En gård för omställning

Kategori: wwoof (Sida 1 av 6)

Etienne

Efter att ha tillbringat några veckor hos oss har Etienne åkt vidare. Under ett par veckor var ha den enda wwoofaren på Östäng eftersom ett annat par som hade anmält sig hoppade av i sista stund.

Hans första val från wwooflistan var att måla en av väggarna på wwoofhuset. Det första vi upptäckte var att rödfärgen var grynig efter att ha frusit under vintern. Så det var bara att dra ut en spis och koka upp under omrörning.

Efter att Etienne hade fixat till färgen började målningen. Det blev snyggt!

Under morgonpassen då vi brukar ägna oss åt hårdjobb blev det både att trimma bort ormbunkar som var lika höga som honom och…

…att skyffla hönsskit ur ett gammalt hönshus.

Men vi har ju inte bara hårdjobb på gården. Att flytta fåren till Bengts kulle var trevligt, särskilt då flytten gick bra. Inga panikrymlingar som behövde fångas in.

På eftermiddagarna väljer wwoofarna jobb från en lista och Etienne valde flera gånger att skrapa färg från huset. Ett väldigt tråkigt jobb tycker de flesta men Etienne trivdes på byggnadsställningen med musik i öronen.

Som alla wwoofare så gjorde även Etienne en fågelholk som nu pryder växthuset.

Tack, Etienne, för besöket och välkommen åter!

Uggleholk

Lars kom på besök och innan han fick sill och färskpotatis fick han hjälpa till med att sätta upp en fågelholk. Holken har stått som ett dåligt samvete på gårdsplanen ända sedan wwoofarna Annica och Richard byggde den förra året. Traditionen för våra wwoofare är att de lämnar efter sig en fladdermusholk, ett insektshotell eller en fågelholk på Östäng. Vi får behålla ett minne av dem och de vet att deras skapelser hjälper oss att öka biologiska mångfalden.

För att den inte skulle försvinna från den mentala att-göra-listan så lät vi den stå kvar alldeles framför huset. Ända fram till nu i helgen. Nu skulle den upp.

Första åtgärden blev att samla ihop allt material som kunde behövas och att transportera det till eken som vi hade sett ut. Holken är välbyggd och består mest av entumsbrädor. I och med att den är stor så blir den ganska tung.

Lars tog på sig att klättra upp först för att ta emot holken. Jag fick nöjet att bära upp den för stegen.

Inga missöden. Holken kom upp och skulle nu bara hamna på rätt plats.

Vi hade med oss två armeringsjärn som fick bli en tillfällig plattform innan holken sattes fast.

Att holken inte kommit upp förrän nu beror inte bara på att vi inte kommit till skott, det har krävts tid för att komma fram till hur den skulle monteras.

Med större holkar blir det viktigare att de sitter fast bra. Större vikter ger större krafter. Vi ville inte spika eller skruva i eken. Det finns spikar av trä att köpa men det lockade inte heller. Till slut kom vi fram till en metod som borde fungera.

Att spänna fast en fågelholk med ståltråd, spännband eller annat förutsätter att du kommer tillbaka ganska snart och justerar upphängningen så att trädet inte begränsas i tillväxt och börjar valka över upphängningen. Vi har noterat hur fort träd växer, inte på ett par veckor men på ett par år, och vi känner dessutom oss själva tillräckligt väl för att veta att risken är ganska stor att det skulle glömmas bort.

Vår upp hängning består av en plattform som består av ett armeringsjärn på en meter som ligger och vilar på två grenar som är u ungefär samma höjd. För att hålla holken mot stammen använde vi ett hålband som vi veckade med en polygrip. Tanken är att eken ska kunna växa och att hålbandet ska räta ut sig med tiden. Det kommer inte att räcka hur länge som helst men några år i alla fall. Om vi aldrig mer tittar till holken så kommer förmodligen hålbandet att rosta av innan det ställer till problem för eken. Så är i alla fall tanken.

Efter att Lars har lirkat ner sig och stegen har vandrat runt eken för att montera klart hålbandet så blev vi till slut färdiga. Holken borde sitta bra. Utsikt över jaktmarkerna och bra inflygningsrutt. Om ett par år kanske vi har ugglor i holken. Det skulle vara kul!

