Författare: Ylva Lundin (Sida 83 av 239)

Grönsakskärra

Vi transporterar mycket grönsaker från odlingen till affären. Hittills har vi oftast gjort det på en liten perrongkärra med två hjul. Två hjul är väldigt bra på slätt underlag men sämre om man kör på gräsmatta med hål och ojämnheter. Grönsakerna studsar omkring i backarna och det är inte alltid bra. Det händer även att en och annan grönsaksback åker av. Jag har spänt remmar på sidorna för att det inte ska hända men det känns inte bra.

Igår när jag råkade bli vid en skottkärra på tippen började jag fundera över det här med kärror igen. Vi har väldigt många skottkärror men vi saknar ofta minst en i alla fall. Ska man vara sex personer som kör in ved t.ex. så går det åt sex skottkärror. Ibland är en skottkärra packad med verktyg som behövs för något speciellt projekt som kanske pågår under någon/några veckor. Då vill man inte behöva packa ur och i den utan bara köra in den någonstans till nästa dag. Eftersom vi ibland är många som jobbar på gården kan det vara mer än en skottkärra upptagen på detta sätt. Det gör att vi har ögonen öppna för skottkärror på tippen och på andra ställen. En av våra skottkärror har vi faktiskt köpt ny men de andra sex har vi fått eller köpt begagnat.

En av de begagnade har plastbalja. Det är en dålig idé.

Den var lite trasig redan när vi köpte den begagnad. Baljan är fäst i skaklarna med hjälp av bult. Två bultfästen hade ätit sig igenom plasten så baljan satt löst. Det fixade jag för två år sedan med hjälp av ett par brickor. Det fanns även en spricka i plastbaljan och sprickan har med tiden blivit större och fått sällskap av fler.

Det är bara att inse att den inte går att rädda. Det går att köpa nya reservdelar till skottkärror på www.horbybruk.se men det verkar inte som om man kan köpa själva baljan. Då öppnar sig nya tankar.

Monterade av själva baljan och upptäckte då att de två tvärstagen var helt ruttna.

En av skaklarna var tyvärr också helt bortom räddning.

När det är trädetaljer så är det inte så stora problem utan lätt att tillverka ersättningsdetaljer.

Den ser inte mycket ut för världen isärmonterad. Fram på kärran sitter en metallbåge som har hållit uppe plastbaljan. De fästena finns inte på skottkärrorna med metallbalja.

Hela skottkärran är ihopskruvad med bultar och muttrar i samma storlek. Det är alltid trevligt när man kan ta fram ett spärrskaft och att det sedan räcker med en hylsa. Ännu trevligare är det nu när vi har total ordning på våra nyckelverktyg.

Bulten har tidigare gått genom baljan, genom skakeln, genom tvärstaget och genom metallstaget som kärran vilar på när man satt ner den. Jag monterade ihop det på samma sätt fast utan baljan.

Så här ser det ut nu och nu ska jag sova på saken.

Tanken är att det ska gå att ställa tre svarta backar efter varandra. Problemet är att hjulet går upp mellan skaklarna så där kan inte någon back stå.

Eller också nöjer jag mig med plats för två backar men de måste hur som helst vara ovanpå där hjulet är. Det är nämligen där man vill ha all tyngd. Packar man några backar med rödbetor och ställer dem långt bak så blir det alldeles för mycket att lyfta. Däremot kan man packa några tunga backar längst fram och få med en back med sallat längst bak utan problem. Har någon någon tanke som kan hjälpa mig framåt i projektet så kommentera gärna.

En tom yta!

Det har hittills varit något väldigt sällsynt på vår gård. Hela november har jag röjt. Inte hela dagarna men lite då och då och i bland långa pass. Det här är del av ladugården där vi har tänkt att vi faktiskt ska ha en tom yta där vi kan hålla till med tillfälliga projekt. Det har vi stort behov av. Som det är nu har de tillfälliga projekten pågått i verkstaden och då har det ibland blivit svårt att komma in för att hämta verktyg. Framför fönstret står nu en tom bänk och väntar på nästa projekt.

