Kategori: wwoof (Sida 1 av 6)

Wwoofar Daan

I sex veckor har Daan och hans hund Oscar varit hos oss och wwoofat. Tanken var att vi skulle haft ytterligare en wwoofare under den här perioden men den personen ställde in med en veckas varsel. Så största delen av tiden har Daan varit här själv. Daan är uppväxt på en gård i Nederländerna och det märktes tydligt eftersom han var kunnig på mycket som vi gör på gården.

På morgnarna försöker vi alltid göra något som kräver lite kroppsarbete som att röja sly som förvandlas till träflis i vår flismaskin.

Några morgnar blev det vedklyvning och stapling men också röjsåg, plattläggning, stängsling och en del grävarbete.

Mellan fika och lunch jobbar vi nästan alltid i odlingarna så Daan har rensat, sått, anlagt bäddar, tjuvat tomater, gödslat, vattnat och skördat. Efter lunch väljer wwoofarna själva vad de vill göra och Daan med sina kunskaper var väldigt användbar.

För första gången sedan vi kom till Östäng fungerar nu 100 procent av våra skottkärror. Underredet i trä på skottkärran ovan har Daan sågat till och även format handtagen så de är greppvänliga.

Hydraulkolvens baksvetsning på vår vedklyv hade börjat läcka men den har Daan nu svetsat ihop plus att han på eget initiativ slipade till eggen på klyven och även lagade några med svets och vinkelslip.

Två spröjsade trädörrar har blivit renskrapade, kittade och målade med linoljefärg och två fönster blev visserligen bara kittade men är nu klara för att målas.

Vi ska dela upp bigården i två delar och den nya delen kommer att ligga norr om bågväxthuset.

Inget jättestort arbete med det ska grävas bort grässvål, jämnas till, läggas tidningar och så på med plattor.

Traktorns elsystem var ett enda virrvarr av kablar men de är nu omdragna och lamporna fungerar både bak och fram.

Hunden Oscar var alltid glad när han fick vara med Daan i jobbet men älskade också att ligga i bilen.

Ibland bryts vår vanliga arbetsordning av med heldagsprojekt som när honungen ska slungas. Det visade sig att Daan är biodlare så att skörda honung och täcka av och slunga var saker som han redan kunde.

Som alla wwoofare så har Daan gjort en fågelholk. En fantastisk skapelse i form av en holländsk väderkvarn.

Den blir ett trevligt minne att ha på gården.

Tack Daan för den här tiden!

Amelie och Jarne

Nu har de första wwoofarna för i år åkt hem. De kom till oss i början av juni och vi var deras tredje gård. Två unga personer från Tyskland som gjorde ett fantastiskt jobb.

Här fyller de igen hålor i äppelodlingen. Hönorna gör djupa hål som de sandbadar i och det är helt ok men ibland behöver de fyllas igen för att vi ska kunna ta oss fram. De vita pinnarna är utsatta för att hindra höken från att ta våra hönor, något som faktiskt fungerar.

Amelie och Jarne tog sig an den ena uppgiften efter den andra. Cyklar lagades och de gav sig till och med på vår gamla tandemcykel.

Den är ganska charmig när den fungerar men oftast är det något som är trasigt på den och på övriga cyklar vi har i vår ägo. Vi brukar vara nöjda när vi har en cykel till varje wwoofare som fungerar men efter att Amelie och Jarne var här ett tag så visar det sig att ALLA våra cyklar fungerar. Det har nog aldrig hänt tidigare.

Våra wwoofare och praktikanter har delvis olika uppgifter. Praktikanterna har mer riktade uppgifter då de ska träna på specifika saker medan vi kan använda wwoofarna till vad som helst. Det blir ändå så att delar av dagen så jobbar de sida vid sida och här skördar Amelie och praktikant-Emil sockerärtor tillsammans. Vi odlar sockerärtor i tunneln för första gången och det ger en mycket god skörd.

Samtidigt fixar Jarne i ordning plattor framför dörrarna tillsammans med en annan wwoofare från Nederländerna – Daan.

Det har varit en hel del skördearbete till våra prenumeranter och lagom till midsommar så skördar Jarne stora knippen av doftande dill till dem.

En zucchini flyttas från växthuset, där den lämnar plats för gurka, ut till en bädd utomhus. Tveksamt om den kommer att överleva men i växthuset får den i alla fall inte plats längre. Dessutom ger den dålig skörd där då pollineringen inte verkar fungera.

