Kategori: renovering (Sida 4 av 8)

Bröstpanel av pärlspont

I blivande badrummet tänker vi inte ta hänsyn till gällande branschriktlinjer utan köra utan tätskikt. Det finns inte några lagar som säger att det måste finnas tätskikt i badrum utan det är branschen som tar fram riktlinjer som sedan försäkringsbolagen kan ställa krav på att man följt. Att vi inte kommer att ha ett tätskikt innebär förmodligen att försäkringen inte gäller för badrummet ifall det blir en vattenläcka men eftersom badrummet blir på bottenvåningen och vi själva kan fixa till det utan några större problem så ser vi det som helt ok.

Så här har rummet sett ut sedan vi flyttade in. (Bortrivna tapeten till vänster fanns kvar.) Vi gillar inte fönstren utan skulle vilja ha gamla korspostfönster men det kommer vi inte ta tag i nu. (Kanske blir det aldrig gjort) I taket sitter det målade skivor som vi gillar även om vi vill byta färgerna. På väggen sitter det många lager tapet på lerklinad timmervägg och även på långt avstånd ser man att det släppt på flera ställen. På golvet ligger ett ek-klick-golv men under det anar vi ett trägolv som vi vill ta fram. På nedre delen av väggen blir det pärlspontspanel och över det lerklinad vägg med tapet.

Pärlspontsbrädorna har vi sågat till i rätt längd innan vi tog in dem i huset. Sedan har vi schellackat alla kvistar två gånger för att de inte ska läcka kåda genom färgen. Eftersom brädorna kan krympa efter att man satt upp dem så grundmålade vi alla innan vi började sätta upp dem. Risken är annars att man ser en vit kant inne i skarven som man inte kommer åt att måla när de väl är på plats.

När grundmålningen torkat så slipade vi av brädorna och sedan var det bara att börja. Det är trevligt att arbeta med pärlspont och eftersom det är timmervägg bakom så kan man spika var som helst.

Det enda problemet var att väggen inte är helt rak under så ibland blev det svårt att få brädorna i spont. Med hjälp av en kort bit pärlspont som man kan sätta på brädan man håller på att slå i och som man kan hamra på så går det till slut. Spiken sätter vi på skrå in i sponten innan vi fäster nästa bräda.

På första väggen började vi med att försöka ta bort all tapet men hejdade oss i tid och sedan skar vi helt enkelt av tapeten i höjd med bröstpanelen och satte panelen ovanpå tapeten. Vi märkte nämligen att det blev vinddrag på en del ställen när tapeten togs ner då det blåste mellan vissa stockar. Ytterväggarna har därför tapeten kvar under pärlsponten.

Två av väggarna var väldigt lätta för där fanns inga rör eller element men på två väggar var det knepigare. Tack och lov så är det moderna element som går att koppla ifrån utan att tömma hela systemet.

Rören kunde vi skruva loss fästena på och sedan gick det att kila in pärlsponten under. Vi har inkommande internet-fiber i det här rummet och den ville vi inte förstöra. Fiberdosan kläddes in i plastpåse och sedan fick vi kila in en bräda med ett urtag i under rören för att sedan slå ner brädan ”innan” uppifrån för att få allt på plats.

Sedan limmade vi tillbaka den lilla biten vi sågat ut med multiverktyget och limmade den i nästa bräda. Med lite lim, sågspån och färg så kommer den att döljas fint.

Hörnen är inte helt raka så även där var det en del pyssel.

När allt var uppsatt målade vi omgång två utan att späda färgen. Ni får ha lite fantasi och tänka er snygga väggar även över panelen och en list som löper längst med bröstpanelens övre kant. Sista målningen kommer vi inte att göra förrän vi är klara med mycket av det andra som ska göras i rummet.