Tack till Annica och Richard som byggde den och tack till Lars som var med och satte upp den!

Gerlien och Jonas

Efter nio veckor så har de nu åkt vidare till nästa wwoofgård. Nio veckor är en lång tid och vi kommer verkligen att sakna dessa två nederländare. Vi har haft många samtal, skratt och tankeutbyte med dessa två.

När de kom var det fortfarande kall vår och vi höll på att anlägga bäddar och förlösa lamm. Nu nio veckor senare växer det i alla bäddar och lammen har växt till sig och blivit stora. Det är mycket som har hänt och man får lite perspektiv på livet på gården när det mäts i en nioveckorsperiod.

När de kom var skogsträdgården i ett bedrövligt skick och en av de första dagarna började vi att göra om gångarna med vår egentillverkade flis.

De var med när vi planterade de allra första kålplantorna på friland.

Den förmultnade fårbädden har de kört ut stora delar av till kålkvarteret.

Vårt elektrifierade snigelstaket är de delaktiga i men förutom det har de även jagat sniglar med sax och järnferramol. Staketet har de lagat och förbättrat för att stänga ute både katter och hönor.

Det är tur att vi har arbetskläder att låna ut för vädret var inte det bästa i början.

Tomatbäddarna har de varit med och anlagt, och förberett för plantering.

Gerlien innehar numer kvickrotsrekordet på 126 centimeters rot. Kvickrot är för övrigt ett av de svenska ord som de kan bäst.

Ibland har det hänt att vi har föreslagit att vi ska byta arbetsuppgift till något som går att göra inomhus men de här två har inte brytt sig om vädret speciellt mycket.

Tomatplantorna har planterats och sedan tagits omhand. De har skakats för pollinering och tjuvats.

De har varit med och röjt väg i skogen.

De har stängslat vid flera tillfällen.

Ibland har de rensat kvickrot i solsken.

Purjolöken har satts i jorden i 20 centimeters djupa hål.

Ogräs har rensats i bäddarna i tunneln. Ett ställe där vi verkligen inte haft bra ogrässtrategi i alla bäddar.

Vi har fikat och ätit lunch tillsammans varje vardag i nio veckor.

Jonas har byggt staket runt ankornas damm.

De har välkomnat Linus och Jona från Tyskland som också var här och wwoofade men också sagt hej då till dem. Linus och Jona övertog projektet med att fixa alla gångar i skogsträdgården och hann nästan helt klart innan de åkte vidare.

De har vikt ihop fiberduk, kålnät och plaster och vikt upp och lagt på dem på andra bäddar.

De har lärt känna Magnus från Trampverkstan…

och Sandra på Knutstorps gård samt övriga praktikanter på Uddetorp.

De har varit med och kört in nästan all ved.

De har också lärt känna Hansi från Gunnebo Slotts trädgårdsmästarutbildning och varit och hälsat på hemma hos honom på en ö i Mjörn.

De har rensat ogräs på knä och jag har försökt få dem att rensa så mycket som möjligt stående men det har inte alltid fallit sig helt naturligt även om det blivit lättare och lättare.

De har varit med och skördat vitkålen som de tidigare planterat.

De har skrapat färg på vårt hus fast bara lite grann vid ett tillfälle.

Gerlien har tagit hand om vår kryddträdgård.

De har skyfflat hö – och hoppat i det.

De har varit med på en öppen arbetsdag där de träffade ännu fler folk.

De har byggt och satt upp en fågelholk.

Den är byggd i trä och halvoljad istället för målad. Vill någon se hur den ser ut på riktigt så sitter den i en björk uppe vid skogsträdgården.

De har tjuvat mer tomater.

Sista dagen efter att ha tagit hand om tomatplantorna i nio veckor var det dags att äta de två första röda tomaterna av sorten Stupice.

Vi andra får vänta tills några fler mognar.

Sista dagen var de till och med på skroten i Bäreberg och fyndade!

