På en kurs om ekologisk äggproduktion berättade en expert att raser som lägger bruna ägg har vissa egenskaper som skiljer sig från de som lägger vita ägg. Dels handlade det om födan, att de brunläggande måste ha lite mer komplett mat när det gäller näringsämnen.
Men det som fastnade var att de brunläggande har ett annat kynne. De är inte lika mesiga. De vandrar längre bort från hönshuset, de är lite djärvare när det gäller att undersöka, och de är inte ängsliga bara för att de är ensamma en stund. De kan också vara hårda mot nytillsatta tuppar som de inte tycker håller måttet. Det är ofta många höns i en flock så hårda betyder i det här fallet att de hackar ihjäl honom.
Vid fikarasten på förmiddagen glömdes köksdörren öppen. De här två damerna hade nog inte varit inne särskilt länge, inga bajshögar. De hade inte heller något emot att gå ut ur den konstiga labyrinten med det hala golvet. Hade det hänt om vi hade höns som lade vita ägg, till exempel vita Lohman?
Vi har funderat på att bygga en innedörr med flugnät men det kanske skulle vara bättre med hönsnät?
På dagarna när alla de andra hönorna är ute så har de hönshuset för sig själva och då är de överallt. Det är bara två av de åtta som har vågat sig utomhus än. En grå tupp gick ut en dag men inte mer sedan.
Ibland blir han jagad av Benedictus men det verkar inte vara så allvarligt. Frågan är vad som händer när han börjar intressera sig för Benedictus hönor. 
Det är blandrashönor och vår kunskap om hönsraser är så begränsad så vi kan inte riktigt säga vad det är för några. Får kolla upp det någon dag. Nu har de i alla fall nästan inte något dun kvar utan bara riktiga fjädrar. De kommer att bli väldigt snygga.
Härom dagen började vi att spetsa och slå ner långa ekstolpar. Det är ett rätt tufft jobb eftersom stolparna är så höga så man får slå över axelhöjd även om vi använde stege. När man har slått ett antal slag går det bättre eftersom höjden minskar. Stolparna ska helst ner 60 centimeter i marken. Hörnstolparna är tjockare och sedan har vi satt smalare stolpar var tionde meter för att kunna sträcka nätet. 210 centimeter över marken fäster vi en stållina. I hörnena gräver vi ner en så kallad död man som är ett T av ekstolpar. 
Guillaume var här härom dagen och hjälpte oss att tillverka åtta stycken ”dödman”. 
Han och Jonas hjälptes sedan åt att gräva ner och fästa dem i hörnstolparna och i stolparna vid portarna så de inte ska vika sig inåt. Det var en kall och blåsig dag, men ska odlingen stängslas in så blir det att jobba på öppna fältet.
Idag började vi hänga på nätet. Ett alloxnät som är 200 centimeter högt. Det är lätt att jobba med och vi har tidigare använt det i skogsträdgården. Den största fördelen är att det är svårt att se det så det stör inte ögat. 
Nätet fäster vi i stålvajern med svarta buntband. I hörnen och i skarvarna mellan två nät trär vi in glasfiberpinnar som vi fäster mot ekstolparna med längre buntband.
Till slut kom vi på att vi kunde fästa det nedtill med hjälp av gamla tältpinnar som vi hade liggande.
De älskar när någon jobbar i grönsakslandet eftersom det då kommer upp diverse kryp. När vi satte jordgubbsplantor häromdagen var de raskt där och grävde upp dem igen. Det känns inte så meningsfullt att sätta igång med sådder när det finns risk för hönsbesök.