Till och med den förut beigemålade öppna spisen finns det kanske hopp om. Den kanske också ska ut på sikt och ersättas av något mer värmeeffektivt men det får också bli en senare fråga. (Det kanske heller aldrig blir gjort) Det blev bra mycket bättre när den ramades in av bröstpanelen och målades i den mjuka kulören kittvitt. Pärlsponten är målad i antikgrönt. Båda färgerna är linoljefärger ur Ottossons standardsortiment.

Att arbeta i trä och lera gör att man faktiskt kan ändra sig. Vill vi riva ur spisen så kan vi göra det och bygga på med pärlspont i hela hörnet om vi vill ta bort den helt.

För att lugna er som blir oroliga över eventuella vattenskador, vi vet om att fuktskador är vanliga och att vi inte kan använda badrummet som om det var klätt i plast. Gamla hus är inte gjorda för den fuktbelastning som ett nutida livssätt innebär men det går att hantera. Vi kommer att ha en duschkabin med tak och en fläkt som reagerar på snabb ökning av luftens fuktnivå. Om det blir spill från badkaret bör det fångas upp av en handduk och om det kommer vatten på golvet så får det torkas upp. Att golvet blir blött är ingen fara eftersom det kommer att torka , vattnet fastnar ju inte innanför något tätskikt.

Vi rekommenderar inte att någon annan gör så här men vi kommer att göra det själva.

Lerklining och tapetsering av timmerväggar

Vi startade renoveringen av vårt gamla gästrum för att göra om det till ett badrum men fick avbryta då vi upptäckte att vi inte kunde dra avlopp under huset där. Istället flyttade vi över alla kontorsmöbler och började riva ner väggarna även i rummet vi hittills haft till kontor. Nu är det alltså kaos i två rum och så kommer det att vara ganska länge.

Här ser ni det tillfälliga kontoret med halvt nedrivna tapeter, bokhyllor halvvägs för fönstret och en frysbox i ena hörnet. Inte optimalt men ändå fungerande en tid… Den med god fantasi kan tänka sig om något (några) år när jag har byggt väggfasta bokhyllor som ramar in fönstret och döljer hela väggen. Då kommer det bli snyggt.

Vi har i alla fall en fin kakelugn att titta på även om den inte fungerar än. Bredvid den syns tapetprover från olika tidsepoker.

I båda rummen är det många lager tapet. I nuvarande kontoret har vi hittat sex lager i olika färger. Den minst attraktiva tapeten är nog den som är gjord sist.

Men det finns också en hel del snygga där under.

Under alla lager tapet finns ett lager tidningspapper och det är alltid roligt då man med ganska stor säkerhet därmed vet när tapeten är uppsatt. I nuvarande kontoret hittade vi en Kungörelse från 1906 så tidigare än så kan tapetseringen i alla fall inte vara gjord. Där kan man läsa att det ska bli auktion i Edsås efter hemmansägaren Alfred Andersson och att man där kan köpa både säng- och gångkläder.

Vi tror att vårt hus är byggt 1904 men om det betyder att det började byggas då eller om det var klart då – det har vi ingen aning om. Tapeterna i kontoret gjordes i alla fall inte förrän några år senare.

När vi väl insett att vi fick tänka om och flyttat alla kontorsmöblerna så var det dags att börja riva tapeter i nästa rum. Det dröjde mycket länge tills vi över huvud taget hittade ett datum

Det kändes orimligt att detta rum inte skulle ha tapetserats förrän 1939 då det ändå vetter mot vägen på bottenvåningen. Men när vi letade vidare insåg vi att denna tidningssida låg ovanpå ett par lager av äldre tapet så det var bara att leta vidare.

När man börjar leta bland tidningspappret man hittar så går arbetet långsammare och långsammare och man fascineras av estetiken och sättet att uttrycka sig på den tiden. Dala skofabrik i Göteborg saluför Kronoskodon.

Men vad hjälper det när ”Viskafors Galoscher äro de bästa”

Skinkan kostar två kronor kilot.