Det är alltid lite sorgligt att säga hej då till wwoofare som varit hos oss länge. De här två rekommenderar vi verkligen till andra gårdsägare. Självständiga, initiativrika, intresserade och trevliga. Lycka till på vidare äventyr i livet!

Studiebesök

Häromdagen tog jag med wwoofare och praktikanter till Trampverkstan på studiebesö. De hade alla träffat Magnus när han var och bytte bjälke hos oss och alla var nyfikna på hans arbete så i tisdags packade vi lunchkorg och gav oss av efter förmiddagens arbete.

Picknicklunch är alltid trevligt!

Magnus visade runt bland alla sina mer eller mindre egenkomponerade tramp- eller handdrivna maskinerna.

Cirkelsågen drivs både med fotpedal och med handvev så man kan välja.

Förvånansvärt effektiv. Det enda som drivs med el i trampverkstan är ledbelysningen i taket men allt annat får man driva själv.

Trampdriven bandsåg. Det ser otroligt lätt ut när Magnus använder maskinerna men det tar ett tag att få in den rätta knycken på fotpedalen.

Även svarven drivs av fotpedal. Hela Trampverkstan är som ett stort museum men om det bara hade varit det så hade det inte varit speciellt fascinerande. Det som gör det så bra är att det är de här maskinerna som Magnus använder för sitt dagliga arbete. Beställer man pärlspont, fönsterfoder eller fotlister så är det med hjälp av dessa oelektrifierade verktygen som de blir gjorda. Många hundra olika hyvlar gör att du kan få nästan vilken profil du vill på det du beställer. För de som inte ens har träslöjd i sina hemländer så är en verkstad som denna fascinerande. Och det är inte så konstigt för den är fascinerande även för oss andra.

På gården intill bor Sandra som gör praktik hos oss på Östäng. Det innebär att wwoofarna träffat henne också förut så när vi varit hos Magnus en stund så begav vi oss över för att hälsa på hos Sandra på Knutstorps gård. Där hittar man getter, kor, ankor, hönor, hästar och kaniner.

Alla djuren är vana vid människor eftersom Sandra driver gården som en besöksgård. Hon tar emot skolklasser, ordnar läger och har gårdsklubb för barn som vill komma närmare djuren.

Verksamheten är relativt nystartad men det är redan mycket verksamhet igång.

Våra wwoofare som ofta kommer från Tyskland och Nederländerna upplever svensk landsbygd som oerhört pittoresk och ”folktom”. Gerlien från Nederländerna berättade bland annat att de hade försökt hitta någonstans att vandra utan att höra billjud i Nederländerna men att de inte hade lyckats.

Dagen avslutades med ett uppskattat bad i ”Hawaihôla”. När vi kom hem så brann det i odlingen. Det blev ett litet snopet avslut på en annars bra dag. Som tur var så blåste vinden åt rätt håll så inga kålnät och inga grödor hade tagit skada. Det var mest halm som brunnit plus att staketet hade smält på några ställen. Inget som inte går att fixa men otäckt att tänka på vad som kunde hänt. Vi hade flammat i den delen av odlingen på förmiddagen och jag hade slarvat med att gå ut och kolla innan vi gav oss av. Vi kom lindrigt undan och jag kommer aldrig igen låta någon flamma utan att jag är med.

Jona och Linus

I tre och en halv vecka har vi haft två wwoofare från Tyskland hos oss. Det känns som mycket längre men så har vi också fått gjort mycket.

I början av deras vistelse var det kallt så fodrade jackor behövdes åtminstone i början av arbetspassen. Vi hade en förmiddag i skogen när vi röjde väg så att vi ska kunna ta oss fram.

Hårt arbete ett par timmar är rätt tufft för den som är ovan och som så ofta märker vi att våra wwoofare blir starkare för varje dag som de är på gården.

En annan morgon var hårdjobbet stängsling. De har också fått vara med och jaga rymmande får vid ett flertal tillfällen.

Gödsling av bäddar och bäddläggning är en vanlig syssla i maj månad så många mornar har ägnats åt det.

Värsta hårdjobbet tyckte nog de båda att skottkärrekörning i ojämn terräng var.