Ytan är inte så fin i finishen. Väggarna är putsade med kalkbruk och sedan lagade med kalkbruk och betong. Färgen har flagnat och taket är ruttet och håller på att trilla in.

På sikt ska taket lagas och väggarna putsas om och kalkas. På något sätt så känns det som om det kommer att bli mycket lättare att få detta gjort nu när ytan är nästan tom. Vi behöver ju faktiskt bara flytta två bord och så kan vi sätta igång och fixa väggen.

Jonas frågade lite oroligt när han kom hem från jobbet och fick se den tomma ytan.
– Var har du gjort av alla grejor?

För det första har jag sorterat så att saker som hör ihop är ihop. Här har vi avdelningen för bevattning, svetsprylar, ventilation och mureri. En sektion för vardera saken. Lätt att hitta och lätt att komma åt.

Här har vi avdelningen för rördelar. Den är inte städad än men det är helt enkelt rätt så obegripliga grejer när man inte jobbat med det så det får Jonas ta hand om en dag.

Här har vi avdelningen för sådant som någon annan kanske skulle kunna vilja ha. I den avdelningen låter vi våra kompisar titta och ta om de vill ha något. Häromdagen blev vi av med en pirra till Magnus och Maria och i förrgår fick Carolina en tom verktygslåda.

Just verktygslådor och andra bra-att-ha-lådor är Jonas svag för så jag samlar alla tomma sådana jag hittar och ställer på ett speciellt ställe så ska vi gå igenom dem någon dag för att fundera ut vilka vi villhöver.

Det här är avdelningen för ”jagmisstänkerattjonasintevillattjagslänger” Här ställer jag allt som jag anar har ett affektionsvärde eller på något annat sätt kan behöva sparas.

I den avdelningen hamnade denna. Det är många kilo metall var en nästan fungerande kompressor när vi flyttade hit. Sedan brann den. Jag kan helt enkelt inte avgöra om den är bra att ha eller inte. Vi kunde dock enas om att den nog inte är nödvändig i våra liv så nu har den lämnat gården och kommer att återfödas som armeringsjärn.

Det här är en hel pappkartong med saker jag inte har en aning om vad det är. Det finns fler än en sådan kartong. De ställer jag i verkstaden så ska Jonas få gå igenom dem så småningom. Några kartonger har han redan gått igenom så det går framåt.

Röjningen pågår även i verkstaden. Där fanns tidigare en yta på en kvadratmeter som var full av metalldetaljer. Det var en så kallad ”bra-att-ha-hög”. Kommentarer som
– man vet aldrig när man behöver svetsa något.
– den kan ju vara jättebra att ha.
-allt ska inte till tippen.
har gjort att högen blivit liggande och svällande i några år. Nu är den borta!

Det som ligger mitt på golvet är några långa metallsaker och i den blå lådan är lite metalldelar. De har jag idag flyttat ut i en luta där de inte är i vägen. Vid dörren i verkstaden står nu två trälådor. Den ena är märkt med ”Metall som ska till tippen” och den andra med ”Metall som kan vara bra att ha”. Förhoppningsvis kommer det att hindra oss från att få en svällande hög på golvet i framtiden.

Med alla projekt vi håller på med så behöver vi mycket grejer. Vi sparar på mycket saker som för många andra förmodligen ser ut mest som skräp. Behöver vi en kanalfläkt så har vi tre liggande. Behöver vi en blandare så finns det minst två att välja på. Det sparar mycket pengar och gör att vi kan investera i andra mer nödvändiga reservdelar. Vi har ett stort lager av saker och hittills har vi inte haft tid att gå igenom och rensa och strukturera upp utan det har fått bli lite som det blir. Vi har lite olika syn på hur stort lagret behöver vara men vi är helt överens om att vi behöver ha mycket grejer liggande.

Vissa saker inser vi båda att vi aldrig kommer att använda. De ställs i avdelningen för sådant som någon annan skulle kunna tänkas vilja ha. Men en del åker ändå till tippen. Vi har en bra tipp i Sollebrunn som är öppen på onsdagar och på lördagar. Dit åkte jag idag. När jag tömt lastbilen och skulle gå bort med ”Metall som ska till tippen”-lådan hittade jag en skottkärra. Skottkärror är definitivt bra- att-ha-saker och dem kan man inte få för många av. Den fick följa med hem.