Ett stort jobb som Jarne och Amelie har gjort är att sätta metallplåt runt hallonlanden. Vi har två bäddar hallon men det visar sig att de inte gärna håller sig i bäddarna. Det har länge varit en plan att sätta metallkanter för att stoppa dem och nu är det klart tack vare Jarne och Amelie.

Deras sista arbetsdag visade sig infalla på midsommarafton så då fick vi se till att det blev tårta med färska jordgubbar till förmiddagsfika och sedan körde vi all in på lunchen med sill, färskpotatis och nubbe inklusive snapsvisor följt av jordgubbar och glass så de verkligen fick en känsla för svensk midsommar. De och Daan åkte sedan till midsommarfirandet vid Gräfsnäs.

Som alla wwoofare så har de gjort en fågelholk som de satte upp på ladugården. En väldigt fin skapelse med vedskjul och rök i skorstenen. Vi älskar vår fågelholkssamling.

Hansi

Hansi kom till oss som praktikant vid Kristihimmelfärdshelgen och avslutade sin praktik den 22 oktober. Han läser till trädgårdsmästare vid Gunnebo Slott och det är en gedigen treårig utbildning med mycket praktik. Det är sällan vi har praktikanter under så lång tid eftersom de flesta skolor har 10-12 dagar och några upp till tre veckor.

Att få en praktikant under så lång tid som dessutom har kompetens att fälla träd, beskära träd och mycket annat är en stor lyx. När vi tog med wwoofare och vänner upp i skogen för jobb så kunde vi sätta Hansi på trädfällning medan övriga jobbade med grensax och röjsåg.

I början handlade mycket jobb om att få ner grödorna i marken. Här sätts purjolöken i hål 20 maj.

Bädd efter bädd täcks av och plansiloplasterna flyttas till andra platser över säsongen.

Den första kålen planterades ut och alla kålnät behövde ses över och lagas.

Kålnätstäckning är en konst och något som det tar tid att lära människor. Det är lätt hänt att det blir en glipa mellan nätet och marken och då tar sig kålfjärilarna in. Hansi har med tiden blivit en klippa när det gäller nättäckning och en av få som jag släpper det ansvaret till helt.

När Hansi kom hade vi säsongens första wwoofare på plats och de kom snabbt överens. Hansi bor permanent på en ö i Mjörn och våra wwoofare från Tyskland fick möjlighet att åka med ut och besöka honom. Något som de uppskattade mycket. Sedan dess har Hansi sett wwoofare och praktikanter komma och gå.

När man gör praktik under så lång tid så blir det en del jobb som måste göras som inte direkt har med odlingen att göra som att få in veden när regn hotar.

Det har blivit otaliga fikaraster och luncher med många samtal.

Hansi var med när Magnus hjälpte oss att byta en bjälke i ladugården.

Sedan hjälptes jag och Hansi åt att bygga stommen till löktorken i stolpverksteknik.

Sedan har Hansi självständigt ersatt en borttagen stolpe i ladugården samt byggt färdigt hela löktorken.

Skörd av sommarvitkål 14 juni. Det blir många kilo att hantera. I år skördade vi första vitkålen i maj och så här tidigt har vi aldrig varit ute förut.

Hansi har skördat i ösregn och i solsken. Det har blåst och vräkt ner och det är lika bra att vänja sig om man ska bli grönsaksodlare.

Vissa fredagar har han fått ansvar för att ställa i ordning butiken. Det är bra för mig också att få någon annans upplägg att hämta idéer ifrån.

Han har tjuvat, bundit upp och sänkt ner 196 tomatplantor mer än en gång. Det är jobb man kan göra varje vecka och ändå alltid ligga efter med.

Fredagsskörden hjälps alla åt med då vi skördar i princip alla grödor. Det har varit skönt att ha någon som faktiskt vet hur man skördar allting eftersom det annars tar väldigt mycket tid när man ska instruera nya praktikanter hela tiden.

Hansi har deltagit i gårdssamverkans arbetsdagar både hos oss och hos Maria och Magnus. Ett bra tillfälle att knyta nya kontakter och bredda sitt nätverk.

Han har varit med och konstruerat rullbanorna till musteriet.

Vi har inte räknat samman hur många ton äpplen vi mustat i år än men det har blivit många backar att fylla, skölja, krossa och musta.

Vid det här laget kan Hansi alla delarna i musteriet och vet lika bra som jag och Jonas hur det ska skötas.

