Kategori: Uncategorized (Sida 34 av 47)

Förra torsdagen hörde vi plötsligt lågflygande fåglar. Några meter upp kom våra tre ankor i någorlunda formation. Kanske hade de tröttnat på att Svinto jagade dem eller så dög inte vattenbaljan längre. De gjorde en snygg sväng över oss och landade i dammen i det nedlagda grustaget som ligger bara 100 meter från vårt hus.

Oavsett om de hade som plan att byta upp sig till ett bättre badvatten eller inte, så hamnade de på ett perfekt ankställe. Lågt och skyddat vatten med gott om allt möjligt i vattnet.

Vi besökte dammen några gånger men kom inte nära nog för att fånga dem. Kanterna är ganska branta och de höll sig precis utom räckhåll, så de fick vara kvar till vidare. Vi insåg att de skulle bli rävmat så småningom eftersom det inte finns någon ö, men vi visste inte hur vi skulle lösa det.

Igår kom två ankor flygande. den ena ångrade sig och återvände, den andra landade bakom ladan. Men var fanns den tredje, den vita hanen? Den kom vankande upp ur grusgropen och efter lite vallande var alla tre på väg hem.

Det är lätt att bli förtjust i de här små ankorna. De låter inte alls lika mycket som i alla fall en del större raser gör. De skiter också lite mindre och de är smidiga att hålla med händerna om det nu skulle behövas.

Kort film på hemkomna ankor

Så nu är de tillbaka igen. De kommer att hållas inne några dagar, sedan får vi se om de helst vill vara runt oss på gården eller själva nere vid dammen.

Bilder och film är från en gammal mobil, därav suddet.

När vi hade kolonilott så började vi gödsla genom att borra hål i gräsmattan och fylla det med organiskt material för att sätta fart på fruktträden. Det var inte vårt eget påhitt. Vi hade stött på Börje Gustavssons webbsida med rekordpumpor och det han kallar att jordisera, att kompostera direkt i marken. Det lät tillräckligt intressant för att testa och vi tycker att det ger bra resultat. Gräsmattor stjäl mycket av regnvattnet och det mesta av näringsämnena som fruktträden behöver för att få många och stora frukter. Äppelodlingar förr i tiden hade ibland jorden bar för att slippa detta. Växtligheten hölls borta manuellt. Förmodligen även med hjälp av kemikalier så småningom.

På kolonilotten fungerade hålen även som ett enkelt sätt att slippa ta med matrester hem. Allt i matväg fick plats och när det blev fullt så borrade vi ett nytt hål. Brödskalkar och potatissallad brukar inte rekommenderas som växtnäring men efter bearbetning av bakterier och alla jordens småkryp så finns det nog en hel del för träden att utnyttja.

Borret står lutat mot ett ganska stort träd med Filippa-äpplen. Trädet beskars i vintras men har gett mindre frukt än förväntat. Det kan naturligtvis bero på den kalla försommaren men när vi har pratat med trädgårdsexperter så säger de flesta att nästan alla fruktträd får för lite näring.

Vi köpte av självaste Börje Gustavsson och det känns som hög kvalitet. Han säljer borr från 7,5 cm till 27,5 cm. Vårt borr är 17,5 cm i diameter. Den storleken kan bli tungjobbad i lerjord men fungerar oftast bra. Man kan köpa billigare jordborr och kanske fungerar de lika bra men vi har inte jämfört. Det finns även köpa motoriserade jordborr men då har man fått ännu en maskin som ska hållas igång.

Grässvålen med fet jord är tunn och sedan kommer jordblandat grus som finns under hela gräsmattan. Inte mycket näring där. Vi borrar en liten bit ner i alven. Några rötter skadas alltid men vi tror att de läker och växer ut igen just där det är lagom koncentration av näringsämnen. Tumregeln är att rötterna når ungefär lika långt som grenarna så det finns plats för många hål under Filippa.

Snabbast och enklast på höstkanten är att fylla hålet med fallfrukt. På med lite jord, trampa till, lägg tillbaka någon grästuva och borra nästa hål. Det finns säkert anledningar till att INTE göra så här. Sjukdomar, parasiter mm, men det har fungerat för oss. Gör gärna som vi men kom inte till oss efteråt med era döda träd. 😉 Lägg på jord så att det bildas en liten kulle. När det som hamnat i hålet förmultnar så sjunker det ihop ganska mycket. Det kommer inte att räcka med kullen utan vi kommer att behöva fylla på så småningom när kullen blivit en grop.

Svinto inspekterar och agerar storleksjämförelse. De flesta matresterna går numera till grisarna eller hönsen så det här hålet fylls med hästskit. Jord, trampa, gräs osv…

Börje med jordiseringen, jättepumpan och bamsetomater finns här och en tidningsartikel om hans pumpa finns här.