Kategori: Uncategorized (Sida 15 av 47)

Sista kurstillfället innan jul på kursen Småskalig grönsaksproduktion för försäljning gick Jonas Ringqvist igenom Lean utifrån boken The Lean Farm- Guide to growing vegetables. 

Lean kommer ursprungligen ifrån Toyotas fabrik i Japan. Ordet Lean kommer ifrån Lean-meat vilket betyder kött utan fett. Metoden handlar om att kapa alla onödiga moment (få bort allt onödigt fett) i produktionen för att kunna fokusera på de moment som skapar värde och alltså får ditt företag mer lönsamt och/eller effektivt. 

Det kan till exempel innebära att du tittar över var och hur mycket du går under en dag. Var går du och hur mycket av detta är onödigt om du strukturerar det du gör på ett annat sätt? Verktygen kanske ska hänga mitt i odlingen och inte i ladugården? Det kan också innebära att du gör dig av med allt du inte använder för att kunna koncentrera dig på de redskap du faktiskt behöver. Har du inte för många redskap så är det lättare att hålla de du har i skick genom att rengöra och slipa dem. Många av de här tankarna är inte nya för oss. Vi har redan försökt minimera onödigt gående eftersom vi använt oss av permakulturprinciperna för planeringen av vår gård. Odlingen som vi besöker ofta ligger nära och skördade grönsaker tas ut ur odlingen till sköljen som ligger på vägen upp mot bilen och affären dit de ska. Detta har vi skrivit om tidigare i Grönsakshantering.

Vi har ett ställ för de mest använda trädgårdsredskapen i mitten av odlingen så det känns också i linje med Lean. Det vi kommit fram till är att vi behöver dels flera lagringsplatser för sandsäckar och dels ett skjul vid ingången till odlingen för förvaring av skottkärror, nät, fiberduk, såmaskin och vält m.m. Förhoppningsvis kommer vi hinna bygga detta skjul innan säsongen kör igång.

Årets stora arbete är annars att gräva om våra bäddar. Även det gör vi i ett försök att effektivisera odlingen. Vi har tidigare haft fem meter långa 120 centimeter breda bäddar. Vi har trivts rätt bra med det men de är inte optimala ur effektivitetssynpunkt. Dels så tär det på kroppen att skörda den mittersta raden och dels så är de inte lämpliga om man vill använda en såmaskin. Hittills har vi sått allt för hand men det tar enormt mycket tid att så morotsfrön t.ex. Vi hoppas att vi kommer att få köpt en Jang seeder innan säsongen startar.

Mycket av Lean går ut på att effektivisera och vi ser att vi har mycket att lära när det gäller hantering av grödorna. Hittills har vi skördat och transporterat grödorna till rens- och packstationen och där skurit bort rötter och fula blad. Det innebär att man tar upp varje purjolök en gång till och varje gång du lyfter en grönsak förlorar du tid. Det är inte många sekunder det rör sig om men lägger man samman alla sekunder på varje gröda så är det tid som går åt. Nu ska vi istället försöka lyfta upp purjolöken, skära av rötterna och delar av bladen samt ta bort det yttersta fula och lägga dem direkt i backar. Sedan kan vi bara skölja bort överskottsjorden som blir kvar. På samma sätt ska vi försöka bunta morötter direkt i fält för att minska hanteringen.

När det gäller ogräshantering har vi nog mest att lära. Vi har hittills rensat en hel del ogräs när det vuxit sig rätt stort. Nu är planen att vi ska bli duktigare på att använda falska såbäddar, fördröjda såbäddar, flamning, täckning och tidig kultivering.

Mycket av våra tankar inför nästa år innebär hur vi ska effektivisera vårt arbete. Bakgrunden till det är att vi har jobbat för hårt under den gångna säsongen. Det finns flera orsaker till det. Det har varit vårt sista år i vår fyraårsplan som innebar att vi skulle testa så mycket som möjligt. Odlingsytan var större, marknadstillfällena fler, REKO-ringsförsäljningen blev dessutom ett extra tillfälle i veckan, vi hade fler djur än tidigare, de sista hagarna skulle stängslas och därtill så har vi skött två Leader-projekt och dragit igång ett mobilt musteri. Så kan vi inte fortsätta så nu försöker vi att inte dra igång några fler projekt utan effektivisera hanteringen av de vi redan startat. Vi tycker dock båda att det är väldigt kul att starta nya projekt så lär bli en utmaning. I januari kommer vi få hjälp med planeringen av våra nästa fyra år och fram tills dess ska vi själva sätta upp mål för verksamheten. Det är kul att utveckla vår gård men också nödvändigt att ta hand om det vi redan skapat.

Det var dags att skaka ner julmaten med lite annandagspyssel. Vi har några ekar i den stora beteshagen som har bra förutsättningar att ge raka och fina stockar men kvistarna behöver tas bort för att de inte ska ”störa” de raka stockarna. Stamkvistningen gör inte att stockarna blir kvistfria men de kapade kvistarna växer naturligtvis inte mer och snittytorna kommer att vallas över av barken och stammen kommer att växa över den gamla stumpen. Det blir en stor skillnad jämfört med om grenen sitter kvar och växer i takt med trädet.

Ek nummer två var kanske i grövsta laget både när det gäller stamdiameter och grenstorlek. Vi får se hur den utvecklar sig. Ekar är välkända för att växa sakta men de växer fortare än vad många föreställer sig. Man måste inte vänta 300 år innan en ek fälls om det inte är nödvändigt att stocken ska vara en meter tjock eller mer.

Vi kommer förmodligen även att stamkvista utvalda tallar för att få riktigt bra brädor i framtiden. Det är trevligt att ha en egen skog där man kan välja ut träd för olika ändamål och där man själv kan bestämma vilka träd vi vill spara och vilka vi vill ta ner. Varje trädslag har sina speciella användningsområden. Ek passar bäst om man vill göra stolpar, björk använder vi när vi vill elda i kakelugnen, gran och tall som vi gallrar ut använder vi i pannan. Större granar som är utan röta blir starka reglar och bjälkar och tall använder vi till brädor som tål ganska mycket regn utan att ruttna.

Vi blev vid en lite rök för några år sedan. Den heter ”Hälsingeröken och vi har inte hittat någon information om den på nätet. Inte än i alla fall.

När de två grisarna styckades så blev vissa sidor urbenade, ”spritade”, dvs bacon. Andra sidor fick behålla brosk och såg efter styckning  lite annorlunda ut, dvs fläsk.

Vi fick till slut testat röken. Vi eldade med en blandning av sälgved, björkved och några alpinnar. Dessutom så lade vi in en del enris.

Det går att reglera temperaturen genom hur intensiv elden är och hur öppna toppluckorna är. Den ena luckan användes till en termometer som lånades från vedpannans laddomat. Temperaturen skulle vara låg för att det skulle bli kallrökt, 30-50 grader ungefär. Det var inte så lätt att hålla jämn temperatur. Ett litet plåtskåp kyls av snabbt när elden falnar. Men det är kanske inte så noga?

Efter syntes ingen större skillnad. Doften av rök fanns där men ingen stor förändring av utseendet.

Skärmaskinen kom fram. 1mm skivor för bacon och 5 mm tjocka skivor för stekfläsk.

Till sist var det dags för vakuumpackning i portioner. Bacon i den vänstra högen och fläsk i den högra.

Provsmakningen gav ganska högt betyg. Den första rökningen varade i fyra timmar och det var för länge. Andra omgången testade vi med att röka i två timmar och det var lagom.