Våra hönor älskar att göra gropar i marken och sandbada. Ofta får de vara kvar men på vissa ställen blir groparna ett problem och behöver fyllas igen.

Att bära, flytta och köra saker är en stor del av arbetet på en gård. Det kan ibland vara riktigt tungt och då är det bra att vara många. Ibland sparar vi riktigt tunga jobb till dagar då vi är många så att arbetet inte ska ta för lång tid och bli tröttande.

Efter fikat har det blivit ogräsrensning, snigeljakt och annat trädgårdsarbete.

Var och en utvecklar sin egen stil.

Ett antal fikapauser har också hunnits med.

Jona och Linus valde att flisa gångarna i skogsträdgården som sitt eftermiddagsprojekt. Det innebär att de har tillverkat flis med flistuggen, täckt gångar med tidningspapper och sedan kört ut flis med skottkärror. Vissa delar av skogsträdgården är så pass blöta så de fick tillverka en bro. Den blev stabil och bra och kommer hålla ett bra tag.

Jonas och Gerlien längst bort på bilden är också wwoofare men från Nederländerna och de stannar ett tag till. Sedan sitter Jona och Linus och längst fram sitter Hansi som är praktikant.

Alla wwoofare tillverkar en fågelholk. Det berikar vår gårdsmiljö och holkarna gör oss ofta glada eftersom de påminner oss om alla människor som varit här. Jona och Linus hade gjort var sin holk som de sedan satt ihop med varandra vilket skapade en del problem när de skulle sättas upp.

Det blev ett par sena kvällar på slutet för att de skulle få allt färdigt. Det har varit kul att ha dem på gården och vi önskar dem lycka till och välkomna tillbaka!

Mat till många

Ibland får jag frågan hur jag hinner med att både handleda wwoofare och praktikanter, serva med fika och lunch samt sköta en grönsaksodling och mycket av det som görs på gården. Jag har inte fler timmar än någon annan, tyvärr, men jag är ganska bra på att utnyttja dem jag har.

Jag serverar fika och lunch till våra wwoofare varje vardag. Har vi praktikanter och wwoofare här samtidigt så får praktikanterna också mat om de vill. Ska jag laga till några kan jag lika gärna laga till fler. Vi är allt mellan tre till elva personer som äter här varje vardag och just nu har vi minst fyra wwoofare och en praktikant per dag men ofta trillar någon mer in.

Det gör att mathållningen måste vara flexibel. Jag gillar att laga mat och hade jag inte gjort det så hade vi hittat ett annat system där wwoofarna fick laga varannan måltid eller något liknande men jag tycker det är kul så jag hittar sätt att hinna med.

Att laga mat på ett ”normalt” sätt fungerar inte under de här omständigheterna. Att plocka fram redskap, ingredienser och sedan diska efter en enda matlagning duger under vintern men inte under sommarhalvåret. Nu krävs det stora volymer och att köket inte är tillgängligt för att äta. Diskmaskinen kommer också att gå varm.

Idag har jag haft en typisk köksdag. Då stänger jag in mig i köket och bakar och lagar mängder med mat. Det är rätt skönt att inte jobba ute och att få vara inomhus en hel dag när man är van att alltid jobba i odlingen. Jag gillar att hitta på nya sätt att använda de råvaror jag har hemma. Det blir lite annorlunda att laga mat när vi själva producerar råvaror för jag vill verkligen ta tillvara så mycket som möjligt eftersom en hel del jobb är nedlagt i produktionen. Det gör att jag nästan aldrig följer något recept även om jag ofta tittar på recept för att hitta inspiration.

Att laga mycket mat på en gång ger tidsvinster. Idag har jag t.ex. gjort blomkålssoppa, köttfärssås, linssoppa, burritos och långkokat revbensspjäll. Till alla dessa rätter behöver jag lök och vitlök och det spar mycket tid att skala och hacka all lök på en gång och lägga i en bunke. Till två av rätterna behövde jag stekt färs och även det går mycket fortare om man steker i flera olika pannor samtidigt. Medan potatis och blomkål kokade i en jättegryta kokte jag linser till linssoppa i en annan.

