Biokol

Nästa säsong tänker vi jobba mer med att tillföra biokol i odlingsbäddarna. Vi odlar i sandjord och tänker att vi med biokolets hjälp ska få en jord som är bättre på att hålla fukt och näring under en längre tid. Biokolet lagrar in kol i jorden vilket naturligtvis också är bra.

Jag har tidigare skrivit om biokol och våra försök med att göra kol dels i kakburk i vedpannan och dels i badkar utomhus. Helst skulle vi vilja tillföra ett par ton biokol och då är de där lösningarna inte så mycket att komma med.

I våras var vi därför i kontakt med en lokal hembygdsförening som varje år tänder en kolmila.

Vi besökte dem när de tände årets mila och det var väldigt intressant att se och höra dem berätta.

Årets mila fick namnet Gunnel och det var också Gunnel som tände milan.

Annars verkar det mest vara gubbar i farten när det ska göras kolmilor. Det är trevligt med hembygdsföreningar för där finns alltid kunniga människor som gärna berättar om verksamheten.

När den väl är tänd så går de vakt tills det är klart och har svalnat. Då öppnas milan och kolet packas i säckar. De säljer kolet som grillkol och vi pratade med dem och berättade att vi hellre ville köpa allt småskruft som blir kvar när de plockat ut de säljbara kolbitarna. De lovade att återkomma när milan svalnat. Efter några veckor ringde en dam och sa att de plockat ihop 14 säckar som vi kunde få köpa så det slog vi till på.

Vi har sedan funderat över hur vi ska kunna sönderdela biokolsresterna ytterligare. Vi har hört talas om dem som kört över biokol med bilen, de som lagt det i storsäck och hoppat på, någon som gjort en konstruktion av en mangel och lite annat men när vi nu hade 14 säckar så ville vi komma på något mer tidseffektivt.

Lösningen blev att köra det genom en gammal kompostkvarn som vi köpt på loppis för 100 kronor. Den är värdelös som kompostkvarn så vi har mest använt den till att smula sönder bröd till hönorna i. Vi testkörde lite i somras och det kändes som en bra lösning. Problemet var bara att det rök väldigt hur vi än försökte tejpa runt alla öppningar.

Nu skulle vi ju dessutom köra igenom 14 säckar så att låta det landa i en liten tunna som i somras var inte något alternativ. Istället tog jag och byggde en plattform av lastpallar vid en halv IBC-tank. Jag monterade av ena benet på kompostkvarnen så jag kunde ”hänga” den över kanten på IBC-tanken. Sedan täckte jag tanken med en skiva och över det la jag flera lager våt markduk.

Sen körde jag igång. Kompostkvarnen levde ett hårt liv. Det visade sig att det kommit med en och annan sten i säckarna och jag lyckades hindra en rostig spik från att slinka med.

Det rök en del på olika ställen men förvånansvärt lite trots allt.

Tanken fylldes förvånansvärt snabbt så ibland fick jag lyfta på dukarna och maka undan biokol så det inte satte igång öppningen på kvarnen. Stora bitar tog jag undan och la i en egen säck som vi kan ha som grillkol i sommar.

Biokol är ett otroligt poröst material. En kubikcentimeter sägs ha lika stor yta som en fotbollsplan.

Det sönderdelade kolet ska nu laddas med näring innan det får komma ut i grönsaksbäddarna. Lägger man oladdat kol i bäddarna kommer kolet inledningsvis att suga upp näring som finns i jorden och då minskar den tillgängliga näringen för växterna. Därför laddar man biokol ordentligt innan man sprider ut den. Näringen i den tillförda biokolen finns sedan under en längre tid när växterna behöver den.

Biokol är ett stabilt material som inte bryts ner lika snabbt som annat organiskt material utan kommer att finnas kvar länge i jorden.

Att jobba med biokol är smutsigt och kräver mask men det känns väldigt bra att ha en halv kubikmeter färdigladdad biokol att sprida i bäddarna till våren. Det känns också bra att ha fått tag på en lokal råvara som dessutom är en restprodukt som annars inte hade kommit till nytta. Det ska bli spännande att se vilken effekt det här kommer att ha på våra skördar framöver.