Vi har målat skyltar som vi sedan satte upp vid vägen. Hansi har fixat hängrännor så vi slipper få dropp i nacken när vi går ut genom dörren till grönsakssköljen. Sådana detaljer hinner inte vi ta tag i och de flesta wwoofare och praktikanter är inte hos oss länge nog för att få tillräckligt många droppar i nacken.

Våra wwoofare får till skillnad från våra praktikanter egna projekt att driva på eftermiddagarna. De väljer från vår wwooflista vilket gör att de får eget ansvar men också att de får sköta sig själva vilket frigör tid för oss. Praktikanter som är kortare tid hos oss och dessutom är inriktade på grönsaksodling behöver få mer handledning även om de jobbar bra de också. Hansi tog sig an slänten framför huset som varit en sorglig syn.

Det visar sig att den är stensatt men att jord sedan har rasat ner över stenarna och där har ogräset tagit över. Vi har tidigare planterat 500 krokuslökar i slänten men nu har Hansi med wwoofares hjälp grävt fram alla stenarna, återplanterat krokuslökarna och sedan planterat stenpartiväxter mellan stenarna. Sedan har praktikant-Emma fyllt på med ytterligare växter som delat isär hemma. Detta gör att vägen blir lite bredare och att det ser lite snyggare ut. Vi saknar fortfarande några stora stenar så vi kan bygga trappa upp till huset men i övrigt börjar det se bra ut.

Vi har flisat grenar till gångar och jag har tappat räkningen på hur många personer Hansi har lärt ut flismaskinen till. Man kan tänka sig att det bara är att trycka ner grenar men i arbetet ingår också att ta isär maskinen när det fastnat grejer vilket händer emellanåt.

Efter att ha flisat grenar många gånger kom Hansi på att vi kunde dra ut kompostkvarnen och köra igenom majsstänglarna i den. Om vi hade haft en tvåhjulstraktor med slaghack hade vi kört över bädden en gång och så hade vi haft finfördelat material direkt i bädden. Vi har tidigare år fört bort materialet från bäddarna men då förlorar man majsens gröngödslingseffekt. Nu drog vi fram en lång elkabel och körde ner alla stänglarna och spred ut materialet direkt.

Ju längre tiden har gått desto mer ansvar har Hansi fått ta. Det har varit nytt för oss – att ha någon som kan verksamheten så väl så att vi kan lämna över vissa delar helt. Morgonrutinerna med att vattna och vädra i växthusen (något som jag har en tendens att glömma) men även att lära ut såmaskinens inställningar och skörd av olika grödor.

Han har varit med om precis allt som finns att göra i en grönsaksodling från bäddläggning, gödsling, ogräsrensning och skörd och har blivit en hejare på att rensa effektivt och att täcka med kålnät.

Han har hämtat in rymmar-får, sköljt oräkneliga backar och mycket mer.

Alla som gör något bestående på Östängs gård sätter upp en skylt. De består oftast av en bräda där namn och år målas med målarfärg. Hansi började på sin skylt men löktorken han bli klar och använd utan att den kom upp. Den hade följt med Hansi hem och vi tjatade på att vi ville ha upp den. Sådana saker är annars lätt att glömma och vi gillar verkligen att ha minnen kvar efter folk på gården.

Till slut kom skylten, inte helt färdig, tillbaka till gården och Hansi jobbade vidare på en extremt ambitiös löktorksskylt.

Till slut kom den på plats!

Standarden på skyltar på gården har därmed blivit en annan. Tack Hansi för den här tiden och för allt arbete du gjort.

Hansi håller på att anlägga grönsaksodling på Stora Torstö i Mjörn. Planen är att han kommer att starta ett företag med trädgårdstjänster. Alla som bor runt Mjörn kommer att kunna beställa beskärning, anläggningstjänster, grönyteskötsel, plantor eller grönsaker som levereras med båt. Hur coolt är inte det!

Etienne

Efter att ha tillbringat några veckor hos oss har Etienne åkt vidare. Under ett par veckor var ha den enda wwoofaren på Östäng eftersom ett annat par som hade anmält sig hoppade av i sista stund.

Hans första val från wwooflistan var att måla en av väggarna på wwoofhuset. Det första vi upptäckte var att rödfärgen var grynig efter att ha frusit under vintern. Så det var bara att dra ut en spis och koka upp under omrörning.

Efter att Etienne hade fixat till färgen började målningen. Det blev snyggt!

Under morgonpassen då vi brukar ägna oss åt hårdjobb blev det både att trimma bort ormbunkar som var lika höga som honom och…

…att skyffla hönsskit ur ett gammalt hönshus.