Tidningen själv beskriver sig som ”Politiskt vaken, svensksinnad och hofsam men orädd”.

Alingsås bomullsväfveri söker Kunniga väfverskor men frågan är om tidningens sättare är så kunnig då ett g i Eggvena råkade hamna upp och ner.

Till slut finner vi årtalet 1908 vilket indikerar att detta rum tapetserades två år efter vårt nuvarande kontor.

Under alla lager tidningspapper så är väggarna täckta med lera. Ett lokalt material som blandades med hackad lin och halm och ströks på väggarna i flera lager för att täta från vind och för att ge en slät yta. Först la man ett klisterlager och sedan grovt bruk för att sedan avsluta med ett eller två lager finare bruk.

Eftersom väggarna under leran är gjorda av liggande timmer som rört på sig så har tidigare ägare försökt fästa partier av leran som lossat från väggen med pappspik. Detta hittar vi på flera ställen och av olika ålder så det är definitivt ett arbetssätt som funnits med länge.

På detta frilagda lager som är cirka fem kvadratmeter så sitter leran fortfarande fast efter långt mer än hundra år. Det är oerhört fascinerande. Någon gång under tidigare omtapetseringar så har de lagat i vilket ses till vänster där det är ett ljusare ilägg mitt på väggen. På andra väggar så hålls leran numera bara upp av tapeten så hela väggen bågnar. Detta är inte någon yttervägg men i en av springorna som syns på bilden kunde man ändå känna vinden. Där leran är hel blåser det inte alls men där leran spruckit känner man draget.

Vi har tänkt sätta en bröstpanel av pärlspont i badrummet och innan vi hade stått alla timmar och pillat på tapeter och tidningspapper så visste vi inte hur vi skulle göra för att bygga upp väggarna ovan bröstpanelen. Vi var till och med inne på att klä resterande del av väggen med något skivmaterial men nu har vi blivit så imponerade av gamla tiders lerklining så vi lutar åt att laga i leran på vissa ställen och ta ner och klina om på andra. Det är ett jobb som vi absolut inte kan så det ska bli spännande.

Husrenovering

I åtta år har vi bott på vår gård. Redan från början bestämde vi oss för att INTE gå i fällan och börja renovera huset eftersom det var helt funktionsdugligt även om det är långt ifrån hur vi vill ha det. Vi har renoverat hus förut och tycker att det är roligt men vi köpte inte gården i huvudsak för bostadshuset utan för att vi ville ha igång en verksamhet. Vi tänkte att det skulle ta fem år men det har tagit åtta.

Nu börjar det dock bli dags att förändra insidan på vårt hus så det blir som vi vill att det ska vara samtidigt som vi vill få till en energilösning som vi är nöjda med. Det kommer att bli en ganska omfattande renovering som involverar tolv utrymmen alltifrån pannrum, krypgrund och tak till vardagsrum, hall, badrum osv. Vi bor i ett fantastiskt hus från 1904 med timmerstomme och många detaljer bevarade under nuvarande material. Det är ett så kallat dubbelhus med två skorstenar. Det har kanske funnits fyra kakelugnar på bottenvåningen varav tre är bevarade och en i funktion än så länge.

Så här ser det ut idag.

Vi har två ingångar till huset. Huvudingången leder in till en stor hall med gott om potential. Där har tidigare ägare bytt ut korspostfönstren mot lägre enluftfönster. Moderna, billigare och ocharmigare.

Ett av dem har vi fått byta ut då det helt enkelt ruttnat bort. Ytterligare ett är på gång men det får vänta. I hallen gillar vi taket.

Strukturtapeten från åttiotalet eller den underliggande röda är vi inte lika nöjda med.

