Kategori: Uncategorized (Sida 18 av 47)

Vi bor 300 meter in på en grusväg som sedan fortsätter till ytterligare två gårdar och en villa. Före vår gård finns tre hus så sammanlagt är vi 6 bostäder längs vägen. Grusvägen är ingen egen fastighet utan ägs av oss som bor här och det är också vår skyldighet att sköta om den. Vi får ett litet bidrag till vägunderhåll från Alingsås kommun. Bidraget är så pass stort så det räcker till att köpa ett lass grus vartannat år men det räcker absolut inte till något arbete. För att vägen över huvud taget ska fungera hänger det alltså på att de boende efter vägen sköter om sin väg. Om det är längre grusvägar så brukar det finnas en vägförening. Det gör det inte i vårt fall. Inte heller några avtal om vem som ska göra vad. 

En grusväg kräver mer underhåll än vad vi trodde. Det bildas ganska snabbt sådana här hålor där vatten samlas. Vissa delar av grusvägen sluttar och då blir det märkbart färre hålor. Första sträckan av vägen är platt och efterhand växer gräs och annat upp på sidorna och bildar vallar som gör att vattnet inte rinner bort.  

Det som behöver göras regelbundet är att gräva i sidan så att vattnet kan rinna av. När en håla väl bildats måste den fyllas igen för annars blir den bara större och större. Förr var ju alla svenska vägar grusvägar och de flesta var förmodligen i bedrövligt skick. De breda däcken på nutidens bilar fördelar trycket jämnare vilket minskar risken för att göra spår men ökar risken för att skyffla vatten framför sig och på så sätt skapa gropar.

Att fylla igen hålor tar tid eftersom det går åt mycket mer grus än vad man tror. Man måste också fylla mer än själva hålet eftersom gruset pressas ihop när bilar kör på det. 

Tre skopor grus gick det åt för att laga de hålor som uppkommit och då känns det väldigt bra att ha en traktor. Att göra det här jobbet med skottkärra går naturligtvis men det tar väldigt mycket mer tid. 

Det har regnat en hel del det sista och grannens åker är vattenfylld till en del. Idealt så hade vägen varit som en lång kulle, svinrygg sade vissa, med avrinning åt båda håll utan de jordvallar som syns på bilden. Vi borde ta och skrapa bort mer av grässvålen så blev det inte så mycket att gräva men vi har inte vågat oss så långt ut med traktorn. I de flesta fall kanske det är så att kantgräset tas bort när dikena restaureras men det dröjer nog innan det sker längs vår väg.

Med några meters mellanrum gräver vi diken i grässvålen för att skapa avrinning och sedan fylls håla efter håla igen. 

När vi flyttade in så sköttes både vägunderhåll och snöskottning av en äldre herre som bor på en av gårdarna. Det har inte känts rätt att han ska göra allt jobb så när vi fått i ordning på maskiner och förstått hur saker och ting ska göras så har vi försökt att ta över en del av sysslorna. Skönt att få ut och jobba igen efter några dagars vila och för mycket julmat.

Att få jobba hemma på gården idag känns fantastiskt. Det är så vackert ute även om himlen är ganska mörk.

Allt är täckt av snö och på något sätt lugnar det ner verksamheten betydligt. Värmde upp på morgonen med snöskottning och tog sedan hand om djuren. De håller sig gärna inne trots att de kan välja själva. Tog sedan en promenad. Det hinner vi inte ofta men nu när sista marknaden för i år är gjord så finns det plötsligt tid. Skakade av snö från våra nysatta äppleträd. Vi har satt tre sorter och mittenradens träd har inte fällt alla löv. Det gör att snön lägger sig och blir tung. Vi har inte fäst träden vid vajer vilket vi borde gjort men vi tänkte vänta med det till våren för att träden skulle stadga sig lite. Vi trodde inte att det skulle vara något problem för dem förrän de bar frukt. Vi trodde inte att Ingrid Marie skulle spara sina löv och därmed bli tunga av snö.

Satte mig sedan ett par timmar med redovisningen av leaderprojektet. Kanske inte den roligaste sysselsättningen men väldigt skönt att projektet är beviljat så vi kan komma igång med det arbetet.

Varvade med lite utomhussysslor när skrivbordsjobbet blev för tråkigt.

Framåt kvällen blev det 7-8 minusgrader och stjärnorna lyste upp snön. I morgon ska det bli tögrader och då försvinner vintermagin för den här gången. Så är det att leva i Västsverige

På vår webbsida under rubriken Fårskinn hittar ni våra skinn från Östängsgård. Vi säljer ekoskinn, tvättbara skinn och mattskinn. Kanske känner du någon som vill ha ett vackert skinn i julklapp. Vill du känna på skinnen så kommer vi ha dem med oss i morgon till Vikaryds julmarknad. Bor du långt bort så kan du beställa via mail till info@ostangsgard.se

Våra egna favoriter är de oklippta skinnen med lång härlig ”hippielock”.

8720 närbild

Men vi säljer även klippta skinn, både ekologiskt garvade och tvättbara. Mer information om varje skinn hittar du om du klickar på länken Fårskinn.

8713 närbild

Vi är inte KRAV-certifierade men använder inte några bekämpningsmedel eller konstgödsel. Fåren äter till största delen det foder som vi producerar själva. När det inte räcker köper vi ensilage från en närbelägen KRAV-certifierad gård. Våra får går ute året om. När de är i sin vinterhage kan de gå in i stallet då portarna alltid står öppna men de väljer själva när de ska gå ut. Våra skinn garvas på Tranås skinnberedning som garvar sina skinn i Sverige.

Traditionen bjuder att det i november ska komma lite överraskningssnö. Så även i år.

Snön började falla vid åttatiden på söndag morgon och höll på till eftermiddagen. Rönnsumaksträdet i trädgården har lutat betänkligt sedan sensommaren och det räckte med ett snöfall för att det skulle lägga sig ner. Tung snö.

Fint att se på.
Det knakade och brakade emellanåt när trädtoppar bröts och föll till marken. Vi får inventera skogen så småningom.

Nätet runt odlingen gav upp. Tung snö som sagt. Det var enkelt att åtgärda men det krävdes att vi lyfte på hela nätet och skakade av snön innan linan sattes samman igen. Det viktigaste var att få bort snön innan temperaturen begav sig ner mot flera minusgrader. Då kan den frysa fast och bli riktigt besvärlig.