Stor del av vintern har gått åt till att förbereda för att vi ska kunna ta emot wwoofare. Vi hann nästan färdigt. Så kom de då äntligen våra första wwoofare. Först ut var Becky och Lasse. Becky är amerikan och Lasse är från Sverige. Senast bodde de i New York men nu har de tänkt flytta till Sverige. De kom i söndags och redan på måndag morgon klockan åtta var de i full gång och jobbade. Tanken är att de jobbar mellan åtta och två mot att vi står för mat och husrum. En fantastisk idé som vi verkligen gillar.
Det första vi satte dem på vad att rensa rödbetsbäddar. Ju mer man rensar fram till midsommar desto lättare blir det sedan brukar rutinerade grönsaksodlare säga – men det är inte alltid man hinner med så bäddarna var rejält fulla med ogräs. 
Bäddarna täcktes sedan med gräsklipp som vi fått av grannen. Det märks en väldig skillnad i mängden ogräs i de bäddar vi har hunnit täcka om man jämför med de otäckta.
Sedan fick de börja gräva var sin bädd. Hälften av årets bäddar är grävda men det återstår fortfarande 12. 
Kvickroten är tät med långa rötter. Ytan borde varit täckt – men det har den inte varit. Varje kvickrotsstrå har en lång rot som man bör få upp hel. Det är verkligen ett tröttsamt jobb och i sommarvärmen vi har nu så orkar man inte mer än några timmar på förmiddagen.
Lasse kom på eget initiativ på att han kunde konstruera en vattenkärra av en gammal cykelkärra som vi har. 
Det ser lovande ut.
Fler bilder kommer när det är klart. Nere i odlingskammaren skolade vi om de gurk- och squashplantor som behövde mer jord.
Som alltid så har vi fler plantor än bäddar. 
Vi tog därför en stycke mark som så småningom ska bli gräsgång för att ge oss gräsklipp till bäddarna. 
Marken där är full av ogräs och ojämn och vi inser att vi inte kommer hinna göra gräsmatta där i år. Därför luckrade vi upp marken med bredgrepen. Vi drog bort det värsta ogräset och gödslade med hästgödsel. Sedan täckte vi med svart nedbrytbar majsstärkelseplast. Det är ett jobb som är omöjligt att göra på en person. Rullen är tung och man måste täcka kanterna med jord innan den blåser iväg. 
I den gjorde vi sedan hål och sedan planterade Becky och Lasse drygt 150 grönkålsplantor. 
Planteringen blev väldigt mycket noggrannare gjord än om vi hade gjort den själva. 
Ogräset kommer att växa igenom plasten så småningom men då har grönkålen kommit så långt så den klarar sig ändå. Becky klöv den ved som återstod för i år. Nu är det klart. Ett dåligt samvete som plötsligt bara försvann. 
Dessutom hann hon med att snickra ihop en hög biramar som snart kommer att behövas om bina fortsätter att flyga som de gör. Det är en syssla som vi borde ha hunnit med under vintern. 
Normalt kännetecknas arbetet på gården med att vi angriper det mest panikartade. Plötsligt idag kände vi att vi hann med ”ej panikartade saker”. Vi började ge oss på sådant som istället kan kategoriseras som nödvändiga. 
Kanske kommer vi innan sommaren är slut ner på avdelningen önskvärda.
Tanken är att göra om vårt sädesmagasin till en tillfällig sommarbostad. På så sätt kan vi ta emot två till fyra wwoofare åt gången som kan sköta sig själva när de vill och äta frukost och kvällsmat för sig själva och övriga måltider ihop med oss. 
På huset sitter en brevlåda där tidningen har levererats i många år. Det innebär att tidningsbudet har kört fram och efter många års körning har det bildats en vall med gräs, jord och grus som förstört nedre delen av panelen. 
Vi har planer på att sätta upp fågelholkar ”över allt”. Tanken med det är att få så många fåglar som möjligt att häcka på vår gård. En svart-vit flugsnappare till exempel äter upp till 2400 myggor per dag och därför vill vi gärna ha många sådana. Ju fler arter vi får att trivas på vår gård desto bättre. Arbetet resulterade i fem nya fågelholkar. 