Men vi har ju inte bara hårdjobb på gården. Att flytta fåren till Bengts kulle var trevligt, särskilt då flytten gick bra. Inga panikrymlingar som behövde fångas in.

På eftermiddagarna väljer wwoofarna jobb från en lista och Etienne valde flera gånger att skrapa färg från huset. Ett väldigt tråkigt jobb tycker de flesta men Etienne trivdes på byggnadsställningen med musik i öronen.

Som alla wwoofare så gjorde även Etienne en fågelholk som nu pryder växthuset.

Tack, Etienne, för besöket och välkommen åter!

Uggleholk

Lars kom på besök och innan han fick sill och färskpotatis fick han hjälpa till med att sätta upp en fågelholk. Holken har stått som ett dåligt samvete på gårdsplanen ända sedan wwoofarna Annica och Richard byggde den förra året. Traditionen för våra wwoofare är att de lämnar efter sig en fladdermusholk, ett insektshotell eller en fågelholk på Östäng. Vi får behålla ett minne av dem och de vet att deras skapelser hjälper oss att öka biologiska mångfalden.

För att den inte skulle försvinna från den mentala att-göra-listan så lät vi den stå kvar alldeles framför huset. Ända fram till nu i helgen. Nu skulle den upp.

Första åtgärden blev att samla ihop allt material som kunde behövas och att transportera det till eken som vi hade sett ut. Holken är välbyggd och består mest av entumsbrädor. I och med att den är stor så blir den ganska tung.

Lars tog på sig att klättra upp först för att ta emot holken. Jag fick nöjet att bära upp den för stegen.

Inga missöden. Holken kom upp och skulle nu bara hamna på rätt plats.

Vi hade med oss två armeringsjärn som fick bli en tillfällig plattform innan holken sattes fast.

Att holken inte kommit upp förrän nu beror inte bara på att vi inte kommit till skott, det har krävts tid för att komma fram till hur den skulle monteras.

Med större holkar blir det viktigare att de sitter fast bra. Större vikter ger större krafter. Vi ville inte spika eller skruva i eken. Det finns spikar av trä att köpa men det lockade inte heller. Till slut kom vi fram till en metod som borde fungera.

Att spänna fast en fågelholk med ståltråd, spännband eller annat förutsätter att du kommer tillbaka ganska snart och justerar upphängningen så att trädet inte begränsas i tillväxt och börjar valka över upphängningen. Vi har noterat hur fort träd växer, inte på ett par veckor men på ett par år, och vi känner dessutom oss själva tillräckligt väl för att veta att risken är ganska stor att det skulle glömmas bort.

Vår upp hängning består av en plattform som består av ett armeringsjärn på en meter som ligger och vilar på två grenar som är u ungefär samma höjd. För att hålla holken mot stammen använde vi ett hålband som vi veckade med en polygrip. Tanken är att eken ska kunna växa och att hålbandet ska räta ut sig med tiden. Det kommer inte att räcka hur länge som helst men några år i alla fall. Om vi aldrig mer tittar till holken så kommer förmodligen hålbandet att rosta av innan det ställer till problem för eken. Så är i alla fall tanken.

Efter att Lars har lirkat ner sig och stegen har vandrat runt eken för att montera klart hålbandet så blev vi till slut färdiga. Holken borde sitta bra. Utsikt över jaktmarkerna och bra inflygningsrutt. Om ett par år kanske vi har ugglor i holken. Det skulle vara kul!

Tack till Annica och Richard som byggde den och tack till Lars som var med och satte upp den!

Gerlien och Jonas

Efter nio veckor så har de nu åkt vidare till nästa wwoofgård. Nio veckor är en lång tid och vi kommer verkligen att sakna dessa två nederländare. Vi har haft många samtal, skratt och tankeutbyte med dessa två.

När de kom var det fortfarande kall vår och vi höll på att anlägga bäddar och förlösa lamm. Nu nio veckor senare växer det i alla bäddar och lammen har växt till sig och blivit stora. Det är mycket som har hänt och man får lite perspektiv på livet på gården när det mäts i en nioveckorsperiod.

När de kom var skogsträdgården i ett bedrövligt skick och en av de första dagarna började vi att göra om gångarna med vår egentillverkade flis.

De var med när vi planterade de allra första kålplantorna på friland.

Den förmultnade fårbädden har de kört ut stora delar av till kålkvarteret.

