Idag har vi varit på årets första julmarknad. Igår kom vintern och idag på morgonen var det minusgrader. Vi klädde oss varmt och tog med liggunderlag att stå på för att klara av dagen. Väderlekstjänsten hade lovat lite sol och vindstilla men fram till tolv var det ordentligt blåsigt och mulet. 
Vi var lite oroliga i början av november att vi inte skulle ha tillräckligt med varor till julmarknaderna. Vår huvudsakliga vara är ju grönsaker och så här års är det inte så mycket som går att skörda. Vi lyckades dock få med oss vitlök, vintersquash, brysselkål, grönkål, betor, morötter och jordärtskockor. Brysselkål på stock var populärt. De är fina som ”blomma” fram tills man tänker äta upp dem. Dessutom är toppskotten goda att steka i smör och vitlök. 
Dessutom hade vi honung och äppelmust samt gran- och tallris. 
När händerna blev för kalla kunde vi värma oss på den öppna elden. Ett 25 tal säljare var på plats och det var trevligt att återse gamla bekanta från sommarens matmarknad. Fortfarande träffar vi Alingsåsare som inte känner till att vi har en matmarknad i Alingsås varje lördag hela sommaren. 
Det var rätt så mycket folk och trevlig stämning. Vi var glada över att vi hade klätt oss varmt. Nästa helg är det julmarknad på Nääs Fabriker både lördag och söndag. Då blir det ett ganska annorlunda gäng utställare med många som vi inte träffat förut. Helgen efter är det dags för julmarknaden på Vikaryd, även det båda dagarna. Välkomna att besöka oss då!
Kategori: försäljning (Sida 17 av 23)
Swish
Sverige är ett av de länder i världen där vi använder minst andel kontanter. Kanske beror det på att vi klarat oss utan krig och allvarliga kriser under väldigt lång tid. I länder där kriser är vanliga och krig finns i färskt minne är man mer benägen att vara rädd om sina kontanter. Bankerna vill att vi går över till digitala pengar med kort eller Swish och påtalar att det är säkrare hantering. Jag har till och med suttit i ett möte med en banktjänsteman som hävdade att ett av de viktigaste skälen till att de vill införa Swish är att det är bättre för miljön. Vad bankerna inte talar om är att alla företag som har Swish får betala 1:50-2 kronor per transaktion i avgift.
Än så länge så har vi använt ett privat Swish-nummer eftersom hela systemet med företags-swish låg nere i flera månader när vi startade upp. Privat-swish och då kostar det oss inte någonting. Förra veckan ringde Sparbanken i Alingsås och sa att vi inte längre får ta emot betalningar den vägen då deras varningssystem hade plingat till och varnat. Vi måste alltså starta upp vårt företags-swish. Alla Swish-nummer som startar på 1 är företags-swish och då dras automatiskt 1,5 eller 2 kronor vid en betalning.
Om någon köper ett knippe lök av oss för 20 kronor och betalar med Swish så går alltså 1,50 kronor direkt till banken. Om vi säljer ett lammskinn för några tusen så fungerar det bra att betala en avgift på 1,50 men eftersom vi ofta säljer för små belopp så blir det orimligt.
Den första tanken som slog mig var då att vi får lägga på 1,50 för alla kunder som betalar med Swish. En del av er kanske kommer ihåg att det var så med kortbetalningar i början i vissa affärer. Det stod ibland en skylt som sa ”Vid betalning med kort av belopp under 100 kronor kommer vi att ta ut en avgift på 5 kronor” De där skyltarna har försvunnit och idag när jag lite halvirriterad gick in och läste avtalet för företag med Swish så fann jag följande.
”11. FÖRBUD MOT ATT TA UT AVGIFT AV BETALARE Kunden får inte ta ut särskild avgift av betalare för betalning med Swish eller tillämpa ett högre pris för varor, tjänster eller andra nyttigheter som betalas via Swish.”
Vi är alltså förbjudna att ta ut en extra avgift! Det innebär naturligtvis att privatpersoner som betalar med Swish faktiskt inte känner till att småföretagen behöver betala avgift för varenda transaktion. En gång hade jag en kund som köpte lök för tre kronor och betalade med Swish. Från och med nu så hade alltså 1,50 gått till banken och 1,50 till oss. Det kommer att kännas lite surt.
