När man förflyttar sig på gården bär man ganska ofta på något eller så ska man bara gå den genaste vägen. Sällan är kameran med men mobilkameran kan ibland duga som ersättare.
Djuren gör ibland saker som skapar undringar eller leenden, men det gäller att vara snabb. Det varar oftast bara några sekunder och i de flesta fall hinner ingen dokumentera.
Grisarna hade fått större hage och plötsligt kommer Anni-Frid gående med munnen full med gräs. Hon går målmedvetet från ena sidan hagen till den andra och lägger gräset i en hög. Varför?
Hon tuggar lite på några strån men går sedan iväg. Nu har det gått några dagar och gräshögen ligger fortfarande kvar.
Wwoofaren Corentin började gräva ett dräneringsdike. Arbetsdagen tog slut efter att han grävt bort grässvålen. Under eftermiddagen torkade solen upp jorden och plötsligt blev den lilla rännan mycket populär.
Blandningen av finkornig sand och jord är tydligen perfekt för att ta ett sandbad. Det finns flera platser med olika sorters sand, grus och jord men inget är lika bra som detta.
Grannarna Madelen och Tobias kom på en kort visit, inte minst för att dottern Bella ska få hälsa på grisarna. Vi passade på att mata med utgångna mejeriprodukter och det är ju mums. Madelen fotograferade. Tack för bilderna!
Två baljor är nödvändigt annars blir Agneta bortjagad.
Detta är supergott och den som inte äter så fort det går kan gå miste om något.
På dagarna när alla de andra hönorna är ute så har de hönshuset för sig själva och då är de överallt. Det är bara två av de åtta som har vågat sig utomhus än. En grå tupp gick ut en dag men inte mer sedan.
Ibland blir han jagad av Benedictus men det verkar inte vara så allvarligt. Frågan är vad som händer när han börjar intressera sig för Benedictus hönor. 
Det är blandrashönor och vår kunskap om hönsraser är så begränsad så vi kan inte riktigt säga vad det är för några. Får kolla upp det någon dag. Nu har de i alla fall nästan inte något dun kvar utan bara riktiga fjädrar. De kommer att bli väldigt snygga.
Härom dagen började vi att spetsa och slå ner långa ekstolpar. Det är ett rätt tufft jobb eftersom stolparna är så höga så man får slå över axelhöjd även om vi använde stege. När man har slått ett antal slag går det bättre eftersom höjden minskar. Stolparna ska helst ner 60 centimeter i marken. Hörnstolparna är tjockare och sedan har vi satt smalare stolpar var tionde meter för att kunna sträcka nätet. 210 centimeter över marken fäster vi en stållina. I hörnena gräver vi ner en så kallad död man som är ett T av ekstolpar. 
Guillaume var här härom dagen och hjälpte oss att tillverka åtta stycken ”dödman”. 
Han och Jonas hjälptes sedan åt att gräva ner och fästa dem i hörnstolparna och i stolparna vid portarna så de inte ska vika sig inåt. Det var en kall och blåsig dag, men ska odlingen stängslas in så blir det att jobba på öppna fältet.
Idag började vi hänga på nätet. Ett alloxnät som är 200 centimeter högt. Det är lätt att jobba med och vi har tidigare använt det i skogsträdgården. Den största fördelen är att det är svårt att se det så det stör inte ögat. 
Nätet fäster vi i stålvajern med svarta buntband. I hörnen och i skarvarna mellan två nät trär vi in glasfiberpinnar som vi fäster mot ekstolparna med längre buntband.
Till slut kom vi på att vi kunde fästa det nedtill med hjälp av gamla tältpinnar som vi hade liggande.
De älskar när någon jobbar i grönsakslandet eftersom det då kommer upp diverse kryp. När vi satte jordgubbsplantor häromdagen var de raskt där och grävde upp dem igen. Det känns inte så meningsfullt att sätta igång med sådder när det finns risk för hönsbesök.
