Våra hönor har alltid gått omkring som de behagar på gården. De är drygt 20 stycken (plus några tuppar) och de ställer inte till någon större oreda. Vi har portat dem från grönsakslandet, i alla fall under våren och försommaren, med hjälp av ett nät. Ibland hör man att det brakar till någonstans, då är det någon höna som fått något att välta, men det är inte mycket att hänga upp sig på. De håller sig dessutom oftast inom en 50-meters radie från hönshuset så vi vet inte var de är men vi vet att de är i närheten.
En annan sida av att ha frigående hönor är att de kan dödas av rävar, hökar eller andra rovdjur. Under två år har vi inte råkat ut för något sådant, fram till i går. Jag rundade verkstadens hörn i skymningen när något skriker till och flyger iväg. Kvar ligger en dödad och delvis uppäten höna. En av våra 18 lohmanhönor, dessa trogna äggläggare som nu bara är 17 stycken.
Det var förmodligen en duvhök som hade slagit till. Om jag inte hade råkat på den så hade vi nog inte sett hönan bland höstlöven.
Efter ett tag kom ett gäng hönor och ett par tuppar ut från traktorlutan där de hade gömt sig. En nyfiken syster jagas bort för att inte bli kannibal.
Höken hade börjat äta från kloaken och det som var uppätet var framför allt inälvorna. De är kanske nyttigare eller bara mer lättåtkomliga än musklerna?
Nu kommer hönsen att få hålla sig till hönshuset och hönsgården med nättak i ett par veckor. Vi har hört om vandringshökar som flyger söderut under hösten. Kanske var det en sådan som stannade till för ett enkelt mål mat? Lohman-hönsen är inte alls lika vaksamma som våra andra hönor och kan mycket väl tänka sig att gå ensamma och sprätta mitt på en åker. Det skulle inte vara konstigt om höken skulle återkomma när mättnaden lagt sig så det får bli instängda höns en tid framöver.
När vi släppte ut de andra visade det sig att Caligula, vår stora svarta tupp, ger sig på Benedictus. När vi skulle stänga in dem ikväll så vaktade Caligula så Benedictus inte kunde ta sig in. Vi motade bort honom men så fort Benedictus kom in så flög Caligula på honom. Benedictus är mycket lättare och bättre på att flyga så han flög upp på sovpinnarna. Caligula for efter men då släckte vi ljuset så de lugnade ner sig. Vi får släppa ut dem tidigt i morgon så de inte har ihjäl varandra och sedan får det nog bli grytan för Caligula i morgon.
Annars har dagen ägnats åt att demolera en gammal husvagn. Vi har köpt en krockad vagn från 2002 för 1000 kronor. Nästa säsong ska den vara klar för att ta emot 50 hönor. Det är väldigt, väldigt många skruvar som håller fast inredningen i en husvagn. Fiffiga sätt att gömma skruvar är det också gott om. Även om nästan hela dagen har gått åt så är inte all inredning loss än.
Men det kommer att bli bra. Här ska vi ha reden där äggen rullar bakåt ut i ett fack som vi kan tömma ifrån den delen av husvagnen där foder och ägg ska förvaras. Vi har funderat över hur vi ska göra lucka för hönorna på bästa sätt men så visade det sig att luckan för tömning av husvagnens toalett var perfekt placerad så nu är redan hönsingången och luckan till den klar.
Det finns få saker som är mer irriterande än att behöva gå runt eller gå omvägar så vi insåg snabbt att vi ville ha grindar på alla långsidor och i ett hörn. Alla stolpar är av ek och vi har även byggt människogrindarna i ek. Det är relativt enkelt när man har tillgång till en klyvsåg. Vi utgick ifrån 5 cm stolpar som vi klöv i två och sedan byggde av. 
Människogrindarna är klädda med nät och uppsatta med gångjärn. De flesta har handtag men inte alla. En sak som vi snabbt upptäckte var nödvändigt var automatisk dörrstängning. Man blir väldigt arg på sig själv när man gjort en dörr för att hönorna inte ska ta sig in och sedan märker att man har glömt stänga. Vi har fäst ett persiennsnöre i grinden. 
Persiennsnöret löper sedan i en hörnisolator och ner till en bit ekstolpe. (fast på bilden är det en bit hamparep för persiennsnöret tog slut) Ekbiten är så tung så den stänger grinden när man öppnat. Vi har låtit tyngderna landa på marken ungefär när dören är stängd. Vi slipper den värsta smällen när dörren slår igen men dörren hålls ändå stängd när ek-tyngden lutar. I den första versionen vi gjorde gick persiennsnöret genom ett hål i stolpen innan hörnisolatorn. Det är inte en bra idé. 
Skall man igenom med en tung skottkärra så vill man kunna haka av snöret från isolation och tillfälligt ställa upp dörren. Nackdelen med att snöret inte löper genom ett hål är att det ibland hoppar av isolatorn. Vi kommer att försöka lösa det genom ett fäste som håller det på plats men det har vi inte haft tid med än.
Traktorgrindarna är nästan fyra meter breda. De går inte att fästa på gångjärn men det känns inte heller nödvändigt då de kommer att öppnas max ett par gånger per år. Vi har istället byggt stora grindar som vi ställer på marken och fäster i stolparna med remmar. Vi har inte heller byggt traktorgrindarna i ek utan använt furu. Det kommer inte att hålla lika bra men det blir inte heller lika tungt. Vi har använt hålplattor i hörnen för att få det stabilt. Några snedsträvor har fått förstärka ytterligare på vissa av traktorgrindarna. Andra har fått två lodräta stag istället. Snedsträvor är värt besväret för det blir mer stabilt. 
Det är inte så vackert men hönorna går i alla fall inte genom grindarna. Så här i slutet av säsongen har de dock hittat några ställen där de har lärt sig krypa under nätet som hänger löst. Det gör inte någonting eftersom de ändå är välkomna in för att leta snigelägg och annat. Det är inte mycket kvar i odlingarna som de kan förstöra.