Parallellt med maten idag har jag gjort kokostoppar, bananbröd och äppelkaka eftersom de inte behöver stå på spisen utan gör att jag kan utnyttja ugnen när jag ändå är i köket. När jag skriver detta så hör jag att det låter helt galet och jag börjar ana att det kanske inte är helt normalt att laga mat på det här sättet.

Totalt idag har jag lagat ungefär 80 portioner mat. Jag fryser in alltihop i batcher om fyra-sex portioner vilket gör att det är lätt att tina en eller flera batcher beroende på hur många vi råkar vara till lunch. Soppor gör jag tjockare än vad jag tänker servera dem för då tar de mindre plats i frysen. Många soppor går också att utöka om det råkar bli fler till lunchen än vad jag räknat med genom att tillsätta mer linser, mer krossade tomater eller någon helt annan grönsak från frysen.

Jag gör aldrig en enda paj utan flera när jag ändå sätter igång att göra pajer. Jag gör ofta köttfärssås om jag ändå gör lasagne. Jag gör ofta både ett par vegetariska lasagner om jag ändå gör köttfärslasagner osv. Allt för att få gjort så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.

Jag har ett förråd av matvete, pasta, mathavre, ris, bulgur och potatis och råkar vi bli riktigt många så kan en tänkt soppa lätt förvandlas till en gryta genom att den inte spädas som tänkt utan serveras med matvete eller något annat för att räcka till fler.

Egentligen tror jag att jag har lärt mig att laga mat på det här sättet av min mamma. När jag var liten så var alltid alla välkomna. Tog vi med oss kompisar hem så fanns det alltid mat till dem också. Räckte inte den rätt hon hade planerat så åkte bröd och smör fram så att maten räckte till alla.

Under en vanlig arbetsdag på Östäng så är jag med och jobbar från åtta till tio i tio och klockan tio fikar vi. Det tar mig ungefär tio minuter att fixa fika eftersom det redan är förberett. Något tinades ur frysen dagen innan och koppar och glas väntar redan på en bricka som gjordes i ordning kvällen före eller samma morgon. Sedan är jag med och jobbar fram till ungefär 20-30 minuter före lunch då jag går in och sätter den tinade lunchen i mikron och gör i ordning en sallad och dukar.

Allt hänger på planering och på att alltid hålla frysarna fulla så det bara är att plocka upp något. Under grönsakssäsongen är det inte något problem alls då jag alltid får något över efter marknaden på lördagarna. Det innebär att jag oftast drar mig tillbaka till köket när jag kommer hem och lagar till något av det. Så här innan vi har mycket grönsaker så blir det mer fokus på kötträtter och grönsaker från frysen och det kräver lite annan planering. Så här tidigt på säsongen kan vi göra sallader av nyskördade salladshuvuden och använda gräslök till luncher men snart blir variationen större och då blir det ännu roligare att laga mat.

Jag gillar att laga mat mer än vad jag gillar att baka. Jag har tidigare varit bortskämd med att våra barn har bakat men nu när de flyttat hemifrån så får jag baka istället. Bakningen är tråkigare för jag kan inte tillräckligt för att baka utan recept. Det gör att lite av kreativiteten försvinner och därmed blir det tråkigare. Fika är dock inte något man slarvar med när man har folk som jobbar hårt på ens gård. En välbehövlig paus på förmiddagen gör att vi alla orkar mer och blir på bättre humör.

Läget på gården vecka 16

Just nu är vi många på gården och otroligt mycket blir gjort. Det innebär inte att vi på något sätt känner att vi är i kapp men det rullar på rätt bra. En fördröjning på grund av kallt väder gör att mycket av sysslorna har ska ske på kort tid och då är det bra att ha wwoofare, vänner och praktikanter till hjälp.

Just nu är det mycket fokus på lamningarna och på att få lammen att må bra. Vi väger alla nyfödda lamm en gång om dagen tills vi ser att de går upp ordentligt i vikt. Ibland behöver de lite stöd och hjälp för att få riktig kläm på det där med att äta. Vi har tre tackor kvar som ska lamma.

Bevattningsanläggningen är utburen och inkopplad så vi har vatten till hela odlingen.

