Kategori: bygga (Sida 7 av 8)

Växthusdörrar

Växthuset är nästan klart. Kanske blir det aldrig riktigt färdigt för vi brukar ta saker i bruk när vi kommit till 80-90% och när det är funktionsdugligt så är det svårt att få de sista detaljerna gjorda. Det saknas bland annat sex trekantiga fönster på gavlarna. De är beställda och så fort de kommer är de lätta att få upp. Det saknas också ett fönster på långsidan som ska vara öppningsbart. Det ska Magnus tillverka men det är inte någon panik eftersom vi spikat fast en tältvägg för öppningen. Sedan saknas det fyra skjutdörrar och där är det lite panik eftersom den plast vi hängt för inte kan spikas fast eftersom vi måste kunna gå ut och in ur växthuset flera gånger om dagen.

Vi har hängt upp skenan som dörrarna ska löpa i lite provisoriskt för att kunna mäta dörrstorleken ordentligt.

Som utgångspunkt har vi sex stycken rutor som är 172 gånger 62 centimeter. Det gör att det på varje sida blir en smal dörr med en ruta och en bred dörr med två rutor.

Problemet med dessa skjutdörrar är att det är jag som ska göra dem och den arbetsuppgiften ligger ganska långt över min kompetensnivå. Magnus har rådgett men ska jag ha några dörrar så får jag göra dem själv då han måste jobba på annat håll.

Jag började för flera veckor sedan och sågade först till några provbitar för att försöka förstå mig på hur det hela skulle gå till. När jag trodde att jag hade rimlig kläm på det hela så sågade jag till alla delar till den lilla dörren.

Råmaterialet är dessa gigantiska 5,5 centimeter tjocka ekplankor. Där hjälpte Jonas mig att såga en rak sida med sänksågen först. Problemet var att sänksågen inte riktigt gick igenom så jag fick hyvla bort en del.

Eftersom sänksågen inte riktigt gick igenom så tänkte jag istället såga resten på vår klyvsåg. Jag ställde upp klingan så högt det gick.

Sedan ställde jag in tjockleken på det jag ville ha och så försökte jag baxa upp ekplankan och såga rakt och det gick inte alls. Jag kunde inte hålla riktningen eftersom ekplankan var för tung och ingen annan var hemma så det blev till att plocka fram sänksågen i alla fall.

Skenan gör att man kan vara rimligt säker på att såga rakt. Sänksågen går på två laddbara batterier och vi äger tre men det drar enormt mycket ström när man sågar så tjock ek så det blev en frustrerande period när batterierna behövde laddas och jag ville såga.

Sedan använde jag multiverktyg, fogsvans, stämjärn och hammare för att få till ett jack i änden.

Det var lättare att få till nästa del som skulle skjutas in i den första.

Första hörnet hade jag mätt ganska bra så det gick relativt lätt att sätta ihop.

Efter första hörnet kände jag mig riktigt nöjd. Det såg rätt bra ut.

Med hjälp av klyvsågen nedställd på en centimeter sågade jag upp spår i ramen.

Genom att ställa in sågen på 1,5 centimeter från sidoanhållet så kunde jag först göra en sågning och sedan vända på stycket och göra om proceduren för att få ett lagom brett spår för glasskivan.

Sedan försökte jag sätta ihop hela dörren men det blev skevt och dant. Den skeva dörren fick ligga kvar omonterad i verkstaden. Problemet är att jag sällan har tid och när det är något där man känner att man nått sin inkompetensnivå så är det mycket längre ställtid innan man kommer igång.

Under veckan har jag funderat och funderat på hur jag skulle få proceduren att bli bättre och mer rationell.

Jonas hjälpte mig att få igång vår relativt nya bandsåg och så började jag såga till delarna till nästa dörr som ska innehålla två glasrutor. Den kommer att bli tung.

Tre långa pinnar klövs och kapades till.

Alla urtag markerades ut och de i ändarna sågades upp med hjälp av bandsågen. Det gick mycket smidigare. Sedan använde jag stämjärn för att få bort det som skulle bort. Eftersom glaset är kortare än dörren ska vara så behövde jag ha tvärgående stag som skulle sättas in i urtag och dessa var jag tvungen att göra med stämjärn och hammare.

Jag har mätt och räknat och sågat under flera kvällar efter grönsaksjobbet så idag när jag hade en hel eftermiddag på mig så var det dags att se om allt passade.

Jag var nervös. Jag började efter lunch med att samla ihop alla verktyg jag kunde fundera ut att jag skulle kunna behöva.

Sedan gick jag över varje bit och hyvlade och jämnade till för att allt skulle bli ok. Jag kontrollmätte skårorna så de var tillräckligt breda och fick justera några på sågen.

