I somras började vi riva golvet i fårstallet. Det har varit ett bekymmer sedan vi flyttade hit. Halva golvet var gjort av brädor och halva var gjuten betong som hade gett upp. När vi tog bort betongen visade det sig att det var gjutet ovanpå ett brädgolv gjort av tunna brädor som hade ruttnat bort.
När vi gödslar ut så går maskinerna hårt åt brädgolvet och dessutom är taket så lågt så vi kan inte köra in med traktor.
Vi har gillat fårstallet när fåren har varit där. Det är trivsamt och funktionellt hela vintern men vid utgödsling har vi alltid svurit åt konstruktionen. I somras började vi ta bort det gamla golvet och tanken var att gjuta ett nytt golv över hela ytan.
Problemet var det där med höjden. Vi vill gärna ha ett lägre golv så vi kommer in med traktorn. Ett gjutet golv behöver bra underlag under sig, sedan ska det armeras och det hela bygger en hel del på höjden. Vi funderade fram och tillbaka och till slut bestämde vi oss för att istället fylla upp golvet med stenmjöl.
För många år sedan var jag på studiebesök hos en fårbonde på Orust som hade stenmjöl i sitt fårstall som underlag. Det har fastnat i bakhuvudet och nu vill vi testa – mest för att vi inte är sugna på att gjuta. Betong är inte ett material vi gillar. Det är onödigt hårt för att vara i en gammal träbyggnad. Det är dessutom en pina att ta bort om vi skulle vilja det.
Vi har grävt ur och rensat ytan. Sedan har vi jämnat till med ett lager med singel.
Idag kom Magra grus med ett lass stenmjöl och tippade av på gårdsplanen.
När Jonas kom från jobbet körde han in stenmjölet i fårstallet med traktorn. Den lilla traktorn fick plats på höjden sedan det gamla golvet var borta. Eller rättare sagt, hytten gick in. Ljuddämparen fick kapas ett par decimeter med bågfilen. Sedan krattade vi ut det så det fyllde golvet. Vi har fått sätta upp skivor på sidorna för att hindra materialet från att hitta in i gliporna under golvet.
Vi fick för många år sedan en vält på ett ställe där vi var och hämtade plattor. De forna ägarna hade inte någon användning för den och vi tänkte att den säkert kunde vara bra att ha. Den har mest stått i vägen och vi har flyttat runt den som vi så ofta gör med alla ägodelar men idag kom den till pass. Den är gjord av ett järnrör som är ca 20 mm tjockt. Den är tung. Den har dessutom charmiga ekrar av ek som bör bytas ut någon gång när andan faller på.
Tanken är att vi ovanpå det tillplattade stenmjölet ska lägga halmbädden. Fåren kommer sedan att gå där hela vintern och trampa ner urin och skit och vi kommer att fylla på hela tiden så ytan känns fräsch för fåren. Det hela kommer att bli en kaka som ska ut till våren. En del av sten mjölet kommer att följa med ut med ströbädden men det gör inte något. Dels är det lätt att fylla på och dels så är det bara bra med lite extra mineral i gödseln.
Sitter alldeles själv i en stuga i Tylösand och har tid att göra en seriös planering inför nästa säsong. Jag önskar att jag hade dokumenterat allt från 2020 men det är bara att inse att de flesta bladen över bäddskötsel och skörderesultat gapar tomma. Jag hade som mål 2020 att jag skulle bli bättre på dokumentation men det sket sig totalt. Det har inte varit en lätt säsong men det bästa med att odla annueller är att man får en ny chans nästa år.
Vi använder iZettle som kassasystem så med hjälp av det kan jag ändå se när jag började sälja de olika grödorna och i vilka volymer jag sålt dem. Det är inte dokumentation på bäddnivå då många grödor odlas i fler bäddar men det är ändå en liten hjälp. Det jag mest önskar att jag dokumenterat är när jag bladgödslat och var vi förra året spred ut mustrester. Vissa grödor har inte gått bra i år men eftersom jag inte dokumenterat så kan jag inte se om det beror på åtgärder jag gjort eller något annat.
Sju kvarter har i min planering blivit 14 ”halvkvarter”. Tanken med det är att grödorna ska ”hoppa” tre steg varje år. Det gör att jag kommer att odla kål var fjärde år i sex bäddar och var femte år i tolv bäddar. Det är den bästa lösningen jag kommit fram till om jag vill odla ett och ett halvt kvarter med kål.
Om jag följer växtföljdsplaneringen ovan inser jag att jag nått pensionsålder när 2029 infaller. Det är lite hisnande. Kommer att orka hålla på så länge?
