Kategori: verktyg (Sida 4 av 4)

Virkeshög med eget liv

Vi har en verkstad som vi är ganska nöjda med – på det stora hela. Verktygen är det ordning på. De hänger på sina krokar – oftast. Övriga pryttlar som muttrar, gångjärn, handtag, kilar, brickor, ikea-rester, häftklamrar m.m. börjar det också bli ordning på. Vi sorterar dem i gamla godisburkar och skriver på vad de innehåller. Riktigt färdiga är vi inte än men vi ser framför oss hur det ska bli.

Värre har det varit med virkeshögen med brädor, reglar, stumpar, listor och annat av trä. Vi har gång på gång försökt for ordning men efter ett par dagars arbete så ligger allt i en enda hög igen. Man letar efter en bräda och drar i den ena korta stumpen efter den andra tills man tröttnar och går och hämtar en jättelång bräda i vårt virkesförråd som man sågar av bara för att nästa dag hitta den perfekta brädan i virkeshögen på verkstadsgolvet. Vi har ett riktigt virkesförråd med långa brädor och reglar i men på verkstadsgolvet samlas allt det där som blir över. Det är allt från tvåmeters reglar till 60 cm långa brädstumpar. Vi har inte kommit på någon riktigt bra lösning och ibland har golvet varit så fullt av virke mellan sågarna så man har fått stå ovanpå för att såga. Det är naturligtvis inte riktigt bra ur säkerhetssynpunkt. Man ska inte slarva när man håller på med cirkelsågar.

Igår när vi började rensa ut utrymmet ovanför verkstaden blev det klart för oss att vi aldrig kommer att använda tratten som de använt för att hälla ner säd från övervåningen till nedervåningen. Om tratten försvann så skulle virkeskatastrofen på verkstadsgolvet kunna få sin lösning.

Idag revs så tratten. Det försvårades en del av att virkeshögen låg under så vi var tvungna att kliva på den för att komma åt att riva. När tratten väl var borta byggdes, av virke som redan låg i högen, en ställning där virke kan sorteras in. För att motverka att allt hamnar huller om buller även i framtiden gjorde vi fem avdelningar för reglar, brädor, lister, spontat, och övrigt. Allt som är kortare än 70 cm la vi på golvet under ställningen med kortsidan ut så det blir lätt att hitta. Golvet sopades och sågen som stått i vägen  direkt innanför dörren kunde flyttas in så att den inte längre står där man vill passera. Just nu känns det som om letandets dagar är över. Får se om det varar mer än en vecka.

Kofot

Heter det bräckjärn eller kofot? Om det heter kofot, heter det i så fall två kofötter eller två kofotar?

Hur som helst, för den som bara slänger en kort blick på den här bilden kan det se ut som två verktyg som ligger och väntar på att användas. Som om det inte spelar någon roll vilken man råkar ta, eller att man känner för en röd och väljer den. Så är det inte. Den ena är nämligen bra och den andra är dålig.

Kofot004

Den röda köptes under vånda för 25 år sedan inför en omfattande renovering. Våndan kom sig av att den kostade några hundralappar. Inga stora mängder pengar, men det kändes som mycket att betala för en så enkel sak som en kofot, även om den är tillverkad i Sverige. Men det var en kanon-investering. Den röda har varit, och är fortfarande, fantastiskt bra!

Kofot002

Den andra däremot, som vi misstänker har varit blå, är inget vidare. Den har svårt att få loss kraftiga spikar och den lämnar alltid efter sig fula märken i träet. Dessutom är den röda gjord av bättre stål, eller så är den bättre härdad. Den tål mycket utan att tappa formen och skärpan.

Träskadorna som den blå skapar kommer sig av att den del av kofoten som ligger an mot träet är för smal. Nästan allt trä, utom möjligen ek, får bestående märken om man inte skyddar det. Den röda är tillräckligt bred för att oftast göra jobbet utan att det syns efteråt. Den hanterar dessutom utan knot spikar av de storlekar som bara finns i gamla hus. Så stora  spikar säljs nog inte längre.

Kofot003

Att den blå har svårt för kraftiga spikar kan bero på att den inte har lika snygg kurva på ”huvudet” som den röda. När den röda får fatt på spiken ligger den an mot underlaget bara någon centimeter från spiken. Det ger en mycket kraftig hävstång. Den blå är rakare alldeles intill spiken vilket gör att hävarmen utgår från en punkt närmare den stora kröken. I stället för en hävarm 80 till 1 som på den röda så blir hävarmen kanske 80 till 4, dvs 20 till 1 på den blå. Stor skillnad.

Kofot001

Den blå typen var vanligast och billigast för inte så länge sedan men nu verkar det som att de flesta nya bräckjärn har ganska bra form. Vilken kvalitet det är på stålet vet man ju inte förrän man rivit ett hus men man brukar få kvalitet efter hur mycket man betalar.

Den röda finns även i miniatyrformat, kanske 15 cm lång. De är mycket söta och finns ibland på disken i verktygsbutiker.  Det är lockande att ha en kofot i fickan och de är förmodligen bra på att ta loss lister. Vi har ingen sådan. Än.

Kofot

Men vi har en annan variant av mindre kofot. Den är gjord av bandjärn eller en plåtbit. Den flexar mycket och är bara bra på att ta loss masonit och gamla våtrumsmattor. Wikipedia har en bild på en som sitter kvar efter ett inbrottsförsök i mars i år. Eftersom dörren inte är gjord av masonit så kom inte tjuvarna längre. Kvalitet lönar sig, både när det gäller dörr och kofot.

Det kanske heter en kofot, flera bräckjärn?

Nyare inlägg »

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