Jag rensade och pillade och sköt upp hela ihopsättningen så långt jag kunde. Sedan blev jag så inne i arbetet så jag inte tog ett enda foto.

Efter många timmars arbete så är dörren ihopsatt. Två glasrutor på plats och vid kryssmätning så är dörren inte skev. Utrymmet som blev kvar har jag satt i plywood som ska kläs med ek.

På alla ställen där en tapp går i ett tapphål har jag borrat och pluggat. Det blev bra.

I morgon ska jag slå isär den skeva dörren och göra om och göra rätt.

Avloppsdetalj

Vi har en trekammarbrunn och infiltrationsbädden till den behövde göras om för ett par år sedan. Ja, egentligen sedan innan vi köpte gården. I samband med att vi lade nya rör från trekammarbrunnen till infiltrationsbädden så lade vi till ett T-rör med ett kort rör upp ur marken. Det skulle ge oss en möjlighet att inspektera om ledningen skulle sätta igen sig eller något annat problem.

Det var i höstas och vi tänkte inte mer på röret. Särskilt inte sedan det visat sig att avloppet fungerar som det ska. Eller rättare sagt, det har fungerat som det ska men det har luktat ibland. Det kan komma avloppslukt när vinden ligger på.

Plötsligt slog det mig att detta har jag ju läst om. Det finns ganska bra broschyrer om enskilda avlopp och det finns detaljer som man inte ska slarva med. Avloppsventilationen är en sådan detalj. Den här bilden har jag lånat från Avloppscenter.

Budskapet är att även om avloppet fungerar med en backventil inne i huset så räcker det inte. Backventilen gör så att toaletter inte tömmer varandra när en av dem spolas men avloppsventilationen har en uppgift till, den ventilerar hela avloppssystemet, från infiltrationsbädden upp till utloppet uppe vid nocken. Det kan vara frestande att hoppa över att ta hål i taket och nöja sig med en backventil.

Men när vi installerade vårt fiffiga inspektionsrör så fungerar inte avloppsventilationen. Den drivs av värme och luften ska flöda från infiltrationsbädden upp mot huset och ut genom röret på taket. När vi har en extra öppning så fungerar det inte alls. Avloppslukt kan dyka upp både ur inspektionsröret och från ventilationsröret i änden på infiltrationsbädden. Vinden avgör vilket och vi har under de senaste veckorna undrat varför det ibland har luktat. Under vintern märktes inget, förmodligen för att det var kallt.

Men idag så proppade vi igen inspektionsröret. Vi hade ingen fyrtumspropp hemma men vi hade andra avloppsdelar liggande som tillsammans utgör en propp. En vinkel med dubbelmuff, en förminskning och en tretumspropp. Klart! Att bygga avloppsrör är ju så himla trevligt. Tack vare att de kan tas isär och sättas samman i nya skapelser så är det som ett funktionellt vuxen-Lego. I morgon ska vi gå omkring och sniffa i vårsolen men jag är ganska säker på att lukten inte kommer att finnas kvar. Skönt!

Skottkärrelagning

Våra skottkärror lever ett hårt liv. Vi har fyra stycken skottkärror från Hörby bruk. Tre med plåtbalja och en med plastbalja. Vi har inte köpt någon av dem ny utan alla är inköpta på blocket eller loppis. Under odlingssäsongen är de igång stora delar av dagen och transporterar gödsel, jord, säckar, ved och mycket annat. De står oftast ute i regn och rusk eftersom alla utrymmen inomhus nästan alltid är upptagna av annat mer ömtåligt material.

Men skottkärrornas skalmar i bok blir så småningom ruttna och när man har ett extra tungt lass och kör i gropar och hål så händer det att de går av. Först gick en skalm till plastskottkärran av men själva plastbaljan är ändå så dålig så den använde vi inte så ofta. Den blev stående men häromdagen gick även en skalm till en plåtkärra av.

Efter många dagar med Magnus när vi jobbat på växthuset har jag lärt mig allt mer om att arbeta i trä. Magnus har en verktygslåda med många roliga verktyg i som han lämnar här mellan gångerna vi jobbar. De senaste dagarna har jag funderat över skottkärrornas trasiga skalmar och eftersom det är skitväder idag så gav jag mig på att tillverka egna.

Hörby använder bok men vi hade ingen bok hemma så jag använde ek. Det är inte lika bra eftersom ek inte är så flexibelt. Det innebär förmodligen att mina egentillverkade skalmar inte kommer att hålla lika länge men jag var så sugen på att pröva så jag struntade i det.

