Författare: Ylva Lundin (Sida 62 av 235)

Artikel i Landets Fria

Vi har många gånger tidigare skrivit om gruppen med permakulturmänniskor som vi omger oss med. Det är en grupp som jag träffar en gång om året för att designa platser och sammanhang på respektive gårdar. Från början bestod gruppen av Helena von Bothmer, Pella Thiel, Susanne Nymöller och mig men så småningom kom den att utökas med Miriam Larsdotter Thiel och Helena Ullmark.

Vi har träffats i sju år nu och konceptet som vi utvecklat är fantastiskt givande och något som är väl värt att kopiera om man vill ingå i ett utvecklande sammanhang. Nu finns konceptet och utvecklingen av det beskrivet i en artikel av Elisabeth Ubbe på Landets Fria. Det är en fin artikel som får fram mycket av det vi jobbar med på ett bra mycket bättre sätt än när vi försökt beskriva det själva. Det finns dessutom tankar från alla i gruppen och du kan läsa om vad samarbetet betytt för var och en.

Gröngödsling och lökskörd

Det mesta av vår lök har växt fint. Vi har satt fyra bäddar knipplök, fyra bäddar gul lagringslök och fyra bäddar röd lök.

Lagringslöken har vi planterat med sju centimeters avstånd och de har växt så de fyller ut mellanrummet mellan sig på flera ställen.

Det mesta av blasten la sig ner förra veckan så i måndags bestämde vi oss för att skörda all lök. Hansi och Jonas gjorde färdigt det allra sista på vår nya löktork och sedan satte vi igång.

Om löktorken fungerar som den ska så ska det inte vara något problem att packa löken helt färsk från bäddarna med blast och allt.

Säck efter säck fylldes och slängdes upp på kärran för vidare transport till löktorken. (Det kommer en utförlig beskrivning av den och torkprocessen senare.)

Vi har varit ganska duktiga på att hålla efter ogräset i löken så det var inte så mycket som behövdes rensas bort efter skörden.

Vi såg inte många sniglar men ankorna hittade desto fler när vi släppte in dem.

Vi slutskördade all lök förutom den som ska skördas som knipplök till gårdsbutiken och Nolbygårds Matmarknad i helgen. Det ger 12 tomma bäddar.

Den här tiden på året är det inte så många grödor som det är någon idé att så om på friland så därför satsar vi på gröngödsling som eftergröda efter löken.

De första två bäddarna är redan sådda med perserklöver som har kommit upp i rader. Vi har bredsått gröngödling tidigare men eftersom vi vill ha morot i dessa bäddar nästa år vill vi kunna hålla koll på ogräset. Därför testar vi att så i rader så vi lätt kan gå med radhackan mellan raderna tills grödan täcker ut ogräset.

Våra praktikanter Hansi och Emma fick sedan fria händer att planera in gröngödslingsgrödor i övriga bäddar. Vi har inte så stor erfarenhet av gröngödsling så det känns bra att testa lite olika för att se vad som fungerar bra hos oss.

Hansi gjorde ordentliga skyltar för att vi ska kunna dokumentera och följa processen.

Bovete, blodklöver, honungsfacelia, subklöver och perserklöver såddes ibland i rader med såmaskin och ibland bredsådda.

Tanken är att ha bäddarna fulla med växande gröda så stor del av året som det går för att mata mikrolivet med rotexudat och för att gödsla bäddarna inför nästa säsong. De flesta av de gröngödslingsgrödor vi har valt fryser ner så vi hoppas att frosten dröjer länge för att ge oss växande gröda långt in på hösten.

Tillverka egna tomatkrokar

Vi har köpt tomatkrokar ifrån Lindbloms som vi är väldigt nöjda med. När vi planterade tomaterna i början av säsongen så räckte inte krokarna till de sista tio plantorna så vi band upp dem med vanliga snören. Nu när tomaterna blivit högre så behöver vi kunna sänka ner dem och då har tomatkrokarnas fiffiga funktion kommit väl till pass.

Idag kom vi fram till de sista tio som var fastbundna med snöre och då gick det ju inte att sänka ner dem. Vi har inte kommit ihåg att beställa fler tomatkrokar men då kom vi på att vi helt enkelt kunde tillverka egna.

Hansi spikade ner åtta grova spikar i en bräda. Måttet mellan de yttersta spikarna är 26 centimeter.