Jag skrev in en fråga i en facebookgrupp och frågade hur andra gjorde. Då visade det sig att sparbanken på Orust precis som sparbanken i Alingsås tar ut en avgift på 1,50 men att de låter små företag låta bli att betala de första 1000 transaktionerna. I Lidköping så låter Sparbanken småkunderna fortsätta med privat Swish för att de ska slippa betalningen. När jag upptäckte detta gick jag till vår lokalägda sparbank i Alingsås och ifrågasatte prissättningen. Det var första gången de hade fått synpunkter på att det kostade pengar med Swish. Jag stod på mig en del och till slut lovade den stackars banktjänstemannen att ta upp det med ledningen. Efter några dagar ringde han tillbaka och sa att de inte tänkte ändra på någonting.
Det enda vi kan göra är alltså att uppmana folk att betala med kontanter i fortsättningen och det känns lite synd eftersom så många svenskar upplever Swish som oerhört smidigt och bra på alla sätt. Så kära kunder – betala helst med kontanter om ni ser att ett litet företag har ett Swish-nummer som börjar på siffran 1 om ni vill att företaget ska få pengarna istället för banken.
Idag har vi varit på studiebesök med vårt projekt Gårdssamverkan och mobilt musteri. Det är det sista innan projektet avslutas runt årsskiftet. Idag bar det av till Bossgården utanför Falköping där Jonas Ringqvist tog emot. Han och hans fru Sanna odlar grönsaker för försäljning på marknader, via prenumerationer och REKO-ring. De har lång odlingserfarenhet på över 20 år. Jonas är också kursledare för den halvtidskurs som jag ska gå i vinter. 
Gården de bor på är en gammal gård där uthusen har vasstak. Bara det ger poäng. 
Det är härligt med studiebesök bland likasinnade så man kan nörda ner sig i pluggbrätten och vilka storlekar som är optimala. Bossgården har en odlingstunnel där de har fyra bord för att driva upp plantor. Borden kan hålla vatten och är precis avpassade för brättena. 
Sedan några år tillbaka så har de en kylcontainer där de använder halva för att skölja och packa grönsaker och halva som kylrum. Kylrummet gör att de kan skörda kontinuerligt och därmed minskar stressen. 
Just nu fanns det inte så mycket i kylrummet mer än massor av vitkål. 
Packavdelningen värms upp av kylaggregatet vilket är en stor fördel så här års men inte lika positivt mitt i sommaren. 
Jonas har också byggt en löktork. Ett mindre utrymme där de lägger in den nyupptagna löken med blast i säckar ovanpå pallar. 
I ena hörnet finns en fläkt som blåser ner luft till botten av utrymmet under pallarna. Luften passerar upp genom löklagret och torkar därmed ut löken. 
På bossgården odlar de i fasta bäddar som de anlägger med hjälp av en gammal potatiskup som de tagit bort mittenkupen på. Gångarna blir v-formade och väldigt smala men efter att man gått i dem och kört med hjulhacka så breddas gångarna efter ett tag. 
För att minska arbetet så täcker Bossgården alla skördade bäddar med plansiloplast. Plansiloplastens svarta sida läggs uppåt eftersom det ökar värmen i jorden och därmed aktiviteten längre in i den kalla perioden. När Jonas lyfte på plasten såg man tecken av ett enormt mikroliv därunder. Bossgården täckodlar inte med organiskt material men täcker ofta bäddarna antingen genom att grödorna sätts tätt eller med plast eller markduk. Organsikt material tillförs i form av komposterad ströbädd från får och kor samt genom att skörderester hackas ner i bäddarna. 
Inne i odlingstunnlarna är det inte slut på säsongen. Här växer vinterportlack, machesallat, spenat m.m. I en annan tunnel växte huvudsallad för skörd i november. Salladen växer långsammare så här års men den växer ändå under fiberdukstunnlar inne i växthustunneln. Sallaten såddes i brätten i augusti och planterades ut i september. Det är en större risk att odla så här års. Allt lyckas inte lika bra som under sommarsäsongen men det går ändå att ha färska grönsaker på det här sättet långt in på vintern. Arrangemanget med tunnel i tunnel ger tio graders högre temperatur i de små tunnlarna jämfört med utetemperaturen under vintern.
