Kategori: resiliens (Sida 3 av 4)

Artikel nummer fyra i Åter

Nu är favorittidningen Åter ute med ett nytt nummer, nummer 1/22 och i det har vi återigen skrivit en artikel. Den här gången i ett, för tidningen, lite udda ämne – hur man håller som par när man köpt gård. Vi har varit ett par i över 20 år och har lärt oss ett och annat på de åren. Detta har varit den svåraste artikeln av de fyra att skriva eftersom det är ett känsligare ämne än de rent praktiska men samtidigt så är det ju nog så viktigt.

Vi har varit prenumeranter på Åter i många år och älskar verkligen den tidningen. Nu finns tidningen även att läsa digitalt och all information om hur man prenumererar osv hittar ni på forumet Alternativ.

Resiliens

Ända sedan vi började fundera på att flytta ut på landet så har ordet resiliens följt oss. Ibland har det varit ett alternativt sätt att se på saker, ibland har det varit som en kompass i våra liv. Varje större beslut som vi tagit har analyserats utifrån resiliensbegreppet. Det är det som gjort att vi inte satsat på det ekonomiskt mer effektiva i att ha 12000 hönor utan i det mer resilienta i att ha 120. Det är det som gjort att vi inte har satsat på det ekonomiskt mer effektiva att ha 100 eller 1000 tackor utan i stället valt att ha 10 stycken. Det är det som gjort att vi inte har satsat på det mer ekonomiskt effektiva att odla en gröda som pumpa, grönkål eller zucchini på hela åkern med hjälp av traktor utan istället satsat på över 40 olika grönsaker som vi odlar för hand.

Ur ett ekonomiskt tillväxtperspektiv är vi helt dumma i huvudet. Ur ett resiliensperspektiv är vi inte perfekta men åtminstone på väg åt rätt håll.

Ordet resiliens betyder ett systems förmåga att hantera kriser och oförutsedda händelser utan att övergå i ett sämre tillstånd.

Vi visste när vi skaffade vår gård att vi skulle komma att ställas inför utmaningar i framtiden i och med klimatförändringar, brist på energi och ekonomiska förändringar men vi visste inte vad och i vilken omfattning något av detta skulle drabba oss och inte heller vad som skulle drabba oss först.

Det fina med att navigera utifrån resiliensbegreppet är att det egentligen inte spelar någon roll vad som drabbar en. Ett resilient system är resilient oavsett. (Sedan kan allt gå helt åt skogen ändå naturligtvis)

Först ut kom så klimatförändringarna som 2018 bjöd på ett torrår värre än vad de flesta kan dra sig till minnes. Nu kanske någon vän av ordning vill invända att torråret inte var klimat utan väder men det hänger ju ihop. Det finns ny forskning som statistiskt visar att allvarliga väderhändelser hänger ihop med ett ostadigare och varmare klimat.

Vi hade det jobbigt det året med en grönsaksproduktion som krävde bevattning och arbete dagligen oavsett värme men vi klarade det trots allt utan några större problem även om det var lite svårt att instämma i folks glädje över det fantastiska badvädret. Visst badade vi också på kvällarna efter jobbet men när man är ute och arbetar med naturen varje dag så blir ett sådant torrår en orostriggare trots bra badtemperatur.

Andra tecken på klimatförändringarna är den myckna förekomsten av sniglar och fästingar – en utveckling vi gärna hade varit utan.

2020 kom vår resiliensstrategi att sättas på prov ordentligt i och med corona. Till att börja med blev vi utan wwoofare under första halvan av odlingssäsongen vilket gjorde att arbetsdagarna i grönsaksodlingen blev längre. Vi har inte anlagt mer odlingsland än att det går att sköta på en person tack och lov, men det blev bra mycket mer arbete.

Eftersom vi valt att sälja direkt till konsument och inte till restaurang så drabbades vi inte alls av att restaurangerna slutade beställa. Vi har läst mer än ett reportage om odlare som satsat på pumpor, grönkål , sparris eller zucchini där de har fått plöja ner grödorna för att deras vanliga säljkanaler stängdes ner under pandemin. Alla de odlarna är förmodligen mycket mer ekonomiskt effektiva än vi men kanske inte lika resilienta. Att odla 80 000 pumpor till Liseberg ger naturligtvis en bra förtjänst men när en osannolik händelse som att Halloween på Liseberg ställs in så blir det lite jobbigt. Vi odlar alla grödorna ovan men försvinnande lite av var och en så vi har sålt varenda sparrisstjälk och varenda grönkålsblad direkt till våra lokala kunder i Alingsås. Lammlådorna, äggen, musten och honungen likaså. Vi säljer allt vi producerar och skulle kunna producera mer av allt och ändå få det sålt.

Hade vi tänkt utifrån ekonomisk effektivitet så borde vi anställa flera personer under grönsakssäsongen, köpa oss en tvåhjulstraktor och öka produktionen av grönsaker med 400 %. Det är absolut inte omöjligt och det hade gett oss ett ekonomiskt överskott men vi känner oss tveksamma till den lösningen.

Vi väljer att fortsätta ha en bred produktion som är ekonomiskt ineffektiv för man vet aldrig vad som händer. I november i år gick Jordbruksverket t.ex. ut med att inga hönor där man producerar för försäljning får vara utomhus alls. Inte ens om de fick mat och vatten inomhus och hade utomhusvistelsen under tak. Då är vi glada att vi inte har satsat på 10000 hönor. (Å andra sidan är de 10000 hönorna inte ute och betar. De skulle förvandla stora ytor till öken på nolltid. Så om de är ute på betong eller inne på betong är kanske ingen större skillnad.)

