Kategori: bygga (Sida 5 av 8)

Uggleholk

Lars kom på besök och innan han fick sill och färskpotatis fick han hjälpa till med att sätta upp en fågelholk. Holken har stått som ett dåligt samvete på gårdsplanen ända sedan wwoofarna Annica och Richard byggde den förra året. Traditionen för våra wwoofare är att de lämnar efter sig en fladdermusholk, ett insektshotell eller en fågelholk på Östäng. Vi får behålla ett minne av dem och de vet att deras skapelser hjälper oss att öka biologiska mångfalden.

För att den inte skulle försvinna från den mentala att-göra-listan så lät vi den stå kvar alldeles framför huset. Ända fram till nu i helgen. Nu skulle den upp.

Första åtgärden blev att samla ihop allt material som kunde behövas och att transportera det till eken som vi hade sett ut. Holken är välbyggd och består mest av entumsbrädor. I och med att den är stor så blir den ganska tung.

Lars tog på sig att klättra upp först för att ta emot holken. Jag fick nöjet att bära upp den för stegen.

Inga missöden. Holken kom upp och skulle nu bara hamna på rätt plats.

Vi hade med oss två armeringsjärn som fick bli en tillfällig plattform innan holken sattes fast.

Att holken inte kommit upp förrän nu beror inte bara på att vi inte kommit till skott, det har krävts tid för att komma fram till hur den skulle monteras.

Med större holkar blir det viktigare att de sitter fast bra. Större vikter ger större krafter. Vi ville inte spika eller skruva i eken. Det finns spikar av trä att köpa men det lockade inte heller. Till slut kom vi fram till en metod som borde fungera.

Att spänna fast en fågelholk med ståltråd, spännband eller annat förutsätter att du kommer tillbaka ganska snart och justerar upphängningen så att trädet inte begränsas i tillväxt och börjar valka över upphängningen. Vi har noterat hur fort träd växer, inte på ett par veckor men på ett par år, och vi känner dessutom oss själva tillräckligt väl för att veta att risken är ganska stor att det skulle glömmas bort.

Vår upp hängning består av en plattform som består av ett armeringsjärn på en meter som ligger och vilar på två grenar som är u ungefär samma höjd. För att hålla holken mot stammen använde vi ett hålband som vi veckade med en polygrip. Tanken är att eken ska kunna växa och att hålbandet ska räta ut sig med tiden. Det kommer inte att räcka hur länge som helst men några år i alla fall. Om vi aldrig mer tittar till holken så kommer förmodligen hålbandet att rosta av innan det ställer till problem för eken. Så är i alla fall tanken.

Efter att Lars har lirkat ner sig och stegen har vandrat runt eken för att montera klart hålbandet så blev vi till slut färdiga. Holken borde sitta bra. Utsikt över jaktmarkerna och bra inflygningsrutt. Om ett par år kanske vi har ugglor i holken. Det skulle vara kul!

Tack till Annica och Richard som byggde den och tack till Lars som var med och satte upp den!

Vält

I vintertid så är det mycket som man inte kan göra, speciellt när det är tjäle. Då kan man ta tag i gamla surdegar som blivit liggande. En sådan är vår trädgårdsvält som vi ska ha för att välta bäddarna så att fröerna får bra kontakt med jorden och gror ordentligt.

2018 åkte Jonas till Nygrens svets i Alingsås för att få hjälp med att svetsa ihop en sträckplåt till en cylinder.

Sträckplåten kapades i önskad längd och valsades sedan för att böjas.

De har stora maskiner på Nygrens.

Streckplåten kördes igenom flera gånger. 

Efter ett antal valsningar började streckplåten anta rätt form.

Sedan svetsades den ihop. Detta gjordes redan 2018 och sedan var det tänkt att jag skulle fixa till cylindern så den förvandlades till en vält.

Jag fick inte till det. Försökte olika lösningar och sedan kom något emellan och så blev cylindern stående. Det finns alltid annat att göra.

Nu har det varit tjäle så länge så jag har börjat ta tag i diverse gamla projekt och eftersom välten har stått i vägen i verkstaden så hamnade även den i blickfånget.

Att saker och ting blir stående så där beror oftast på att jag känner att jag är ute och seglar på för djupt vatten och att min kompetens inte räcker till. Då pausas projektet för att idéerna ska ha en chans att komma nerdimpande i huvudet. Händer inte det så blir saker stående.