Nästa år kommer jag att odla ungefär samma mängd lök som tidigare år. Det jag behöver utöka är skörden av vitlök då jag sålde slut årets vitlök redan i september.
Jag kommer att utöka antalet bäddar med gurka och squash men även där är jag rätt så nöjd med årets resultat. Jag odlade i år bara en bädd zucchini eftersom det är lätt att få för mycket av den varan men eftersom jag blivit bättre på att skörda flera gånger i veckan så har jag lyckats hålla dem relativt små vilket gör att jag nästa år kommer att utöka till två bäddar.
Kål blir det 18 bäddar av istället för årets 13. Trots det så känns det som om jag lätt skulle kunna odla mer kål men jag inser att det får räcka med det.
Bönor och ärtor vill jag inte odla mer av. Inte för att det inte är lätt att sälja men för att det tar så enormt mycket tid att skörda.
Morötter är mitt största problem. Jag har ALDRIG lyckats bra med morötter men det är en gröda som är lätt att sälja och som framför allt går att lagra under vintern så jag vill verkligen lära mig att odla morötter. Nästa år ska jag bredgrepa bäddarna mycket noggrant och hålla ännu bättre koll på sniglarna så kanske det går trots allt.
Betorna ska få mer gödsel nästa år. Jag har inte producerat alls den mängd stora betor som jag brukar göra i år men vad det beror på vet jag inte riktigt. Bättre bredgrepning även här. Vitbetor kommer jag att odla mindre av men gulbetorna kommer jag att så fler av då de sålt mycket bra.
Majs har jag provat både direktsådd och förodlad och nästa år blir det bara förodlad då den direktsådda inte blivit klar än. Kanske hinner den innan säsongen är över men jag vill inte riktigt chansa på det.
Några bäddar gröngödsling ser det också ut att bli. Det känns bra men om jag känner mig själv rätt så är risken stor att även de planerade gröngödslingsbäddarna kommer att fyllas med annat.
Jag gör min såplanering i excel. Det gör att jag kan kopiera rader från föregående år och sedan behöver jag bara justera utifrån skördedokumentation och erfarenheter. Sedan skriver jag ut planeringen och sätter in den i en pärm. Inför varje vecka skriver jag upp vad jag ska göra på en whiteboard och prickar av allteftersom jag hinner med att utföra sysslorna.
Om någon är intresserad av min planering så hittar ni den i följande dokument:
Gröngödslingsgrödor är ett bra sätt att få mer organiskt material ner i bäddarna. Men bäddarna vill man gärna odla grönsaker i så det blir mindre gröngödsling än vad som är bra. Eller rättade sagt det blir i princip ingen gröngödsling alls. Tanken inför nästa säsong är att det ska ändras.
Kanske kommer det till och med bli så att vi avsätter några bäddar helt till gröngödsling. Alltså att vi inte odlar någon avsalugröda i dem alls på hela säsongen. Det tar emot – men det vore bra.
Möjligheten finns också att så in en gröngödslingsgröda efter en tidig skörd. Ska det vara något i den bädden året efter som ska sås tidigt så får man välja en gröngödslingsgröda som dör ner på vintern. Är det istället en bädd som ska sås sent så kan man välja en gröngödslingsgröda som övervintrar men som dör om man myllar ner den på våren.
Följande ettåriga gröngödslingsarter rekommenderar jordbruksverket i ekologisk grönsaksproduktion:
Perserklöver som växer snabbt och som därför passar både som helårs- och delårsgröda. Har en stor grönmassa ovan jord men klena rötter. Kan slås av flera gånger under odlingssäsongen. Tål ej frost.
Fodervicker växer snabbt och bildar stor grönmassa samt har ett relativt bra rotsystem. Kan klara en avslagning tidigt men man måste då lämna en hög stubb. Bäst är att inte slå av alls. Ettårig,
Luddvicker är bra på att konkurrera ut ogräs eftersom den lägger sig ner och kväver ogräset. Luddvicker fixerar kväve och tål köld bra. Ettårig men tål frost så kan sås på hösten och övervintra. Kan odlas tillsammans med åkerböna och sötväppling som den därmed kan klättra på.
Blodklöver bildar mindre grönmassa än andra klöversorter men har en pålrot. Kan fixera kväve vid låga temperaturer. Ettårig. Sås maj till september. Kan övervintra.
Subklöver har ett krypande växtsätt och tål skugga bra. Bildar inte så mycket grönmassa så den passar bäst som subgröda. Tål avslagning bra och har pålrot. Ettårig. Kan med fördel sås under kål och majs men bör sås in först när huvudgrödan etablerat sig.
