Vi tycker om våra mignonankor. De simmar i sin damm, vaggar omkring i flock, är lågmälda och framför allt, äter mördarsniglar. När eftermiddagen har börjat bli kväll så brukar de leta upp någon som ser ut att kunna ge dem mat. De tjatar lite och då är det enklast att göra dem till viljes och att stänga in dem för kvällen.
I går kväll passade jag på att ta en film av dem där de kommer på rad efter mig och under tiden jag filmade fick jag syn på att en av de vita hade hittat en mördarsnigel under vår korta promenad. På filmen syns det att det även en grå anka som bär på sniglar.
När de kommer fram till mig så stannar de upp. Jag står ju i vägen för dem. Då passar de båda ankorna att svälja sina sniglar. Det tar lite tid. Sniglarna ska tydligen hamna rätt i munnen innan de slinker ner och godbiten ska ju dessutom bevakas så att ingen annan snor den. Sniglarna hamnar på marken ibland och då tittar de andra med intresserad blick.
Ljudet blir konstigt mot slutet av filmen. Har ingen aning vad det kan bero på.