Den första spiken sitter där man hänger upp kroken på vajern. Där nästa spik sitter knyter man fast tråden och virar upp den. Tråden på köpta tomatkrokar är nog närmare 15 meter lång och förmodligen anpassad för tomatodling i varmväxthus där tomatplantorna kan bli så långa. Kröken vid den tredje spiken är till för att den uppvirade tråden inte ska glida av. Den fjärde spiken ger en böj på långsidan som förmodligen ger hela konstruktionen den stadga den behöver. Sedan upprepas samma sak i andra änden av tomatkroken. Den är alltså helt symmetrisk för att kunna vändas vid varje nedläggning.

I filmen kan ni se hur Hansi tillverkar en krok.

Det krävs ganska tjock tråd för att det ska bli tillräckligt hållbart. Det känns bra att kunna göra sina egna tomatkrokar ifall man saknar någon enstaka någon mer gång. Jag är dock glad att vi inte ska tillverka tomatkrokar till alla våra 168 tomatplantor utan bara till tio.

Rymmarfår

Ni som följer vår blogg vet att Henrik Houdini rymde första gången redan vid födseln. På den vägen är det. Hela den här sommaren har Henrik, hans bror och hans mor rymt regelbundet. Det har även baggen Benny gjort vilket inneburit att vi har haft en liten grupp på fyra rymmarfår. Dessa får har vi varit tvungna att ha innanför fårnät istället för eltråd.

Vi har för liten andel av betena stängslade med fårnät eftersom det är mycket smidigare att stängsla med eltråd och fram tills i år så har det fungerat bra. Vi flyttar därför rymmargruppen mellan småhagar med fårnät och stödmatar dem med kålbladsrens, gräsklipp och klöverklipp. En och annan förvuxen squash och gurka har också slunkit ner. Det tar tid och det är tid som vi inte har så den här gruppen blir mindre och mindre populär på gården.

Förra veckan satte vi upp flyttbara elnät utanför eltråden på ett av våra skogsbeten för att gruppen skulle få mer att äta. Det fungerade ett tag. Sedan rymde baggen Benny och vi förstärkte ytterligare men dagen efter rymde Henrik, brorsan och morsan. Vi letade och hittade dem tillsammans med den stora gruppen får ute på stora betet.

Ok, tänkte vi. De kanske har saknat sin stora flock och kanske kan det fungera på stora betet nu eftersom det har fått vila i flera veckor och regnen hade ju kommit till sist. Där finns gott om mat så de borde inte vilja rymma.

Egentligen insåg vi nog att vi mest försökte övertyga oss själva för att vi var less på att stödmata fem får. Det fungerade en halv dag. Sedan kom vår granne och sa att vi hade får på rymmen. Vi gick dit han hade sett gruppen och de var naturligtvis inte kvar. Vi letade och letade och till slut hittade vi dem inne på storbetet igen. De hade helt enkelt rymt tillbaka till gruppen.

Vi försökte återigen intala oss själva att det nog skulle fungera men det gjorde det naturligtvis inte utan nästa dag var de borta igen. Betet är på fem hektar så det kan ju vara så att de gömt sig men efter att ha varit ute och letat och räknat flera gånger var det bara att inse att de rymt igen.

Jag har stått på Nolbygårds Matmarknad hela dagen men Jonas har kört runt med bilen och letat och gått sväng efter sväng utan att hitta dem. När jag kan hem la jag därför ut en notis i bygdens lokala facebookgrupp.

På kvällen efter att vi packat upp efter marknaden, tagit hand om djuren och byggt klart vår nya löktork tog vi en promenad tillsammans på storbetet för att se om vi hittade dem. Men hur vi än letade så hittade vi dem inte någon stans. Då började vi gå efter stängslet och rätt som det var så fick vi syn på dem femtio meter utanför staketet.

Vi gick dit och de kom fram och hälsade direkt. Tackan har ett rött halsband på sig så det var bara att sätta fast det medhavda hundkopplet och börja gå.

De beter sig mer som hundar än som får vid det här laget. Jonas gick först med tackan och sedan följde lammen efter.

Normalt när man går med får i koppel så stretar de emot, lägger sig ner, springer åt fel håll eller vägrar helt enkelt att röra sig. Men inte den här tackan.

Vi fick ta oss igenom grannens vall ut till asfaltsvägen eftersom vi inte ville dra till oss övriga flockens uppmärksamhet. Det räcker med de rymmarfår vi har och vi vill verkligen inte att resten fattar att man kan rymma.

Lammen lämnar inte tackans sida någon längre stund så det är bara henne vi behöver ha koppel på.

Nu är de tillbaka bakom fårnät. Slakteriet öppnar för säsong om två veckor…

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