Kategori: renovering (Sida 5 av 8)

Takbyte

På vår gård finns det många tak. Flera av dem läcker och behöver åtgärdas men det finns en gräns för hur mycket vi hinner med. Vi ska så småningom byta ett stort tak som idag har eternitbeläggning men ville träna först så vi valde det betydligt mindre mjölkrumstaket som också läckte.

Att jobba med eternit kräver lite extra eftertanke. Det går att kalla in hantverkare men eftersom de tar 1000 kronor kvadratmetern bara för själva jobbet med att ta bort eternit så blir det väldigt dyrt. Anledningen till det är förmodligen att det finns väldigt många regler för hur en firma ska gå till väga om de arbetar med eternit. Samma regler finns inte för privatpersoner men de är ändå bra att studera då de naturligtvis finns av en anledning.

Innanför den blå dörren regnar det friskt. Det är hål i eterniten och det har även varit hål i hängrännan ovanför taket till vänster. En bild på närmare håll kan ge en liten tydligare bild av behovet av åtgärd.

Dagarna innan själva bytet skulle ske förberedde vi genom att Tilda och jag satte upp byggnadsställningen. Jonas var på Häljebo såg och handlade råspont samt köpte in skruv, takpapp och spik så vi var förberedda.

Fredag morgon iklädde vi oss gummistövlar, overaller, mössor och speciella andningsmasker och skred till verket. Skivorna är hålls fast med skruvar med fyrkantsskalle. Vi hade ett minna av att någon vanlig hylsnyckelstorlek passade men det blev enklare än så.

Vi hade köpt en extra del till hylsnyckelsatsen med en liten sexkanstsstång i ena änden och ett halvtums fyrkantsfäste i den andra. Passade perfekt.

Skruvarna som höll fast skivorna lossade lätt och det var inga problem att få loss skivorna. Vi gissar att taket är ungefär 90 år, så skruvarna har åldrats långsamt. Skivorna var ganska tunga eftersom varje skiva även hade ett ganska tjockt mosslager på sig.

Skivorna la vi på EU-pall och plastade in. Det är kostnadsfritt att lämna eternit på tippen om den är inplastad. Så är det i alla fall in Alingsås. 20 skivor per pall är max men vi hade 24 så vi lastade 12 på varje.

Pallarna lyfte vi sedan ombord på en släpkärra med traktorns pallyft. Traktorer är smidigt att ha.

Vi har kunnat se en del av taket och dess håligheter underifrån men över själva mjölkrummet har det funnits ett innertak så den delen har varit dold.

Med tanke på det dåliga skicket på det vi kunde se så var vi lite oroliga och beredda på att vi skulle behöva byta ut många takbjälkar.

Det visade sig dock att allt var friskt och fint till skillnad från den delen vi har kunnat se samt väggen vid sidan.

Vi tog bort alla ruttna panelbrädor och satte upp nya. Det var lite knepigt eftersom mjölkrummet är byggt efter panelen sattes på plats så brädorna skulle kilas ner bakom bortersta takstolen.

Sedan spikade vi på råspont vilket tog hela lördagen.

Två takstolar var ruttna ytterst så där fick vi sadla på för att ha något att fästa den yttre 3″3″ som läkten ligger på.

Utsikten från mjölkrumstaket är rätt ok. Förmiddagssolen ligger på och det är perfekt för en förmiddagskopp.

Idag har vi målat panelen, spikat på trekantslister längst väggarna och satt takpapp på hela taket. Det har tagit större delen av söndagen och det känns väldigt bra att vi hunnit klart med det eftersom det ska regna hela dagen i morgon.

Vi har bävat lite inför att ta tag i det första eternittaket. Det var enklare än vi trodde så nu kan vi planera vidare. Ett tak om året är kanske lagom?

Nästa steg är att sätta på läkt och takpannor men det är inte någon panik med det utan det får vi ta när vi hinner.

Köksrenovering och golvisolering

När vi flyttade till Östäng 2014 bestämde vi oss för att vänta med att göra i ordning huset invändigt tills all verksamhet var igång. Nu när vi har gjort sju år börjar vi äntligen få tid att ta tag i alla fula strukturtapeter från 80-talet och mörka laminatgolv i körsbärsträ.

Vissa saker är bevarat sedan huset byggdes 1904 och när vi hittar sådant försöker vi rädda det kvar. Vårt hus är byggt av en man som enligt hörsägen var väldigt kort. Då kan man tro att huset skulle ha en motsvarande takhöjd men vårt hus har 3,80 i takhöjd på undervåningen och 3,50 på övervåningen. Takhöjden är bevarad i de flesta rum men sänkt i kök och badrum när dessa renoverades/byggdes på 80-talet. Kakelugnarna på bottenvåningen är bevarade men på andra våning är de borttagna. Det finns detaljer kvar från de flesta årtionden men tyvärr är mycket från 80-talet som nog är den sämsta epoken när det gäller byggnation och inredning.

