Hönshuset och hönsgården är klara! Ännu en milstolpe på gården har passerats. 
Idag var det hönsmarknad i Alingsås och jag och Tilda åkte dit och köpte oss herr och fru Islandshöna. Eller rättare sagt blivande herr och fru Islandshöna. De är inte färdigväxta än och lär inte lägga några ägg eller alstra några kycklingar på ett bra tag än men de är i alla fall på plats på vår gård.
Så fort vi kom hem från marknaden så var det bara att ta tag i de sista sakerna i hönshuset så att de kunde flytta in. Det verkar vara ungefär så arbetet går till här på gården. Kniven på strupen så blir det färdigt samtidigt som något annat blir nedprioriterat.
Vi gjorde en ganska ful anläggning för sittpinnar. Enligt vad vi har hört så gillar inte kvalster metall. Därför tog vi en gammal uttjänt stege och satte på två metallkonsoller på den där vi fäste träpinnar för hönorna att sitta på. 
En foderautomat, en vattenautomat och en burk med snäckskal. Det känns lite overkill till en höna och en tupp men tanken är att det ska bli fler så småningom. Enligt KRAV:s regler så får man ha sex hönor per kvadratmeter i ett hönshus. Är man inte KRAV-ansluten får man ha ännu fler. Det innebär att vi på våra 15 kvadratmeter skulle kunna ha 90 hönor även om vi går med i KRAV och 135 hönor enligt jordbruksverket. Det är inte vad vi siktar på för det känns inte som om det skulle vara snällt mot djuren. Men några fler än två får det allt bli.
På eftermiddagen kom Sara och Guillaume och gjorde klart hönsgården så i morgon ska hönorna få gå ut i den om de vågar. Guillaume byggde klart en lucka och en avsats som hönorna kan gå ut på och Sara kompletterade med en ramp som de kan gå ner för. 
Ska bli spännande att se i morgon vad de tycker om anordningen. När man öppnar luckan så sätter man fast den med ett rep och på så sätt så blir det ett tak över ingången. 
Hönshuset har verkligen genomgått en förvandling. Det kändes nästan hopplöst ett tag men visade sig inte vara så svårt som vi först trodde. Så här såg det ut innan vi började ta tag i det. Ett tjockt lager gammalt strö med tjocka kakor av hönsskit. Ruttna fönster och väggar fulla med hål och lagningar. Det hade stått oanvänt länge och såg ut därefter. 
Ett tag var vi inne på att sätta skivor för att dölja alltihop men som tur var så blev vi avrådda och förstod att det inte var helt hopplöst att putsa om väggarna. Så småningom ska vi vitkalka även utsidan men det blev bra mycket bättre bara vi fick in nya fönster och lucka för hålet.
Sara och Guillaume har hjälpt oss otroligt mycket med att få ordning för hönorna så därför fick de välja namn på vår första höna och tupp och det blev Benedictus och Birgitta.
Efter vad vi har hört och läst så är islandshönor en tuff ras som är duktiga på att söka föda själva. De är tydligen inte kräsna med vad de äter och lägger ägg stora delar av året. De kan ha alla möjliga färger och skiljer sig därför mycket åt när det gäller utseende även inom en flock. Enligt vissa uppgifter så förde vikingarna med sig hönor till Island och där har de sedan blivit en egen ras. Islands klimat borde härda en hönsras så att de klarar även hårda vintrar. De lär värpa stora vita ägg men ska inte vara så villiga att ruva.
Visst är det svårt att tro att det är samma hönshus? Det känns otroligt bra att det äntligen är färdigt även om det inte blev någon stängsling av skogsträdgården idag heller.
Träffade ytterligare en försäljare på marknaden som ska leverera fyra stycken Lohmanhönor till oss på tisdag. De är färdiga för att börja värpa redan så vi ser fram mot äggproduktion. Det är väldigt svårt att välja hönsras men vi tänkte börja med två olika för att se vilka vi trivs med. Kanske specialiserar vi oss framöver eller också skaffar vi ännu fler raser 😉 Vi har även tittat lite på Australorp men det är en stor ras så det känns bra med lite rutin först.
Idag kom Valter som är duktig på att mura för att hjälpa oss och visa hur man gör. Han hade med sig en tombola för att blanda bruket i och två spänner med verktyg. 
Tombolan fick en översyn innan vi kom igång med brukblandandet. Kalkbruk är mjukare än cement när det väl är klart. Det tål inte slag och stötar lika bra som cement men blir det skador på det så är de inte heller lika allvarliga utan lättare att laga och bättra på.
Sara och Guillaume var också med och hjälpte till. Vi började med att titta på de miserabla väggarna och fundera över hur vi skulle laga och fylla i sprickor. 
Sedan fick vi lära oss att blanda bruk i tombolan till rätt konsistens, att slänga på bruk på väggarna så att det fastnar med hjälp av murslev eller att försöka få det att fastna genom att använda en putsbräda och dra uppåt. 
Det som såg väldigt lätt ut för Valter var inte lika lätt för oss andra men det var väldigt roligt när man väl fick till snärten så att bruket fastnade. 
När putsen suttit en stund för att torka var det sedan dags att använda murarborsten för att med lite vatten stryka över ytan för att jämna till den. Vi fick även till det ganska snyggt runt fönstren. Tyvärr så hade vi köpt för lite bruk så den riktiga finishen får vänta till en annan dag.
