Författare: Ylva Lundin (Sida 93 av 239)

Rostigt järn och grönt är fint ihop. Framför vårt hus har vi en yta som har varit åsidosatt. Den består av en grusgång och en svårklippt ”gräsmatta” under våra hamlade lindar. Gränsen mellan gräs och grus har allt mer försvunnit och gräset är mest mossa, maskros och kvickrot. Att ta hand om den ytan har verkligen inte prioritet men eftersom den ligger precis framför huset har det känts tråkigt att den är så misskött.

Den en gång breda och välskötta grusgången har blivit allt smalare och på vissa ställen är det tveksamt om det verkligen kan kallas grusgång då det mest är gräs.

Det här jobbet har verkligen inte prioritet men är något jag tar tag i när jag får en stund över. Hjulhackan som jag har i odlingarna gör att det är ganska så lätt att få bort gräset i grusgången men man orkar inte köra för länge.

Vi har haft gräsytan täckt med plansiloplast ett tag för att få bort en del av ogräset. På favoritutflytktsmålet Skroten i Bäreberg har vi köpt plåtar som rostar fint och de utgör nu gräns mellan grus och det som tidigare var gräs. Innanför plåten ska vi täcka med tidningar och flis och sedan plantera olika kryddor i diverse rostiga plåtsaker.

Pepparrot lär sprida sig lätt men den har vi planterat i en gammal kokgryta.

Från balkongen ser ytan ut så här. Rakt fram från trappan kommer det att bli en grusgång så vi kan börja gå rakt fram ut i odlingen istället för runt som vi fått gjort hittills.

Det är bara gruset som fattas. På båda sidor om den nya grusgången blir det funkiaplantering. Jag har frösått funkia och fått fram plantor men de växer väldigt långsamt så det kanske inte blir så mycket med det hela. Funkia, eller hosta som det också heter, är ätbar. Skördar man de tidiga skotten så kan man fräsa dem i pannan. Har aldrig testat men om projektet lyckas så kommer vi kunna äta mycket framöver.

På båda sidor om gången vill jag ha högväxande bönor men de behöver något att klättra på så jag fick ta och svetsa ihop två bönstöd av armeringsjärn.

Det är andra gången i livet jag svetsar men det är ganska lätt och mycket roligt. När jag skriver lätt så menar jag bara att det är lätt att få två järn att fästa vid varandra. Inte att det skulle passera någon kontroll eller att det är snygga svetsfogar. Det spelar dock inte någon roll eftersom de kommer att täckas av högväxande bönor.

Det här är ett projekt som kommer att pågå länge. Det är inte ofta jag har tid att jobba med det men det går långsamt framåt. Vi saknar kärl att plantera i också men det kommer att lösa sig. Har någon något rostigt liggande som det går att plantera kryddor i så tar vi gärna emot.

Det kommer att vara mycket trevligare att sitta på altanen och titta ut över rost och grönt i framtiden.

Vi sitter inte ofta här på gården men när vi gör det så är det ofta på altanen på kvällen när solens sista strålar lyser på väggen. Det känns som om vi kommer att glädjas åt det här projektet när det blir klart.

Så här års är det mycket fokus på ogräsrensning i odlingarna. Lyckas man hålla ogräset i schack fram till en vecka efter midsommar så är mycket arbete vunnet. Lyckas man inte så blir det surt sedan. Just nu är ställningen följande:

Vi leder i kvarter 1, 3 och 4

Ogräset leder i kvarter 2 (en ganska kraftig ledning)

Oavgjort i kvarter 5

Man kan ha olika strategier i detta. Antingen släpper man kvarter 2 och får stora problem både i år men framför allt nästa år. Skälet till det kan vara att man på grund av tidsbrist väljer att hålla övriga fyra kvarter i gott skick för att minimera förödelsen. Lägger man för mycket tid i kvarter 2 så blir det lätt att ogräset tar över i fler kvarter.

Eller så ger man sig på kvarter 2 i morgon och låter bli att ge sig innan slaget är vunnet. I så fall så kommer jobbet att bli värre i kvarter 5. Eller också så jobbar man helt enkelt längre dagar så man hinner både och. Skälet till att kålkvarteret ofta blir problematiskt när det gäller ogräs är att alla bäddarna är täckta av nät. Det är jobbigare att lyfta av nät och rensa än att rensa när man går förbi. Det tar helt enkelt emot och dessutom ser man inte ogräset lika lätt.