Vårt elektrifierade snigelstaket är de delaktiga i men förutom det har de även jagat sniglar med sax och järnferramol. Staketet har de lagat och förbättrat för att stänga ute både katter och hönor.

Det är tur att vi har arbetskläder att låna ut för vädret var inte det bästa i början.

Tomatbäddarna har de varit med och anlagt, och förberett för plantering.

Gerlien innehar numer kvickrotsrekordet på 126 centimeters rot. Kvickrot är för övrigt ett av de svenska ord som de kan bäst.

Ibland har det hänt att vi har föreslagit att vi ska byta arbetsuppgift till något som går att göra inomhus men de här två har inte brytt sig om vädret speciellt mycket.

Tomatplantorna har planterats och sedan tagits omhand. De har skakats för pollinering och tjuvats.

De har varit med och röjt väg i skogen.

De har stängslat vid flera tillfällen.

Ibland har de rensat kvickrot i solsken.

Purjolöken har satts i jorden i 20 centimeters djupa hål.

Ogräs har rensats i bäddarna i tunneln. Ett ställe där vi verkligen inte haft bra ogrässtrategi i alla bäddar.

Vi har fikat och ätit lunch tillsammans varje vardag i nio veckor.

Jonas har byggt staket runt ankornas damm.

De har välkomnat Linus och Jona från Tyskland som också var här och wwoofade men också sagt hej då till dem. Linus och Jona övertog projektet med att fixa alla gångar i skogsträdgården och hann nästan helt klart innan de åkte vidare.

De har vikt ihop fiberduk, kålnät och plaster och vikt upp och lagt på dem på andra bäddar.

De har lärt känna Magnus från Trampverkstan…

och Sandra på Knutstorps gård samt övriga praktikanter på Uddetorp.

De har varit med och kört in nästan all ved.

De har också lärt känna Hansi från Gunnebo Slotts trädgårdsmästarutbildning och varit och hälsat på hemma hos honom på en ö i Mjörn.

De har rensat ogräs på knä och jag har försökt få dem att rensa så mycket som möjligt stående men det har inte alltid fallit sig helt naturligt även om det blivit lättare och lättare.

De har varit med och skördat vitkålen som de tidigare planterat.

De har skrapat färg på vårt hus fast bara lite grann vid ett tillfälle.

Gerlien har tagit hand om vår kryddträdgård.

De har skyfflat hö – och hoppat i det.

De har varit med på en öppen arbetsdag där de träffade ännu fler folk.

De har byggt och satt upp en fågelholk.

Den är byggd i trä och halvoljad istället för målad. Vill någon se hur den ser ut på riktigt så sitter den i en björk uppe vid skogsträdgården.

De har tjuvat mer tomater.

Sista dagen efter att ha tagit hand om tomatplantorna i nio veckor var det dags att äta de två första röda tomaterna av sorten Stupice.

Vi andra får vänta tills några fler mognar.

Sista dagen var de till och med på skroten i Bäreberg och fyndade!

Det är alltid lite sorgligt att säga hej då till wwoofare som varit hos oss länge. De här två rekommenderar vi verkligen till andra gårdsägare. Självständiga, initiativrika, intresserade och trevliga. Lycka till på vidare äventyr i livet!

Studiebesök

Häromdagen tog jag med wwoofare och praktikanter till Trampverkstan på studiebesö. De hade alla träffat Magnus när han var och bytte bjälke hos oss och alla var nyfikna på hans arbete så i tisdags packade vi lunchkorg och gav oss av efter förmiddagens arbete.

Picknicklunch är alltid trevligt!

Magnus visade runt bland alla sina mer eller mindre egenkomponerade tramp- eller handdrivna maskinerna.

Cirkelsågen drivs både med fotpedal och med handvev så man kan välja.

Förvånansvärt effektiv. Det enda som drivs med el i trampverkstan är ledbelysningen i taket men allt annat får man driva själv.

Trampdriven bandsåg. Det ser otroligt lätt ut när Magnus använder maskinerna men det tar ett tag att få in den rätta knycken på fotpedalen.

Även svarven drivs av fotpedal. Hela Trampverkstan är som ett stort museum men om det bara hade varit det så hade det inte varit speciellt fascinerande. Det som gör det så bra är att det är de här maskinerna som Magnus använder för sitt dagliga arbete. Beställer man pärlspont, fönsterfoder eller fotlister så är det med hjälp av dessa oelektrifierade verktygen som de blir gjorda. Många hundra olika hyvlar gör att du kan få nästan vilken profil du vill på det du beställer. För de som inte ens har träslöjd i sina hemländer så är en verkstad som denna fascinerande. Och det är inte så konstigt för den är fascinerande även för oss andra.