I vårt huset har det en gång i tiden varit tre lägenheter. Här har bott många vuxna som har hjälpts åt att sköta gården. Ett av köken är helt borttaget och där har man ersatt vedspisen med en ful öppen spis. Där har vi vårt kontor idag.

På övervåningen har det funnits ett gammalt bortglömt sunkigt kök som vi inte orkat bry oss om förrän nu. Vi har burit bort en brandfarlig spis, ett läckande kylskåp och lite annat men i övrigt har det fått stå.

I vinter har vi börjat ta tag i det. Våra barn har mer eller mindre flyttat hemifrån och på sikt så vill vi kunna utnyttja övervåningen till wwoofbostad, uthyrning eller annat. Eftersom köksavloppet har läckt så var vi ändå tvungna att ta tag i det gamla ”möket”.

Plastmattorna från olika epoker var riktigt sunkiga och det kändes bra att förpassa dem till tippen.

Under plastmattorna låg masonitskivor och under dessa ett kilsågat trägolv med smidda spik. Tänk att det varit dolt i så många år av den ena fula plastmattan efter den andra.

Golvet är isolerat med sågspån som så ofta i gamla hus av den här åldern. Problemet är att sågspånet sjunker ihop med tiden och ofta har gamla hus kalla golv. Det är inte konstigt att golven är kalla om luften under golven är nästan lika kall som uteluften. Det beror på att det kommer in luft när det blåser genom glipor i fasaden och eftersom sågspånet inte går ända upp till golvbrädorna längre så kommer den kalla vinden att ta sig långt in under golvet.

Därför lossade vi på den yttre plankan genom att såga av sponten med ett multiverktyg och kapa brädans kortändor vid väggen. Brädan gick in under långsidan av väggen men gick ändå att lyfta upp.

Sedan stoppade vi in lösullsisolering in under nästa bräda och knökade så mycket det bara gick. Därefter fyllde vi upp massor av lösull under den lyfta brädan innan vi la ner den igen och spikade fast. På så sätt så kommer vinden inte åt på samma sätt och vi slipper lyfta upp och förstöra hela golvet.

Vi glömde fota alla tapetlager men de var många på tre av fyra väggar. Skrikigt orangea, diskret grå, småblommiga och röda.

På en av väggarna finns bara en tapet. Det verkar som om den har överlevt alla renoveringar.

Vi gillar den skarpt och det kändes helt enkelt väldigt fel att ta bort den. Den är förmodligen från 60-talet och efter en del dividerande fram och tillbaka bestämde vi oss för att behålla den.

I taket finns ett hål som inte har sin motsvarighet på utsidan. Vi tror att det har varit någon form av ventilation eller köksfläkt men nu är det fyllt med mineralull och så har det varit en skiva fastspikad utanpå.

En annan fin detalj som fick ryka var stänkskyddet i klassiskt virrvarrmönster bakom kranarna. Den var så pass skadad så den gick inte att rädda.

Eftersom väggarna är klädda med tretex som var skadad på många ställen så bestämde vi oss för att klä väggarna med pärlspont. Den kommer vi att måla med en grå linoljefärg. Det är bättre att ha målat trä i ytor som vi eventuellt ska hyra ut så småningom då det är mycket tåligare än tapeter.

Taket målar vi också med linoljefärg då det täcker bra. Vi satte upp tidningar för att skydda tapeten.

I rummet finns också ett skafferi och både dörren dit och dörren in till köket målas i linoljefärg.

Vecka tio ska vi hämta ett blocketfynd i form av ett kök inne i Alingsås. Då kommer vi att kombinera ihop något som får plats i det här köket tillsammans med kyl och spis som också följer med i gratishämtningen. Det blir en hel del skåp över som vi har andra planer för.

Ladugårdstaket/golvet klart!

Under en tid har vi hållit på och lägga golv i ladugården ner till gamla kostallet. Jobbet blev lite större än vi tänkt oss då fler bjälkar än önskvärt var ruttna och behövde bytas. När vi väl kunde börja lägga golv så tog det mer tid än vad det hade gjort om vi jobbat med köpta brädor. Våra egensågade varierade ganska mycket i bredd vilket ställde till det en del då det är långa längder. Sedan tog våra egna brädor slut och vi fick beställa på en lokal såg.

Förra veckan var Jonas och hämtade dessa och sedan har jag och våra döttrar spikat brädor när vi haft tid.

Nu i bara två olika bredder vilket sparade enormt mycket tid.