Jag började med att montera isär skottkärrorna och såga till ett ämne. Jag använde den gamla trasiga skalmen som mått i klyvsågen och sågade till en lika lång bit som den gamla skalmen. Sedan la jag den gamla trasiga skalmen ovanpå ämnet och stack ner en penna i hålen för att markera var jag skulle borra nya hål för bultarna.

Sedan satte jag fast ämnet i ett skruvstäd och borrade nya hål. Därefter använde jag bandjärnet för att forma själva handtaget så att det blev greppvänligt.

Det gick förvånansvärt lätt och blev förvånansvärt bra. Skalmarna oljades in med halvolja och sedan var det bara att montera fast dem.

Plåtkärran är mindre än plastkärran så där var skalmen tre gånger fem centimeter men på plastkärran var måtten fem gånger sex centimeter.

När jag gjort första kärran kom Magnus och Maria förbi och visade mig hur jag även kunde använda en så kallad kringla eller bandhyvel för att få det riktigt bra. Vi äger en sådan men jag har inte förut vetat vad den var bra till.

Det är väldigt roligt att jobba i trä och man känner sig nöjd när man lyckats laga saker själv.

Visserligen kan man köpa reservdelar på Hörby där två skalmar kostar 550 kronor men det går snabbare och är roligare att göra nya själv.

Orangeri på gång

Eller kanske snarare växthus. Orangeri låter dock finare. Tanken är inte att vi aktivt ska värma upp det över vintern men försöka förlänga säsongen rejält med passiv uppvärmning genom vattentankar m.m. Vi har länge velat fram och tillbaka när det gäller växthus. Vårt nuvarande på sju kvadratmeter är inte mycket nytta med även om det ger oss lite tomater och gurka varje år. I somras grävde wwoofarna ena långsidan på det som nu ska bli ett större växthus i glas. Vi har sedan grävt övriga tre sidor ner till 60 centimeters djup.

Vi bygger det längst ena väggen på en luta i söderläge. Rutor har vi fått av en god vän. Grunden har vi gjort i lecablock som vi murat ihop. Det kommer att bli skjutdörrar på båda kortsidorna och ett öppningsbart fönster i söderläge. Taket kommer att byggas av kanalplast som ansluter under lutans plåttak. Mellan plåttaket och lutans plåtvägg är en 20 centimeters glipa. Där kommer vi att sätta för plast under våren och vintern men ha öppet under sommaren så att det inte blir för varmt i växthuset. Behövs det kommer vi i efterhand sätta in även takventilation. Syllen, överliggaren och hörnstolparna kommer vi att bygga i 4″4″ ek och övriga stolpar kommer att vara i 3″3″ ek.

Takstolarna kommer vi att använda oss av våra egensågade furureglar. Så är i alla fall planen. Rutorna vi fått är av olika storlek så vi behöver pussla och räkna för att få det att räcka. Södersidan är elva meter lång och kortsidorna är 4,40. I bakkanten kommer vi till att börja med inte bygga någon vägg utan lutans plåtvägg utgör norrvägg. På sikt kommer vi dock att mura en vägg på norrsidan för att kunna lagra dagens solvärme. Eftersom vi vill ha det klart tills det är dags att börja förodla kål så får det dock vänta. Växthuset ska i huvudsak användas för förodling men det kommer att bli en bädd längst vardera långsida. I den främre är tanken att plantera tomater och i den bakre vill vi sätta ett fikonträd och kanske en aprikos. När förodlingssäsongen är över kommer vi även att odla i stora hinkar på ”golvet”.

För att undvika nattfrost är tanken att bygga ett rum i rummet med treskikts bubbelplast. Där i ska vi ha ett eller två stora bord byggda av formplywood där vi ska regla upp kanter. Skivan ska sedan fyllas med sand och värmekabel som vi fick med när vi hämtade frysrummet i Skåne. Ovanpå sanden ska vi sätta en plåt med uppbockade kanter i vilken vi ska lägga en underbevattningsmatta. I sargen runt skivan ska vi skruva fast fästen där vi kan köra ner bågar för att kunna lägga över fiberduk när det är risk för nattfrost. Så är planen men där är vi inte riktigt än.

Det har regnat mycket i januari. Jonas har ägnat sig åt skogen och slungrummet och jag åt växthuset. När man gräver ett sextio centimeter djupt dike längst en luta så kommer man att stå precis i takdroppet. Det blir vått och kallt i nacken men eftersom säsongen snart kommer så har det inte funnits mycket att välja på. Januari har använts till att gräva. I februari har vädret inte varit lika illa så grundmurningen har vissa dagar till och med skett i solsken. Vi har aldrig murat något förut och det tar tid att lära sig.