Sedan gick vi och tittade på Jonas fantastiska hönshus. Det är byggt på hjul. Här visar Jonas utrullningsredet som bör ha en lutning på 7 grader för att vara optimalt och inte byggda på känsla som våra är… Det finns speciella redesmattor att köpa. Vi använder vanlig astroturf men de riktiga redesmattorna har hål vilket gör att man inte behöver ta ut och rengöra dem lika ofta.
På andra sidan kliver hönorna in bakom skynket för att lägga sina ägg. På eftermiddagen när äggen hämtas så fälls träställningen som hönan står på upp och fäster i elektromagneten som sitter till höger om skynket. Elektromagneten håller fast ställningen tills hönorna har gått och satt sig för kvällen. 
I andra änden av hönshuset finns sittpinnarna ovanför en gödselbinge där allt gödsel samlas upp och töms efter behov. Ovanpå gödselbingen ligger ett galler för att hönorna inte ska gå i skiten. 
Det finns två lampor i hönshuset. En ovanför sittpinnarna och en ovanför golvet. Den ovanför golvet släcks först med hjälp av en timer. Den ovanför sittpinnarna är svag och ger bara ett ledljus och släcks även den via en timer men en timme senare än den andra lampan. Det gör att hönorna tar sig upp mot ljuset där lampan finns. När den väl släcks bör alla hönor sitta på plats och då släpps också ställningen framför redena ner eftersom de är kopplade på samma timer. På morgonen när hönorna vaknar så är redena öppna så hönorna kan gå in och lägga ägg. Man slipper alltså hönor som sover i redena vilket gör att man slipper mycket av smutsen där. 
På utsidan är en lucka fäst som även den är kopplad till en timer. Luckan stängs och öppnas långsamt och gör att man slipper passa på hönorna. Luckan kan styras av timer eller av ljussensor.
I år har de utökat odlingarna med ytterligare 1000 kvadratmeter och en tvåhjulstraktor. Både Sanna och Jonas arbetar heltid med odlingarna och i år har de dessutom kunnat ha en person anställd på halvtid för att sköta skörden. De börjar komma upp i storlek så en tvåhjulstraktor lönar sig trots att den kostar en hel del i investering. De använder den som gräsklippare, för att hacka sönder skörderester och för att ytkultivera bäddarna. 
Det är fascinerande att de på den lilla yta de har uppodlat kan försörja sin egen familj och dessutom ha en anställd. 
På bilden ovan ser ni hela området. Den fyrkantiga grå delen till vänster är den del de anlagt odlingsbäddar på i år. Det är inte stor yta och ändå så produktiv. Tänk så mycket mat som skulle kunna produceras i Sverige om man la upp det hela annorlunda. 
Sedan nördade vi en del på såmaskiner. Den övre är en Sembdner köpt på Lindbloms som Jonas i princip bara använder till att så rädisor med. Den undre är en Jang köpt på Johnnys Selected Seeds som de använder till det mesta andra. 
En såmaskin vill vi verkligen ha. Vi pratade också om krattor, stutar, säljkanaler, lerklining och massa annat. Sedan åt vi medhavd matsäck innan vi åkte vidare till Wardins gårdsprodukter. Där tog Maria Wardin emot och började med att visa oss sitt tillagningskök. Där gör hon sirap, marmelad, tomatsås och mycket annat. 
De har fått sitt kök godkänt trots att de inte har kommunalt vatten. De använder gårdens vatten till disk men om de behöver vatten i själva produkterna så har de kommunalt vatten som de hämtar i dunkar.
På ett ställe i odlingen så har de byggt upp höga bänkar i form av två E vända mot varandra där de täcker och odlar tidigt på året. Bra skördehöjd var det dessutom. 
I den gamla ladugården har de gjort i ordning en utställningslokal men vattenhoar och utgödslingsrännor är bevarade. 
När man är ett nördgäng på studiebesök så kan man gå igång på det mesta.
En del av oss gick igång på en dieseldriven, vevstartad tvåhjulstraktor medan andra mest gick igång på ett sågverk.
Wood-Meizer LT10 var ett väldigt smidigt sågverk som var lätt att sköta och inte krävde mycket handkraft. 