Idag kom Milú och hjälpte till och vi blev nästan klara men sedan tog även brädorna från sågen slut. Det är extremt retligt när det bara är några kvadratmeter kvar men vi hade helt enkelt felbedömt ytan så nu får vi beställa mer virke.

Det var ett tag sedan Milú var på besök så det var trevligt att jobba ihop. Tilda anslöt vid lunch och tog på sig att dammsuga väggar och tak med industridamsugaren. Det är många års skit som samlats där och även om vi inte är helt klara med vad vi ska ha ytan till så känns det bra att få bort en del gammalt bös.

Halva ytan har redan blivit förvaring med hyllor. Det har vi längtat efter eftersom vi har enorma mängder prylar. Det behövs lager av diverse material när man driver en gård och allt tar plats men är guld värt den dag man behöver en slangklämma, en o-ring, en rördel eller en fläkt.

Den andra halvan är tom för tillfället. Här skulle man kunna inreda en pub, en föreläsningssal eller ett musikrum. Vi får se vad det blir.

78-varvaren lagad!

För några år sedan blev vi vid en 78-varvsspelare på en loppis. En resegrammofon. De var en anspråkslös grammofon men den fungerade och när stämningen var den rätta kunde vi njuta av musik och rasp från stenkakor.

När jag skriver ”vi” så är det inte riktigt sant. Ylva har inte riktigt tagit till sig den kulturhistoriska rikedom som kommer till den som lyssnar på 78-varvare. Den tiden kanske kommer. Eller inte. Hur som helst, jag gillar det och det var en trist stund när något i grammofonen gick sönder och den tystnade.

Det gick något år innan lite googling visade att det kanske skulle gå att fixa till maskinen. Det vanligaste felet är att fjädern går sönder. Fjädern är ganska kraftfull och det finns många goda råd för hur man ska skydda sig innan det är dags att gå i närkamp. Latexhandskar, vanliga arbetshandskar duger inte, täckta armar och skyddsglasögon.

När dosans lock till slut kommit av så det ut så här. Fjädern ligger där den ska men den inre änden har gått av. Det var bara att ta på sig skyddsgrejerna och dra ut fjädern.

Det var inte så illa som vissa hade varnat för men å andra sidan var jag förvarnad. Fjäderns yttre ände sitter fortfarande fasthakad i niten i burksidan.

För att kunna bearbeta fjädern måste den avhärdas. Den trasiga änden gick att kapa och runda hörnen på men sedan var det stopp. Det härdade fjäderstålet är för hårt för att bearbeta på vettigt sätt. Fram med gasolbrännaren. När tre centimeter på änden varit glödande rött ett tag fick stålet svalna sakta. Sedan gick det bra att borra hål.

Nu sitter den inre änden fastskruvad på axeln i mitten, burken har sanerats och fått nytt fett. Dags att få fjädern på plats. På med superhandskarna…

Inga problem. Någon vecka senare är det äntligen dags att montera ihop grammofonen. Den grå tingesten till höger är tratten som är gjord av zinkplåt. Resegrammofonernas trattar finns under skivtallriken.
Tilda ville vara med. Bra att ha med någon som har god syn och små fingrar.

Det är inte många delar.

Här saknas dosan med fjädern men hastighetsregulatorn syns tydligt. Tre mässingsvikter roterar med axeln som är lodrät på bilden. De är fästa på fjäderblad som låter vikterna slungas ut när axeln roterar. Då flyttas mässingsskivan uppåt i bilden tills den möter en tygklump som bromsar skivan. Skivan roterar med samma varvtal som vikterna som då saktar ner vilket gör att skivan släpper från tygklumpen. Varvtalet hålls konstant. Det går att justera hastigheten genom att flytta på tygklumpen så att den kommer närmare eller längre bort från skivan. Fiffigt.

Innan monteringen fick alla lager och glidytor en droppe symaskinsolja.

Sådär. Nu ska locket på.

Garrard No 20 verkar ha tillverkats från 1930 och ca 30 år fram i tiden.

Efter lite klurande så kunde vi montera motorn på en tunn skiva. Här skruvas armen till hastighetsregleringen fast.

Klart! En charmig manick som mest består av tjock papp.

Vilken skiva ska få äran att få låta vid nypremiären? Det fick bli Yngve Stoor.

Vi delade på en semla, lyssnade och var ganska nöjda med oss själva.

Grammofonen hade stått still så länge att jag inte kom ihåg vilket håll den skulle rotera på men det löste sig. Det finns inte mycket som kan krångla på en resegrammofon. Och skulle den här krångla så är det lite tur att jag råkade vinna en auktion på Tradera på en ungefär likadan. Budet lades när jag inte visste hur den där fjädern skulle hanteras. Så kan det gå.

Nog är det snyggt med gjutjärn och mässing!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