Det är också en sak som brukar ta väldigt mycket tid men som går på mindre än en halvtimme om man är många som bär. Det blev också ett tillfälle för Jonas att gå igenom bevattning med praktikanterna. Vattenpumpar, vattentryck, slangdimensioner, klokopplingarnas fördelar och annat som han har satt sig in i ordentligt.

I tunneln växer redan ganska stora plantor av vitkål, spetskål, majrova, kålrabbi, lök och sallat. De blev planterade och sådda där samtidigt som Jonas byggde gavlarna och kommer sig fint trots att bäddarna är långt ifrån ogräsfria.

I glasväxthuset är det knökfullt med plantor. Vi som aldrig odlat tomater i någon större skala är lite tagna på sängen av hur enormt mycket plats som går åt när man börjar skola om tomater. Vi har dessutom precis som alla andra sått för många plantor. Men det verkar vara oundvikligt.

Det är tur att bäddarna börjar bli klara för att ta emot alla plantor av kål.

På friland har vi satt den första löken, sått flera bäddar rödbetor, planterat ut majrova och vitkål under fiberduk, sått spenat, sockerärt, bondbönor och dill. Gjort väldigt många, men inte tillräckligt många, falska såbäddar.

Just nu har vi fyra praktikanter. Emma, Emma, Theres och Sandra. De läser alla på Uddetorp för att bli småskaliga grönsaksproducenter. Det är verkligen kul att ha praktikanter. De är motiverade och vill lära sig och jobbet går väldigt mycket fortare när vi är flera.

Dessutom har vi två wwoofare som heter Gerlien och Jonas. De tar hand om djuren på morgonen och sedan jobbar vi alla tillsammans med något tungt jobb fram till fikat och med grönsaksjobb fram till lunch. Efter lunch tar de och gör något ifrån vår wwooflista på egen hand. De rör sig redan hemtamt på gården och får mycket gjort. Det är roligt att låta wwoofare välja själva. De väljer verkligen inte de sysslor som vi själva hade valt. Gerlien har tvättat båda hönshusvagnarna på utsidan och Jonas har städat verkstaden samt fixat trasiga grindar och annat som vi inte fått gjort.

Efter lunch kan jag koncentrera mig på praktikanterna. Vi sår för hand och med såmaskin, planterar och diskuterar. Det blir på lite nördigare nivå än när wwoofarna är med då det är lättare att förklara vissa saker på svenska. Vill wwoofarna vara med även på eftermiddagarna så får de självklart vara det men ofta tycker de det är skönt att sköta sig själva.

Constant och Tribault

Det är ett konstigt år på så många sätt. I tisdags åkte årets sista wwoofare. Wwoofsäsongen är över tidigare i år än andra år och startade dessutom senare än vanligt.

Constant och Tribault är två bröder från Frankrike som varit hos oss i tre veckor. De har hjälpt oss att bära in årets ved eftersom det var rejält torrt ett tag när de var här. De har också hunnit bygga en grind till nya grönsakskvarteren.

Mest har de varit med och skördat och rensat ogräs. Det är mycket grönsaker som är skördeklara så här års och vi har haft utlämningar till REKO-ring Alingsås varje vecka, öppet i gårdsbutiken varje fredag och skördat till Nolbygårds Matmarknad.

Dessutom hade vi en extra utlämning till Bestel som skulle skördas och packas.

Som eftermiddagsjobb valde de att hamla våra lindar.

Vi har sex lindar som vi hamlar vartannat år.

Grenarna samlas i knippen.

Knippena hängs i ladan på tork och som vi kommer ge till fåren en gång i veckan i vinter.

Mycket har också handlat om att torka lök. I början av killarnas vistelse torkade vi lök utomhus men när det blev kallare och mer regn fick vi lägga de sista lökarna på tork inomhus i ladan.

Som alla wwoofare så byggde de också en fågelholk och satte upp på ladugårdsväggen. Den börjar bli väldigt trevlig med alla olika fågelholkar. Tack för den här tiden!