Eftersom det är dyrt att få virke uppsågat så är vi många i projektet som är sugna på ett sågverk. Kan man dessutom få det mobilt som musteriet så kan vi ju enkelt köra det mellan gårdarna. 
Hos Wardins har de en bär och fruktodling inhägnad med Alloxnät precis som vi. Längst ner har de behövt sätta upp hönsnät eftersom hararna har gnagt sig igenom alloxnätet. Det problemet har inte vi haft än men det gäller att vara vaksam. 
Wardins odlar helt annat än Jonas och Sanna. Här har man gräsmatta där man jordfräser upp bäddar som man sedan täcker med gräsklipp hela säsongen. Anledningen till att man vill ha gräsmatta är just att man använder gräsklippet som gödning. Här täcks inte någonting med plast. Varken jorden eller grödorna. Inte ens kålen täcks med insektsnät under säsongen. 
Två helt olika studiebesök hos kunniga människor som villigt delade med sig av sin kunskap och sina erfarenheter. Trötta men nöjda åkte vi hem igen. I morgon ska vi invintra mustvagnen.
Projektet Gårdssamverkan och mobilt musteri har fått stöd från EU:s jordbruksfond genom Leader Göteborgs insjörike.
I lördags var det premiär för årets Matmarknader på Nolbygård. Eftersom säljarna varken behöver anmäla sig eller betala något för att vara med så hade vi inte någon aning om hur många som skulle dyka upp. Förra året var vi som minst sex säljare och som mest 13. Vi hade inte behövt oroa oss för redan denna premiärdag så kom elva säljare. Kundtillströmningen var också god och många säljare sålde helt slut. Vi andra hade också ganska tomt i våra stånd när vi stängde ner marknaden klockan 14. Nolbygårds Ekocafé och bageri hade så mycket folk så det var nästan tomt på faten. Alingsås Tidning skrev en artikel om marknaden i torsdagens tidning och det bidrog säkert en hel del till den goda uppslutningen. Det är fantastiskt roligt att sälja mat på marknad. Nöjda kunder och många givande samtal. Vi säljer även via REKO-ring Alingsås och det är också roligt men där har man inte samma tid att prata med kunderna. De båda försäljningskanalerna kompletterar dock varandra väldigt bra. 
Innan vi öppnade passade vi på att säga hej då till Elaine och Michael. Det är alltid lite sorgligt när våra wwoofare lämnar oss men vi önskar dem lycka till på sin nästa gård. 
Äggförsäljning och brödförsäljning på gång att ställas i ordning. 
Kunderna kommer ofta redan innan vi öppnar. Här gör Britt-Marie i ordning sitt stånd med bakverk och annat. 
Irene säljer sylt, saft, inläggningar och kryddor. Hon plockar bär och annat och gör fantastiska saker av. 
Lars säljer ägg, honung och vaktelägg. 
Eva och Bengt säljer också honung och många kunder tycker om att gå runt och provsmaka och jämföra och flera köper burkar av mer än en säljare. Det har varit ett bra honungsår hittills men frågan är om det kommer att finnas blommor nog för att ta en andra skörd. Det här året ställer till det för många producenter. 
”Knäcketanten” bakar bröd och framför allt knäckebröd. 
Vi är väldigt glada över att få vara på Nolbygård. Det är en plats som är vacker och som andas medmänsklighet och omsorg. Här finns spel att låna, vatten till hunden, platser i skuggan och en rälsbuss med museum. Lasse i bageriet bakar fantastiska bullar och bröd.
När vi väl öppnade marknaden fanns inte längre tid för fotografering upptäcker jag nu när jag går igenom bilderna. Kom gärna och besök oss. Vi kommer att vara på plats alla lördagar till och med hela september mellan 10 och 14.
Om oss
Vi, Jonas, Ylva driver sedan 2014 ett småskaligt diversifierat jordbruk med fokus på grönsaksodling, must och honung. På gården finns får, hönor, bin, ankor och katter.
Gårdsbutiken är alltid öppen med ett varierande utbud av grönsaker beroende på säsong. Från och med 24 maj till och med oktober är gårdsbutiken bemannad onsdagar mellan 15:00 och 18:00.
Praktikanter: Vi tar emot praktikanter inom grönsaksodling och agro forestry. Skicka en intresseanmälan till info@ostangsgard.se.