Nu har jag i alla fall kommit på en lösning. Jag sågade till två runda skivor ur marinplywood som passade i cylindern. Sedan borrade jag ett hål i centrum på varje skiva och stack igenom en 16 mm gängstång. Jag satte fast båda skidorna genom att sätta på en bricka och sedan skruva fast en låsmutter på vardera sida. Utanför låsmuttern behövdes en distans och jag hittade ett gammalt rör (Tack Jonas för att jag inte får slänga allt) som jag kapade till rätt längd med vinkelslipen.

Sedan klöv jag till ek till rätt dimension och borrade ett hål rak igenom lagom stort för att få igenom gängstången. Mellan distansen och eken satte jag två brickor för att det inte skulle kärva utan rulla bra. På utsidan av eken satte jag en bricka och en låsmutter.

Längst upp på ekpinnarna borrade jag hål och satte en rundstav igenom som blir bra att hålla i när man ska dra välten. Längre ner skruvade jag på en ekpinne för att göra det hela lite stabilt.

Det kan hända att det behövs lite mer tyngd än vad ekenpinnarna ger men det ska jag pröva i bäddarna först för det är enkelt att lägga till.

Sedan gick jag ut i snön och provkörde och det fungerade över huvud taget inte alls! Gängstångens gängor gör att allt vandrar i sidled. Jag kan välta ungefär tre meter åt ena hållet och sedan får jag välta åt andra hållet. Med tanke på att bäddarna är 16 meter långa så verkar detta inte vara en optimal lösning. Nu har vi beställt två lager som förhoppningsvis kommer att lösa det hela – om jag inte tänkt fel igen.

Det finns ytterligare ett krux med välten och det är att när de svetsade ihop cylindern så blev den inte helt rund. I ena änden har de fått med lite för mycket gods så det finns en skevhet och cylindern är lite timglasformad. Jag vet inte om det kommer att ha någon betydelse för det är inte mycket, men om det har det så är det relativt lätt att klippa upp och svetsa om.

Tryckluft

Just nu går den mesta av min tid åt åt att förbereda för murning av växthusväggen. Leran är på plats i hinkar i ladugården sedan igår.

Jag har satt upp ett par presenningar bakom lutans reglar för att vi ska kunna nödvärma växthuset när vi har murat ifall vädret skulle slå om. Det får inte bli minusgrader om lerputsen ska må bra.

Att mura med begagnade stenar känns bra på många sätt men att göra rent dem från gammalt kalkbruk, lerbruk och cementbruk är inte lika roligt.

Fram tills idag är detta de verktyg jag arbetat med. Det tar tid! Dessutom får man ont i armen av att slå och slå och slå. Det är nästan så jag börjat misströsta om att få alla stenar rena tills det är dags att börja mura. Jag försöker rengöra några sten varje dag men det är enorma mängder kvar att knacka rent. Ibland lossar det lätt men när det är cementbruk så kan man stå och slå väldigt länge utan egentligt resultat.

I torsdags sa Jonas att han trodde att vi hade en mejselhammare för tryckluft liggande någonstans. Vi letade fram den men den fungerade inte. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan knackade vidare. Jonas köpte en ny mejselhammare för 249 kronor på Jula när han ändå körde förbi och vi drog igång vår lilla röda kompressor och testade.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med tryckluft. När vi flyttade hit till gården var det en av de första sakerna som Jonas ville inhandla. Eftersom jag inte hade någon kunskap på tryckluftsområdet fick han fria händer och köpte en stor blå sak som vi har i ladugården. Jag använder den ibland för att pumpa däck men det är i princip allt. Jonas använder den ganska ofta till att lossa muttrar som rostat fast, till att blåsa rent saker med mera.

För ett tag sedan fick vi en liten röd kompressor av Jonas far när de sålde sitt hus och flyttade till lägenhet. Jag tyckte kanske att det räckte med en kompressor men Jonas (som i en något större utsträckning än jag tycker att saker är bra att ha i reserv) hävdade att det var bra att ha en stor stationär och en liten som man kan flytta med sig. Eftersom det är han som använder kompressorerna så blev det så.

Vår lilla röda kompressor fick igång mejselhammaren och plötsligt blev målet att få alla stenar rena inte lika avlägset. Snabbt och lätt knackade mejseln loss både kalkbruk och cementbruk. Kompressorn tappade dock kraften ganska snabbt så då fick jag låta den vila och knacka för hand en stund tills kompressorn fått upp trycket igen. Helt acceptabelt tyckte jag.

