I vår jordkällare har vi lagrat palsternackor, morötter, lök och potatis. Idag gick vi ner för att hämta till söndagsmiddag. Potatisarna och löken har vi lagrat i brödbackar och de håller sig fint. Palsternackorna och morötterna har vi lagrat i sand i plastbackar. Det behöver vi träna mer på. Morötterna var ganska fina men … lite skrumpna får man erkänna att en del av dem var. Förra årets morötter var i bättre skick. Frågan är om det beror på sorten eller om vi har gjort på något annat sätt i år. Det är svårt att veta.
Palsternackorna var en sorglig historia. Alldeles mjuka och inte något att ha alls. Palsternackan som stått kvar ute i tjälen (högst upp nedan) hade definitivt klarat sig bättre. 
Kanske är det bättre att inte ta in palsternackor utan att lägga ett lager halm över så att inte tjälen tar dem och sedan hämta in när man behöver fram till våren?
Hämtade även några bortglömda betor ute i landet. Fick spätta loss dem i det tunna lagret tjäle. Sedan fick de ligga och tina på diskbänken. 
Delar av dem var lite mjuka och fick skäras bort men på det stora taget har de hållit sig bra. Lagringen av rotsaker verkar vara svårare än odlandet. Vi har varit så pass tidspressade i höst så vi har inte riktigt kunnat förbereda oss och läsa på ordentligt. Det får bli bättring till nästa år för nu har vi inte några palsternackor eller morötter kvar. Det känns lite trist även om vi kan glädjas åt potatis och lök.
Farmor hade förberett lunch hemma så hon stod för matserveringen vilket känns väldigt lyxigt. Jag kunde därför gå ut i solskenet och ta hand om djuren, limma en bänkskiva och börja klyva läkt för att bygga luftspalt i en vägg i sädesmagasinet. Lagom till lunch kom Sara och Guillaume. Sedan satte Guillaume igång att gräva ut för dränering runt sädesmagasinet medan Sara byggde vidare på utedasset. Efter ytterligare någon timme dök Agneta och Lasse upp. De har inte varit här på ett tag så det var roligt att få besök av dem igen. Vi hade tid att planera för några kommande projekt och så dök två bilar med jägare upp som berättade att de hade skjutit ett vildsvin som gått iväg och nu skulle de in och söka rätt på det. Lasse och Agneta gav sig av igen och då kom jägarna tillbaka och berättade att vildsvinet dött på vår mark. Det innebar tydligen att vi fick det. 
Sådant händer tydligen på landet. Det var tydligen bara att tacka och ta emot. De hade dessutom tagit ut inälvorna så det kändes som ett relativt rimligt projekt att avsluta lördagen med. Vi har knappt sett ett vildsvin på nära håll och som tur var så var det ett litet och inte en fullvuxen galt. Vi bredde ut plast på köksbordet och bar in kroppen där. Sen var det bara att försöka lista ut hur man skulle göra för att flå djuret. I det läget är man glad över Internet. En film på youtube så fick vi klart för oss att vi skulle hantera kroppen ungefär som vi hanterade lammen när vi slaktade dem. 
Sen var det bara att slipa våra slöa köksknivar och sätta igång. 
Först skär man upp skinnet ner till varje ben och skär av tassarna. Till skillnad från när vi flådde lammen så behövde vi inte vara rädda för att skada skinnet den här gången vilket var en rejäl lättnad. 
Sedan flår man av skinnet ner över sidorna. Eftersom vi inte har någon riktig bänk för ändamålet fick vi lägga under ett par vedträ som höll kroppen på plats. 
Vi hängde upp kroppen i ladan i en bjälke till det blivande utedasset och började dra av skinnet. 
Det var svårt runt svansen och analöppningen och vi kände oss rätt tafatta och gjorde nog inte riktigt på enklaste sättet. Skinnet var ändå rätt enkelt att dra av. 
Dags att avlägsna huvudet. 
Nu ska kroppen hänga några dagar innan den styckas. Vi anmälde också till SVA att vi ville ha påsar för trikinprov skickade till oss. Man skär av en bit kött och skickar in för att de ska kolla så att köttet inte innehåller trikiner. Det går tydligen snabbt när påsarna väl anlänt. 
Hålet där skottet gått ut syns tydligt på sidan av slaktkroppen. En bra dag som avslutades med glögg i köket.
