Författare: Ylva Lundin (Sida 95 av 239)

Växthusdörrar

Växthuset är nästan klart. Kanske blir det aldrig riktigt färdigt för vi brukar ta saker i bruk när vi kommit till 80-90% och när det är funktionsdugligt så är det svårt att få de sista detaljerna gjorda. Det saknas bland annat sex trekantiga fönster på gavlarna. De är beställda och så fort de kommer är de lätta att få upp. Det saknas också ett fönster på långsidan som ska vara öppningsbart. Det ska Magnus tillverka men det är inte någon panik eftersom vi spikat fast en tältvägg för öppningen. Sedan saknas det fyra skjutdörrar och där är det lite panik eftersom den plast vi hängt för inte kan spikas fast eftersom vi måste kunna gå ut och in ur växthuset flera gånger om dagen.

Vi har hängt upp skenan som dörrarna ska löpa i lite provisoriskt för att kunna mäta dörrstorleken ordentligt.

Som utgångspunkt har vi sex stycken rutor som är 172 gånger 62 centimeter. Det gör att det på varje sida blir en smal dörr med en ruta och en bred dörr med två rutor.

Problemet med dessa skjutdörrar är att det är jag som ska göra dem och den arbetsuppgiften ligger ganska långt över min kompetensnivå. Magnus har rådgett men ska jag ha några dörrar så får jag göra dem själv då han måste jobba på annat håll.

Jag började för flera veckor sedan och sågade först till några provbitar för att försöka förstå mig på hur det hela skulle gå till. När jag trodde att jag hade rimlig kläm på det hela så sågade jag till alla delar till den lilla dörren.

Råmaterialet är dessa gigantiska 5,5 centimeter tjocka ekplankor. Där hjälpte Jonas mig att såga en rak sida med sänksågen först. Problemet var att sänksågen inte riktigt gick igenom så jag fick hyvla bort en del.

Eftersom sänksågen inte riktigt gick igenom så tänkte jag istället såga resten på vår klyvsåg. Jag ställde upp klingan så högt det gick.

Sedan ställde jag in tjockleken på det jag ville ha och så försökte jag baxa upp ekplankan och såga rakt och det gick inte alls. Jag kunde inte hålla riktningen eftersom ekplankan var för tung och ingen annan var hemma så det blev till att plocka fram sänksågen i alla fall.

Skenan gör att man kan vara rimligt säker på att såga rakt. Sänksågen går på två laddbara batterier och vi äger tre men det drar enormt mycket ström när man sågar så tjock ek så det blev en frustrerande period när batterierna behövde laddas och jag ville såga.

Sedan använde jag multiverktyg, fogsvans, stämjärn och hammare för att få till ett jack i änden.

Det var lättare att få till nästa del som skulle skjutas in i den första.

Första hörnet hade jag mätt ganska bra så det gick relativt lätt att sätta ihop.

Efter första hörnet kände jag mig riktigt nöjd. Det såg rätt bra ut.

Med hjälp av klyvsågen nedställd på en centimeter sågade jag upp spår i ramen.

Genom att ställa in sågen på 1,5 centimeter från sidoanhållet så kunde jag först göra en sågning och sedan vända på stycket och göra om proceduren för att få ett lagom brett spår för glasskivan.

Sedan försökte jag sätta ihop hela dörren men det blev skevt och dant. Den skeva dörren fick ligga kvar omonterad i verkstaden. Problemet är att jag sällan har tid och när det är något där man känner att man nått sin inkompetensnivå så är det mycket längre ställtid innan man kommer igång.

Under veckan har jag funderat och funderat på hur jag skulle få proceduren att bli bättre och mer rationell.

Jonas hjälpte mig att få igång vår relativt nya bandsåg och så började jag såga till delarna till nästa dörr som ska innehålla två glasrutor. Den kommer att bli tung.

Tre långa pinnar klövs och kapades till.