På gården intill bor Sandra som gör praktik hos oss på Östäng. Det innebär att wwoofarna träffat henne också förut så när vi varit hos Magnus en stund så begav vi oss över för att hälsa på hos Sandra på Knutstorps gård. Där hittar man getter, kor, ankor, hönor, hästar och kaniner.

Alla djuren är vana vid människor eftersom Sandra driver gården som en besöksgård. Hon tar emot skolklasser, ordnar läger och har gårdsklubb för barn som vill komma närmare djuren.

Verksamheten är relativt nystartad men det är redan mycket verksamhet igång.

Våra wwoofare som ofta kommer från Tyskland och Nederländerna upplever svensk landsbygd som oerhört pittoresk och ”folktom”. Gerlien från Nederländerna berättade bland annat att de hade försökt hitta någonstans att vandra utan att höra billjud i Nederländerna men att de inte hade lyckats.

Dagen avslutades med ett uppskattat bad i ”Hawaihôla”. När vi kom hem så brann det i odlingen. Det blev ett litet snopet avslut på en annars bra dag. Som tur var så blåste vinden åt rätt håll så inga kålnät och inga grödor hade tagit skada. Det var mest halm som brunnit plus att staketet hade smält på några ställen. Inget som inte går att fixa men otäckt att tänka på vad som kunde hänt. Vi hade flammat i den delen av odlingen på förmiddagen och jag hade slarvat med att gå ut och kolla innan vi gav oss av. Vi kom lindrigt undan och jag kommer aldrig igen låta någon flamma utan att jag är med.

Jona och Linus

I tre och en halv vecka har vi haft två wwoofare från Tyskland hos oss. Det känns som mycket längre men så har vi också fått gjort mycket.

I början av deras vistelse var det kallt så fodrade jackor behövdes åtminstone i början av arbetspassen. Vi hade en förmiddag i skogen när vi röjde väg så att vi ska kunna ta oss fram.

Hårt arbete ett par timmar är rätt tufft för den som är ovan och som så ofta märker vi att våra wwoofare blir starkare för varje dag som de är på gården.

En annan morgon var hårdjobbet stängsling. De har också fått vara med och jaga rymmande får vid ett flertal tillfällen.

Gödsling av bäddar och bäddläggning är en vanlig syssla i maj månad så många mornar har ägnats åt det.

Värsta hårdjobbet tyckte nog de båda att skottkärrekörning i ojämn terräng var.

Våra hönor älskar att göra gropar i marken och sandbada. Ofta får de vara kvar men på vissa ställen blir groparna ett problem och behöver fyllas igen.

Att bära, flytta och köra saker är en stor del av arbetet på en gård. Det kan ibland vara riktigt tungt och då är det bra att vara många. Ibland sparar vi riktigt tunga jobb till dagar då vi är många så att arbetet inte ska ta för lång tid och bli tröttande.

Efter fikat har det blivit ogräsrensning, snigeljakt och annat trädgårdsarbete.

Var och en utvecklar sin egen stil.

Ett antal fikapauser har också hunnits med.

Jona och Linus valde att flisa gångarna i skogsträdgården som sitt eftermiddagsprojekt. Det innebär att de har tillverkat flis med flistuggen, täckt gångar med tidningspapper och sedan kört ut flis med skottkärror. Vissa delar av skogsträdgården är så pass blöta så de fick tillverka en bro. Den blev stabil och bra och kommer hålla ett bra tag.

Jonas och Gerlien längst bort på bilden är också wwoofare men från Nederländerna och de stannar ett tag till. Sedan sitter Jona och Linus och längst fram sitter Hansi som är praktikant.

Alla wwoofare tillverkar en fågelholk. Det berikar vår gårdsmiljö och holkarna gör oss ofta glada eftersom de påminner oss om alla människor som varit här. Jona och Linus hade gjort var sin holk som de sedan satt ihop med varandra vilket skapade en del problem när de skulle sättas upp.

Det blev ett par sena kvällar på slutet för att de skulle få allt färdigt. Det har varit kul att ha dem på gården och vi önskar dem lycka till och välkomna tillbaka!

Mat till många

Ibland får jag frågan hur jag hinner med att både handleda wwoofare och praktikanter, serva med fika och lunch samt sköta en grönsaksodling och mycket av det som görs på gården. Jag har inte fler timmar än någon annan, tyvärr, men jag är ganska bra på att utnyttja dem jag har.