Lupiner är bra på att förbättra jordstrukturen eftersom den har en djup pålrot. De bör inte slås av. De blir vedartade på hösten och därför svåra att hantera om man inte har maskiner. Ettårig.
Åkerböna har en djup pålrot och är därför bra på att förbättra jorden. Kan slås av men man bör helst inte göra det. Den förvedas också kraftigt på hösten. Ettårig.
Honungsört fixerar inte kväve men används för att den har god förmåga att ta upp växtnäring i marken. Används som en tidigt sådd fångstgröda. Trivs den så bildar den bra grönmassa. Går den i frö kan den bli ett ogräsproblem så därför bör den slås direkt efter blomning. Ettårig. Kan sås tidig vår till juni. Tål ej frost. Fröna bör myllas ner då de är mörkgroende.
Andra exempel på gröngödslingsgrödor som jordbruksverket inte tar upp i sin skrift är:
Bovete som etablerar sig snabbt och därför kan passa bra mellan två kulturer eller efter en kultur. Tål ej frost.
Westerwoldiskt rajgräs kan vara bra för att fånga in kväve som frigörs om man odlar klöver. Därför är de bra att kombinera. Tål ej frost.
Redan i år prövade jag klöver som subgröda (en gröda man sår under huvudgrödan) till vitkål och majs men det fungerade inte så bra. Jag sådde i samband med plantering och det var för tidigt. Nästa år ska jag pröva igen men så först när plantorna växt till sig lite.
Jag prövade också att så in bovete och perserklöver i en bädd som blev tom. När grödorna växt till sig så täckte jag bädden med plansiloplast. Det ska bli spännande att se hur det ser ut där i vår.
Jag har en yta (den röda) som jag vill använda till att så gröngödsling för avslagning och uppsamling för att lägga mellan raderna i annan växande gröda som t.ex. rödbetor, palsternackor och lök. Det bör vara gröngödslingsväxter som tål avslagning flera gånger per säsong som t.ex. gräs, råg, perserklöver, lusern och havre. Eftersom jag är ny på det här så måste jag pröva mig fram.
Jag har tidigare slagit gräsmattan mellan mina kvarter och använt det som gröngödsling men jag upplever att jag uppförstorar problemen med framför allt vitgröe. Därför undviker jag att täcka med gräsklipp. Vitgröe är nog det vanligast förekommande gräset i vår gräsmatta tyvärr och det fröar av sig flera gånger per säsong. Det är jobbigt att få in det i bäddarna så nu undviker jag gräsklipp bland grönsakerna.
Växtföljd är inte lika viktig i småskalig grönsaksodling som den är om man odlar stora arealer med samma gröda. När jag läser vad jordbruksverket skriver om växtföljd i ekologisk grönsaksodling så är skriften framtagen för odling på fält där de i alla sina växtföljdsexempel har flera år med vall mellan grönsakerna. Därmed får jag inte riktigt någon hjälp med min planering utifrån deras exempel men de har en hel del annat matnyttigt att ta till sig.
För att förbättra mullhalten och markstrukturen rekommenderar de att man odlar grödor med kraftiga rotsystem. Helst vall och gröngödsel. Vall kommer inte på fråga i mina bäddar och gröngödsling har jag inte riktigt lust att lägga in i växtföljden då jag verkligen vill odla grönsaker i alla bäddar. Jag ska de kommande dagarna fundera mer på hur jag kan få in mer gröngödsling på annat sätt.
De föreslår också att man använder stallgödsel och det gör vi redan. Stallgödsel har effekt som varar i många år och vi har inte några planer på att använda något annat. Det här året har vi börjat en process med att förbättra stallgödselhanteringen genom att införskaffa en gödselspridare som gör det lättare för oss att få stallgödseln finfördelad. Det ser vi fram mot att jobba mer med.
Nästa tips är att hålla marken bevuxen så mycket som möjligt. Under säsong täcker våra grödor bäddarna då vi kan plantera så mycket tätare än vad man kan om man odlar på fält. Vissa grödor som rödbetor och huvudkål täcker ut nästan allt ogräs men det är värre med t.ex. lök. Vissa år har vi hunnit med att täcka de bäddar där grödan inte täcker ut med gammalt ensilage. Det känns bra och det minskar ogräset och håller jorden täckt.