Baljan är hel.

En av skaklarna ser lite ankommen ut i ändan men den lär hålla en säsong eller två innan den behöver bytas.

Däcket behöver definitivt bytas men när jag kollade så hade vi tre liggande i lager.

Skogsträdgården

Under säsong hinner vi inte med vår skogsträdgård som vi skulle vilja, så vi tänker pröva en ny strategi där vi tar hand om skogsträdgården lite mer off-season så här i november. Trots att skogsträdgården mest är ett dåligt samvete som vi inte hinner med så är vi ändå väldigt glada att vi anlade den våren 2015. Träden står där och växer till sig även om vi inte tar så väl hand om dem.

Igår var Carolina, en vän och kollega, här hela dagen och då jobbade vi med att ta hand om träden. Vi täckte runt de flesta träden med ett tjockt lager tidningar och sedan ett tjockt lager flis. På så sätt behöver träden inte kämpa om näringen med ogräset. Vi har täckt runt träden förut men då med tidningar och halm och det multnar för fort. Eftersom vi inhandlat en traktordriven flistugg så har vi för första gången fri tillgång på flis. Det öppnar nya möjligheter när man helt plötsligt kan tillverka så mycket flis man vill. Därför kunde vi också ösa på med ett tjockt lager runt varje träd.

Jag och Carolina hade så mycket att prata om så jag glömde alldeles bort att fotografera. Vi han inte riktigt alla träden så idag var jag tillbaka upp och gjorde färdigt. Jag passade på att ta några buskar också. Alla blev inte klara så jag får fortsätta i morgon.

Vi har tidigare täckt gångarna i skogsträdgården med flis men det var en sort som vi fick som var alldeles för finfördelad så efter en säsong så har den mer eller mindre förvandlats till jord. Gångarna har därmed blivit kvickrotsmattor.

Vi hade en praktikant här våren 2019 som tog sig an skogsträdgården och hon använde markduk i några utav gångarna och la flis ovanpå. För att få ordning på detta inser jag nu att det enda att göra är att gräva bort den gamla multnade flisen och lägga på ny ovanpå markduken. Det får dock bli en annan dag.

Resiliens

Ända sedan vi började fundera på att flytta ut på landet så har ordet resiliens följt oss. Ibland har det varit ett alternativt sätt att se på saker, ibland har det varit som en kompass i våra liv. Varje större beslut som vi tagit har analyserats utifrån resiliensbegreppet. Det är det som gjort att vi inte satsat på det ekonomiskt mer effektiva i att ha 12000 hönor utan i det mer resilienta i att ha 120. Det är det som gjort att vi inte har satsat på det ekonomiskt mer effektiva att ha 100 eller 1000 tackor utan i stället valt att ha 10 stycken. Det är det som gjort att vi inte har satsat på det mer ekonomiskt effektiva att odla en gröda som pumpa, grönkål eller zucchini på hela åkern med hjälp av traktor utan istället satsat på över 40 olika grönsaker som vi odlar för hand.

Ur ett ekonomiskt tillväxtperspektiv är vi helt dumma i huvudet. Ur ett resiliensperspektiv är vi inte perfekta men åtminstone på väg åt rätt håll.

Ordet resiliens betyder ett systems förmåga att hantera kriser och oförutsedda händelser utan att övergå i ett sämre tillstånd.

Vi visste när vi skaffade vår gård att vi skulle komma att ställas inför utmaningar i framtiden i och med klimatförändringar, brist på energi och ekonomiska förändringar men vi visste inte vad och i vilken omfattning något av detta skulle drabba oss och inte heller vad som skulle drabba oss först.

