Så här års är det alltid stress när man odlar. 
Så många plantor och fröer som väntar på att komma ut i landet. Idag lättade det betydligt när vi grävde klart fyra bäddar på samma dag.
Tre wwoofare och jag färdigställde var sin bädd. 
Marken lossades med hjälp av bredgrepen och sedan rensades varje greptag från kvickrot. 
Bäddarna jämnades till så kanterna blir något högre än mitten för att hålla kvar vattnet i bäddarna. 
Det underlättar både när man vattnar och förmodligen gör det även att regnvatten stannar kvar i bädden bättre om det nu ville regna någon gång. I vissa bäddar där vi ska så näringskrävande grönsaker la vi också på ett lager hästgödsel innan jorden från de blivande gångarna lassades upp i bädden. 
Gångarna täcktes sedan med våta tidningar och med halm eller ensilage beroende på vad vi hade att tillgå. Det ska så småningom ersättas med träflis eftersom det är ett bättre täckmaterial som håller och inte förmultnar lika snabbt. Kanske blir det inte i år men i så fall kommer vi förmodligen att behöva byta ut materialet i gångarna någon gång under säsongen. Det får i så fall bli täckmaterial i själva gångarna istället. Kanske blir det vintertäcke om vi hinner få hit träflis i tid. 
Därefter blir det grävning av bäddar. Det är också ett ganska tråkigt jobb och man orkar inte hålla på för länge. Vi höll på med var sin bädd men räknar man samman ytan vi grävde så blev det nog en bädd gjord idag trots att vi bara höll på fram till fikat. 
Vi hittade två mördarsniglar som vi gav till Agneta och Anni-Frid. Vi har mördarsniglar men än så länge upplever jag åkersniglarna som ett större problem trots att de är så mycket mindre.
Förmiddagarna ägnas oftast åt trädgården men därefter kan de välja vad de vill lära sig eller vad de vill hjälpa till med.
Idag valde de att bygga myggnät till wwoofhusets fönster så de slipper få in så mycket flugor och mygg. 
Ett myggnat till sovrumsfönstret och ett till ett utav fönstren i vardagsrummet. Båda passade.
Ställningen som tunnan vilar i är fint inpassad till den gamla stålramen. 
Nu krävs det bara att vi lagar punkteringarna på båda däcken så kan vi ta den i bruk sedan.
Det första vi satte dem på vad att rensa rödbetsbäddar. Ju mer man rensar fram till midsommar desto lättare blir det sedan brukar rutinerade grönsaksodlare säga – men det är inte alltid man hinner med så bäddarna var rejält fulla med ogräs. 
Bäddarna täcktes sedan med gräsklipp som vi fått av grannen. Det märks en väldig skillnad i mängden ogräs i de bäddar vi har hunnit täcka om man jämför med de otäckta.
Sedan fick de börja gräva var sin bädd. Hälften av årets bäddar är grävda men det återstår fortfarande 12. 
Kvickroten är tät med långa rötter. Ytan borde varit täckt – men det har den inte varit. Varje kvickrotsstrå har en lång rot som man bör få upp hel. Det är verkligen ett tröttsamt jobb och i sommarvärmen vi har nu så orkar man inte mer än några timmar på förmiddagen.
Det ser lovande ut.
Fler bilder kommer när det är klart. Nere i odlingskammaren skolade vi om de gurk- och squashplantor som behövde mer jord.
Som alltid så har vi fler plantor än bäddar. 
Vi tog därför en stycke mark som så småningom ska bli gräsgång för att ge oss gräsklipp till bäddarna. 
Marken där är full av ogräs och ojämn och vi inser att vi inte kommer hinna göra gräsmatta där i år. Därför luckrade vi upp marken med bredgrepen. Vi drog bort det värsta ogräset och gödslade med hästgödsel. Sedan täckte vi med svart nedbrytbar majsstärkelseplast. Det är ett jobb som är omöjligt att göra på en person. Rullen är tung och man måste täcka kanterna med jord innan den blåser iväg. 
I den gjorde vi sedan hål och sedan planterade Becky och Lasse drygt 150 grönkålsplantor. 
Planteringen blev väldigt mycket noggrannare gjord än om vi hade gjort den själva. 
Ogräset kommer att växa igenom plasten så småningom men då har grönkålen kommit så långt så den klarar sig ändå. Becky klöv den ved som återstod för i år. Nu är det klart. Ett dåligt samvete som plötsligt bara försvann. 
Dessutom hann hon med att snickra ihop en hög biramar som snart kommer att behövas om bina fortsätter att flyga som de gör. Det är en syssla som vi borde ha hunnit med under vintern. 
Normalt kännetecknas arbetet på gården med att vi angriper det mest panikartade. Plötsligt idag kände vi att vi hann med ”ej panikartade saker”. Vi började ge oss på sådant som istället kan kategoriseras som nödvändiga. 
Kanske kommer vi innan sommaren är slut ner på avdelningen önskvärda.
