Igår var det dags för lammsläpp. Våra får och lamm har gått inne sedan lamningen. 
När en tacka lammar ställer vi henne och hennes lamm i en egen liten box lika många dagar som antal lamm + en dag. Sedan släpper vi ut dem i en gemensam fålla inomhus. Fåren går i en vinterhage där de kan gå in i ladan hela vintern fram till lamning men vi vill gärna ha lammen inomhus den första tiden. Men de har det lite tråkigt. 
Våren har ju inte varit den bästa när det gäller grästillväxt så vi har inte riktigt känt att vi har velat släppa ut dem men igår skedde det i alla fall. Vi ringde in Sara och Guillaume som hjälp och tillsammans med barnen och en kompis var vi sju stycken. Det behövs när man inte har vallhund. Vi tog hjälp av några fårnät och grindar men kan inte stängsla av någon längre tid då bilar måste kunna passera på vägen.
Tackorna fattar ganska snabbt men fem lamm blev kvar inne och undrade förtvivlat var mamma tagit vägen. 
Vi fick fånga in dem och bära ut dem till hagen. 
Det är så härligt att se dem ute på grönbete. 
Både lamm och tackor verkar väldigt nöjda. Skiftet de ska gå på hade inga betande djur förra året. 
Vi försöker spara ett skifte varje år för att ha som välkomstbete så att lammen ska slippa parasiter. 
Vallen på välkomstbetet såddes om förra året men det har växt dåligt. Dels för att vi sådde ojämnt men framförallt för det har varit så kallt.
I år ökar vi på odlingsytan för potatis rejält.
Några plantor hade till och med utvecklat små färskpotatisar redan nu.
De såg verkligen inte kloka ut nu. Vi satte dem ändå så får vi se hur det blir.
Tur att Milú var här och hjälpte till. De första 125 förgrodda kilona fick försiktigt lossas från övriga på brickan och läggas ner i fåran. De sista 100 kilona gick lättare för de kunde bara släppas ner. 
När alla 225 kilona var i jorden skulle fårorna skottas igen och det var då det började bli rejält slitit på kroppen. Sen skulle fiberduken ut och tyngas ner av sandsäckar. Allt i kvällssolen vackra ljus.
När vi var klara med alltihop var klockan halv nio och vi var helt slut. 
Tur att det är ljust länge på kvällarna så man hinner med det man ska.
Det är inte bra. Vi har försökt googla på hur man då bäst gör för att rädda sättpotatisen. Det råder delade meningar om det. En del säger att man ska ta bort skotten och andra säger att man ska låta dem vara kvar. Vi förgror potatisarna i lådor på ett tunt lager jord för att de ska sätta rötter och utveckla skott. Det gör att de etablerar sig snabbare när de kommer ut. Den metoden prövade vi redan förra året och det var nog det som gjorde att vi fick fram potatis så tidigt. Många av potatisarna i Swiftlådan har inte skjutit skott och dem la vi direkt i lådorna. De potatisar med långa skott delade vi i två grupper. En grupp där skotten fick vara kvar och en grupp där vi tog bort skotten. Ska bli spännande att se vilken grupp som utvecklas bäst. 
De potatisar som hade längst skott och var små och mjuka kasserade vi.
I dag har vi lagt ut alla swiftpotatisar men vid kontrollen i jordkällaren ser vi att även Montreal har börjat skjuta skott så de får vi nog lägga ut så snart vi hinner under veckan. 11 backar med Swift redo att planteras ut i mitten av april. Då kommer vi att täcka dem med fiberduk och hålla tummarna för att det inte blir frost. Sedan är de förhoppningsvis klara till årets första Nolbygårds matmarknad veckan innan midsommar. Få saker slår god färskpotatis med salt och smör. 
Frågan som inställer sig är då. Var är potatisen? Det går inte att se vad som är rader med potatis eller rader utan potatis. Ogräset har trimmats regelbundet men inte rensats så allt hade förvandlats till en grön matta. Här har jag nu legat i två dagar och letat potatis.
Innanför dörren finns en lång gång som leder in till två ”bås”.
En smal stenvägg delar av källaren i de två båsen. 