Från hallen har det från början gått att gå rakt fram in i salen. Vi tror att det har suttit ett par dubbeldörrar med glas där för de står kvar på vinden. Här har tidigare ägare byggt ett badrum med plastmatta på golv och tak. Vi blir inte riktigt kloka på lösningen för när vi mäter väggarna så verkar det som om det finns tomrum ovanför och på höger och vänster sida om badrummet. Vad som döljs där har vi inte någon aning om. Ska vi nu gå till salen/vardagsrummet får vi antingen gå till höger genom kontoret och ett gästrum och in i salen eller till vänster genom köket och vårt sovrum.

När huset byggdes så fanns det naturligtvis inte något badrum inne så planlösningen är inte gjord för det. Lösningen med att lägga det i den stora hallen kanske kändes bra när det gjordes men vi gillar det inte. Den vanligaste lösningen för att få till ett badrum i hus av den här typen är att bygga ut, ofta på en gavel. Enplans toa/badrum/tvättstuga med snedtak. Så blev det inte här. Tvättstugan har de visserligen byggt till på gaveln i en påbyggnad som är långsmal och lite bökig att komma in i. Men toaletten hamnade mer centralt.

Slöjd & Byggnadsvård på Nääs har gjort en serie om olika klassiska husmodeller fån tidigt 1800-tal till 1970-talet. Den typen av hus som vi har kallas där för ”salsbyggnad” för att skilja den från de något mindre dubbelhusen som har fyra rum i bottenplan. Så här ser deras ritning ut. Den skiljer sig en hel del från vårt hus men duger som skiss. Vår sidodörr är på ett annat ställe, vår trappa till övervåningen utgår från stora hallen mm. Dessutom fattas skorstenarna och bakugnen. Men ändå.

Här finns det en hel del att läsa om salsbyggnaden Hemvik: https://www.slojdochbyggnadsvard.se/kunskap–fakta/byggnader-och-hantverk/hus-i-vast/hemvik—salsbyggnad-1890/

Här finns hela serien med beskrivningar av hus:

https://www.slojdochbyggnadsvard.se/kunskap–fakta/byggnader-och-hantverk/hus-i-vast/

Nedan kan ni se vår nya planlösning. Upp och ner jämfört med skissen ovan.

Vi kommer att göra hallen ännu större när badrummet tas bort. Där hoppas vi att få till fast förvaring i form av väggbyggda skåp. Innertaket ska behållas men sedan får vi se vad det blir. Helst vill vi byta alla fönster. Hallen kommer inte att bli klar de närmsta åren. Det kommer att bli en kort gång mellan hallen och salen. Salen kommer att få in ljus från två håll i stället för ett och det kommer att göra stor skillnad.

Från hallen kommer man att komma in i salen/vardagsrummet. Där gillar vi kakelugnen.

Vi är inte lika förtjusta i strukturtapeten från åttiotalet eller i laminatgolvet i limmad körsbärsträ.

Vi hoppas att det ligger ett fantastiskt trägolv under.

Fram tills igår hade vi tänkt göra badrum i rummet märkt kontor i den nedre skissen. Där har vi nu haft ett gästrum/skräprum. Den vita kakelugnen är bevarad och tanken var att kunna bada i skenet av kakelugnens eld kalla kvällar i november. Nu vet vi inte hur det blir – kanske blir det i stället badrum i vårt nuvarande kontor. Beslutet tas i veckan och hänger på hur det går att dra avloppsrör i krypgrunden. Vi har en fantastiskt stabil jordkällare under huset med gigantiska stenblock som försvårar en rördragning.

Det lär bli många inlägg om husrenovering framöver. Vi är glada att vi har renoverat hus tidigare och att vi inte skyndade oss att börja med det så fort vi flyttade hit. Nu känner vi huset på ett annat sätt. Det finns en hel del utmaningar och saker som vi inte prövat på tidigare. Som att tapetsera på en delvis lossnad lerklinad vägg. Det behöver vi lära oss.

Självstartande storjobb

En liten krånglande detalj kan sätta fart på allt större dominobrickor. Så här gick det till.