Förra året var vi på julmarknad 10 dagar. Alla helger från och med sista helgen i november och alla helger utom den sista i december var intecknade. Vi gillar julmarknader. Människor är oftast glada och de smakar gärna på kanelkokt glögg och diskuterar det ena och det andra. I år ska vi inte åka på en enda julmarknad vilket känns lite trist. Det kommer att ge oss sämre intäkter i november och december och det är naturligtvis inte bra då vi redan har små marginaler men vi har istället ökat försäljningen via REKO som kompenserar en hel del. Den stora skillnaden i försäljning är att vi inte får sålt våra lammskinn men de är å andra sidan inte någon färskvara så det får väl ligga till sig till nästa års julmarknader. Inställda marknader betyder också att vi hinner såga upp reglar och plank av våra träd och att vedproduktionen inför vintersäsongen 21/22 redan är påbörjad.

Artikel i Åter

Innan vi köpte gård prenumererade vi på flera tidskrifter och läste massor med artiklar på nätet och många böcker. Sedan vi flyttade till Östängså läser vi i princip inga längre texter alls. Inte för att vi inte vill men för att vi inte känner att vi har tid att prioritera det. Vi har avslutat prenumerationen på nästan alla tidskrifter men det finns en tidning som vi båda fortfarande ser fram emot att få i brevlådan: Tidningen Åter. Har du inte läst den tidigare så ta dig till ett bibliotek och provläs eller gå in och botanisera bland numren på Alternativ.nu

Vi blev kontaktade av Petter som driver tidningen åter och han bad oss skriva ett så kallat utflyttarbrev till tidningen. Nästan varje nummer innehåller en berättelse skrivet av några som valt ett annat liv och flyttat ut på landet och de är alltid trevliga att läsa. Vi diskuterade fram och tillbaka med Petter och till slut kom vi fram till att vi nog behövde skriva tre artiklar. En om varför vi överhuvud taget har flyttat ut till landet, en om vårt liv på Östäng och slutligen en om hur vi tänker kring vår plats i samhället och våra försök till att bygga och stärka nätverk omkring oss. Nu är den första artikeln klar och finns att läsa här.

Vi älskar tidningen Åter och det känns som en ära att få vara med och skriva i tidningen.

Ogetingsommar

För ett par dagar sedan blev jag stucken i långfingret av en geting. Jag räddade den från att drunkna när jag tvättade ur det rostfria uppsamlingskärlet vi har i musteriet. Jag klämde den inte alls, den blev kanske bara överraskad och stack lite för säkerhets skull när den uppfattade lite värme. Vad vet jag?

I år har det varit ont om getingar. Påfallande getingbrist. Jag har känt en liten glädjestöt varje gång jag har sett en humla eller en geting.

Jag vet inte hur många olika arter av getingar som vi har hos oss. Utan att ta fram läsglasögon kan jag i alla fall hålla isär en art som är mer gul än svart, en som är mer svart än gul (snarstucken) och de vackra bålgetingarna.

Höstgetingar kan ju vara irriterande när de vandrar omkring på köksgolvet men i år har det känts uppiggande varje gång jag har sett en geting eller bålgeting. Vi har bara upplevt sex somrar på Östäng men vi har redan upplevt några tillfällen när getingarna har varit för många och för nära för att det ska kännas bra. I år har det varit annorlunda. Vi har till exempel kunnat plocka fallfrukt utan att vänta på getingstick.

Det är inget konstigt med att balansen mellan djurarter varierar kraftigt. Förutsättningar för födosök och fortplantning varierar när konkurrens, närmiljö och väder hela tiden varierar. Det som gör att den här sommaren med nästan inga getingar känns obehaglig är för att den visar en glimt av det stora som sker utanför vår horisont. Rubriker om utrotningshotade arter har vi alla sett.

Att arter försvinner är för de flesta av oss bara abstrakt information. I de flesta fall är det arter vi inte bryr oss det minsta om, dessutom sker det ofta långt borta. Men getingsticket blev en liten påminnelse om att arter försvinner.

Nästa år är läget förmodligen ett annat för getingarna i trakten. Kanske är de fler, kanske kommer de att vara irriterande många. Men den globala artminskningen kommer att fortsätta. Jag gissar att det blir lite annorlunda när drivkraften förändras. Än så länge försvinner arter för att människor tar deras plats i anspråk, framöver kommer ett annorlunda och instabilt klimat att läggas till som extra börda på ekosystemen. Det känns inte alls bra.

Det här med biodiversitet är inte så enkelt. I Sverige finns det nästan inga stora skogar kvar. Det som vi brukar kalla för skogar är granplantage med inslag av andra trädslag. Det har varit så i ett par hundra år, så vi har vant oss. I vissa trakter dominerar tall, ek eller bok men den svenska skogen är i allmänhet planterad. Syftet med skogen är inte att låta ekosystemen sköta sig själva utan att skörda granar efter 60-70 år. Monokulturen gran försvinner och blir en tillfällig kalhygges-öken innan nästa generation granplantor planteras ut. Detta ger oss mycket stora exportinkomster och en hel del arbetstillfällen. De lite rikare ekosystemen är hänvisade till skogsbryn, dikeskanter och ”misskötta” skogar.

I och med den svenska skogens ekonomiska tyngd så är vi alla mer eller mindre delaktiga i att ha utarmat den svenska skogen, vilket kan kännas jobbigt. Vår självbild vill gärna att vi ska ha ett moraliskt kapital att stå på när vi vill påverka hur andra ska sköta sina skogar. Det är extremt viktigt att rädda tropiska regnskogar som är mycket äldre och rikare än våra skogar någonsin har varit. Men det kan vara bra att krångla till bilden lite så att våra åsikter och pekpinnar blir lagom stora.

Det här blev ett märkligt inlägg. Det började med ett getingstick och slutade med storpolitik. Så kan det gå.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