Idag har det blåst halv storm på Östäng men det har inte hindrat oss från att så och plantera de första grönsakerna! Känns lite som en milstolpe att få ned det första i jorden. Idag började vi gräva bädd nummer sex av tjugofyra. I en av dem planterade vi ut purjolök och sådde dill och i en annan blev det morot och bondbönor. 
Köpte en lite större påse med purjolöksfrön och det känn som om alla har tagit sig. Har klippt dem tre gånger för att få dem att bli tjockare och det verkar som om det har hjälpt så det var fina små plantor som vi hjälptes åt att sätta ner i landet. 
De vita listerna på garagen blev skrapade och målade och det gjorde stor skillnad på utseendet. Det kommer att bli fint när vi även får målat alla portar men där är vi inte överens om färgvalet. Vissa av oss vill ha svarta portar eftersom det är den färgen på de flesta portarna idag men andra i familjen vill ha en ljusare färg som gul, blå eller grön. Vi får därför vänta med själva målningen av portarna.
På betesmarken slogs det ner hörnstolpar som sedan ska stadgas upp med snedsträvor. 
Där ska vi sedan spänna upp en metalltråd i knähöjd och en elrep i höfthöjd för att hålla kor på insidan. En granne som har köttdjur kommer att hjälpa oss med betet av den stora betesmarken tills vi har fått en så stor fårbesättning för att klara av att hålla tillräckligt hårt betestryck.
Stora gummiklubban fick fram lisebergskänslan i arbetet och tränade också nya muskelgrupper. Har man köpt gård är det som att vara på gym nästan varje dag.
Tack för hjälpen idag Jakob, Anton, Carolina, Marie, Moa, Helmer, Elsa och Viola. Det var trevligt att ha er här.
Det är en fantastisk känsla när man varit många som arbetat en dag. Så mycket som blir gjort utan att man själv har behövt göra allt.
Idag har vi haft besök av Magnus som klipper 6000 får om året. Han hade med sig proffssaker. Annat än de vi prövat förut. Själva har jag prövat att klippa får själv på blåstjärnankurs med en liten elsax och även klippt ett får med handsax i Skåne en gång men det kändes ändå väldigt skönt att ta in ett proffs för att klippa våra fem tackor. Vi började med att tränga ihop dem i en fålla för att de skulle vara lättare att få tag på och sedan tog vi ut en och en för klippning. 
Magnus är en rutinerad fårägare är han också så lite bedömning av tackornas status fick vi också. Det har varit svårt att se om tackorna varit dräktiga, smala, feta eller vad som helst med den enormt tjocka ullen de burit på. 
Med van hand brottade Magnus ner tacka efter tacka och satte dem på baken. De sitter nästan helt stilla när de hamnar i den positionen så all ull på magen kan avlägsnas. 
Därefter lägger han ner dem på sidan för att komma åt på ett enkelt sätt. Imponerande teknik. Guillaume och jag tittar fascinerat på när ullen försvinner från fåret. 
Efter ett kort möte med Magnus kom tacka efter tacka fram och var vid gott hull och dessutom dräktig – precis som de skulle. Det känns skönt. Om en vecka ungefär så är det dags för lammen att titta ut. Det känns både spännande och oroligt.
Det här har vi sett fram mot med skräckblandad förtjusning. Det är alltid lurig att lunta men det är ett bra sätt att få i ordning välkomstbete till lammen vi snart har på gården. Vi började tidigt på morgonen men det visade sig vara alldeles för vått i gräset med frosten kvar i skuggorna. Så vi blev tvungna att ta en fika innan vi satte igång ordentligt. Fantastiskt väder i solen. 
Ett skifte har inte varit betat på länge så det var fullt av gammalt fjolårsgräs och småsly. Idag hade vi besök av släktingar och vänner så det kändes som ett bra tillfälle eftersom vi då var många som kunde vakta så elden inte spred sig. 
Efter kaffet gick det bättre. Elden tog sig snabbt och det gällde att vara på sin vakt på alla sidor. Skönt att äntligen få en dag med bra väder.
När jag och Jonas var på kurs i höstas pratade vi med personal på Länstyrelsen som arrangerar eldningskurser. Av dem fick vi tipset att ta en liten bit i taget och börja elda i motvind.
Vi ville inte gärna bränna ner ladugården så vi preparerade en brandgata genom att slå gräset där med lie och spola vatten på.Sen hade vi väg på två sidor och en liten bäck på den tredje så det kändes relativt säkert.
Fullt utrustade med vattendränkta grangrenar, hinkar, vattenkannor och räfsor så satte vi igång. Vattenslangen var dessutom framdragen hela vägen. Men det blir ändå läskigt när det kommer kastvindar som får elden att flamma upp. När gräset brunnit klart visade sig mängder med veketåg. Vi visste att den fanns där men nu syntes den väldigt tydligt. Någon som har tips på hur man får bukt med det? Fåren lär inte beta av det i alla fall så vi har slagit det med lie. Vi får se hur det går. 
Kanske är det just osäkerheten som gör luntning så roligt. Att man hela tiden känner sig lite osäker på vad man håller på med. Att leka med elden…