I år lyckades vi inte med det men planen är att försöka hinna med det nästa år. Vi har från och med i år även börjat med att täcka tomma bäddar med plansiloplast. Det är inte något jag gillar så där värst mycket men det är bra för jorden och mikrolivet och sparar massor av arbete med ogräset. Vi kommer att fortsätta med det men även här ska jag funder mer kring hur vi före och efter huvudgrödan kan arbeta mer med gröngödsling.
Deras sista tips är att inte bearbeta jorden så mycket och där ligger vi bra till. I år har vi inte ens grävt i potatislandet då vi odlat potatisen direkt på jorden under halm.
Det kommer vi också fortsätta med men utveckla. En anledning till att man inte ska bearbeta jorden är att all bearbetning ökar omsättningen av det organiska materialet och eftersom en av de viktigaste sakerna man kan göra för att få en bra jord är att öka mullhalten i jorden så vill man inte ha en ökad omsättning.
Många grönsaksodlare som odlar i fasta bäddar skaffar sig en tvåhjulstraktor. Till den kan man bland annat koppla en slaghack. Slaghacken kan man köra över majsbäddar och kålbäddar för att slå sönder alla skörderester och på så sätt få ett stort tillskott av organiskt material till kommande år. Vi har inte någon tvåhjulstraktor, dels för att det är en stor investering och dels för att jag inte riktigt gillar att få in en bökig fossildriven maskin i odlingen. Det gör att vi behöver föra bort mycket av det organiska materialet då det tar för lång tid att bryta ner om det inte är sönderslaget. Jag ska testa om det går att köra t.ex. majsstänglarna genom vår nya flistugg. Det kommer att innebära en del merarbete med att föra bort majsen till flistuggen och sedan återföra det sönderslagna materialet men det ska ändå bli spännande att testa.
Förfruktsvärdet är en term som återkommer ofta när man läser om grönsaksodling och växtföljd. Med det avser föregående års grödas kvarlämnande effekter. Det kan vara hur mycket näring som lämnas kvar i form av skörderester både ovan och under jord samt hur grödan påverkar jordens struktur. Vi använder en hel del skörderester som tillskottsfoder till hönor och får. Fåren älskar att få blad från kål och hönorna älskar i princip allt utom lök. Problemet med det är att vi samtidigt för bort grönmassa från odlingen som annars blir en del av förfruktseffekten. Det behöver vi fundera mer över.
När förfruktsvärdet inte är bra nog behöver man tillföra stallgödsel för att kompensera för bristen på näring i jorden. Men gödsling har inte samma effekt på markstrukturen som en bra förfrukt ger i form av skörderester och rotsystem. Att tillföra för mycket gödsel är inte bra av andra orsaker också. Det blir stor risk för växtnäringsläckage och det kan också leda till för höga halter av fosfor i jorden vilket kan missgynna grönsakerna.
Nästa år kommer jag att odla i sju kvarter med tolv bäddar i varje. Så mycket har jag inte odlat förut så därför behöver jag göra en ny växtföljdsplanering. Planen just nu är att jag inte ska odla mer än så här. Jag ska inte utöka till fler kvarter efter det här. (Note to self)
Problemet i växtföljden är att jag älskar att odla kål. Kålväxter är utan konkurrens mina favoriter. Kanske inte kålrot, majrova och kålrabbi men jag gillar verkligen att odla spetskål, grönkål, vitkål, broccoli, blomkål, brysselkål, salladskål och rödkål. De är tacksamma växter som ger stora skördar och är lätta att sälja och goda att äta. Många av dem tål lagring vilket gör det möjligt att förlänga säsongen med grönsaker från lagret nu när vi har kylrum. Men kål bör ha en växtföljd på sju år vilket gör att jag bara kan odla tolv bäddar kål – men det räcker inte.
I år har jag odlat kål i ett kvarter. Jag skulle verkligen vilja odla kål i ett och ett halvt men då kommer jag ner till en växtföljd där kålen kommer in var femte år. Det är en risk. Men kanske är den värd att ta. Det finns också klumprotsresistenta sorter av kål att ta till ifall man blir drabbad. Saken är den att man väldigt sällan hör talas om människor som odlar småskaligt som drabbats av klumprotsjuka. Kanske är folk väldigt duktiga på att odla kål bara vart sjunde år eller också är problemet inte så stort. Den som har tankar om detta får väldigt gärna kommentera!
Vi, Jonas, Ylva driver sedan 2014 ett småskaligt diversifierat jordbruk med fokus på grönsaksodling, must och honung. På gården finns får, hönor, bin, ankor och katter.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Praktikanter: Vi tar emot praktikanter inom grönsaksodling och agro forestry. Skicka en intresseanmälan till info@ostangsgard.se.