Jonas kom dock dragande med vår stora kompressor som är väldigt tung och mer att betrakta som stationär men när vi kopplade in den så var det inga tryckproblem längre. Det hela kändes ännu bättre för nu behövde jag inte pausa alls.

Ganska snart började det dock krångla och mejseln fastnade, maskinen pös istället för att jobba och trycket gick ner trots att det var tryck i kompressorn. Det som skulle underlätta visade sig istället ta mer tid än om jag hade knackat för hand.

Jonas lösning på det problemet blev att titta efter dyrare mejselhammare men det var sen lördag eftermiddag så han kunde inte åka iväg och köpa någon utan vi fick skruva isär, olja, skruva isär igen, vrida, olja, fixa och dona och problemen löstes och kom tillbaka och löstes igen. Nu tror jag att jag har börjat förstå mig på mejselhammaren så i morgon kommer allt att fungera perfekt och massor av röda stenar ska slippa sin cement. Trots en del krångel under dagen så förstår jag nu Jonas positiva inställning till tryckluft. Sicken grej!

Reviderade murplaner

Jag la ut ett inlägg om hur jag försökte förstå mig på murarförband. Det ledde till att flera tog kontakt och kom med råd och tips. Sånt är alltid uppskattat och roligt. Roligast var nog att Johannes Riesterer från Eld och Lera som också är medlem i Lerbyggeföreningen Sverige skrev en kommentar på vår Facebooksida. Det ledde till att vi kunde ställa en hel rad frågor och fick många bra tips.

Tanken när jag satt och byggde lego var att bygga en enstensmur med kalkbruk. Jag funderade på olika förband och på tjocklek på fogar, räknade på materialåtgång och tyckte jag började förstå vad jag ville och så kom diskussionen med Johannes igång . Han tyckte att det räckte med en halvstensmur eftersom den inte skulle vara bärande. Teglet som blir över kan du använda till att lägga ett snyggt golv var hans tips. Dessutom tyckte han inte att vi skulle mura med kalkbruk utan använda lera. Kul!

Där trodde jag att jag börjat komma fram till hur jag ville ha det men så blir allt kullkastat igen. Jag funderade någon dag och försökte läsa på i boken Hantverkets bok Mureri men utan resultat. Där står ingenting om att mura med lera. Hade det inte varit för att jag hade träffat på Johannes namn många många gånger och hört väldigt gott om honom och hans arbete hade jag nog avfärdat hans kommentarer men nu gick inte det.

Jag funderade och googlade och funderade igen och ringde till slut Malena Kinberg på Mamma Mur som är ett lokalt företag som jobbar mycket med restaureringar och byggnadsvård. Hon är kompis till vår före detta granne Maria.

Vi hade ett långt samtal där vi vände och vred på diverse detaljer och så småningom bestämde vi att hon ska komma hit och sätta igång oss med lermurning.

Det fiffiga med att mura med lera är för det första att man kan använda sig av lokala material. Det är också mycket mer förlåtande för oss som är nybörjare. Leran bränner inte som kalkbruk eller cement utan torkar. Det gör att om fogen blir för tjock eller för tunn så kan du ta bort stenen igen och lägga på mer eller ta bort bruk tills du blir nöjd.

Samtalet med Malena hade jag igår och idag var jag och Jonas nere vid en bäck på betet och grävde fram lera.

Förhållandena var inte optimala eftersom all mark är täckt av snö men vi känner oss lite osäkra på hur vädret blir framöver.

Kanske blir tjälen värre och då får vi definitivt inte upp någon lera. Nu var det bara ett par centimeter tjäle och när vi väl hittat en riktigt lergrop så gick uppgrävningen mycket smidigare än vi trodde.

Det blev ett par vändor med vår gamla trotjänare militärkärran. Vi upptäckte att vi har en uppförsbacke på grusvägen som inte fanns där igår.

Det är svårt att uppskatta hur mycket bruk som går åt. Vi kommer att blanda leran med 0,2 sand och en del bindmaterial. En del lera, en del sand och en halv del bindematerial siktar vi på. Fogarna ska vara ganska tunna.

I boken mureri står det att det går åt 24 liter per kvadratmeter. Väggen är 33 kvadratmeter vilket ger 792 liter bruk. Vi ska ha tunna fogar så vi räknar med 600 liter bruk. Två femtedelar av bruket ska vara lera vilket ger 316 liter lera. Det är många hinkar det.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