Jag serverar fika och lunch till våra wwoofare varje vardag. Har vi praktikanter och wwoofare här samtidigt så får praktikanterna också mat om de vill. Ska jag laga till några kan jag lika gärna laga till fler. Vi är allt mellan tre till elva personer som äter här varje vardag och just nu har vi minst fyra wwoofare och en praktikant per dag men ofta trillar någon mer in.

Det gör att mathållningen måste vara flexibel. Jag gillar att laga mat och hade jag inte gjort det så hade vi hittat ett annat system där wwoofarna fick laga varannan måltid eller något liknande men jag tycker det är kul så jag hittar sätt att hinna med.

Att laga mat på ett ”normalt” sätt fungerar inte under de här omständigheterna. Att plocka fram redskap, ingredienser och sedan diska efter en enda matlagning duger under vintern men inte under sommarhalvåret. Nu krävs det stora volymer och att köket inte är tillgängligt för att äta. Diskmaskinen kommer också att gå varm.

Idag har jag haft en typisk köksdag. Då stänger jag in mig i köket och bakar och lagar mängder med mat. Det är rätt skönt att inte jobba ute och att få vara inomhus en hel dag när man är van att alltid jobba i odlingen. Jag gillar att hitta på nya sätt att använda de råvaror jag har hemma. Det blir lite annorlunda att laga mat när vi själva producerar råvaror för jag vill verkligen ta tillvara så mycket som möjligt eftersom en hel del jobb är nedlagt i produktionen. Det gör att jag nästan aldrig följer något recept även om jag ofta tittar på recept för att hitta inspiration.

Att laga mycket mat på en gång ger tidsvinster. Idag har jag t.ex. gjort blomkålssoppa, köttfärssås, linssoppa, burritos och långkokat revbensspjäll. Till alla dessa rätter behöver jag lök och vitlök och det spar mycket tid att skala och hacka all lök på en gång och lägga i en bunke. Till två av rätterna behövde jag stekt färs och även det går mycket fortare om man steker i flera olika pannor samtidigt. Medan potatis och blomkål kokade i en jättegryta kokte jag linser till linssoppa i en annan.

Parallellt med maten idag har jag gjort kokostoppar, bananbröd och äppelkaka eftersom de inte behöver stå på spisen utan gör att jag kan utnyttja ugnen när jag ändå är i köket. När jag skriver detta så hör jag att det låter helt galet och jag börjar ana att det kanske inte är helt normalt att laga mat på det här sättet.

Totalt idag har jag lagat ungefär 80 portioner mat. Jag fryser in alltihop i batcher om fyra-sex portioner vilket gör att det är lätt att tina en eller flera batcher beroende på hur många vi råkar vara till lunch. Soppor gör jag tjockare än vad jag tänker servera dem för då tar de mindre plats i frysen. Många soppor går också att utöka om det råkar bli fler till lunchen än vad jag räknat med genom att tillsätta mer linser, mer krossade tomater eller någon helt annan grönsak från frysen.

Jag gör aldrig en enda paj utan flera när jag ändå sätter igång att göra pajer. Jag gör ofta köttfärssås om jag ändå gör lasagne. Jag gör ofta både ett par vegetariska lasagner om jag ändå gör köttfärslasagner osv. Allt för att få gjort så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.

Jag har ett förråd av matvete, pasta, mathavre, ris, bulgur och potatis och råkar vi bli riktigt många så kan en tänkt soppa lätt förvandlas till en gryta genom att den inte spädas som tänkt utan serveras med matvete eller något annat för att räcka till fler.

Egentligen tror jag att jag har lärt mig att laga mat på det här sättet av min mamma. När jag var liten så var alltid alla välkomna. Tog vi med oss kompisar hem så fanns det alltid mat till dem också. Räckte inte den rätt hon hade planerat så åkte bröd och smör fram så att maten räckte till alla.

Under en vanlig arbetsdag på Östäng så är jag med och jobbar från åtta till tio i tio och klockan tio fikar vi. Det tar mig ungefär tio minuter att fixa fika eftersom det redan är förberett. Något tinades ur frysen dagen innan och koppar och glas väntar redan på en bricka som gjordes i ordning kvällen före eller samma morgon. Sedan är jag med och jobbar fram till ungefär 20-30 minuter före lunch då jag går in och sätter den tinade lunchen i mikron och gör i ordning en sallad och dukar.