Det andra kriget vi utkämpar är snigelkriget. Vi köpte ju två myskankor men de vägrar äta sniglar och mumsar inte ens på dem vi lägger i matskålen. Vi letar nu andra ankor. Helst vill vi ha mignon men de verkar omöjliga att få tag i. Finns det någon därute som har några att sälja så hojta till. Vi har dock upptäckt att ett vanligt elstängsel som vi har till får och ankor stoppar sniglarna en del. Annars utkämpas kriget med sax och ferramol.

Kriget mot sniglarna vägrar vi ge upp. MEN det prövar vårt tålamod. Dels är det tidsödande och tråkigt att klippa sniglar varje morgon men framför allt är det otroligt frustrerande att behöva återplantera plantor och så om.

Värst är det i kvarter ett. Morötterna är isådda i alla bäddar (3 gånger), rödbetorna likaså och idag sådde jag även om palsternackorna.

På bilden ovan skall det vara rödbetor. De största plantorna såddes med såmaskin från början. Som ni ser så är de inte så många. Sedan finns det några halvstora plantor som är från omgång två och sedan finns det ganska många pytteplantor som är från sådd nummer tre. I denna del av odlingen leder vi över sniglarna så för varje omsådd så blir det fler plantor som överlever.

På bilden ovan är det spenat. EN planta överlevde från första sådden. Då har vi ändå sått fyra rader a 16 meter. Hade alla plantor tagit sig så hade vi kunnat leverera spenat till REKO-ringen på torsdag men det känns inte riktigt lönt att lägga ut annons på en planta.

Nu har jag nog sått färdigt i kvarter ett. Blir det hål i raden så får det vara men det är svårt att acceptera att det fattas plantor i två meter i en rad för att sniglarna har varit där och mumsat. Tidsvinsten som vi fått i att använda såmaskin går dessutom helt förlorad för de plantor som klarat sig undan sniglarna vill vi ju inte köra över.

Kvarter 2 är en katastrof. Grönkålen som vi knappt förlorade någon planta i förra året är värst drabbad och där har vi nu planterat om tills alla extraplantor tog slut. Idag var cirka en tredjedel av plantorna borta igen. Nya plantor är på gång men de behöver några veckor till på sig innan vi kan sätta ut dem. Övriga kålbäddar är alla omplanterade men inte lika illa drabbade.

Annars går det rätt bra. Majs, bönor, ärtor växer som de ska och all lök växer kanonbra.

Persilja kan vi skörda.

Sallaten är en fröjd att se.

Potatisen har börjat titta upp. Squash, pumpa, gurka och vintersquash tar sig också även om vissa plantor har strukit med på grund av sniglarna.

Ibland undrar man vad man gett sig in på. Det är tur att man är envis för vissa dagar känns det som om kriget är förlorat och man vill ge upp. Men vi skördar sparris varje dag.

I år är inte något vanligt år. Vi brukar ha fullt med wwoofare här men de lämnar återbud en efter en eftersom de inte kan resa till Sverige. Det ger oss mer arbete själva men det öppnar också upp för att vi ska kunna ta emot andra intresserade här under dagarna då vi inte behöver ägna oss åt wwoofare.

Under hela juni månad kan du komma till Östängs Gård vilken vardag som helst och vara med i arbetet under en dag. Vi kommer att arbeta i odlingen med sådd, plantering, ogräsrensning, omplantering, tomattjuvning, uppbidning, skörd m.m. Under arbetets gång har du möjlighet att ställa frågor om odling, hönor, får, bin, byggnation, bevattning och allt annat som vi håller på med på gården. Eller också så bara du nämner vad du vill veta mer om så berättar vi allt vi vet. Vi bjuder självklart på fika och lunch. Det kan bli ett tillfälle att pröva på livet på landet under en dag samt att få en inblick i hur det kan vara att arbeta i en lite större grönsaksodling.

För att vi ska ha lite koll på när vi får besök så anmäl ditt intresse på info@ostangsgard.se

Välkomna!