Alla urtag markerades ut och de i ändarna sågades upp med hjälp av bandsågen. Det gick mycket smidigare. Sedan använde jag stämjärn för att få bort det som skulle bort. Eftersom glaset är kortare än dörren ska vara så behövde jag ha tvärgående stag som skulle sättas in i urtag och dessa var jag tvungen att göra med stämjärn och hammare.

Jag har mätt och räknat och sågat under flera kvällar efter grönsaksjobbet så idag när jag hade en hel eftermiddag på mig så var det dags att se om allt passade.

Jag var nervös. Jag började efter lunch med att samla ihop alla verktyg jag kunde fundera ut att jag skulle kunna behöva.

Sedan gick jag över varje bit och hyvlade och jämnade till för att allt skulle bli ok. Jag kontrollmätte skårorna så de var tillräckligt breda och fick justera några på sågen.

Jag rensade och pillade och sköt upp hela ihopsättningen så långt jag kunde. Sedan blev jag så inne i arbetet så jag inte tog ett enda foto.

Efter många timmars arbete så är dörren ihopsatt. Två glasrutor på plats och vid kryssmätning så är dörren inte skev. Utrymmet som blev kvar har jag satt i plywood som ska kläs med ek.

På alla ställen där en tapp går i ett tapphål har jag borrat och pluggat. Det blev bra.

I morgon ska jag slå isär den skeva dörren och göra om och göra rätt.

Rövarband

Årets lammning är över och vi fick 11 tacklamm och ett bagglamm. Bagglammen brukar vara aningen tuffare och busigare än tacklammen så vi tänkte att vi nu hade fått en relativt lugn grupp. Men så fel vi hade.

Gotlandsfår brukar vara väldigt strikta med vilka lamm som får dia. Det är inte alltid lätt att få en tacka att acceptera några andra lamm än sina egna. När man släpper ihop nya lamm och tackor med varandra så brukar tackorna vara noga med att markera att inga andra lamm än de egna får komma i närheten. Det är vanligt att tackor både sparkar och stångar lamm som kommer för nära.

I år har vi dock fått ett riktigt rövarband. Det började med att lamm nummer 20004 tog sig friheten att tjuva mjölk från andra tackor än sin egen när tackorna stod och åt. Normalt så diar lammen från sidan men 20004 smög fram bakom tackan och tjuvade mjölk. Om tackan började sparka gick hon vidare till nästa och tjuvade där tills den tackan började sparka och då fortsatte hon till nästa. De andra lammen hängde ganska snart på och nu är det väldigt jobbigt för tackorna.

Det normala är annars att när tackorna äter så ägnar sig lammen åt att springa av sig och skutta och hoppa men i det här gänget så är det istället så att alla lammen tjuvdricker så mycket de bara kan.

Purjolöksplantering

Vi slås ofta av hur mycket effektivare vi har blivit i och med att vi skaffar oss mer och mer erfarenhet. I veckan var det dags för purjolöksplantering och bara det att vi på förhand vet vilka redskap vi behöver spar väldigt mycket tid. Allt läggs i skottkärran och så går man bort till bädd 4:12 där vi i oktober förra året bestämde att purjolöken skulle planteras just den här veckan.

Längst till vänster i bild är vår sparrisbädd och sedan följer bädd 4:12 och 4:11 som båda kommer att innehålla purjolök. Bädd 4:12 är planerad att planteras denna vecka och 4:11 ska planteras nästa.

Purjolök är relativt näringkrävande så i bädden tillför vi två skottkärror stallgödsel. Den finns precis utanför odlingen under en blå presenning så det är lätt att hämta.

Gödseln sprids ut i mitten av bädden.

Sedan myllas den ned med hjälp av ett rensjärn. Det kanske inte är det vanligaste redskapet för nedmyllning av gödsel men vi tycker att det fungerar bra eftersom man lättare slår sönder klumpar med det. Kanske kommer vi när vi lär oss mer om gödsel att ha en klumpfri kompost att sprida ut men just nu behöver vi ibland slå sönder mindre klumpar.