Vattentrycket försvann. Har jordfelsbrytaren löst ut? Hade en säkring gått? Huvudsäkring? Nej, allt var som det skulle när det gällde strömförsrjningen till pumpen. Det var spänning på alla tre faserna fram till det som egentligen heter kontaktormotorskydd. Av- och påknapparna alltså. Det var även spänning på de tre faserna som gick ut från kontaktorn och ner till pumpen.

Suck. Alltså hade vår vattenpump gått sönder trots att den inte ens var fem år gammal. Sänkpumpar kostar en slant, inte fullt tiotusen men åt det hållet. Inte kul.

Så det var bara att dra upp pumpen tillsammans med kabel och slang ur den borrade brunnen. Bara för att ta en titt på den innan fackfolk kopplades in.

För att slippa stress och jourkostnader kopplade jag först in en liten pumpautomat som kunde förse oss med vatten under tiden som arbetet pågick. Den klarade att få upp trycket till halvbra vilket fick duga.

När jag skulle koppla loss elkabeln från kontaktorn så var en av plintskruvarna lite lös. Först trodde jag att jag hade tagit fel, att jag hade lossat den lite innan men så var det inte. Jag drog fast alla tre skruvarna och pumpen började surra! Det verkade som om den var hel trots allt.

Nu var egentligen arbetet klart.

Men det var ett bra läge för att passa på att göra ett par saker när jag ändå var igång. Jag hade inte plockat upp pumpen tidigare. Inte pilla i onödan på det som fungerar. Och ett par saker har legat i bakhuvudet och skavt. Den ena var hur djup brunnen är. När rörläggarna var på plats för att installera vår pump lodade de till 17 meter och hängde pumpen några meter över det. Stämde det verkligen. Det lät grunt men nu när pumpen var borta så var det läge att loda djupet. Det var 17 meter, så var det med den saken.

Dricksvattnet på gården har i allmänhet varit bra men efter skyfall eller snösmältning har vi märkt att vattnet smakar annorlunda. Det är inte bra om ytvatten kommer ner i brunnen och med tiden förstod vi att det nog hände ibland.

Vår brunn är alltså borrad och finns i en källare. Det är nog lite ovanligt. Här är källargolvet med öppningen till brunnen som består av ett ingjutet tegelrör.

Här är en bild efter att vi bytt till en lite pumpautomat. Musskyddet i form av lite myggnät sitter i brunnens öppning.

Vi visste att berget inte var mer än en halvmeter under golvet där brunnen är. Kan det vara så att vatten rinner på berget, genom gruset och rinner ner i brunnen? Efter mycket grubblande fick det vara slutgissat. Fram med vinkelslip, diamantskiva och släggor.

Det blev ett utdraget arbete. Betonggolvet skars bort i bitar och gruset under grävdes bort med en liten trädgårdsspade.

Så småningom kunde jag se bergets form. En dräneringspump fick slita ont för att hålla vattennivån nere. Att pumpa vatten är ju en sak, grusblandat vatten är något annat.

Nu växte jobbet. Vattnet som fanns under källargolvet behövde dräneras bort. När jag mätt upp var berget i källaren befann sig blev det klart att vattnet inte skulle rinna bort genom självfall, så det fick bli att installera en grundvattenpump så småningom. Men först skulle vattnet ledas bort.

Spade duger för att provgräva men det här jobbet blev för stort för mig och spaden.

Vi hyrde Daniels underbara lilla grävmaskin och satte igång. Diket där dagvattenledning och dräneringsrör skulle hamna blev 60 meter långt. Skönt med en mild vinter. Maskinen är lättjobbad men rejäl tjäle rår den inte på.

Vi lyckades nästan att undvika att gräva av elledningar eller vattenledningar.

Lite regn kom men vi klarade oss ganska bra.