Allt hänger på planering och på att alltid hålla frysarna fulla så det bara är att plocka upp något. Under grönsakssäsongen är det inte något problem alls då jag alltid får något över efter marknaden på lördagarna. Det innebär att jag oftast drar mig tillbaka till köket när jag kommer hem och lagar till något av det. Så här innan vi har mycket grönsaker så blir det mer fokus på kötträtter och grönsaker från frysen och det kräver lite annan planering. Så här tidigt på säsongen kan vi göra sallader av nyskördade salladshuvuden och använda gräslök till luncher men snart blir variationen större och då blir det ännu roligare att laga mat.

Jag gillar att laga mat mer än vad jag gillar att baka. Jag har tidigare varit bortskämd med att våra barn har bakat men nu när de flyttat hemifrån så får jag baka istället. Bakningen är tråkigare för jag kan inte tillräckligt för att baka utan recept. Det gör att lite av kreativiteten försvinner och därmed blir det tråkigare. Fika är dock inte något man slarvar med när man har folk som jobbar hårt på ens gård. En välbehövlig paus på förmiddagen gör att vi alla orkar mer och blir på bättre humör.

Läget på gården vecka 16

Just nu är vi många på gården och otroligt mycket blir gjort. Det innebär inte att vi på något sätt känner att vi är i kapp men det rullar på rätt bra. En fördröjning på grund av kallt väder gör att mycket av sysslorna har ska ske på kort tid och då är det bra att ha wwoofare, vänner och praktikanter till hjälp.

Just nu är det mycket fokus på lamningarna och på att få lammen att må bra. Vi väger alla nyfödda lamm en gång om dagen tills vi ser att de går upp ordentligt i vikt. Ibland behöver de lite stöd och hjälp för att få riktig kläm på det där med att äta. Vi har tre tackor kvar som ska lamma.

Bevattningsanläggningen är utburen och inkopplad så vi har vatten till hela odlingen.

Det är också en sak som brukar ta väldigt mycket tid men som går på mindre än en halvtimme om man är många som bär. Det blev också ett tillfälle för Jonas att gå igenom bevattning med praktikanterna. Vattenpumpar, vattentryck, slangdimensioner, klokopplingarnas fördelar och annat som han har satt sig in i ordentligt.

I tunneln växer redan ganska stora plantor av vitkål, spetskål, majrova, kålrabbi, lök och sallat. De blev planterade och sådda där samtidigt som Jonas byggde gavlarna och kommer sig fint trots att bäddarna är långt ifrån ogräsfria.

I glasväxthuset är det knökfullt med plantor. Vi som aldrig odlat tomater i någon större skala är lite tagna på sängen av hur enormt mycket plats som går åt när man börjar skola om tomater. Vi har dessutom precis som alla andra sått för många plantor. Men det verkar vara oundvikligt.

Det är tur att bäddarna börjar bli klara för att ta emot alla plantor av kål.

På friland har vi satt den första löken, sått flera bäddar rödbetor, planterat ut majrova och vitkål under fiberduk, sått spenat, sockerärt, bondbönor och dill. Gjort väldigt många, men inte tillräckligt många, falska såbäddar.

Just nu har vi fyra praktikanter. Emma, Emma, Theres och Sandra. De läser alla på Uddetorp för att bli småskaliga grönsaksproducenter. Det är verkligen kul att ha praktikanter. De är motiverade och vill lära sig och jobbet går väldigt mycket fortare när vi är flera.

Dessutom har vi två wwoofare som heter Gerlien och Jonas. De tar hand om djuren på morgonen och sedan jobbar vi alla tillsammans med något tungt jobb fram till fikat och med grönsaksjobb fram till lunch. Efter lunch tar de och gör något ifrån vår wwooflista på egen hand. De rör sig redan hemtamt på gården och får mycket gjort. Det är roligt att låta wwoofare välja själva. De väljer verkligen inte de sysslor som vi själva hade valt. Gerlien har tvättat båda hönshusvagnarna på utsidan och Jonas har städat verkstaden samt fixat trasiga grindar och annat som vi inte fått gjort.

Efter lunch kan jag koncentrera mig på praktikanterna. Vi sår för hand och med såmaskin, planterar och diskuterar. Det blir på lite nördigare nivå än när wwoofarna är med då det är lättare att förklara vissa saker på svenska. Vill wwoofarna vara med även på eftermiddagarna så får de självklart vara det men ofta tycker de det är skönt att sköta sig själva.

« Äldre inlägg

© 2022 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