Därefter så krattar vi bädden så vi får en relativt jämn yta. Purjolök är inte så känsligt så det behöver inte vara lika fin bädd som om vi ska så t.ex. morötter.

Därefter drar vi upp tre rader med markören.

Sedan använder vi vår egentillverkade purjolöksdibbler. Det är helt enkelt ett gammalt skaft som gått av som vi spetsat till och trätt en gängstång igenom. Gängstången sticker ut 20 centimeter på varje sida så vi kan använda foten och trycka ner den om marken är hård. 20 centimeter är också avståndet mellan purjolöksplantorna så vi använder även dibblern som avståndsmätare.

Vi gör tre rader hål där vi stoppar ner plantorna. Purjolöken sår vi i tråg där vi gör hål med en uttryckare för brätten. Det gör att de får tillräckligt med utrymme för att växa till bra.

Purjolöken är inte speciellt känslig när det gäller rötterna så det är lätt att skilja dem från varandra.

Vi drar helt enkelt upp en planta och stoppar ner den i ett 20 centimeter djupt hål På detta sätt slipper vi kupa och krångla utan purjon hamnar djupt redan från början. Vi vattnar sedan bädden så att hålen fylls igen med jord.

Eftersom en av våra katter hjälpt till i plantuppdragningen trots skyddsåtgärder så räckte inte plantorna till hela bädden. Sista delen satte vi därför rödlök som var över med hjälp av en annan hemmabyggd dibbler.

Det är skönt att ha färdiga planer men de behöver alltid justeras på det ena sättet eller det andra.

Rådgivning

Igår hade vi besök av Cecilia Faktus från LPIV. LPIV står för Lokalproducerat i Väst är ett resurscentrum för småskaliga livsmedelsproducenter i Västra Götaland som ger råd, coachar och utvecklar småskaliga livsmedelsföretag. Vi är medlemmar där sedan några år tillbaka.

Det är verkligen något som vi rekommenderar till alla småskaliga livsmedelsföretagare som befinner sig i Västra Götaland. Det kostar inte speciellt mycket men ger desto mer. För det första så har vi rätt till 20 timmars rådgivning per år. Sedan har de en lång rad projekt igång som man kan delta i och så erbjuder de träffar, föreläsningar och utbildningar.

Vi har utnyttjat rådgivningen för lite men nu börjar det bli dags att utveckla verksamheten så då tog vi kontakt med Cecilia Faktus som är specialiserad på livsmedelslagstiftning. Hon kom hem till oss och vi tog en rundvandring där vi berättade om vår verksamhet så långt. Sedan satte vi oss i trädgården och pratade igenom vad vi vill utveckla med vårt företag. Tanken var att få råd och tips inför vad vi nu vill göra.

Vi har tankar på att förädla en del av det vi producerar. Morotsmarmelad, svartvinbärssylt, örtsalt, torkade kryddor, torkade bär, frysta bär med mera. Vi funderar också på att sälja styckdetaljer av lammen istället för att sälja hela lamm. Kanske även korvar som vi låter legotillverka någonstans. Vi pratade lagstiftning och möjligheter och Cecilia gav oss bra input kring de tankar vi har.

Vi har tänkt certifiera vårt egna kök för livsmedelsförädling. Problemet är bara att köket har ett hål i taket och en vägg som inte är färdig. Det hela hänger ihop med att vi vill ha in en vattenmantlad vedspis som ska samverka med solvärmepaneler på taket för att ersätta de eldrivna varmvattenberedarna vi har idag. Det är ett STORT projekt där vi måste riva ut ett badrum och bygga ett nytt osv, osv vilket inte lär hända det här året.

Då kom Cecilia på att vi med ganska enkla medel kan bygga ett tillagningkök i en del av affären. En helt ny tanke som vi ska fundera vidare på. Det känns just nu rätt spännande men vi får se var det landar.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2026 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