Det var inte helt enkelt att hålla ordning på fallet. 60 meter är ganska långt och det lilla fall vi hade skulle fördelas hela vägen. Jag gjorde ett misstag när jag skulle köpa dränering. Jag köpte inte dräneringsrör utan dräneringsslang. Rör är styvare och hade följt dagvattenrören bättre. Å andra sidan hade inte Ina, som hjälpte till med inköpet fått problem med tremetersrör. Det blev trångt nog med slang.

Vi fick en överraskning när vi kommit ner till det vi tror är den gamla vattenledningen till ladugården. Det kan ha varit en frigolitskiva en gång i tiden. Nu är det bara en hög frigolitkulor som var tråkiga att fånga in. Det blev några påsar. Det är riktigt fult med frigolit på rymmen.

Här syns den ”krage” av betong som höll tegelröret över mynningen. Betongen i denna var hårdare än i golvet.

I och med att ytvatten under flera år ibland hade runnit ner i brunnen ville vi rensa den. Vi kontaktade ett företag för att höra vad det skulle kosta. Bilen som arbetar med dricksvattenbrunnar är baserad i Göteborg så det skulle bli lite resväg. Timpengen låg på 2 300 kr så den muntliga offerten låg på ungefär 10 000 kr. För att få veta mer så pratade jag med chauffören och då fick jag veta att de inte alls skulle suga upp den sand och grus som hade ramlat ner utan att de skulle spola ner fem kubikmeter vatten med högt tryck och samtidigt suga upp vattnet som kom upp ur brunnen. Jag blev lite besviken över att brunnen inte skulle sugas tom. Sedan insåg jag att jag kunde göra det själv. Vår bevattningspump är säkert inte lika kraftig som den på bilen men den är i alla fall på 3 kW.

Det första var att fylla ett gäng tunnor med vatten. Det tog lite tid med den klena lilla nödpumpen men så småningom hade jag fått ihop nästan en kubikmeter.

Nu var det bara att dra upp sugslangen ur brunnen, släppa ner en 19 mm slang till brunnens botten och starta bevattningspumpen. I början försökte jag med ett sprutmunstycke men det blev mycket bättre utan det.

Vattnet var riktigt skitigt i början. Det blev en del spring ut till tunnorna för att flytta pumpens sugslang och så småningom såg vattnet mycket bättre ut. För säkerhets skull gjorde jag hela proceduren en gång till. Sedan såg vattnet riktigt bra ut.

Nu var det dags att släppa ner pumpen igen. Då passade den på att dö.

Det blev alltså en ny pump i alla fall. För att inte vara begränsad i valet av pump tog jag bort kragen med det sneda tegelröret. Nu skulle även en normalgrov pump på 10 cm få plats. Efter lite letande blev det ändå en smalpump på 7,5 cm. En Grundfoss. Dyr. Men dricksvattenpumpar är en av de saker som jag vill slippa grubbla över om den fungerar eller inte. Den här är en enfaspump vilket ger en smidig installation. Den har torrsugningsskydd och mjukstart. Och den ger ifrån sig riktigt mycket vatten.

Det hela tog två månader att ro i hamn. Tack vare nödpumpen har vi kunnat duscha i dåligt tryck och leva nästan som vanligt. Enda skillnaden var att vattnet fört med sig partiklar som satte igen silarna i diskmaskin, tvättmaskin och inne i duschens termostatblandare. Just den är lite pilligt att få rent.

Så allt vatten vi drack fick passera vårt fantastiska gravitationsfilter. Snacka om bra-att-ha-grej! Så är det fortfarande, någon vecka efter att allt har kommit på plats. Det kommer nog att ta lite tid för brunnen att komma i balans igen men vi kommer att få samma fina vatten som tidigare. Med den skillnaden att nu kommer det att vara ännu bättre. Allt vatten som försöker komma ner i brunnen kommer att skickas iväg av vår nya grundvattenspump. Även det känns toppen.

Ett av de mysterier som har gnagt där bak i skallen är fixat. Så härligt!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