Det fina med att navigera utifrån resiliensbegreppet är att det egentligen inte spelar någon roll vad som drabbar en. Ett resilient system är resilient oavsett. (Sedan kan allt gå helt åt skogen ändå naturligtvis)

Först ut kom så klimatförändringarna som 2018 bjöd på ett torrår värre än vad de flesta kan dra sig till minnes. Nu kanske någon vän av ordning vill invända att torråret inte var klimat utan väder men det hänger ju ihop. Det finns ny forskning som statistiskt visar att allvarliga väderhändelser hänger ihop med ett ostadigare och varmare klimat.

Vi hade det jobbigt det året med en grönsaksproduktion som krävde bevattning och arbete dagligen oavsett värme men vi klarade det trots allt utan några större problem även om det var lite svårt att instämma i folks glädje över det fantastiska badvädret. Visst badade vi också på kvällarna efter jobbet men när man är ute och arbetar med naturen varje dag så blir ett sådant torrår en orostriggare trots bra badtemperatur.

Andra tecken på klimatförändringarna är den myckna förekomsten av sniglar och fästingar – en utveckling vi gärna hade varit utan.

2020 kom vår resiliensstrategi att sättas på prov ordentligt i och med corona. Till att börja med blev vi utan wwoofare under första halvan av odlingssäsongen vilket gjorde att arbetsdagarna i grönsaksodlingen blev längre. Vi har inte anlagt mer odlingsland än att det går att sköta på en person tack och lov, men det blev bra mycket mer arbete.

Eftersom vi valt att sälja direkt till konsument och inte till restaurang så drabbades vi inte alls av att restaurangerna slutade beställa. Vi har läst mer än ett reportage om odlare som satsat på pumpor, grönkål , sparris eller zucchini där de har fått plöja ner grödorna för att deras vanliga säljkanaler stängdes ner under pandemin. Alla de odlarna är förmodligen mycket mer ekonomiskt effektiva än vi men kanske inte lika resilienta. Att odla 80 000 pumpor till Liseberg ger naturligtvis en bra förtjänst men när en osannolik händelse som att Halloween på Liseberg ställs in så blir det lite jobbigt. Vi odlar alla grödorna ovan men försvinnande lite av var och en så vi har sålt varenda sparrisstjälk och varenda grönkålsblad direkt till våra lokala kunder i Alingsås. Lammlådorna, äggen, musten och honungen likaså. Vi säljer allt vi producerar och skulle kunna producera mer av allt och ändå få det sålt.

Hade vi tänkt utifrån ekonomisk effektivitet så borde vi anställa flera personer under grönsakssäsongen, köpa oss en tvåhjulstraktor och öka produktionen av grönsaker med 400 %. Det är absolut inte omöjligt och det hade gett oss ett ekonomiskt överskott men vi känner oss tveksamma till den lösningen.

Vi väljer att fortsätta ha en bred produktion som är ekonomiskt ineffektiv för man vet aldrig vad som händer. I november i år gick Jordbruksverket t.ex. ut med att inga hönor där man producerar för försäljning får vara utomhus alls. Inte ens om de fick mat och vatten inomhus och hade utomhusvistelsen under tak. Då är vi glada att vi inte har satsat på 10000 hönor. (Å andra sidan är de 10000 hönorna inte ute och betar. De skulle förvandla stora ytor till öken på nolltid. Så om de är ute på betong eller inne på betong är kanske ingen större skillnad.)

Förra året var vi på julmarknad 10 dagar. Alla helger från och med sista helgen i november och alla helger utom den sista i december var intecknade. Vi gillar julmarknader. Människor är oftast glada och de smakar gärna på kanelkokt glögg och diskuterar det ena och det andra. I år ska vi inte åka på en enda julmarknad vilket känns lite trist. Det kommer att ge oss sämre intäkter i november och december och det är naturligtvis inte bra då vi redan har små marginaler men vi har istället ökat försäljningen via REKO som kompenserar en hel del. Den stora skillnaden i försäljning är att vi inte får sålt våra lammskinn men de är å andra sidan inte någon färskvara så det får väl ligga till sig till nästa års julmarknader. Inställda marknader betyder också att vi hinner såga upp reglar och plank av våra träd och att vedproduktionen inför vintersäsongen 21/22 redan är påbörjad.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