Jag blandar bruket med en omrörare kopplad till en borrmaskin. Har man aldrig gjort det förut så tar det lite tid att lära sig. När bruket blir för torrt så är det jättejobbigt men man vill inte heller att det ska bli för blött. De första omgångarna var det svårt att få allt bruk upprört så torrt bruk fanns kvar på botten och på sidorna.

Till slut lärde jag mig dock proportionerna och det blev lättar för varje hink. Många hinkar går det åt. En halv säck bruk i en hink räckte för att mura tre lekablock.

Jag har murat ca 100 stenar vilket innebär att jag blandat över 33 hinkar bruk. På bilden ovan ser ni andra lagret. Det blir bara ett lager över mark. Från början hade jag tänkt två lager men eftersom fönstren jag fått är så pass höga och jag måste ta hänsyn till taklutningen så får det bli ett.

Varje block ska vara i våg med föregående block. Är man inte väldigt noga på första lagret så får man problem på andra. Det var extra spännande när jag efter 30 meter skulle väga in sista blocket med det första. Det hade inte varit konstigt om det inte hade stämt men det passade perfekt.

Varje block måste dessutom vara i våg åt andra hållet. Fogarna ska vara en centimeter tjocka och fyllda med bruk. Jag kan inte garantera att mina fogar håller för en kontrollmätning men förhoppningsvis håller de. Längst med sidorna har jag spänt rep för att alla blocken ska hamna i linje.

I varje lecablock finns två spår där jag lagt bistål.

Bistål är stegar av järn som gör att hela muren blir stark. Eftersom jag murat tre lager och man ska ha bistål i det första lagret och det näst sista (enligt youtube) så blev det bistål mellan varje varv. Bistålen kan böjas i nittio grader om man sågar av det ena längstgående järnet. För att få ner bistålet i hålen får man hugga bort lecasten i hörnen.

Bistålet gör att hörnen blir väldigt starka. Bistålen ska sedan läggas omlott och najas ihop med najtråd för att hållas på plats.

Lecablocken är ibland för långa. I början delade jag dem med en gammal fogsvans men det var väldigt jobbigt så till slut övergick jag till att göra en skåra runt om med vinkelslipen för att sedan dela stenen med huggmejsel.

Igår tog vi ledigt på förmiddagen men eftersom väderleksrapporten spådde riktigt dåligt väder så murade jag så mycket jag hann på tredje varvet när jag kom hem.

Jag stötte dock på problem längst väggen till lutan. Jag har inte vågat gräva precis framför lutans plintar eftersom de inte verkar vara så välgjorda och inte heller tillräckligt djupa. Därför har jag murat de två första lagren mellan de fem plintarna på lutan och lämnat marken som den är precis framför plintarna. Jag ville inte riskera att de gav sig iväg och att lutan rasade. Det är inte världens stabilaste bygge.

Min tanke var att mura ihop tredje lagret så det blev helt. För att jämna ut under tredje stenen så la jag en regel framför och fyllde ut med bruk. När det har torkat ska regeln tas bort.

När jag kom till nästa plint så visade det sig dock att plintarnas gjutning låg i vägen på de övriga plintarna. Därför fick jag ägna mycket tid åt att försöka hugga bort tillräckligt av den gamla betongen för att få plats med sista lagret. Det var ett tungt jobb så jag tog ibland hjälp av vinkelslipen men det tog ändå lång tid. Till slut var det dock så mörkt så jag hade svårt att se om stenen låg i våg. Det var bara att ge upp.

I morse regnade det som sjutton men jag gick ut i alla fall och murade klart de sista fem stenarna. Naturligtvis hade jag lämnat de som var rätt under takdroppet. Regnet var dock så kraftigt så det inte var frågan om takdropp utan snarare vattenfall. Det är svårt att mura i regn då bruket inte ska ha mer vatten i sig. Jag fick ha lock på brukhinken och snabba mig vid varje murning så det inte skulle bli för löst.

Nu är i alla fall alla stenarna på plats. Det kan verka korkat att mura i regn men på tisdag kommer vår vän Magnus och ska hjälpa mig att lägga syllen. I morgon måste jag kontorsarbeta och man kan inte lägga syll på helt nymurade stenar.

I varje kortända har jag lämnat ett hål där skjutdörrarna ska vara. Tanken är att göra två på var sida som skjuts åt var sin sida. Jag ska mura fast någon form av platta på lecablocken vid ingången. Sedan behöver jag också gräva ut en del jord och grusa upp framför väggen.

Det ska bli väldigt spännande att resa väggarna på växthuset. Så mycket det kommer underlätta årets odlingssäsong. Nu ska lecastenen bara putsas också men det får bli en annan dag för resten av dagen ska jag ägna åt att göra en ritning över de olika fönsterrutornas placering.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