Otto och Arvid

Nu har tredje gänget wwoofare åkt hem. Otto och Arvid kom från Stockholm och var hos oss en vecka. Det är egentligen kortare än vad vi vanligtvis accepterar men eftersom vi på grund av Corona har haft många återbud så gjorde vi ett undantag. Otto är dessutom mitt brorsbarn så det var roligt att ha honom och hans kamrat här en vecka.

Första dagen fick de vara med och bygga staket för nya grönsaksodlingen. Det blev en del grävande för att få plankorna till det blivande snigelstaketet på plats.

En dag upptäckte vi att en del av löken börjat ruttna i bädden. Har aldrig varit med om det förut men förmodligen har det myckna regnandet stört dem. Vi hade tänkt vänta eftersom blasten inte lagt sig men det blev lite panik så all gul lagringslök åkte upp.

Eftersom de bara hade en vecka på sig så började de med sin fågelholk de första dagarna. Man anade tidigt att det skulle bli en fågelholk utöver det vanliga.

Sen blev det en hel del ogräsrensning, fredagsskörd och så mer lökupptagning.

Kvällen innan de skulle åka hem var de kvar i verkstaden fram till elva på kvällen men så blev det också vår hittills mest arbetade fågelholk. Lägg märket till den sinnrikt konstruerade hatten gjord av en bräda, ett trasigt litermått och remsor av takpapp. Frågan är vad fåglarna säger.

Annika och Richard

Idag åkte våra två tyska wwoofare vidare efter två veckor på Östängs Gård. Återigen har vi haft tur med wwoofare och är väldigt nöjda med deras insats på gården.

Varje morgon efter djurrundan är det någon form av hårt arbete. De har fått bära stockar, städa hönshus, kört hjulhacka och grävt en ny bädd ren från kvickrot.

Vi har sått en hel del så här sent på året men i den här bädden blev det bara gröngödsling. Det borde vi så oftare men man vill ju gärna ha fram så mycket grönsaker som möjligt.

Efter fika är det dags för arbete i grönsaksodlingen och det har blivit en hel del ogräsrensning men också mycket skörd eftersom det är många grönsaker som mognar nu.

Efter lunch väljer wwoofarna själva vad de ska göra och det första projektet som Richard och Annica tog sig an var att lägga plattor framför växthuset.

De fick börja med att gräva ut och sedan la de sand och plattor.

De var mycket nöjda med sitt första projekt och det var vi också. Framför allt är det skönt när saker blir gjorda. Att lägga plattor framför växthuset är inte ett nödvändigt jobb och därför blir det lätt skjutet på framtiden. De hjälpte också till att sätta upp de sista skjutdörrarna så nu fattas bara några fönster på växthuset.

Som andra projekt valde Richard att klyva ekstolp som vi ska ha för att hägna in ett skogsbete.

Det är ett rätt tufft jobb men han lärde sig snabbt och klöv upp all ek vi hade. Annica spetsade dem med yxa.

Annica valde att bygga stöd till bärbuskarna.

Oftast väljer wwoofare ett jobb som tar alla deras eftermiddagar men Annica och Richard avverkade det ena projektet efter det andra. När Carl var här slog han ner hörnstolparna till nya grönsaksstaketet. Annica och Richard slog en eftermiddag ner alla stolpar där emellan. I förrgår fick vi två nya wwoofare, Otto och Arvid från Stockholm. När vi var fyra wwoofare passade vi på att gräva för snigelstaketet längst ena sidan av nya inhängnaden.

Marken lutar så det blir inte ett vågrätt staket.

Annica tog befälet för att ändå få en linje på det hela trots lutningen.

De fick också hjälpa till att introducera våra nya wwoofare när det gällde djuren och skörden.

Sista kvällen blev sen på verandan med ett glas vin och då kom vi på att de inte satt upp sina fågelholkar. De fick i alla fall gå och hämta dem men fotoljuset var inte det bästa.

En snickarglädjesholk och en uggleholk till vår samling.

Vi har fått instruktioner på var de ska sitta och de kommer att komma upp under veckan. Innan avfärden idag blev det nya bilder i bättre fotoljus. Ännu ett avsked av trevliga människor som satt spår på vår gård.

« Äldre inlägg

© 2021 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