och träffat mina adepter hos Nicklas och Sandra Blomster utanför Vara. Vi har tidigare träffats hos Malin på Backa köksträdgård och hos Valera och Vasilika på Bussahagens Grönsaker. Mentorsprogrammet gör att jag kan finnas tillgänglig 20 timmar per deltagare per år och vi kan lägga upp det precis som vi vill. I min grupp har vi bestämt att träffas en gång hos var och en för att ha grupphandledning i stället för att bara jag ska åka runt. Det är alltid värdefullt att se andras odlingar och lösningar.

Malin odlar på mark hon arrenderar av Göteborgs kommun. Det är åkermark där det tidigare gått strutsar. Valera och Vasilika oldar på sin gård som ligger mitt i skogen och Nicklas odlar på varaslätten. Alla har olika förutsättningar i form av tillgänglig odlingsmark, storlekar på odlingen, tillgänglig kundkrets, tillgång till bevattning och annat. Men det är ändå väldigt många problem som känns igen när vi träffas och pratar.

Hos Nicklas möttes vi av en grotesk rödbeta i kolossalformat som han skurit ut som en Halloweenpumpa.

Vi började med kaffe och en presentation av gården och odlingarna via bilder i datorn. Nicklas går Regenerativ odling och permakulturdesig vid Holma folkhögskola och hade gjort en väldigt fin presentation. Bland annat hade han via SMHI kollat in sista frost och första frost, samt nederbördsmängder per månad flera år tillbaka. Det ska jag göra för Östäng också. Mycket av skisser och planer hade Nicklas gjort mycket snyggt i programmet Blender och det blev jag också sugen på att testa när jag får tid.

Sedan gick vi ut och tittade på växthuset som NIcklas byggt. På väggen satt konsoler och istället för att bygga hyllor för att ställa brickor på så hade han lagt rillor som enkelt sköts bort när de inte behövdes och på så sätt fick han plats med gurkplantorna utan att behöva bära bort hyllplan.

För att lösa bevattningsproblem så hade han kopplat ihop flera kubikmetertankar med slangar i botten som gjorde att de fylls allihop på en gång nedifrån. Ett enkelt sätt att spara mycket regnvatten på en gång.

Sedan gick vi ut och tittade på själva odlingarna och det visade sig att den kolossala rödbetan vid dörren inte var ensam i sitt slag utan de flesta rödbetorna i bädden såg likadana ut. Valera är kock och såg genast möjligheter till olika maträtter med jätterödbeta som grund.

Nicklas har skickat in jordprov men inte fått resultatet men vi blev alla lite sugna på att se hur det ser ut. Vad är det som gör att rödbetorna blir så enorma? Det ska bli spännande att se.

Vi tittade också på redskap och där finns alltid mycket att diskutera. Nicklas hade bland annat köpt en Iconoclast från Neversink Farm för att ytbearbeta bäddarna före sådd, en femradig Yang såmaskin, samt planteringsrör och plantbärarutrustning från Pottiputki. Det är alltid roligt att titta på och diskutera för och nackdelar med utrustning.

Nere vid vägen hade de en liten försäljningsbod men planen är att bygga en gårdsbutik längre fram.

En bit bort har Nicklas och hans svärfar tagit över en blåbärsodling med 16 långa rader med blåbärsbuskar. Det kan ge över ett ton blåbär.

Vi avslutade med en god lunch och diskuterade vidare kring försäljningskanaler, arbetsbörda, utvecklingsmöjligheter och svårigheter. En intressant dag som väckte nya tankar.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